Först och främst vill min prostata tacka så mycket för de bidrag ni skänkte förra året och de bidrag ni skänkt så här långt i vår nya insamling mot prostatacancer. Tacket riktar sig speciellt till signaturen "XXX" som var den ende av de över trehundra bidragsgivarna som kom ihåg att jag i ett svagt ögonblick förra året utlovade ett personligt tack från min prostata om vi passerade någon slags gräns för insamlingen, vilket vi ju gjorde.
Vilka gränser man passerar när man beslutar sig för att publicera bilder på sin prostata på internet vet jag inte riktigt, men gränser har aldrig varit min grej, så varsågoda.
Tack kära bidragsgivare!
Vad gäller själva insamlingen var det ju kul att se att Mikkemannen äntligen vaknat upp ur snusångorna och bidragit till sin egen insamling! Och att min dotter har lämnat ett bidrag. Tyvärr har hon inte bara ärvt min generositet utan även en del av mitt intellekt och skickade således pengarna till fel insamling.
Tack ändå Malin, och tack Viktoria Ekberg, Patrik Ekelund, Lisbeth K (igen), Gun S (igen) och Hans 'Tanten' Karlsson. (Hoppas det där är den Hans Karlsson jag tänker på, annars har vi en bidragsgivare mindre nästa år.)
Och den där prostatan är det naturligtvis inte jag som har ritat. Det förstår alla som någon gång spelat Draw Something mot mig. Det är istället den här killen och det är också han som gjort min nya Lagavulin-inspirerade bloggheader där uppe och som ju blev alldeles ohyggligt snygg, eller hur? Visst ger den en lite aristokratisk känsla på något vis?
- "Det här är ingen dussinblogg" säger headern. - "Jag speglar på ett utmärkt sätt kvaliteten på texter och övrigt innehåll på den här bloggen", säger den. Typ.
Tack Sammy!
Helgen har jag bland annat spenderat med den här mannen.
Han heter Anders och bor som ni ser i Eskilstuna. Anders har skapat ölen Anders dubbel-IPA som är den godaste öl som finns. Jag har de senaste åren provat en hel drös öl, men ingen har slagit den här än. Inte ens killarna på Brewdog, även om de kommit väldigt nära.
Anders dubbel-IPA är faktiskt värd en egen resa till Eskilstuna. Det vet jag, för jag åkte tåg dit i fredags, gick i spöregn hela vägen till Eskilstuna Ölkultur, provade nästan alla deras öl och åkte sedan hem igen. Och det var det värt.
Ölplankan på Eskilstuna Ölkultur.
En annan sak som är värt att göra är att gå på whiskyprovning med twittrarna emfilus och ak_andersson. Det gjorde jag nämligen i torsdags och det var alldeles fantastiskt trevligt. Så trevligt att jag jag inte ens brydde mig om att jag blandade ihop en japansk single malt med Famous Grouse under själva provningen.
Så det kan jag verkligen rekommendera. Kolla upp Ölbaronernas hemsida och boka in en whiskyprovning. Hör sedan av er till emfilus och ak_andersson, så följer de säkert med.
En sak jag däremot inte kan rekommendera är den här grappan.
Själva grappan är en mycket ljuvlig och ekad historia, men flaskhalsen är lite lång och man riskerar därför att välta väldigt många vinglas om man håller den i handen och samtidigt vänder sig om lite oförsiktigt. Det gjorde jag i lördags, på restaurang DOC av alla ställen. Nu välte jag väl bara en sex-sju glas sådär, men det lät som om vi hade lyft hela bordet och slängt ut det på trottoaren, genom fönstret. Tack och lov var det bara ett glas som gick sönder och det betalar jag ju enkelt tillbaka genom att skala jordärtskockor där en gång i veckan fram till sommaren 2013.
Sedan hann jag nog inte med så mycket mer i helgen.
I övrigt förbereder jag mig mentalt för Linus födelsedag på onsdag, en dag som för bara tre år sedan var en väldigt bra dag, men som inte fick vara det längre. Men det är en annan och mycket sorgligare historia.
Det enklaste sättet att göra en lammstek är att köpa en, salta, peppra, gnida in med rosmarin och vitlök, fräsa och sen köra i ugnen tills den är klar.
Men det där klarar ju vilken dåre som helst av och metoden ger knappt något utslag alls på gourmetimponeringsskalan. Så för att få lite "Ohh" och "Ahh" från middagsgästerna måste man komplicera det hela lite grann.
Notera dock att vilken dåre som helst även kan klara av metoden som beskrivs nedan, men det VET inte gästerna och TROR således att du är den mästerkock du utger dig för att vara (vilket ju är själva vitsen med en middagsbjudning).
1. Köp lammstek, citron, färsk rosmarin, vitlök, honung, salt och en pepparkvarn av märket Peugeot. (Vill man glänsa ännu mer och servera en ammis innan maten behöver man komplettera med övriga ingredienser på bilden. Och en sifon.)
2. Lägg lammsteken framför dig och förbered dig mentalt inför steg 3 genom att ta några djupa andetag.
3. Nu ska man skära köttet enligt en fiffig metod som säkert heter något avancerat på franska och som leder till att den runda steken rullas ut och blir platt som en pannkaka. Fundera först väldigt länge på från vilket håll du bör skära köttet och kom sedan på att det ju måste vara som bilderna nedan försöker åskådliggöra.
