20 januari, 2010

Länk

Jag fick den här kommentaren på bloggen, av Anonym / Tua:

Jag går i 8A och et är så sjukt hemskt och helt overkligt! Alla i klassen har gråtit flodder och han kommer vara väldigt saknat, han var så himla snäll! Vi har varit och tänt ljus och det var jättefiint. om du vill kan du kolla på min och min kompis blogg som också är en klasskamrat. om du skrollar till nästan längst ner finns två inlägg som är ägnade till Linus. /Tua.

Jag skulle jättegärna vilja läsa inläggen om Linus, men jag hittar ingen länk. Kan du skriva länken i en kommentar? Om det finns andra bloggare i 8A som skrivit om Linus vill jag gärna läsa dom också om jag får. Jag lovar att inte läsa de andra bloggposterna :-) Tänk bara på att det kan komma in en massa läsare till bloggen, så har du hemligheter eller inte vill ha en massa vuxna på din blogg så länka inte. Du kan till exempel be Agneta eller Anders att maila länken till mig istället.

Tack.

Och tack till hela bloggvärlden. Jag önskar att jag hade ork och tid att svara på era kommentarer men det är helt omöjligt. Jag läser alla kommentarer, och så gråter jag, och läser, och lever.

Nu måste jag sova, det är mardröm imorgon.

31 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill ge dig och din familj 1000 kramar. Jag vill ge allt stöd som finns. Jag vill att vi alla ska hjälpas åt för när jag läser texten du skrivit så lider jag så otroligt mkt. och det verkar som om alla gör det. Jag har gråtit hela kvällen, har svårt att sova. Tänker på Linus och er. Ni verkar så starka tillsammans. Och lev för Linus, håll ihop! jag tror på er. ni har all hjälp att få av alla runt omkring, ni har allt stöd. ni har mina 1000 kramar och jag ska ge er fler när ni behöver.

det är ofattbart. men det handlar om att överleva, att ta dag för dag. att hålla ihop, att tillbringa tid med dom man älskar. att bestämma sig för att klara av det, att prata om det tillsammans, att sörja. att gråta, att söka tröst. att vara svag. att se minnen. men att sucessivt dag för dag resa på sig för att vara stark och börja leva igen handlar inte om att glömma bort. ni kommer alltid komma ihåg, alltid vara förstörda. men tillsammans läker ni, och reser er, och går.

Articuno sa...

Nej usch, det är verkligen ingen rolig dag du har framför dig. Försök att sova lite nu, så ses vi i morgon.

Ann Jolby- Solander sa...

Jag känner inte dig, känner inte din familj, kände inte Linus. Men när det ofattbara händer så skakas tillvaron om ordentligt. Det känns som om jag vill öppna min famn och bara hålla om hela famijen och skänka tröst, fast jag vet att jag inte kan det.

varm kram Ann

Den hemska tvillingen sa...

Även denna dag har ett slut.

All omtanke och värme till er i dag.

Göran sa...

Martin och Ia,

vi tänker på er.

Göran och Anna-Karin Redin

Maria sa...

Du är så stark, även om det inte känns så nu så finns styrkan där för Linus skull. Jag känner ingen av er och kan inte sätta mig in i er situation men lider och gråter när jag läser det du skriver. Den värsta mardrömmen. Hoppas att resten av familjen också finner styrkan.
Tänker på er varje sekund!

mackegard sa...

Linus var kompis med Johan. Men han var också kompis med Olof och Astrid. Johans syskon. När Linus kom till oss och lekte fick alla vara med. Linus hittade på lekar så alla lekte och hade kul ihop. Ibland var det vilda lekar - men de hade kul! Jag kommer ihåg Linus som en liten rolig, omtänksam kille med en massa rävar bakom öronen och bus i ögonen. Jag är så ledsen. Kram på dig Martin och till din familj från oss som flyttade till Östersund/ Lena

Helena sa...

Stor kram till er idag...och alla andra dagar. Vi tänker på er!

Robban sa...

Har följt er sedan jag hittade hit via Valterego. Min och min frus tankar är med er konstant. Vi har själva förlorat ett barn och vet lite om vad ni genomlider.
När jag fick läsa om er så stannade min värld upp för ett tag.
Hoppas att ni kan hålla ihop under denna svåra tid.
För vår del fann vi stort stöd i en förening som heter FEBE när vi hade drabbats av det ofattbara. Om du vill ha kontakt med dem och inte orkar ordna det själv så kan du skicka ett mail till mig. Du når mig på robban(at)vibble.se

Alexandra Arneson sa...

Så fint av Tua, fint att ta kontakt ang sina frågor.

Ett steg i taget är det som gäller idag, kram Alex

Anna sa...

Jag hamnade här inne av en slump.
Nu känner jag att jag åtminstone borde skriva något.
Kanske att jag känner med er, att jag lider med er.
Att det gick rysningar genom hela kroppen när jag läste ditt inlägg.
Men allt det där har du säkert hört 100 gånger redan.
Så jag skickar styrka. Till dig. Till er!

Christer sa...

Vi satt kvar en stund efter middagen igår kväll. En middag vi åtnjutit med våra två pojkar, 5 och 16 år.

