30 december, 2011

Ingen transplantation

Tack för omtanken! Det var troligtvis bara en simpel magkatarr. Vilket knappast var värt 350 kr. Ont gör det också så jag planerar att gnälla dygnet runt hela helgen. Enligt expertisen, min fru, bör man undvika kaffe, alkohol och fet mat. Så det blir till att dra ned lite på det där kaffet framöver.

Gott Nytt År!

29 december, 2011

Hej från akuten

Efter att ha klagat på magsmärtor i lite för många dagar tvingade frugan mig att åka in till akuten.

Nu direkt på stubben. I mellandagarna liksom.

Jag tror faktiskt att det är fler människor här än i Täby Centrum under rea-rusningen, och friska mäniskor måste definitivt tillhöra minoriteten av medborgarna i Norrort ikväll.

Provtagningarna gick ändå förvånansvärt snabbt, redan efter en timmes väntan fick jag träffa en sköterska som tog puls, temp, blodtryck och en liten skvätt var av alla mina kroppsvätskor utom en. Allting tog ungefär 90 sekunder, vilket onekligen är ett hyfsat tempo.

Att sedan få en läkare att titta på provresultaten skulle däremot ta 6-8 timmar sa hon. Och det var ju inte så snabbt. För det är någon gång imorgon bitti det.

Nu undrar ni säkert om min fru är med mig här under väntetiden. Om hon baddar min panna, viskar lugnande ord i mitt öra och lite småhysteriskt går ut i receptionen var tionde minut och berättar att jag ser blek ut?

Nej, hon skjutsade hit mig, vände direkt och ligger antagligen och käkar julpraliner i soffan vid det här laget. Funderar allvarligt på att rymma och ta en taxi hem så jag åtminstone kan få dö i min egen säng. Problemet är bara att jag fick en nål i armen, som skulle sitta kvar om jag behövde medicin.

Någon som vet hur man tar bort en sån? För den där kan man ju inte gå omkring med. Jag kan inte ladda upp bilder, men den är vit med en grön ratt på liksom. Ser ut som en halv spruta. Och är man jättesjuk när man får en sån där? Har de redan kollat upp proverna och insett att läget är akut och att operationssalen i detta nu håller på att förberedas för en komplicerad magtransplantation? Är det det som tar 6-8 timmar?

Hoppas det, så man åtminstone får lite valuta för patientavgiften på 350 spänn. Och om kirurgen läser det här så vill jag gärna ha en sån där tvättbräda om det är ok, jag har släpat runt på den här tvättstugan tillräckligt länge nu. Tack på förhand.

Men varför klaga tänker ni? Ta en kopp kaffe, köp ett wienerbröd och spela Wordfeud i några timmar? Mm, så tänkte faktiskt jag också tills jag såg en skylt vid kaffeautomaten där det stod att man vare sig fick äta eller dricka om man sökt för magont.

Härligt. Så nu sitter jag här. Och undrar om man möjligen kan skjuta upp en kaffe latte i armvecket med hjälp av den där jävla nålen.

28 december, 2011

Esperanto

Visst lovad jag ett blogginlägg om Esperanto? Krogen alltså, inte det där internationella språket som liksom aldrig tog fart. Om jag nu gjorde det så tänkte jag uppfylla det löftet nu ikväll, men det blir mest bilder för jag är fortfarande ganska däst efter att ha ätit alldeles för mycket av min alldeles perfekta risotto som jag gjorde för några dagar sedan.

Tyvärr kommer ni som vill veta allt om alla rätter att bli besvikna, för vi fick inte med oss någon meny hem efter middagen (minus!) och min hjärnkapacitet räcker inte på långa vägar till för att lagra en hel avsmakningsmeny.



Den första av fem (!) ammisar var en tallrik torkat torskskinn. Låter väl sådär, men var riktigt gott att knapra på tillsammans med ett glas champagne. Undrar om det inte var lite friterat också. Konsistensen var liksom samma som de där räkchipsen man får på kinakrogar.



Bra till champagne var också ostronen, som det var något speciellt med men det har jag ju glömt vid det här laget. Ostron kan jag dessutom tycka är lätt överskattat. De är hala och smakar hav, men så mycket mer än så finns inte att säga om ostron. Mer än att de är dyra.



Men det här var riktigt gott, kanske kvällens bästa rätt. Vad det var har jag tyvärr ingen aning om, men jag tror tryffel kan ha varit inblandat. Eller svart trumpetsvamp.



En av ammisarna var torkat blod på en träplatta, fast jag har för mig att de beskrev rätten på ett lite trevligare sätt än så. Mer kul och kreativt än gott.