FEL!
RÄTT!
4. Skär och rulla, skär och rulla och se hela tiden oerhört koncentrerad ut.
5. Smeta på fyllningen på köttpannkakan. I det här fallet rör det sig alltså om en blandning av saften från en citron, 1 dl grovhackad rosmarin, ett par matskedar honung och 6 hackade vitlöksklyftor (eller 2 solovitlökar som är mycket lättare att ha att göra med). Salta och peppra.
6. Rulla tillbaka hela ekipaget till en rund lammstek igen och knyt ihop säcken med stektråd.
7. Salta och peppra även utsidan och fräs runt om.
8. Stek i ugn på låg värme (100-125 grader beroende på hur bråttom du har) i ett par tre timmar eller tills innertemperaturen är 55 grader.
9. Skär upp köttet i fina rulladbitar och servera med potatispuré, ugnstorkade cocktailtomater, rödvinssås och en sallad som du bett din fru att ordna. Glöm återigen att fota själva slutresultatet.
10. Rodna lite lätt innan du tar den första tuggan eftersom du just kom på att du glömt bort att sätta in den där femtilappen på den där insamlingen som egentligen skulle ha kommit upp i 7.200 kr innan det här receptet publicerades men konstatera sedan krasst att du ju visste att inlägget skulle publiceras ändå tack vare bloggarens ohejdade begär att hela tiden publicera varenda jävla rätt han tillagar.
11. Sätt in den där femtilappen till slut för att bli av med karln.
12. Drick sedan ett välförtjänt glas gott italienskt rödvin till maten och ha en smaklig måltid.
Nästa inlägg kommer INTE att handla om mat, utan istället presenterar jag min nya coola bloggheader samt visar en bild på när min prostata personligen tackar signaturen "XXX" för genomförda och kommande gåvor till vår insamling (se kommentar till föregående inlägg). Som ni förstår är det här sensationella bilder som man inte gärna missar.
Och apropå insamlingen: Tack till Lennart Jarmyr, Patrik Eriksson, Mattias W, Ulrik Svensson, Lisbet K, Lars Gustavsson, GlennOden från Hönö, och Sigrid Brinnen för de senaste generösa gåvorna till Cancerfonden!
Precis som förra året startar insamlingen lite mjukt och fint sådär, och precis som förra året är Emfilus och AK_Andersson bland de första att bidra. Sist det hände spårade insamlingen ur helt och vi vann hela tävlingen. Vill ni veta mer om Emfilus och AK_andersson så loggar ni in på Twitter där ni kan följa deras liv och leverne 24 timmar om dygnet. Lite som Truman Show kan man säga.
Det blir lite svårt att upprepa prestationen från förra året, dels för att det inte finns någon tävling att vinna, men framförallt för att jag inte har en mustasch som agerar dragplåster till insamlingen. Jag vill ju gärna tro att det var just mustaschen som avgjorde det hela förra året. Att det var den välavvägda tätheten, de mjuka runda formerna och mustaschens skönhet i övrigt som gjorde att vi sprang förbi Roberto Vacchi i absolut sista sekunden, trots att han de sista dagarna började odla polisonger också, i ren panik liksom.
Ja jävlar, det var tider det.
Men i år har vi gått ihop allihopa! Alla på platserna 1-5 i förra årets tävling står bakom insamlingen och var och en av oss kommer att jobba stenhårt för att skrapa ihop så mycket pengar det bara går.
Vissa av oss är snabbare än andra. Roberto startade insamlingssidan och hann leverera hela fyra bidrag innan han blev upptäckt av Robin Kullberg och mig, och sedan har det rullat på. Noterbart är att det var totalt 11 personer som vann resan till Bologna, men alltså bara tre som hittills bidragit till årets insamling som de själva var med och grundade på ett café i Bologna. Visserligen påverkade av grupptryck och grappa, men ändå. Så agera nu kära Bologna-resenärer, annars börjar jag nämna namn!
Eller jag gör det direkt förresten. Den här mannen till exempel. När han är klar med sin snustillverkning (jodå, karln tillverkar sitt eget snus) så kanske ett bidrag inte är för mycket begärt? Och ett litet inlägg på bloggen? Man kan inte åka runt och vara pucktvåa när det ska samlas in pengar.
Själv följer jag samma taktik som förra året och började således med att sätta press på mina överbetalda arbetskamrater, vilket resulterade i två snabba bidrag från Gabban och Maria. Och precis som förra året kan man alltså konstatera att det är kvinnorna som har den snabbaste reaktionsförmågan, trots att de inte ens är innehavare av det organ som är i fokus här. Det kan också ha att göra med ett extra intresse för ett visst incitament jag beskrev i föregående inlägg, men jag väljer ändå att tro att kvinnor är både smartare och snabbare än män. Vilket även min benchmarking hemma tydligt visar.
Audi-Johan är med i racet även i år och jag tror att han siktar på spurtpriset "Lyxmiddag för fyra". Öka i så fall för just nu saknas det 146.400 kr, men jag lovar att det är värt det.
Ny för i år är Rasmus, det vet jag med säkerhet eftersom han inte ens existerade förra året. Rasmus är snart 4 månader gammal och son till min svägerska Sofia i Halmstad som stod för en ansenlig mängd bidrag förra året. Och naturligtvis kommer hon att ordna minst lika många i år.
