Bästa bidraget hittills

Den okände välgöraren får ursäkta, men det finaste bidraget hittills kom igår när Simon, Elin och Tilda Persson, barn som jag inte har en aning om vilka dom är, bestämde sig för att skänka hälften av sin månadspeng till vår insamling. Pappa Tobias, något rörd kan jag tro, matchade sedan deras gåva och insättningen från Familjen Persson landade på 980 kr. Hela jag blev fylld av den renaste kärlek. Så fint, så fint. Tack så hemskt mycket och ha nu den bästa av helger allihopa! Planera också redan nu för var ni ska ställa alla julklappar som kommer att dråsa in om ett halvår, för tomten (alternativt karma, vad man nu väljer att tro på) har järnkoll på sånt här.

Insamlingen rusar nu fram, och vi lämnade tredjeplatsen en bra bit efter oss ända tills Roberto flexade sina muskler och med en 10.000 kronors gåva tog hand om förstaplatsen. För tillfället. Vi ligger nu trea, men har samlat in nästan 30.000 kronor så här långt vilket naturligtvis är fullständigt galet. Sedan mitt förra inlägg igår kväll har insamlingen tagit emot nästan 5.000 kr och dagens lista är därför längre och mer läsvärd än någonsin.

Jag har suttit uppe halva natten för att skriva om alla som bidragit, så nu jävlar är det ni som läser hela inlägget!

Utöver de eviga hjältarna ovan har följande ikoner lämnat bidrag sedan sist vi sågs:

Christina Stielli. Bidrag nummer två från denna inom kort storsäljande författare. Och det här såg jag som ett ypperligt tillfälle att sätta lite press på hennes väninna och megabloggerska Mona, vars bidrag jag förgäves väntat på i veckor. Hånfulla meddelanden på Twitter med adress Mona hann därför skickas innan jag fick klart för mig att hälften av tusenlappen från Stielli var från just Mona. Efter ett flertal ytterst förnedrande pudlar samt massiv damage control på Twitter hoppas jag att jag är förlåten.

Mona. Tack Mona! Jag visste naturligtvis hela tiden att du skulle bidra. Jodå. Inte för en sekund har jag tvivlat på det. Nejdå. Aldrig. Att tipsa om Monas blogg "Monas Universum" känns lite som att tipsa om den där spännande trilogin som Stieg Larsson har skrivit, för alla har ju redan läst den. Men har ni trots allt missat Mona så klickar ni här, och läser om katten bland alla finhoodens hermeliner som minst en gång per dag gör bort sig på antingen det ena eller det andra sättet. Manliga läsare sänder också en tanke till hennes man. Antingen har han ett tålamod värd Nobelpriset eller så går han på riktigt tunga grejor. Och får man ändå inte nog av Mona finns hon här också.

Sara Olsson. Stiellis dotter som växt upp med mina barn Malin, Linda och Linus. Sara är född några månader efter Linda (tror jag) och var så irriterad på att alltid vara tvåa i att börja krypa, gå och säga roliga ord att hon till slut gick ut i strejk och vägrade sova på nätterna i ett par år. Nu har hon taggat ned lite och gör blixtsnabb karriär i branschen jag skulle valt när jag var ung, matbranschen. Bra Sara! Och tack.

Anonym. Det här skulle mycket väl kunna vara hennes syster eftersom bidraget kom mitt emellan Christinas och Saras. Och är det inte det så måste hon ju betala 50 kr nu, eftersom det är taxan för att bli omnämnd på min blogg. Här ligger fokuset mer på media och PR, matintresset är förlagt till fritiden då hon och hennes pojkvän gör precis allting rätt när de sparar pengar för att gå på Stockholms bästa restauranger. Så unga och ändå så intelligenta, vilket ger mig hopp om framtiden. Tack! Om det nu var du.

Sicily. Min reseledare från Thailand som jag skrivit om förut. Och ett par dagar efter det fick jag ett mail från the Food & Beverage Manager på The Passage där han meddelar att han numera jobbar på The Coconut Palm Beach Resort och tycker att vi ska åka dit istället nästa gång. Men jag avvaktar nog tills Sicily varit där och filmat. Man vill ju inte köpa grisen i säcken. Tack Sicily.

Anonym. Tack för dina 150 kronor. Må glöden på din grill bli sådär perfekt som den ska vara innan man lägger på köttet.

Karin Schlyter. Tror jag inte heller att jag vet vem det är, även om Schlyter känns bekant. Men den flyktiga tanken försvann samtidigt med fredagswhiskyn är jag rädd. Men du ska ha ett stort tack för din gåva!

Sofia och Anders Heidenberg. Föräldrar till en av Linus bästa kompisar när det begav sig, Johanna. Det finns många roliga historier om dessa två (Johanna och Linus alltså) men det blir för tungt att skriva om det nu tyvärr. Men minnena finns kvar, och de är fina, fina. Tack Sofia och Anders, krama Johanna från mig.

Malde. Ännu ett bidrag från Malde, tack. Drabbas ni någon gång av "ingen aning om vad vi ska käka till middag"-syndromet så kan jag rekommendera hennes blogg. Snyggt och prydligt publiceras varje vecka "Veckans meny" som jag använt mig av vid ett flertal tillfällen när hjärnan inte riktigt velat samarbeta. Bra skit är det också! Ha det gott i helgen Malde.