Kreativt och modigt är också att servera ett grillat och delat kycklinghjärta som en av rätterna i avsmakningsmenyn. Inälvsmat är inte riktigt min grej, men det här var förvånansvärt gott.



Och det här var riktigt jävla gott! Frusen rotselleri kanske inte låter jättesmaskigt, men med grillad musseljuice och störrom är det en himmelsk rätt.



En annan fullträff var Esperantos hyllning av hösten, här i form av morot och svamp. Att få plats med så många smaker på så lite utrymme är en bedrift i sig.



Och när vi ändå är igång och hyllar saker till höger och vänster så passar ju "Torsk homage Sturehof" ganska bra. Skummet var bäst. Jag älskar skum.



Sedan kom notan i en fin liten träask. Skulle man ha trott om man inte har järnkoll som jag. För i lådan ligger det en liten waguybiff och gosar tillsammans med en liten hög torkad mossa som servitrisen tände på innan hon smällde igen locket. Så här såg det ut när hon öppnade igen.



"Kolgrillad svartrot med torkad och rökparfymerad svensk Wagyu" heter rätten och ni förstår nu att jag vid det här laget, halvvägs in i inlägget, äntligen kommit på att man ju kan surfa upp den där menyn på internet.



Nästa rätt var blomkål på många olika vis och till det fick man en havskräfta och lite citron. Rätten heter sålunda "Blomkål på många olika vis med havskräfta och citron". Varför komplicera? Mer än maten?



Ovanstående rätt skulle enligt tidigare resonemang kunnat heta "Lökar på många olika sätt" eller rätt och slätt "Schyssta lökar", men här väljer man istället att använda franska och döper den till "Dégustation d’oignons avec truffes" vilket jag tror är en bättre idé. Ohyggligt gott och kvällens bästa rätt.



Kyckling är för jävla tråkig mat, men den här kommer från Ockelbo och var obegripligt god. Enligt menyn får man höstäpplen till och ingenting mer, men man behöver ju inte ens kisa när man tittar på bilden för att begripa att det finns en massa andra små läckerheter där också. Vad det kan vara är höljt i ett vinpaketsdunkel, men gott var det.

Till efterrätt fick vi rödbetsglass. Det var precis så gott som det låter och för att underlätta förträngningen av denna rätt valde jag att inte fota. Man ska inte göra glass på rödbetor.

Efter lite ost och annat godis är man hyfsat nöjd för att uttrycka sig lite försiktigt. Esperanto är en utmärkt restaurang, men det blir fasligt dyrt. Lite för dyrt för att det ska kännas prisvärt och som vanligt är det vinpaketet som gör att det drar iväg. Och som på nästan alla restauranger på den här nivån är vinpaketet så överprissatt att man faktiskt känner sig lite rånad på vägen hem.

Men annars var det bra!

23 december, 2011

Så här gör man julskinka

Egentligen skulle man ju föda upp grisen själv, så man med säkerhet vet om den varit lycklig eller ej, men nu bor jag i en tätort och det skulle bli ett jävla liv på samfälligheten om jag startade en grisfarm på ägorna, den saken är helt säker den.



Så vi köper skinkan, och den köper man ingen annanstans än på Percy's kött i Norrviken. Percy's kött är nämligen den bästa köttbutiken norr om Stockholm, praktiskt belägen nära E4 vilket gör den lätt åtkomlig från hela landet. (Bästa köttaffären söder om Stockholm är för övrigt Trollbäckens Köttbod, så har vi rett ut den saken också.)

Till att börja med, och för att vara väldigt tydlig, så är det alltså en julskinka ni ska köpa. Skälet till att jag påpekar detta till synes självklara faktum är att jag har en kompis som alldeles på riktigt gjorde fel redan här. För några år sedan ringde han mig från ICA strax före jul och undrade hur en julskinka såg ut. Han hade nyligen skiljt sig och i den vevan upptäckt att han kanske hade vissa luckor kring det här med mat och livsmedel. Jag förklarade att julskinkorna ligger i drivor överallt i butiken och att han omöjligt kunde missa dom. Men se det gjorde han, för han slog till på en tvåkilos rökt Bayonneskinka, körde upp den till 80 grader i ugnen och griljerade den. Och fick sig en liten överraskning på julafton.

Nåväl, att ni köper något annat än julskinka är jag inte så orolig för men tillagningen är jag inte helt hundra på att ni kan hantera på ett korrekt sätt. Så följ nu dessa råd och riktlinjer.