Eftersom det snart är påsk kan jag, generös som jag är, komma med detta sprillans nya och väldigt lättuppnåeliga incitament:
Har vi samlat ihop 7.200 kr till på fredag så publicerar jag ett recept, med bilder och allt, på världens godaste lammstek. En hyperavancerad historia med banbrytande inslag om styckning, fyllning och tillagning. Nu kommer jag nog att publicera det där receptet ändå eftersom jag älskar att skryta om min matlagning, men det tycker jag att ni kan bortse ifrån och sätta in en hunka eller två för säkerhets skull.
Cancerfonden har valt att inte köra vidare med konceptet Mustaschkampen, som vi så sensationellt lyckades vinna förra året. Men vi på den här bloggen är ju lika glada för det, för det innebär ju bara att vi står som slutsegrare, är och förblir obesegrade, samt går till historien som de sista som vann denna världsberömda tävling. Min fru är också väldigt nöjd med att mustaschtävlingen blev inställd, men av helt andra orsaker.
MEN!
Kampen mot prostatacancer går vidare! Vi som tack vare ert och andras bidrag till cancerforskningen fick åka till Bologna med Kennet Andersson har bestämt oss för att köra en gemensam insamling i år till förmån för Kennet Cup (som i sin tur anordnas till förmån för forskningen kring prostatacancer). Kennet Cup är en fotbollsturnering som anordnas av Kennet Andersson i samarbete med Cancerfonden, och lagen (som vimlar av idrottskändisar) gör upp om segerpokalen den 2 juni i år på Heden i Göteborg. Du kan läsa mer om Kennet Cup här.
Alla vi som var i Bologna satsar givetvis på att vara plats på Heden i juni, och det tycker jag att ni ska se till att vara också. Utöver stor fotbollsunderhållning får ni ju också chansen att se när vi Bologna-resenärer stolt räcker över vårt förhoppningsvis rejäla ekonomiska bidrag till Cancerfonden i form av en sån där jättecheck som man bara ser på TV. (Och som någon av oss måste fixa, insåg jag just.)
Insamlingen har redan startat och eftersom ni med stor sannolikhet har sparat hela året för att göra mig till Mustaschmästare igen har ni alltså möjligheten, och mitt tillstånd, att skänka pengarna till Kennet Cup istället.
I år kommer jag visserligen inte att sporta en mustasch, tack gode gud för det, men det finns andra incitament att skänka pengar utöver det självklara incitamentet att hjälpa Cancerfonden att besegra prostatacancer, här kommer några exempel.
- Om insamlingen når sitt mål, 50.000 kr i gemensamt insamlade pengar, lovar jag att aldrig mer äta godis. Vad detta har med prostataforskningen att göra och på vilket sätt det skulle vara ett incitament för er vet jag inte riktigt, men det är ett djävulskt effektivt sätt för mig att gå ned i vikt. Insamlingen är uppe i över 2.000 kronor redan efter någon dag, så den här åker jag garanterat på.
- Om insamlingen når 100.000 kr så kommer Kennet Andersson personligen att skriva ett inlägg på min blogg där han berättar något unikt om VM-äventyret 1994 som aldrig tidigare publicerats. (Det här är ju inte direkt förankrat med Kennet än, men jag ska nog lyckas övertala honom.)
- Om insamlingen når 150.000 kr åker jag personligen hem till en bidragsgivare (som vi får dra i något slags lotteri på något sätt) och lagar en trerätters lyxmiddag för fyra personer oavsett var i landet vinnaren bor.
- Om insamlingen når 200.000 kr så cyklar Roberto Vacchi naken mellan Falun och Borlänge. Når den 250.000 kr så tar han även med sig sin bisittare på Eurosport, Anders Adamson. (Det här är VERKLIGEN inte förankrat och här tvivlar jag faktiskt lite på min övertalningsförmåga, så avvakta lite med att sätta in dina 250.000 kr tills jag har fått ok från grabbarna.)
Jag kommer att publicera fler incitament under tiden insamlingen pågår och ni får mer än gärna komma med egna förslag, så titta in på bloggen med jämna mellanrum för att se vilka lattjo grejer som ditt bidrag kan leda till.
Här hittar du insamlingen, ge gärna en gåva direkt så vi får lite sprutt på spektaklet, och länka gärna till insamlingen när du ändå är igång, det kostar ju ingenting! Som ni kan se har jag i vanlig ordning föregått med 500 goda exempel.
Idag kom programmet för Bolognaresan, och nu är jag om möjligt ännu mer sugen på att åka. Så här ser det ut:
Man kan bergis klicka på bilden så att den blir större.
Jag kan inte bestämma mig för vad som låter bäst i det där programmet. Middagen på Brasseria Trattoria? Bologna-Lazio tillsammans med Kennet Andersson? Lunchen på Papa Re?
Fastnar till slut för "DAG 2. Frukost kl 10.00". Sovmorgnar är viktiga saker före match ska ni veta, fråga Kennet så får ni se. Kl 10.00 är dessutom en perfekt avvägd tid för frukost i Italien, grappan börjar så smått lämna kroppen och Burratan har precis jäst färdigt i magen.
Den här resan är helt enkelt perfekt. Tack alla ni som såg till att jag fick vara med.
