30 november, 2009

Förresten

Kan ingen ordna två följare till? Så Kapten Haddock åker ur det där bildcollaget?

Tack på förhand.

29 november, 2009

Sömnlös

Jag gick och la mig kl 21.00 igår, helt slut. Planen var att gå upp tidigt, utvilad och fräsch, äta en rejäl frukost och sedan träna. Och ändå hinna med lite shopping innan det blir dags att lämna stan för den här gången.

När jag vaknade kändes det som att planen gått i lås, jag var sådär riktigt härligt utvilad. Men klockan var inte 07.30, klockan var 00.30 och jag hade bara sovit lite drygt tre timmar. Halvkatastrof, jag var hur pigg som helst men det var 7 timmar kvar till frukost. Tid jag ägnat åt El Classico med Zlatan (vilken jävla killer han är!) på TV, och så har jag läst era bloggar. Och nu tänkte jag svara på lite frågor. Bli intervjuad liksom. Det blir ju rätt mycket sånt när man är briljant som jag, en intervju har jag redan klarat av. Fortsättning följer dessutom. Det går bra nu.

Alltså. Skruttet undrar:

Varför vill du ha frågor? Ingen aning, jag försökte bara runda av Mymlan-intervjun på ett snyggt sätt. Och så har jag hybris. Då blev det så här.

Varför Bankok? Det är faktiskt en rätt bra fråga. Bangkok ligger inte ens på vägen till det lilla dammiga rummet dit jag tvingas åka ibland. Men min uppdragsgivare har bestämt att vi bara får åka dit med vissa flygbolag varav Thai är ett, och min kollega befann sig redan i Thailand så den här gången fick det bli Bangkok. Blir det fler resor, vilket det blir, så ska jag åka en annan, betydligt kortare väg.

Vad tycker du är din hittills största bedrift? Mina barn. De är jag jävligt nöjda med! Trevliga, trygga och sociala. Fast jag vet inte hur det gått till, jag misstänker att min fru haft ett finger med i spelet.

Vilken är den konstigaste kurs du gått? Jag gick en jongleringskurs en gång, är det konstigt? Sen har jag gått en väldig massa kurser på Försvarets Materielverk. De flesta ytterst konstiga.

Vad tror du är meningen med livet? La Tache var det någon som sa i en kommentar, och jag är beredd att hålla med. "Att vara lycklig" säger min livsnjutargranne och det låter ju också rimligt. Men det måste vara mer än så. Något mer konkret. Det stör mig att inte veta.

Vad har du för fysiska anomalier? Utöver mina förvuxna biceps så saknar jag ett stycke gallblåsa, bortopererad av en trevlig kirurg från Bosnien. Jag har världens minsta lilltånaglar, och mina ögonbryn är gjorda av ståltråd.

Vilken typ av person var du i lekis? Blond och oerhört gullig.

Varför har du inte varit i Paraguai? Har inte haft vägarna förbi. Jag har missat hela den kontinenten faktiskt. Borde man åka dit? Är maten bra?

När var du senast skräckslagen? Jag blir sällan skräckslagen. Bara när spindlar är inblandade. Sist jag var skräckslagen blev jag attackerad av en enorm spindel som bodde i vår källare. Jag lyckades till slut kasta en handduk över den och sedan stampade jag runt på handduken medan jag skrek som en liten flicka. Min fru fick ordna upp det där senare, jag vägrade lyfta på den där handduken.

Varför skulle jag anställa dig? Det borde du inte, såvida du inte vill ha ditt studentrum omgjort till en testcentral för avancerade flygande system, för det har jag faktiskt blivit riktigt bra på.

Har du nån gång tappat synen? Tappat synen? Kan man tappa den? Nej det har jag nog inte gjort, men ibland kanske det skulle vara praktiskt. Som i morse när jag såg mig själv i spegeln t.ex. Det var ingen vacker syn, den hade jag gärna tappat.

Varför vill du inte göra fler intervjuer, trots att de är toppen? Tack! Men det var rätt jobbigt att skriva dom där, den senaste tog en månad att värka fram, och jag är en mycket, mycket lat person.

Fiffi vill veta volymen av kartongen på bilden.
Ja Fiffi, jag vet inte riktigt. Jag hävdar att den är tillräckligt stor för att rymma en lagom stor man i sina bästa år. Något större än den de tänkte kidnappa Anna-Greta Leijon i.