När pojkarna lämnat bordet så fick vi vår lilla stund till samtal, den stund vi hinner med utan att bli avbrutna eller ha något annat "måsten" att göra.

Jag berättade för min fru om det jag läst om idag, om det fruktansvärda i vad ett ögonblick kan göra med oss människor. Jag berättade vad som hänt er. Jag berättade och vi blev tysta.

Vi såg på varandra och insåg hur lyckliga vi är just idag och att vi inte vet hur morgondagen ser ut.

Vi var tysta och tänkte på er. Vi tänkte på våra barn och era barn. Vi tänkte på Linus och på en fråga som inte går att besvara och ej heller bör ställas, men som alltid görs i en sådan här situation; Varför?

Händelser som denna gör mig rädd och jag tycker inte om att vara rädd.

Gråt ut och prata om er son så mycket ni kan. Vi är många som tänker på er. Det är det enda jag kan säga och det känns fjuttigt ...

M sa...

Jag hamnade här av en slump och det gör så ont.

Ni är aldrig ensamma glöm aldrig det.

Kramar

Anonym sa...

All styrka och kärlek till er!
Saknar inte kramar från Linus själv men jag saknar att ni inte får krama honom! Samla långsamt ihop spillorna och håll ihop familjen. Vill styrke krama er alla - Ia, Martin, Malin o Linda!

Anonym sa...

Vilken styrka du har inom dig! TACK för att du skriver om detta fruktansvärda med dina egna ord. Kyrkbyn är som sagt liten och alla är i chock, alla pratar om tradgedin i er familj. Det blir många rykten som du här i bloggen stoppar.
Varma innerliga kramar till er alla!

Tess sa...

Jag känner er inte, för mig fanns ni inte i morse när jag vaknade. Och sen snubblade jag in här och tårarna bara rinner.

Det gör fysiskt ont i mig att läsa om det som hänt er och spontant så ville jag bara kolla att alla mina ungar var på plats i sina skolor.

Jag ville bara säga att jag är så oerhört ledsen för er skull.

Jag vet att även i den djupaste sorgen så finns det bara ett sätt att ta sig vidare, framåt. Det kommer ni att göra med väldigt små steg till en början.

Livet kommer aldrig att bli detsamma men sorgen kommer att mildras och smärtan kommer att ersättas av saknad.

Mina tankar är hos er nu.

Anonym sa...

Med varmt deltagande

Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort

När någon man gett sitt liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.

text "Siv Andersson"

Pretamarelo! sa...

Robban tipsade om FEBE och jag tipsar om http://www.sorg.se/startsidan/

Jag anar att än så länge känns det för tidigt för dig att söka dig till olika sidor. Först sluter man sig in i sin egen värld men efter ett tag så söker man sig till andra som har varit med om en stor förlust.

Det jag gick igenom under 2009 går INTE att jämföra med det som hände er. Just för att det här är så hemskt gav det mig styrka att rota igenom min egen historia. Fram tills nu har jag skrivit som en tok utan att titta tillbaka.

Jag skrev igår ett inlägg som du får läsa senare OM du har lust. Bloggarna är upplåsta nu så det är verkligen ingen brådska. Jag är en person bland så många andra som har tänkt mycket på er.
Du lär simma i ett hav av texter på internet. Det är en dimension man är omedveten om att den finns fram till den dagen man själv behöver tröst.

Hoppas att era nätter fylls av sömn och dagarna av sinnesfrid.

Stor kram på dig och din familj.

Gunilla Frick sa...

Vet inte vad jag ska skriva, alla ord känns så små och tomma. Det fruktansvärda har hänt er. En mardröm som inte tar slut.

När jag sprang ut till spåret till Stefan som stod där, och sedan in igen för att sedan springa ut igen, varför vet jag inte, det var kaos...
Innan vi visste, innan någon visste att det var Er lille Linus, lutade sig vår lilla dotter fram under den stund då jag sprang in till vårt hus, och viskade lugnt i mitt öra "det är Renja och Stefans pojke".
Hon visste det redan då, innan någon annan hade förstått och sett.
På en fyra-årings sätt sade hon det så självklart. När Stefan sedan uttalade orden till mig och det fruktansvärda, ofattbara blev verkligt, sade Emma lika lugnt "men, jag sa ju det".
När jag söker en förklaring hos henne nu efteråt hur hon kunde veta, säger hon bara "jag visste bara".
Ingenting mer, bara ett konstaterande över att så var det. Ingenting konstigt, ingenting skrämmande, men hon visste.

Mina tankar finns hos er och jag hoppas att ni kommer att hitta ork och kraft tillsammans, för att komma vidare.
Jag önskar att det fanns något som kunde stilla er smärta, om så bara för en liten stund... Många varma kramar till er.

Sofia sa...

Känner er inte men känner med er. Tittar på mina barn, 4 år och 5 månader och känner mig oändligt rik. Och rädd.
Jag tänker på er och glöm inte att vårda er kärlek.
Massor av varma kramar.

Anonym sa...

www.tuaelina.blogg.se /Tua

Tina sa...