Förra årets mustaschvinnare (nej, jag har inte släppt det där än) var ju Kennet Andersson. I år tar han som avgående mustaschmästare med sig elva pers till Bologna där vi ska följa i hans fotspår. Kolla på hans gamla fotbollslag, äta på hans favoritkrog osv.
Det jag har kommit på är att jag ju redan nu måste planera för nästa års resa, som jag ju förväntas hålla i. Cancerfonden glömde nog bara att nämna det när jag var där senast.
Jag kan redan nu avslöja att resan kommer att gå till Sundsvall. Fredag kväll spenderar vi dock i Östervåla där jag och min startelva badar badkar med Maria. På lördag tar vi tåget till Sundsvall och väl där går vi i MINA fotspår.
Öl och Minttu med Gremlan på Daltons, whisky på Bishop, och fika med Mymlan och Den Hemska Tvillingen på det där fiket jag glömt vad det heter. Middag på 7 kryddor och sedan en fetingdrink på Knaust innan vi intar casinot och spelar bort allt vi äger och har på poker.
Frivillig frukost på söndag innan vi åker tillbaka till Stockholm under bakfull tystnad.
Vilken grej! Med ett sånt här pris kommer nästa års Mustaschkamp att slå alla tidigare rekord i insamlade medel till cancerforskningen. Ser mycket fram mot detta.
Utlottningen av den andra platsen till Bologna genomfördes idag under pompa och ståt på Cancerfondens huvudkontor i Stockholm. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fota tilldragelsen, men det gjorde Marita på Cancerfonden istället och bilder från själva dragningen publiceras nog på deras hemsida vad det lider.
Och vinnaren av denna unika resa är: Familjen Bryhnja!
Jag känner alla tre i familjen och det ska bli högintressant att följa den livliga diskussion som nu kommer att följa vid Familjen Bryhnjas köksbord. Med stor sannolikhet kommer känslomässig utpressning, totalt irrelevanta argument, samt knytnävar att användas när dessa två ska utse vilken delegat som ska skickas till detta fantastiska evenemang.
Grattis till Familjen Bryhnja! Och tack igen alla ni som varit med på resan, ni har varit fantastiska och jag har haft otroligt roligt den här månaden!
Som utlovat tänker jag lotta ut den andra platsen till Bologna. Utlottningen är planerad till 1/6, alltså nu på onsdag, och själva dragningen sker på Cancerfondens huvudkontor i Stockholm under överinseende av en hel skrälldus medarbetare på Cancerfonden, allt för att min fru inte ska skylla på mig när hennes namn inte blir draget.
Lotteriet har naturligtvis en massa förutsättningar och regler:
Resan har ett beräknat värde av c:a 10.000 kr per person (det är inte helt klart än), men vinstskatten är inte betald utan skall betalas av vinnaren. Vinstvärdet läggs på vinnarens inkomst vilket innebär en skatt på mellan 30% till 53% beroende på vilken inkomst man har. Vinnaren ansvarar själv för att redovisa vinsten till skatteverket. Varför gåvor till (eller vinster från) välgörenhetsorganisationer inte är undantagna från skatt får ni ta med Anders Borg.
Varje person som bidragit till insamlingen har en lott. Detta oavsett vilken summa man bidragit med, eller hur många bidrag man skickat in, vilket innebär att 177 personer har chansen att vinna. Anonyma bidragsgivare deltar inte i lotteriet.
Namnen är hämtade från insamlingens hemsida och inte från min blogg eftersom jag till min fasa upptäckte att jag faktiskt glömt att nämna några bidragsgivare i bloggen. Men även ni som inte hade nöjet att bli omnämnda i bloggen deltar alltså i lotteriet.
Vinnaren publiceras här på bloggen på onsdag kväll, och måste senast den 7/6 höra av sig till mig med namn, telefonnummer och adress. Om inte vinnaren hör av sig går vinsten till första reserv, vars namn vi så förutseende också drar vid onsdagens lotteri.
Mailadressen till mig hittar ni om ni klickar på den där knubbiga killen i lådan under "Om mig".
Kan eller vill man av någon anledning inte åka går det bra att skänka vinsten till någon annan som bidragit till insamlingen.
Resultatet av lotteriet kan inte överklagas och vinsten kan inte lösas in i pengar, gentjänster eller diverse hållhakar på mig.
Det var nog allt! Jag återkommer alltså på onsdag kväll med vem som vunnit!
Jaha ja, här loggar Sveriges Mustaschmästare in på bloggen som en helt vanlig man.
Efter att ha sovit ut efter en lång festkväll har jag nu bestämt mig för att ta den här vinsten som en riktig man. Och således vara totalt odräglig i alla sammanhang under resten av året. På bloggen, i hemmet, på arbetsplatsen. Jag ser mycket fram mot detta.
Återigen vill jag tacka alla er som bidragit till denna skräll. En skräll av samma dignitet som när Sverige slog Kina i pingis med 5-0 på bortaplan, eller när jag förlorade femkampen på midsommarafton 1999. Jag har ägnat kvällen åt att försöka begripa hur allt det här gick till, men det lyckades jag väl bara sådär med. Och man måste ju inte begripa allt här i världen, Cancerfonden har i maj fått in flera miljoner till forskningen kring prostatacancer varav drygt 72.000 kr kom från oss. Det räcker långt, och är ju naturligtvis det viktiga. Att vi sedan kan vara hopplöst malliga, överdrivet dryga, och allmänt jobbiga ända till maj nästa år är ju bara en bonus.