Skinkan ska ugnsbakas. Så har man gjort i alla tider och det är ingenting vi ska ändra på. Den enda nymodigheten som möjligen kan accepteras är att använda en digital köttermometer istället för den gamla ingrodda, som ändå inte gick att läsa av.

Spola skinkan i kallt vatten, låt uppbindningen sitta kvar, stoppa in en termometer och slå in rasket i ugnsfolie. In med skinkan, svål upp, i ugnen i 100 grader. En låg temperatur gör nämligen att skinkan blir saftigare och väldigt mycket godare.

När innertemperaturen efter två timmar har gått från 11 grader till 13 grader så inser man att det här ju kommer att ta en evig tid och då ökar man temperaturen till 175 grader, för någon måtta får det ju ändå vara.

Ta ut skinkan när innertemperaturen är 66 grader och låt folien sitta kvar. Nu eftersteker skinkan, och vid 72 grader så öppnar man folien och innertemperaturen stannar då på exakt 73 grader vilket är den perfekta innertemperaturen för en julskinka.

Låt skinkan svalna något och vispa sedan ihop tre äggulor och 1 msk grov senap. Tillsätt sedan lite mer råsocker än vad som kan anses vara försvarligt och rör ihop även det. Ta bort nät och svål, lämna en halv centimeter svål kvar, och pensla sedan guckan länge och väl över skinkan och strö sedan över ströbröd genom en sil.

In i ugnen igen, men nu på en temperatur på 250 grader. Ha nu järnkoll på ugnen och ta ut skinkan efter ca 10 minuter när den fått en ljusbrun trevlig färg.

Skär omedelbart en rejäl skiva och ät den med ett glufsande läte.

Skölj ned med någon av dessa utmärkta öl och ha en riktigt trevlig jul!

13 december, 2011

En hyllning till alla småbarnsföräldrar

Eftersom mina barn är vuxna nu så noterade jag inte att det var Lucia förrän jag hörde det på radion i bilen på väg till jobbet imorse. Annat var det när barnen var små, för när det är samling på dagis för luciatåg kl 06.30 är det lite svårt att undgå.

Så jag tänker på er. Och för att hylla alla småbarnsföräldrar (och officiellt inviga min nya header) så ger jag er detta youtubeklipp. Glöm inte att skruva upp volymen ordentligt så att ni inte missar crescendot.



Håll ut kära småbarnsförälder, det finns ett liv efter detta. Bra jävla nice är det också.

12 december, 2011

Fasching 2.0

Har ni sett min nya header? Om inte, lyft blicken ett par tre centimeter och kisa med ögonen. Snygg va? Det är Sammy på Boomblixtverk som gjort den till mig. Att han är begåvad förstår ni ju, eftersom det faktiskt är jag på bilden. Och för att få till ett sånt vackert porträtt av mig krävs det onekligen en hel del talang. Och tålamod. Och kraftfulla datorer. Och han har allt den killen.

Tack Sammy!

07 december, 2011

Herregud, ölprovningen!

Jag har ju glömt att berätta vem som vann julölsprovningen! Varför har ni inte sagt något?

Brewdog vann konstigt nog inte. Världens häftigaste ölbryggeri kom inte ens nära med sin "There is no Santa", vilket naturligtvis var en jätteskräll. Doft av pepparkaka och blaskig smak utan sting kommer man inte långt med hos den svårflirtade och överdrivet kräsna jury som samlades hemma hos mig för ett par veckor sedan.

För att göra en lång historia kort: Mysingen Midvinterblot från Nynäshamns Bryggeri vann. Exakt hur och varför är som vanligt lite oklart, men god var den. God var också Nils Oscars Kalasjulöl (inte att förväxla med Nils Oscars Julöl) som kom tvåa. Min favorit var St Eriks "God Jul", men den blev nedröstad till en mittenplacering av det löjliga skälet att den inte passade till julmat.

Övriga 10 sorter vet jag inte riktigt hur de placerade sig och det är ju inte så viktigt nu när ni vet vilka som var bäst. Sämst var i alla fall "Nisse" från något bryggeri som jag har förträngt namnet på. Köp inte den. Placeringarna kan med lite god vilja urskiljas på nedanstående foto. Ju längre till höger desto godare julöl.



Ölprovningen avslutades med den i sammanhanget något udda verksamheten "föda kattungar". En av deltagarna blev nämligen hemkallad på småtimmarna eftersom deras katt hade fått värkar, och ingen av oss ville ju missa detta evenemang. Så framåt 2-rycket på natten föddes fem urgulliga kattungar, ivrigt påhejade av fyra berusade män. Hoppas kattmamman repar sig från den upplevelsen för jag tycker fortfarande att hon tittar lite surt på mig när jag hälsar på, och då har det ändå gått två veckor.





