22 oktober, 2009

Till Mimmi. Om scouter och förutfattade meningar.

Mimmi,

Det här blir ett väldigt långt inlägg, jag hoppas att du läser hela vägen ned.

Först och främst tack för din kommentar, det var inte bara den längsta som någonsin skrivits på den här bloggen, det var faktiskt också en av de bättre, och definitivt den som skrivits med mest engagemang.

Nu ska jag, efter att med allt svettigare överläpp läst igenom vad jag själv har skrivit om scouter, försöka förklara vad jag menade. En intressant utmaning för att uttrycka sig försiktigt.

Jag går ut lite lätt med att svara på de konkreta frågor som du ställt, för att vinna lite tid om inte annat:

1. Men kom igen, hur gammal är du egentligen? Jag är 46 år gammal.

2. När senast var du på ett scoutmöte, och hur gamla var scouterna som var där? Senast jag var på ett scoutmöte (egentligen ett informationsmöte på skolan, om scouter) var för 11 år sedan, när min äldsta dotter började skolan. Det var tre scouter där, två i femtioårsåldern och en kille som var 15.

Nu till det lite svårare. I mitt inlägg skriver jag bla följande:

- Jag fan hatar scouter.

- Jag ser ner på människor som tycker det är kul att vara scoutledare.

- Jag står inte ut med dom. Jag tycker till och med synd om dom.

- Låt mig vara, och ge fan i mina barn. Vidriga människor.

Dessutom gör jag en koppling mellan scouter och Nazityskland.

Great, det där kan man ju försöka förklara...

För att börja i någon ände så vill jag först påpeka att ovanstående uttalanden är överdrivna. Såklart. Det utgår jag från att du förstår. Vidare behöver man också inse att överdrifterna är till för att göra inlägget roligt, vilket är själva vitsen med min blogg, att skriva roliga inlägg (här kan många av mina mindre seriösa läsare protestera och hävda att det inte alls framgår av bloggen i övrigt, men vi struntar i dom så länge.) Att det ska vara ett skämtinlägg kan jag däremot inte utgå från att du ska veta när du läser inlägget, eftersom du med stor sannolikhet hamnade där av en slump när du sökte något om scouter på internet. Men så är det, Faschings Eskapader är en tramsblogg, skriven av någon som tycker det är kul att skriva trams.

Jag har inte skrivit inlägget om scouter för att jag går omkring och hatar scouter på riktigt, för att uppvigla mina läsare till kamp mot scoutrörelsen, eller för att jag tror att mina barn skulle bli bortrövade och hjärntvättade om de åkte på ett scoutläger. Det tror jag inte att du tror heller.

Så varför då överhuvudtaget skriva om scouter, och på ett så nedlåtande sätt?

Ja, förutom att försöka vara rolig så har det, som du konstaterar i din kommentar, att göra med min bild av vad scouter gör och vad scouter är. Och eftersom jag helt saknar kunskaper om vad scouter egentligen sysslar med så har det alltså med mina förutfattade meningar om scouter att göra. Den bild som du skriver att de flesta av dina klasskompisar har av scouter har jag också. På riktigt. Jag trodde helt ärligt att ni träffades varje helg, uppklädda till tänderna i scoutdräkt, för att marschera ut i skogen i en lång rad, medan ni sjöng lite klämkäckt, och den som gick längst bak höll i den stora, ståtligt vajande flaggan.

Det kan man få tro utan att vara korkad, men att uttrycka sig som jag gjorde i inlägget, medveten om att det faktiskt kunde läsas av scouter i alla åldrar är inte smart. Det är faktiskt rätt korkat.

Till mitt försvar vill jag nog ändå påpeka att det finns en hel mängd ledtrådar i texten som visar att jag dels skämtar, dels faktiskt tycker att scouter är direkt sanhällsnyttiga. För varvat med allt elände om scouter så skriver jag trots allt att:

"Jag är fullt medveten om att det är en sjuk inställning och att den gör mig till en betydligt sämre människa än vad jag går omkring och tror att jag är."