Jag är oerhört tacksam för att ni tog er tid och pengar för allt detta, och jag ska bära denna titel värdigt och åt oss alla!
Jag vill också tacka min fru lite extra för att hon stått ut med att jag sett ut som en idiot i tre veckor och dessutom haft näsan i datorn varje kväll och natt under större delen av maj. Hon har också varit storsint nog att mycket aktivt ordna bidrag till denna insamling trots den ångest min mustasch alstrat hos henne.
Tack också till mina barn. Ni kan komma hem nu, jag har rakat mig.
Här är de sista bidragen till vår insamling. Många bidrag kommer från människor jag inte känner, tror jag, och ni får gärna förtydliga er i kommentarsfältet om jag har fel:
Marcus W. Marcus Wallenberg är mindre troligt, så jag tror att det här bidraget kommer från någon med en lite mindre omfångsrik ekonomi än vad han har. Vilket avgränsar urvalet till resten av Sveriges befolkning, vilket i sin tur gör det lite svårt för mig att komma vidare med undersökningen. Men min fru har bättre koll och meddelar att detta är hennes kollega Åsa-Nisses sambo. Måste vara jobbigt att ha en flickvän som heter Åsa-Nisse. Nästan värre än att ha en man med en ful mustasch.
Ingela Näslund. Ännu ett bidrag från en i min favorit-Ingela-trio. Tack Ingela, we did it!
Fredrik Hallgren. Skådespelare och bloggläsare sedan lång tid tillbaka. Starring i bland annat Oskyldigt dömd och Höök. Tack för att du var med i den här såpan också!
Farfar. Den här är kul! Min svårt blödige far tyckte det var så himla fint när Persson-barnen inkl deras kusiner gav bort hälften av sina månadspengar till insamlingen, totalt 1130 kronor, så han gjorde som Pappa Tobias och matchade hela rasket. Kort därefter dök det även upp en anonym gåva på exakt samma belopp så det verkar som att någon annan tänkt precis likadant. Detta innebär att Kajsa, Lisa, Niklas, Martin, Simon, Elin och Tilda direkt och indirekt bidragit med 3.390 kr till vår insamling! Häftigt!
Dubbelörnen. Även detta en gammal bloggbekant. Bor på gård i Sörmland när hon inte är i Frankrike och dricker vin. Planerar ni en Frankrikesemester är det här expertbloggen ni letat efter. Tack snälla Dubbelörn.
Anders och Albin W. Sara W, hon med pokerfacet ni vet, aktiverade även man och barn! Bra jobbat Sara och tack Anders och Albin!
Lena Adomat. Detta är med stor sannolikhet insamlingens första kändis! Jag har svårt att tro att det finns fler än en Lena Adomat vilket innebär att vi har OS-deltagare i insamlingsgänget. Kolla in filmen nedan, imponerande! Sådär kan tex inte jag göra. Gillar framförallt det omvända brysselsteget på slutet. Tusen tack Lena!
Maria Persson. Maria tror jag inte att jag känner, men hon har antagligen varit med i OS hon också. Tack Maria!
Karin K. Ännu en OS-deltagare. Tyvärr hittar jag ingen film på henne så jag kan inte bevisa den tesen, men ni kan å andra sidan inte bevisa motsatsen, så låt mig vara. Karin lade en hel bombmatta av 50 kronorsbidrag och täckte en hel sida på insamlingen! Coolt! Tack!
Familjen Bryhnja. Var börjar man? Berit, Ove, och Bobben Bryhnja lade också en bombmatta och mest troligt var det Ove som sms:ade in bidragen från en sunkig pub på Mariatorget. Han brukar göra så nämligen. Berit har en blogg, som jag vägrar att länka till av såväl etiska som estetiska skäl, googla på egen risk. Bobben är den mest normala i familjen och står redan vid tre års ålder för mer än hälften av familjens samlade intelligens. Men det kan ju inte dom rå för. Tusen tack kompisar!
Sanna Popovski. Jag har för mig att jag hört "Popovski" förut i något sammanhang, men det kan ju vara ett vanligt namn också. Sanna är antagligen ytterligare en i raden av alla OS-deltagare som läser den här bloggen. Tack Sanna!
Frederik Von Sterneck. Sorry, jag hittar ingen koppling till Frederik. Men jag deppar inte över det eftersom han bidrog starkt till insamlingen och till att jag nu kan gå runt och kalla mig svensk mästare i mustasch. Tack för det Frederik!
Malin Back. Ännu ett bidrag från en av de arbetsplatser som på allvar utmanat Friskis & Svettis i Halmstad i grenen "mest aktivitet under en prostatainsamling". Arbetsplatsen är givetvis min frus. Intressant är också att Malin är gift med min personliga tränares chef, vilket öppnar för oanade möjligheter i min paradgren "hämnd". Tack Malin!
Ninnibeth. Ännu ett bidrag från en av de mest engagerade i denna insamling. Hon och jag twittrade under de sista minuterna av insamlingen, samtidigt som vi uppdaterade Cancerfondens hemsida med ungefär 20 Hertz. Det var skönt att hålla någon i handen när vi närmade oss Vacchi med stormsteg på slutet! Tack Ninnibeth!
