27 augusti, 2012

Ölyoga. Behind the scenes.

Skälet till att jag inte bloggat på länge är att jag ägnat större delen av min fritid åt den nya flugan ölyoga, som en av mina twitterkompisar, ak_andersson, uppfann en helg för ett par veckor sedan. Ölyoga passar mig rätt bra eftersom det är den enda motionsaktiviteten, utöver dart, som kombinerar precision, smidighet och simultankapacitet med intag av stora mängder alkohol, öl i detta fall.

Ni som följer mig på twitter eller instagram (där jag heter RealFasching) har redan sett det lyckade resultatet där jag i hisnande men graciösa yogapositioner samtidigt dricker öl av hög kvalitet. Till exempel den här, "Örnen":



Ett annat exempel där jag upphäver naturlagarna är den här som jag kallar "Spitfire":



Nu kanske ni tror att jag hållit på med det här jättelänge, alternativt är ett underbarn när det kommer till yoga, men så är inte fallet. De här positionerna tar naturligtvis tid att lära sig och jag har övat många timmar på att uppnå den perfektion ni ser ovan.

Ett litet klipp från en av många träningspass ser ni nedan. Här försöker jag få till den smått omöjliga positionen "brygga", och som ni ser har jag ett par timmar, och kilon möjligen, kvar innan den sitter ordentligt.

video

Nu är det inte bara jag som behöver öva, utan även min medhjälpare fotografen. För hur vackra positioner jag än intar så kan ljus, omgivning och framförallt vinkel påverka resultatet. Ett tydligt exempel är de här två bilderna på mig utförandes "Happy Baby":


Perfektion.


Not so much.

Man vill ju till exempel inte att den där sista bilden dyker upp när man söker jobb och blivande arbetsgivaren är ute och googlar för att kolla att den där vassa projektledaren är så proffsig som han påstår. Då vill man ju att någon av de andra bilderna hamnar först i sökrutan såklart.

Jag ÄR för övrigt ute och söker jobb! Har ett alldeles fantastiskt drömjobb på gång, men om det skiter sig så lär jag återkomma med en desperat vädjan här på bloggen inom kort, så ni kan väl kolla runt lite redan nu?

Tack, det var snällt.

13 augusti, 2012

Sunköl vs Brewdog



Grannen ställde till med en intressant ölprovning härförleden. Syftet var att ta reda på exakt hur usla systembolagets storsäljare i ölsortimentet egentligen är. Och om det kanske är så att ett par av dem ändå är hyfsat drickbara. Fem öl, alla med det obegripliga tilläggsnamnet "Export" hälldes upp och provningsdeltagarna skred till verket.

Med risk för att återigen bli kallad ölposör av Wayne Nilsson, kungen av sunk, redovisar jag härmed resultatet:

Nej, de är inte drickbara. Köp en ramlösa och häll i en skvätt hemkört så smakar det ungefär samma sak och det blir antagligen betydligt billigare. Samtliga fem öl luktade exakt precis samma sak utom möjligtvis Carlsberg Export som inte luktade någonting.

Om man nu måste lyfta fram något av ölen så får det bli Norrlands Guld där man åtminstone kunde ana en ton av malt. Mariestad var en annan "favorit" och dessa båda öl undvek betyget "totalt värdelös" och hamnade istället i den högre klassen "riktigt dåligt".

Så sluta nu att dricka dessa missfoster till "öl" och ge er på öl från Brewdog istället. För vi provade ett gäng sådana också, med betydligt bättre resultat:



Nämen titta, riktig öl! Bäst i den här testen var nog Challenger, en av fyra i Brewdogs fyrpack "IPA is Dead" där alla flaskor innehåller samma ölbas men humlats med varsin humlesort. Challenger hade ett angenämt drag av "smör på popcorn" i doften följt av rejäl beska och eldig alkohol. Riktigt bra.

Att jämföra fem lager med ett gäng IPA är naturligtvis som att jämföra äpplen och blomkål men nu var det så vi gjorde, och eftersom vi nästan alltid gör rätt så kommer eventuella klagomål ändå att ignoreras, så dont bother.

Upprymd av denna provning är jag nu på jakt efter alla systembolagets öl från Brewdog, en flaska av varje, så vi en gång för alla kan bestämma vilken öl som är godast. Enligt en snabb kontroll på systembolagets hemsida finns det 18 stycken:

5 AM Saint
Alice Porter
Chaos Theory
Dogma
Galaxy
Challenger
HBC
Motueka
Punk IPA, flaska
Punk IPA, burk
Dog A
77 Lager
Zeitgeist
Trashy Blonde
Nanny State
Hardcore IPA
Rip Tide
Tokyo

Just nu saknar jag bara de två sistnämnda samt Punk IPAn på burk.

Återkommer med resultat och en ogenerad och partisk hyllning av detta fantastiska bryggeri som jag är så stolt delägare i.

07 augusti, 2012

Varför jag aldrig kan bli elektriker

Det är inte för rädslan att få en liten stöt då och då, och det där med att skruva fast ledningar på rätt ställen borde jag också klara av efter lite studier. Proppar kan jag redan byta, och med tiden kommer jag säkert att kunna förstå komplicerade kopplingscheman också. Som det här till exempel:



Inte ens fackspråket avskräcker eftersom jag är rätt bra på att komma ihåg komplicerade ord, ofta med hjälp av poetiska ramsor som jag hittar på. Ett exempel är den här bilden:



Inte helt lätt att memorera som ni ser, men om man tänker på rimmet "anod, katod, lysdiod" så blir det ju som ni märker genast lite lättare.

Skälet till att jag aldrig kommer att bli elektriker är snarare av fysisk natur, jag saknar styrkan, smidigheten och kroppskontrollen helt enkelt. Det förstod jag i helgen, när jag hade besök av en kompis som är elektriker på riktigt. Ja ni ser ju själva.


Sådär skulle jag nog kunna ligga iofs, problemet är att jag aldrig skulle kunna ta mig vare sig dit eller därifrån.


Så här skulle jag inte kunna stå ens om någon höll i mig.


Och så här skulle jag faktiskt aldrig göra i någon annans kök, ens om jag kunde.

Jag bliver således vid min läst och sitter i en kontorsstol även i fortsättningen. Något jag för övrigt utvecklat till ren perfektion.