Kristina Burestad. Byleskolan? Föräldraföreningen mot mobbning, Mombus? Jag tror i alla fall att jag är på rätt spår här. Vi var i så fall med om att organisera ett jippo där några från Gladiatorerna kom på besök till skolan och pratade om hur man är en bra kompis. Jag minns framförallt när de pratade om saknaden av sina två Gladiatorkompisar som nyligen hade omkommit i en bilolycka, och en liten flicka i publiken räckte upp handen och mycket sorgset berättade att hon hade haft en hamster som dött. Så himla gulligt. Dessutom blev jag dödligt kär i "Amber", eller Elin som hon heter när hon inte har Gladiatoruniformen på sig. Roliga minnen det också, tack Kristina!

Inger. Det kan vara min moster. Det kan också vara någon med kopplingar till den där Calmén-klanen som fullständigt ägde den här insamlingen för ett tag sedan. Det kan också vara Inger "Pippi" Nilsson, men tänker jag riktigt hårt så tror jag nog inte på det. Det kan naturligtvis också vara vem som helst som heter Inger i förnamn, och med den insikten känns det rätt meningslöst att fortsätta forska i detta. Tack Inger!

Anna Hagander. Och nu är vi i Halmstad igen, denna givmilda stad! Eller det är vi inte alls egentligen, eftersom hon numera bor i Stockholm och jobbar på en advokatfirma. Lite taskigt att flytta från Halmstad till Stockholm när bästa kompisen, svägerskan med håret, till slut beslutat sig för att göra precis tvärtom. Men ger man ett bidrag till denna insamling så blir man förlåten alla sina synder och mer därtill, så nu är det lugnt Anna. Tack för bidraget!

Teresa. Väninna till frugan, och väldigt omtänksam och omtyckt fika- och samtalspartner. Där någonstans tar min kunskap slut om Teresa men bidraget, och det faktum att min fru alltid har ett leende på läpparna när de träffats, visar på att detta är en mycket god människa. Tack Teresa!

Michael Kågström. Kågis! Det där var rätt modigt faktiskt, för här finns det en hel del smaskigt att berätta om, och lika många foton att publicera här på blogggen från alla dessa firmafester som jag aldrig blir medbjuden på. Men eftersom Kågis jobbar som PT på en arbetsplats där diskretion är en hederssak så kan jag varken göra det ena eller det andra. Vilket Kågis ska vara jävligt glad för kan jag säga. Tack Micke!

Åsa Nisse. Det tror jag vad jag vill om, för Åsa-Nisse finns inte på riktigt och gör han ändå det så finns det inte en chans att han skulle klarat av att sätta in några pengar via mobil eller internet. Det här är högst troligt istället ytterligare en av Frugans arbetskamrater, vilket får mig att tänka på min kostrådgivare från samma ställe, och att hon borde sätta in en femtilapp för att jag har gått ned ytterligare ett kilo. Eller det kanske det är jag som ska göra förresten, i hennes namn som tack för hjälpen? Så får det bli. Tack för bidraget Åsa!

Adam och Calle Lorentzon. Två killar som gör en "Familjen Persson" och pantar tomflaskor för att ha råd att bidra till insamlingen. Söner till en av mina tre favorit-Ingelor, hon Linköping ni vet. Fotot av ett enormt berg av träningskläder och fotbollsdojor taget i hallen och publicerat på Facebook av en trött mamma skvallrar om att dessa två herrar möjligen sysslar med idrott i någon form. Vi träffas på tok för sällan för att jag ska veta mer än så, men att de är hedersknyfflar råder det ju inget tvivel om. Snyggt! Tack! Go United!

Patrik V. Ännu en lirare från Frugans arbetsplats, men uppenbarligen vill han vara lite semi-anonym. Vilket var tur eftersom jag inte hade kunnat stava till hans efternamn om jag så hade det skrivet på en lapp framför mig. På arbetsplatsen råder det fortfarande delade meningar om vad som är roligast med Patrik, hans dialekt eller hans musiksmak. Tack Patrik! Och tack för intressant sms.

Agneta Sjödin. Om ni VISSTE hur gärna jag skulle vilja tro att det här var den riktiga Agenta Sjödin som hade lämnat bidraget! Då hade ni minsann inte skojat på det där viset. Ååååh Agneta! Hon är den enda personen som skulle kunna få mig att rigga utlottningen, och så skulle vi åka till Bologna bara hon och jag, äta spaghetti, mata varandra med oliver, och så skulle jag killa henne i nacken med mustaschen så där gulligt. Och aldrig skulle vi komma tillbaka. Men ok, tack.

Lotta Rolfson. Vet jag nog inte vem det är. Men 500 kr bidrog hon med! Lotta, jag hoppas sommaren går din väg och att det alltid finns mogna smultron precis där du letar. Tusen tack, du snälla människa.

Sanna Windh. Spelar inte alls piano längre som jag påstod förra gången Sanna bidrog till insamlingen. Men det där med Oskarshamn och Bajen var rätt, och två av tre är alltid godkänt i min bok. Tack Sanna, och kör hårt!

Markattan. Bor i Västergötland och är fasligt lik Den Hemska Tvillingen, så lik att man faktiskt skulle kunna ta dem för tvillingar. Hade ett utedass som hette Rydal och är nu insyltad i någon slags ostverksamhet som jag gärna hade länkat till om jag bara hade hittat den där hemsidan som jag med säkerhet vet att jag besökte för inte så länge sedan. Nå, det får bli vid ett annat tillfälle och tills dess skickar jag en stor tackkram söderut.

Hoppas nu för allt i världen att jag inte glömt någon, säg till i så fall!

Slutligen vill jag meddela att skälet till att min svärmor ännu inte fått in något bidrag är att hon försökt att göra det via sms. Från hemtelefonen. True story.

Sov gott nu hörrni, det ska jag göra.