Tjoet in Heaven, Bless be. En gåva som faktiskt fick mig att stanna upp lite i kaoset, och minnas mitt förra liv. Gåvan kommer från "Gammeltjoet" i himlen, vidarebefordrat av deras två barn här nere, Rain och Renja. En av dom är min svärmor. Tusen tack ska ni ha alla fyra!
Jonas Petersson. Hockey-Jonas! Jag fick ett mail av honom med en timme kvar av insamlingen: "Tjena, fick en länk av Patrik om någon slags mustaschtävling, vad ska jag göra?" Så jag berättade vad han skulle göra och så gjorde han det. Svårare än så är det inte att bli Mustaschernas Konung. Jonas bygger lite på sitt hus som beräknas bli klart inom kort, under förutsättning att 15 år ryms inom definitionen kort. Stolt medlem i Whiskyklubben Paddy är han också! Tack Jonas!
Ingela Näslund. Igen! Det verkar som att hon följde utvecklingen med samma intresse som jag. Tack igen Ingela.
Emfilus. Det var faktiskt hon som startade hela lavinen med ett bidrag på 50 kr när insamlingen var alldeles nyöppnad och min mustasch fjunig som en liten fågelunge. Åker idag till NYC för att föra budskapet vidare om vem som vann Mustaschkampen i Sverige i år. Tack, och trevlig resa!
DHT S. Det står för DHT's Närbo fast uttryckt på Sundsvallsmål. Tack snälla Närbo, påminn mig om att bjuda dig och en hemsk tvilling på öl och Minttu på Daltons när någonting går av stapeln någon gång!
Elenor Svensson. Känner både min fru och jag igen, men kommer inte på så mycket mer. Det kan bero på att både hon och jag firade segern med Pálinka igår vilket utöver röda ögon och sträv tunga också har biverkningen att hjärnan typ försvinner. Men tack Elenor!
Fredrika Trollby. Ingen aning om vem detta är tyvärr. Min fru framförde en osammanhängande teori om Västerås, men sedan somnade hon i soffan så detta förblir ett mysterium. Tack Fredrika!
Jennie och Henrik Jonsson. Okända även dom, men lika delaktiga i den här osannolika triumfen som alla andra såklart. Tack ska ni ha!!
Lotta M. Min tredje svägerska i den här insamlingen. Jobbar med något IT hokus pokus när hon inte sjunger gospel i kör. Och i badrum, i kök, i bil och i sömnen. Lagar en magisk Spaghetti Carbonara som hon gärna hade fått bjuda mig på om jag inte hamnat i klorna på den där kostrådgivaren. Tack Lotta!
Rain Richardsson. Min svärmors bror och hela släktens elektriker. Det vore kul att räkna ihop hur mycket min frus släktingar bidragit med till den här insamlingen, men då blir dom antagligen så malliga att min egen mallighet riskerar att hamna i skuggan, och hur skulle det se ut? Så det lilla projektet lägger vi ned. Tack Rain med familj!
Efvas Mamma och Pappa. Berit Bryhnjas föräldrar, och två oerhört luttrade föräldrar kan jag tänka mig. Och när Berit flyttade hemifrån och lugnet äntligen skulle infinna sig så dök Ove, Berits sambo, upp som otippad svärson. Shit happens liksom. Tack för bidraget!
Hannah. Vill fortfarande gärna tro att detta är Hannah i Sundsvall. Jag tänker lite på henne ibland, och undrar då främst om hon återhämtat sig från den där lilla brännskadan hon åsamkade sig. Av pannkakssmet. På näsan. Snacka om att vara intensiv när man lagar mat. Tack Hannah!
Robert Parker. Han har jag faktiskt träffat! På riktigt! Nu är det här givetvis inte den riktiga Robert M. Parker Jr, Bordeaux-gurun som uppfann 100 poängsskalan där man av någon anledning aldrig sätter betyg understigande 50 poäng om det så är vinäger man dricker, utan antagligen någon annan som flörtar med mitt vinintresse. Men för 5.000 kr går det bra att flörta hur mycket som helst! Det här bidraget fick mig att sätta mig käpprak upp i stolen och börja tro att vi faktiskt kunde ta hem hela rasket. Jag ska nu tillsätta en utredning om vem denna person är.
Ove Från. Mariatorget? Sista viktiga pusselbiten saknas tyvärr så jag kommer inte längre än så här. Men tusen tack Ove!
Anonym. Det är sekunder kvar av insamlingen och vi ligger 6.000 kr efter Vacchi när det här bidraget kommer in. Här blir det ju plötsligt ohyggligt spännande och trots att placeringen i Mustaschkampen aldrig varit viktig tidigare så är den det nu! Just där och då finns det inget jag hellre vill än att vinna! Vi går upp i ledning kl 11:59 och min telefon får tuppjuck av alla tweets från Twitter. Kanonkul! Tack! Och även du ingår i den där Robert Parker-utredningen, bara så du vet.
Hanna. Okänd bidragsgivare, som lämnat bidrag tidigare under samma namn. Tack snälla Hanna!
Wayne Nilsson. Bloggikon och redaktör för "Veckans Djur". Wayne lämnade tidigt ett bidrag och kom nu tillbaka för att sluta cirkeln, knyta ihop säcken och saka biffen. Vilket han gjorde med bravur, i vanlig ordning. Tack Wayne!