Om någon är intresserad av en sjukt gullig kattunge så kan ni kontakta mig så ska jag göra vad jag kan.

Så! Ut och köp rätt julöl nu!

06 december, 2011

En kock i mitt kök!

Eller två rättare sagt, för efter att jag praoat fyra gånger på Divino så tycker jag inte det är mer än rätt att jag nu får kalla mig kock. Fast den här kocken var faktiskt på riktigt, och en födelsedagspresent från min fru. Menyn såg ut så här:

Toast med kronärtkockskräm, tryffel och chips av tryffelsalami. Mmm.

Smörstekt Mälargös med risotto på skogschampinjoner. Ahh.

Crème Brûlée med spritade bär. Åhh.

Att få privatlektioner i sitt eget kök av en riktig kock är naturligtvis alldeles vansinnigt roligt. Här står vi till exempel och byxar en gös. I mörker dessutom eftersom min fru av någon anledning inte gillar taklampor.



Och försök nu inte att byxa en gös utan mig eller en riktig kock vid er sida, för det kommer att gå i brallan direkt. Mälargös är inte att leka med.

Lättare och roligare var det däremot att få gå loss på en Crème Brûlée med en sån där brännare som bara Gordon Ramsey har. Bra blev det också, kolla:



Att man dessutom får disken diskad och köket fixat under tiden man sitter bland middagsgästerna och tar precis all credit för hur lyckad maten blev är ju inte heller så obekvämt.

Så vill ni ha en riktig kock i ert eget kök så kan jag varmt rekommendera Björn på World on a Platter. Den perfekta julklappen till mannen som tror sig kunna laga mat, från kvinnan som helst vill slippa. Här är hans hemsida.

Just do it.

05 december, 2011

Hur man gör ett 63 graders ägg

I min jakt på nya gastronomiska njutningar kom turen förra helgen till 63 graders ägget. Äggens konung skulle man kunna säga. Eller drottning rättare sagt, ägg ligger ju mer åt det feminina hållet. Om man nu prompt måste könsbestämma saker och ting. Vilket verkar onödigt, speciellt om man har för avsikt att äta upp det inom kort.

Hursomhelst. Ett 63 gradersägg är ett ägg som kokats i 63 gradigt vatten i ca en timme. Ingenjörer, professorer, scouter och annat löst folk utan fantasi invänder redan här och hävdar att det inte går att "koka" något i 63 grader eftersom vattnets kokpunkt inträffar först vid 100 grader och det kan de ju få ha rätt i om de vill, för det är inte det viktiga här.

Det viktiga här är nämligen att ha ett sjuhelvetes tålamod, för det är outhärdligt tråkigt att koka ett ägg i 63 grader i en hel timme. Men utöver tålamod är det enda man behöver en kastrull, en spis, ett eller flera ägg, en digitaltermometer och en bekväm stol.

När man samlat på sig allt det där så gör man så här:

1. Tillsätt ägg, vatten och digitaltermometer i en kastrull, ställ den på spisen och sätt på densamma.

2. Sätt dig på stolen vid spisen och invänta att vattnet når temperaturen 63 grader. Somna inte.

3. När digitaltermometern visar 63 grader drar man kastrullen från plattan med en van rörelse.

4. Sekunden innan vattnet når 62 grader placeras kastrullen på plattan igen. Att kunna förutse exakt när vattentemperaturen går från 63 till 62 grader är inte lätt, och det är det som skiljer kockar från de som valt en annan yrkesbana.

5. Upprepa steg 3 och 4 under en hel timme. Glöm inte att ha jätteroligt.



6. När en timme äntligen har gått häller man av vattnet, spolar ägget i kallt vatten och lovar sig själv att aldrig göra om det här.

7. Knäck ägget försiktigt, håll det så nära tallriken som möjligt för att minska fallhöjden. Resultatet ska se ut så här.



8. Garnera ägget med skivad färsk tryffel, jordärtkockschips, jordärtkockspuré, tryffelskum och krasse och servera till de hänförda gästerna.

När jag lärt mig att skiva tryffel och laga jordärtkockschips, jordärtkockspuré och tryffelskum så ska jag berätta hur man gör det också.

03 december, 2011

Årets julrim

Hittar ni här. Och att det handlar om mig gör ju inte saken sämre direkt.