"Vad kan vara mer rättskaffens än att vara scoutledare? Lära våra barn lite om naturen, att vara försiktiga med eld och knivar, att värna om miljön?"

"Nu har jag naturligtvis fel, och ber härmed om ursäkt till alla ideellt arbetande hedersknyfflar till scoutledare."

"Sunt förnuft säger ju att världen skulle se mycket bättre ut om det var obligatoriskt för barn att vara med i scouterna några år strax innan puberteten."


Hoppas jag har övertygat dig åtminstone lite grann om att det där inlägget inte alls var allvarligt menat. Att du blev förbannad kan jag förstå och det framgår tydligt av din kommentar, och förbannad kan man bli när man läser bloggar. Blev du däremot ledsen så ber jag om ursäkt, för det ska man inte behöva bli när man läser den här bloggen.

Ungdomsrörelser är väldigt sällan orsak till något negativt. Förutfattade meningar däremot, var ett av skälen till att Nazityskland uppstod på riktigt.
Shame on me.


Ha det bra nu Mimmi, och lycka till med plugg och scouting!

13 kommentarer:

Anonym sa...

"We shall overcooooome"...

XXX sa...

Fint där Fasching.

Ewa sa...

Vi går över daggstänkta berg fallera....

Anonym sa...

Jag måste säga att jag är imponerad av din seriösa approach här. Mycket hedersamt. Hoppas ni kan bli vänner nu, du och Mimmi.

Dotter sa...

Men för i helvete pappa, nu skäms jag över dig. Ta bort det här inlägget nu för fan.

Anonym sa...

Strålande, nu ser vi alla fram emot ett inlägg där du ska upprätta förtroendet hos din dotter. Utan att såra scouten. Fasching - på väg in i hörnet :)

Anonym sa...

Jaha!
Så kan det återigen konstateras att man är aldrig för gammal för att lära. Det finns hopp för dig ännu, Fasching, det värmer gamla svärmors hjärta, även om jag ibland undrar hur min älskade dotter orkar?

kapten Haddock sa...

Jag håller med alla kommentarer som skrivits hittills, i princip, kunde inte sagt det bättre själv. ...fast jag tror hoppet är ute för dig, där håller jag inte med svärmor... Jo, och mitt hjärta blev inte varmt, men det fattade du säkert.

Markattan sa...

Anar man månne en dåres försvarstal här?

Bäst att skylla på det när du ska krypa till korset hos dottern, tror jag.

Markattan, tackar för följandet och ska strax ordna en alldeles ny länk

Skruttet sa...

Käraste nån, Fasching, det går utför! Idel f-f-ffförlåt och det tar en ände med förskräckelse. Dina ursäkter tenderar ju att rendera ännu fler ursäkter. Man kanske kunde säga att det inte är din starka sida?

Ett gott råd är att byta taktik, kanske skylla på någon annan istället?

Å andra sidan är jag glad för Mimmis skull, och för alla f.d. scouter som gömmer sig i snårna (bekännelse: jag var med i patrull Räven) att du tar det på allvar.

Modigt av dig att våga ha kvar scoutloggan som avatar på Twitter :)

Anonym sa...

Nu fick du ju åtminstone en fördom bekräftad Fasching.
Scouter har ingen humor.

Markattan sa...

På tal om mobbning, känner mig lite utanför den där följarrutan. Måste ha gjort fel... Eller förstör jag din fina fyrkant? Eller är jag inte tillräckligt fin för sällskapet?

Markattan, tröstar mig med en banan

Fiffi sa...

Men....nu fattar jag inte... Scouter ÄR ju läskiga, speciellt scoutfarbröder. Johan Ulvessons scoutgubbe i Lorry hade knappst funnits om det inte var en allmänt vedertagen åsikt att scouter i gemen är lite skumma.

Nåja.
Vuxet av dig att be om ursäkt, men hade du behövt det? Det var väl bara en åsikt with a knorr?