Abusive spam, tallkottar och mustascher

Maj månad brukar normalt vara rätt bra, man kan gå i kortärmat på dagarna och ändå är kvällarna tillräckligt kalla för att ölen inte ska bli ljummen under tiden man iförd lovikavantar står och grillar sin karré. Det är en optimal månad den där maj, komplett på något vis.

Så icke denna maj, eftersom jag redan hunnit vara svag två gånger. Det första svaga ögonblicket var som ni vet när jag gick med på att följa en kostrådgivares råd. Ät tallkottar och försök grilla ett paket quinoa så förstår ni hur kul jag har det.

Det andra svaga ögonblicket var när jag gick med i mustaschkampen. Jag har inget klart minne av hur det gick till, men nu har jag såväl en insamling på Cancerfonden som en mustasch så hiskelig att jag saknar ord. Vilket min fru för övrigt inte gör, eftersom hon i morse mycket tydligt deklarerade att hon från och med nu och under resten av maj vägrar att befinna sig i samma rum som jag.

Men vad gör man inte för sin prostata?

Och vad är inte ni beredda att göra för min prostata? Jo, det kan jag tala om: Ingenting tydligen. För det enda bidraget jag fått hittills var på 50 kr och kom från en granne som dessutom JOBBAR på Cancerfonden. Och så kan vi faktiskt inte ha det.

Så här är det. Min insamling heter Fasching och finns på cancerfonden.se. När man startar en insamling så ska man ange ett målvärde, en summa man tror sig kunna nå upp till under den månad insamlingen pågår. Jag satte målet till 100 riksdaler, och har således kommit halvvägs. Skälet till den något blygsamma målsättningen var att jag misstänkte att mina läsare är gnidna små jävlar och att jag i värsta fall skulle bli tvungen att klara målet genom en egen, anonym, insättning.

För att få fart på insamlingen viftade jag på Twitter (följ mig!) med en liten morot: "När jag når mitt mål tweetar jag en bild på min mustasch."
Resultat: Noll kronor och en pinsam tystnad. Slutsats: Twitter är ett jävla skit.

Jag upprepar därför mitt erbjudande här på bloggen. Bidra med en femtilapp och min mustasch publiceras omgående. Bidragsgivare (som inte vill vara anonyma) kommer dessutom att hyllas å det grövsta på samma blogg. Och skulle vi i vår kamp mot cancern nå målet på hundra kronor så är det inte omöjligt att fler morötter delas ut, för jag har fler kroppsdelar som inte heller tål att publiceras på internet.

Bidrag lämnar ni här. Tack på förhand.

Och ni som läser bloggen via Facebook kanske snart får välja andra vägar, för igår fick jag höra att min blogg blivit klassad som "Abusive Spam" på FB. Och det innan jag publicerat en bild på min mustasch! En prestation jag är löjligt stolt över.