Den här veckan har jag bara tillgång till internet när jag är på jobbet, i det lilla rummet far, far away. Och när jag är där så förväntas jag antagligen jobba och inte blogga. Därav bristen på finurliga, fiffiga och fantasifulla inlägg förnärvarande.
Detta inlägg existerar alltså inte. Har aldrig skrivits.
Jag kan således inte, på grund av min obändiga lojalitet mot min uppdragsgivare, berätta att jag nästan dog på Frankfurts flygplats. Jag höll nämligen på att skratta ihjäl mig.
Kollegan gick genom säkerhetskontrollen, och det pep givetvis. Så när säkerhetskontrollanten hade muddrat honom färdigt så ställde han en sån där plastlåda på golvet framför honom och pekade på hans skor.
För de flesta är situationen ganska självklar. Vakten vill naturligtvis att han tar av sig skorna och lägger dom i lådan så han kan köra dom genom röntgenapparaten.
Men det begrep inte min kollega. Han tittade lite förvirrat på lådan och sedan ställde han sig i den. I lådan. Han ställer sig alltså i lådan.
Till och med vakten skrattade, och då var han ändå tysk. Själv skrattade jag hela vägen till Abu Dhabi.
Men detta kan jag alltså inte berätta, vilket är synd för det är en jävligt rolig historia.
Till mina övriga kollegor som läser detta vill jag meddela att det var A.K. som stod för denna blivande kafferast-klassiker! Sprid till allt och alla!
🤎🧸🍂
2 år sedan
5 kommentarer:
Bild. Plz. Den hade varit obetalbar.
Finns det bruncher ala Shangri La där du bor nu?
Hur blir man i kistan efter att ha käkat falafel i en vecka?
Bara undrar.
Den där historien lär vi få höra till dödagar är jag rädd, förmodligen i nån kombination med Faschings förträfflighet.
Och så undrar jag varför man skulle få för sig att käka falafel en hel vecka. Vad är vitsen med det?
"Det här stannar mellan dig och mig och resten av internet."
Varje gång jag går igenom en säkerhetskontroll och ser någon som måste ta av sig skorna så tänker jag på detta inlägg och ler för mig själv. Snälla berätta, vem var det som ställde sig i lådan?
@iPillan: Sorry, min kollega vill vara anonym, och det förstår jag verkligen. Men det är en riktigt rolig historia, och sann är den dessutom.
Skicka en kommentar