Mot mörkret och kylan. Och bacon.

Gris är gott. Det märks redan efter ett par dagars vistelse i den här delen av världen. Man saknar liksom grisen, och då framförallt bacon.

Jag flyger hem i natt och kliver innanför dörren strax efter 23.00 på fredag kväll, och då ska jag min själ steka ett paket bacon och koka lite makaroner. Lite ketchup och ett glas Bourbon till det och jag tror minsann att fredagsmiddagen är ett faktum.

Om jag nu inte fryser ihjäl mellan taxin och ytterdörren, för man vänjer sig vid värmen lika snabbt som man börjar sakna bacon.

Sedan är det snart dags för februari, vilket betyder att maj inte kan vara långt borta. Och i maj är det dags för Sundsvallshelgen, för sjunde året på raken. Grovplaneringen startar redan i helgen, men efter så många år börjar det gå på rutin. Förra årets planering kan ni läsa om här, den var mycket seriös och uppdelad i tre olika scenarior (-er? -os? seminarium?).

I år kan möjligen delar av grundplaneringen komma att behöva ändras eftersom frugan hotat att följa med. Inga större förändringar, men den där tolvan whisky framåt tre-rycket kanske måste stryka på foten. Å andra sidan har den alltid känts lite oplanerad sådär. Och frukost lär hon väl tvinga i mig men annars kör vi nog på som vanligt. Utom Brandstationen som faktiskt inte var något vidare förra året, även om sällskapet var hur kul som helst.

Jag återkommer, som alltid, med den spikade detaljplaneringen.

I övrigt tycker jag gott att ni kan flexa imorgon och ta långhelg. Varför inte? Det är helt ok för mig.