Sicily M Sambo. Thailands-Sicily med sambo kastar in ett bidrag med sekunder kvar av tävlingen och ytterligare 275 kr landar i insamlingen. Ohyggligt spännande nu! Tack snälla!
Mr Elway. Springsteenalbum-killen hinner också med ett nytt bidrag! Tack så himla mycket!!
Perssons Pack. Enligt igår onyktra källor är detta pack från Täby Kyrkby och var åtminstone tidigare synnerligen aktiva i IK Frej, denna utmärkta idrottsförening. Tack för bidraget, ni hann precis!
Mattias Öhman. Okänd åtminstone för mig, men hann också med ett bidrag innan tävlingen avslutades. Bra precision där! Tack!
Joakim R. Sista registrerade bidraget till insamlingen, och saken är klar! Tack Joakim, du och alla andra har nu chansen att vinna en Bologna-resa!
Phew!!
Så där gick det alltså till när vi vann hela Mustasckampen 2011. En fullständigt obegriplig prestation, och jag har inte tillräckligt med superlativer i mitt ordförråd för att beskriva den tacksamhet jag känner. TACK!
I veckan återkommer jag med information om hur lotteriet av den andra biljetten till Bologna går till. Detta dock under förutsättning att jag överlever grillkvällen hos Kungen av Småland ikväll.
Nu ska jag till Farfar och fira hans födelsedag! Ha en fantastisk helg, så hörs vi morgon!
Vi vann hela Mustaschkampen! Efter en rysare som jag ännu inte hämtat mig från. I eftermiddag ska jag träna, och sedan ska jag festa hela natten, så inlägget om de sista bidragen i tävlingen kommer inte förrän på lördag, hoppas ni kan vänta.
Vi gick förbi Vacchi när det bara var sekunder kvar, och vann med bara några kronor vilket innebär att ALLA som bidragit till insamlingen var med och avgjorde det här. Ni bör vara vidrigt stolta över detta. Det är ju hur stort som helst!
Nästa rysare blir som sagt utlottningen av resan till Bologna, jag återkommer om den lite senare.
Ett oändligt stort tack till er alla för ert engagemang och er givmildhet som gjort den här resan till något av det roligaste jag varit med om på väldigt, väldigt länge!
Galet spännande, och en grym aktivitet just nu, både på bloggen och på insamlingen.
Webbredaktören på Cancerfonden ringde mig igår och berättade bla att Faschings Eskapader är på topp tio listan över de som dragit mest trafik till Cancerfonden den här månaden, tillsammans med några av landets största tidningar och Facebook. Hyfsat.
Har jag nämnt att jag deltar i Mustaschkampen, en insamling till Cancerfonden? Och att det går riktigt bra, har jag sagt det?
Om inte, vill jag bara säga att så är det. Och att vi nu bara har drygt tre timmar på oss att kapa åt oss förstaplatsen och bli historiska genom att som första blogg någonsin vinna en mustaschtävling.
Möjligen kan jag ha också ha glömt att informera om att företag gärna får köpa ett företagspaket, så jag tar det säkra före det osäkra och nämner även det. Köp ett företagspaket. För bövelen.
Jag tror att jag också nämnt att en av alla som bidragit får åka med mig till Bologna om det är så att vi kommer bland de fem främsta. Gör vi inte det får en av er åka själv om vi har tur och vinner utlottningen bland de insamlingar som har skrapat ihop minst 10.000 kr. Utlottning av eventuella Bolognabiljetter sker här på bloggen under överinseende av personal från Cancerfonden (på riktigt).
Glömde ju publicera bilden på min granne som tog över mustaschstafettpinnen när jag rakade mig igår. Inte lika mustig som min, men så är han ju inte så gammal pojken.
Han ville att jag skulle framföra att han var både välhängd och tillgänglig, men tyvärr måste jag dementera båda dessa påståenden.
Om 19 timmar avslutas Mustaschkampen 2011 och i skrivande stund ligger vi på en klar andraplats, med bara Roberto Vacchi före oss.
Det främsta skälet till att jag anmälde mig till tävlingen var faktiskt att jag ville reta gallfeber på min fru genom att bära mustasch i en månad. Just då visste jag inte ens att man kunde starta en insamling och delta i en tävling samtidigt som man bidrog till att samla in pengar till Cancerfonden. Det fick jag reda på via Twitter några dagar senare och startade då pliktskyldigast en insamling med målet att samla in 100 kr, ett väl avvägt mål då jag själv skulle ha råd att se till att målet nåddes.
Jag skrev om insamlingen på bloggen och sedan spårade allting ur. Idag är insamlingen uppe i 49.000 kr och är den insamling som samlat in näst mest pengar i hela Sverige, borträknat företagsinsamlingar som inte deltar i tävlingen. Räknar man in dom ligger vi femma. Det är inte klokt någonstans, och resan hit har varit precis hur rolig som helst.
Att vinna något pris har definitivt inte varit någon drivkraft under den här tiden, men nu när det är så nära så måste jag ju ärligt erkänna att jag väldigt, väldigt gärna skulle vilja vinna hela spektaklet! Hur häftigt vore det inte att se den här sammanställningen av de senaste årens vinnare?
