12 augusti, 2009

Finally



En fast telefon. Som förr i tiden.

En sån där telefon som man vet var den är någonstans när den ringer. Eftersom den sittter fast i väggen slipper jag nu hitta vår trådlösa telefon i en pizzakartong i en väldigt obäddad säng i ett tonårsrum, trekvart efter att den slutat ringa.

Det var bättre förr helt enkelt. Eller åtminstone enkelt.

5 kommentarer:

Oj sa...

håller med dig fullt ut! har en precis likadan, plus en till, en svart- och guldfärgad kontorstelefon som jag hittade på loppis. Trogna vänner man alltid kan lita på :)

Fasching sa...

Precis. Jag försökte ett tag med taktiken att köpa fler trådlösa lurar, så man åtminstone skulle hitta en, men det resulterade bara i fler försvunna telefoner. Och en kakafoni av ljud när någon ringde.

Articuno sa...

Jag ringer och ringer men ingen svarar. Är den redan trasig eller?

Vi hade tänkt oss klockan 15 på lördag. Skulle det funka för dig?

Fasching sa...

Man behövde batterier till den jäveln!

Jag kommer kl 15 utan fru, för hon spelar fotboll. Tanten.

Articuno sa...

Willkommen!