Mina läsare, del 1

Jag tänkte som sagt skriva en trudelutt om mina läsare, presentera er för varandra på nåt vis. Jag går ut lite mjukt och börjar med dom jag faktiskt känner, för att sedan fortsätta med dom jag vet lite grann om, för att sedan avsluta med vilda gissningar om de som jag bara har ett namn på. Kan bli kul, åtminstone för mig

Jag har naturligtvis en familj som läser bloggen. En fru och tre tonårsbarn som med var sin skämskudde framför ansiktet tittar in på bloggen med jämna mellanrum. Min fru hatar datorer i allmänhet, och sociala medier i synnerhet men har trots det både ett Facebook och ett Twitterkonto. Därtill nödd och tvungen eftersom hon envisas med att fortfarande spela fotboll, och all information om matchdagar, träningstider och inbjudan till suparfesterna går ju som bekant via nätet numera.

Barnen är naturligtvis helt digitala och jag umgås mest med dom via SMS. Igår fick jag ett SMS från dottern på övervåningen med uppmaningen att säga till sonen, i källaren, att starta om det trådlösa nätverket. Känns bra att vara med i loopen där, från soffan på mellanvåningen.

Släkt har jag också, och delar av den är trogna läsare. Svärmor givetvis, men hon går inte riktigt att beskriva i ett par meningar, utan behöver nog ett eget inlägg eller två. Helst ska man nog uppleva henne IRL för att få den rätta feelingen liksom.

Sen har vi svägerskorna, inte mindre än fyra stycken:

Vallentunasvägerskan är äldst och henne är jag fortfarande skyldig en trisslott sedan hon av Lyxsvägerskan blev lurad att logga in på min blogg som den 9.999:e besökaren så att Lyxsvägerskan sedan skulle kunna glida in som den 10.000:e och knipa förstapriset. Nåt gick fel och lotten gick till Vallentuna lik förbannat.

Lyxsvägerskan, även hon i Vallentuna, jobbar med nåt hokus-pokus-IT åt SJ. Med känt resultat. På fritiden har vi däremot identiska intressen. Exklusiva viner, dyr jävla whisky, och besök på stjärnkrogar. Minst en gång per år väljer hon ut en i släkten som hon bjuder på en avsmakningsmeny på lyxrestaurang och det finns inga gränser för lismandet kring denna svägerska när det börjar bli dags för urvalsprocessen. Själv har jag lyckats en gång, med ett besök på F12 som belöning.

Danskan är väl den mest normala i sällskapet. Flyttade tidigt till Köpenhamn för kärleken och ett jobb på SAS. Till Köpenhamn går också varje år den sk "systerresan" någon vecka före jul. Fem systrar höga på Strawberry Daiquiries shoppar julklappar i dagarna tre. Under dessa dagar samlas även gräsänklingarna hemma hos svärmor för att stilla oron över respektive familjeekonomi med en öl eller två.

Halmstadsvägerskan är yngst men börjar faktiskt komma ifatt nu med såväl fast sällskap som nyligen inköpt hus. I Halmstad visserligen, men ändå. Mest känd för sina baksmällor som når rent episka mått. Ingen, INGEN, kan bli så bakis som hon.

Själv har jag två systrar, en äldre som har den goda smaken att läsa något annat än den här bloggen, och en yngre, Articuno, som är gift med Manihank. Ni kan lära känna dom lite bättre via deras egna bloggar, även om jag kan tycka att Manihank försöker göra sig mer manlig på sin blogg än vad han egentligen är.

Moster Görel på Orust och kusin Martina på samma ö är också uppskattade besökare här. Med halva släkten i närheten av Göteborg har jag långt gående planer på en västkustturné nästa år, bara så ni vet.

Nästa avsnitt: Polare.