2007: Stefano Catenacci, Stjärnkrögare 2008: Oscar Sundh, Hockeyproffs 2009: Peter Sandholt, Radioröst på Bandit 2010: Kennet Andersson, Fotbollsproffs 2011: Fasching, Bloggtomte
Så tack alla läsare som gjort det möjligt att jag faktiskt har en reell chans till detta!
De senaste bidragen:
PG Persson. Jag har aldrig träffat PG men vet att det är en fd arbetskamrat till en av mina grannar. Minns jag inte fel har grannen berättat väldigt roliga historier om denne man, men tyvärr är det i så fall det enda jag minns. Så PG kan slappna av. Tills jag träffar min granne nästa gång. Tack PG!
Sedan följer en lång rad för mig okända bidragsgivare, med den sedvanliga brasklappen "namndyslexi" som gör att jag bara kan memorera namnen på medlemmarna i min familj, i bästa fall.
Elin Säfdal
Sofia Arnoldsdotter
Sofiee Ing
Tomas L
Stefan H
Micke J
Jörgen B
Sara
Om jag trots allt känner någon av er så får ni gärna höra av er så jag kan skriva något kul, trevligt, eller väldigt pinsamt om er, lite beroende på humör.
Direct Försäkringar i Helsingborg. Aha! Försäkringsmäklarfirman jag anlitar, och det första företagspaketet till insamlingen. Delägare är en kompis till mig som, för att vara lite allvarlig för en gångs skull, med sin försäkringslösning för mitt företag räddade mig och min familj från ekonomisk ruin förra året när katastrofen inträffade den där dagen i januari. Axel med fru har också varit ett enormt stöd på det personliga planet under den jobbiga tid som följde, och som fortfarande pågår. Tack för att ni finns. På sin fritid äter Axel skinka och försöker lära sig att dricka vin ur en Porró, med minst sagt blandat resultat.
Sedan följer i rask takt sex bidrag från Vibeke. Och hela dagen har jag funderat på vem detta är, för jag har fått för mig att jag sett det namnet i något sammanhang. Kanske som kommentator i bloggen, men hur jag än letar så hittar jag inget. Tack Vibeke!!
Sicily. Jag tror det här är Sicilys tredje bidrag, och nu är även Sicilys Sambo med på tåget. Jag har inte träffat någon av dem, däremot har jag sett Sicilys Sambo på film! Stilig karl såklart. Tack ska ni ha båda två!
Sara W. Me know! Arbetskamrat till min fru. Sara har ett grymt pokerface, vilket jag upptäckte när jag träffade henne på ICA för någon vecka sedan. Inte med en min visade hon hur otroligt komisk hon tyckte min mustasch var, utan pratade på precis som vanligt och undvek skickligt orden "tysk" och "porrskådis" vilket är mer än jag kan säga om de flesta andra jag träffar. Bra Sara! Tack!
Liselotte Sjödin. Nej, känner jag inte. Och hittar därför i vanlig ordning på något, i detta fall den ganska uppenbara kopplingen att Liselotte är syster till förra veckans bidragsgivare Agneta. Tack Liselotte, hälsa syrran från mig!
MW Projektkonsult. En av de mest framgångsrika konsultfirmorna i landet och företagspaket nummer två!
"MW Projektkonsult är ledande inom projektledning och riskhantering, har en stabil plattform på marknaden och är känd i stora delar av Järfälla för sin prisvärdhet, unika leveransprecision och inte minst för den värdeadderande spetskompetens som personalen besitter" säger bolagets enda anställda och grundare, jag själv. Stort tack till MW Projektkonsult, det där var flådigt gjort!
Samuel Bross. En av många favoritgrannar! Flyttade in 1978 när området var nytt och jag var en liten spoling. Samuel gjorde omedelbart en snabb karriär i samfällighetsföreningen och avancerade mycket tidigt till en av få toppositioner föreningen har att erbjuda, den som "lampbytare för föreningens gemensamma lokaler, tex garagen", en position som han innehaft allt sedan dess och skött med en nästan övermänsklig precision. Denne fd(?) journalist är tack vare sin visade lojalitet, och i övrigt mycket trevliga attityd, att anse som närmast en legend här i området Aprikosen. Med 500 kr i bidrag till insamlingen cementerar han nu dessutom denna uppfattning även på internet. Tack Smulan!
Anna KW. Mjaha. Nej, kommer inte på vem det här skulle kunna vara. Ett stort tack för bidraget Anna!
Sisters in high heels. Täby Kyrkbys vassaste modeföretag. Det är inte ovanligt att jag tar en liten omväg på mina motionspromenader och "råkar" titta in här, eftersom dessa två läckra damer har den trevliga vanan att bjuda alla sina kunder på kaffe, hur svettiga de än är. Tack snälla för bidraget!
Så!
Nu ska jag sitta resten av kvällen och fantisera om en vinst i denna mustaschtävling som dominerat mitt liv den senaste månaden. Ha det bra ni också!
Observera att företagspaketet måste betalas direkt via internetbank eller kreditkort om man vill att bidraget ska räknas in i tävlingen. Betalning mot faktura innebär att Cancerfonden inte hinner få in pengarna innan tävlingen är slut.
Två företag har redan köpt var sitt paket, så nu får vi hoppas att fler hakar på!
Jag återkommer med ett långt inlägg ikväll om alla bidrag som kommit in sedan sist!