Lev. Fortsätt leva. Styrkan finns. Hitta den och lev.

Des sa...

Mitt hjarta ar fullt av tacksamhet over att du och de dina verkar greppa efter det enda som trostar...varandra.Min basta vaninna forlorade ett barn 2006 efter ett ar av svar sjukdom,en annan dod men samma hopp,ett hoppom att livet gar vidare ett hopp om att karlek bestar!INGET kan ta Linus ifran er,han kommer for alltid finnas nara i minnen,tankar och i var och en av er i familjen..Linus finns i allt omkring,han var och ar for alltid erat alskade barn,syskon,barnbarn!Vad kan jag an en gang lara?Jo,var radda om nuet,det finns bara idag for oss alla,sa latt det ar att grubbla over ovesantligheter och om framtiden nar nu ar precis nu,imorgon far faktist vanta ibland...An en gang kommer jag stanna upp,titta mej omkring,bry mej om manniskor i bade min narhet men ocksa bekanta,arbetskamrater,manniskor jag inte kanner,for kraften i omtanke,respekt och karlek ar en dyrbar gava...min van har klarat sej fantastiskt,hon forlorade 2 barn till sent i graviditeten,gick under,reste sej och lever ett jattebra liv..MED minnen i alla dess former!Skickar miljoner kramar till er alla!Desiree

Des sa...

Mitt hjarta ar fullt av tacksamhet over att du och de dina verkar greppa efter det enda som trostar...varandra.Min basta vaninna forlorade ett barn 2006 efter ett ar av svar sjukdom,en annan dod men samma hopp,ett hoppom att livet gar vidare ett hopp om att karlek bestar!INGET kan ta Linus ifran er,han kommer for alltid finnas nara i minnen,tankar och i var och en av er i familjen..Linus finns i allt omkring,han var och ar for alltid erat alskade barn,syskon,barnbarn!Vad kan jag an en gang lara?Jo,var radda om nuet,det finns bara idag for oss alla,sa latt det ar att grubbla over ovesantligheter och om framtiden nar nu ar precis nu,imorgon far faktist vanta ibland...An en gang kommer jag stanna upp,titta mej omkring,bry mej om manniskor i bade min narhet men ocksa bekanta,arbetskamrater,manniskor jag inte kanner,for kraften i omtanke,respekt och karlek ar en dyrbar gava...min van har klarat sej fantastiskt,hon forlorade 2 barn till sent i graviditeten,gick under,reste sej och lever ett jattebra liv..MED minnen i alla dess former!Skickar miljoner kramar till er alla!Desiree

Caroline sa...

Många varma kramar till er familj. Otroligt fina texter, blir så ofantligt berörd. Värmande tankar mitt i allt det svarta.

Elin sa...

Jag har inte så mycket mer att tilläga. Det känns fortfarande så overkligt för mig, att han faktiskt är borta.. Har känt Linus länge, vi har gått i samma klass i Byleskolan förut. Har mycket minnen med honom från sommaren 07. Saknar honom något otroligt. Han var världens härligaste människa. Försök att vara stark och lev för honom nu. Ni har allas stöd vid er sida. Ta hand om dig och din familj.

Har skrivit två inlägg om Linus/händelsen i min blogg http://pinkhouse.blogg.se . Läs gärna.

Nicole sa...

Jag känner att jag bara måste kommentera. Känner er inte, men jag lider verkligen med er!
Ni är så otroligt starka som klarar detta..
Och jag tycker du är jätte stark som pappa och klarar skriva allt hära.
De är så gulligt att du vill läsa alla andras inlägg om de som hänt..
Tack för mig!
Hoppas de är okej att jag länkar till din blogg på min blogg!

R.I.P.

Anonym sa...

imorse fick jag ett sms av en vän som sa att hon hade legat och gråtit för er skull efter att ha läst din blogg. smset innehöll utöver det en förklaring om kärlek och vänskap och att vi måste vara rädda om oss. trots att jag lider med er så otroligt mycket och jag vet inte jag vill bara krama dig, er, så vill jag bara visa att för att du är så stark och klarar av och skriva om det här svåra så får du oss andra att visa mer kärlek till våra nära och kära och helt enkelt förstår hur skört ett liv är och hur mycket vi ska uppskatta varandra. något som verkligen behövs i vår värld och det vill jag bara tacka för. och hoppas att ett tack kan betyda något

Anonym sa...

Hej, allt det här är så otroligt hemskt :'( Kan fortfarande inte förstå att detta hände min roliga klasskompis Linus :'( Dagarna känns tomma utan dig på lektionerna, alla saknar dig så otroligt mycket! :'(
Min blogg: http://mliees.blogg.se/

/ Emelie i 8a

madinsane sa...

efter din kommentar hos berit, förstod jag.. långt ifrån allt.
oavsett vad jag skriver, kommer det att kännas fjuttigt och litet. jag önskar det fanns ett sätt att trösta. att det fanns ord som kunde mildra smärtan. men det gör det inte, så jag försöker inte.
ta hand om er. luta er mot varandra.
stor kram!
/
j

Anonym sa...

en miljon styrkekramar till er! kramar från Veronica