Anonym har följande fråga:

Vad är det för likhet mellan din blogg?

Svar: Den kan varken cykla.

Articuno undrar om det ekar bra, om man sitter i en båt mitt på sjön och skriker "Urban" så högt man kan?

Nu har inte Articuno rökt på, som ni kanske tror. Det är så att hon upplevt detta som barn, att någon, förslagsvis hennes äldre bror, roade sig med att prova ekot på sjön Stora Aspan i Dalarna. Och ja, det gör det. Det ekar väldigt bra, och just Urban är helt rätt sak att skrika.

Hank har tagit en kort paus från sitt Mafia Wars och ställer följande fråga:

Hur stort mod krävs det för att göra ett karikatyrporträtt på huvudstråket i Las Vegas, med tusentals människor runt omkring som tittar, ler, och sen ler igen på ett sätt som skulle kunna misstas för ett skratt?

Well, jag hade någon dag tidigare gift om mig med min fru med Elvis som präst och dansat hela gången fram till altaret. Inför häpna bröllopsgäster. Efter det kan man göra vad som helst. Men karikatyrporträttet blev riktigt bra, jag ska lägga upp en bild på det när jag kommer hem.

Sådär! Nu är det frukost! Må så gott i vintermörkret.

Min dag i bilder

Vaknade kl 10.30 i morse något förbryllad över att min stegräknare i mobilen stod på 2.917 steg. Innan jag hade klivit ur sängen. Eftersom jag inte är någon sömngångare måste det betyda att jag kom hem efter kl 24.00 igår. Jag var dessutom tokbakis, vilket stärker denna teori ytterligare.

Jag och kollegan hade, projektledare som vi är, gjort en lång lista på vad vi skulle hinna se och göra i Bangkok de två helger vi är här. Kollegan har rest väldigt mycket i Asien och kan Bangkok utantill. "Vi går på andra sidan gatan, det finns papperskorgar där så jag kan slänga mitt tomma cigg-paket". På den nivå kan han Bangkok liksom.

Så här såg vår att göra-lista ut:

- Åka båt på floden
- Besöka slottet och guld-Buddhan
- Äta seafood vid floden
- Shoppa på MBK
- Shoppa på Pantip
- Äta middag på RR & B högst upp på hotellet
- Sy upp en kostym
- Ta en fotmassage
- Shoppa grejer till dammiga rummet
- Besöka helgmarknaden
- Bli jättefulla

Igår bockade vi av en av aktiviteterna.

Det värsta jag vet är att vara bakis. Det näst värsta jag vet är att shoppa, och idag hade jag alltså nöjet att kombinera båda dessa aktiviteter. Bara att bita ihop, kung på kvällen, kung på morgonen liksom.

Så iväg till Pantip. Redan utanför hotellet ser jag den här tröjan. En tröst som ger mig lite energi, och tre flaskor mandarinjuice senare är jag faktiskt hyfsat pigg.



Och sedan började vi gå. Och gå och gå.



Tills vi till slut kom fram till ett jultorg. Men julstämningen infann sig inte riktigt, trots nya flaskor mandarinjuice. Men jag passade ändå på att köpa en julklapp till frugan. (Försöker få till något roligt här om Fasching och hans jättepaket, men kommer inte på något)



När vi nästan var framme höll vi på att svimma av värmen, och vi flydde in i den enda butiken som hade A/C. En BH-butik. Här kände jag mig lite obekväm och det gjorde nog expediten också. Dock ej kollegan, som prompt skulle köpa en BH till sin fru när han ändå var där. I storlek 40D. Han ljög nog.



Sen kom vi äntligen fram till Pantip, och jag köpte... ingenting. Kollegan köpte ett vattenpass. Som säkert också finns rakt över gatan där vi bor, men ändå, vi behövde promenaden.



På väg hem gick vi rakt in i en Korea-festival. Oklart varför den befann sig i Bangkok, men festival var det. Med trummor.



Tydligen hade ryktet om min briljanta blogg spridit sig ända dit, för vi blev stoppade av några ytterst fnissiga koreaner som absolut ville fota oss. Så vi tog ett foto av dom också.



Åt gjorde vi också. I Bangkok är fan all mat god, precis all. Fantastiskt gott!



Och tror ni inte på fan att vi fick syn på en guld-Buddha också! Inte den riktiga, men tillräckligt stor för att vi ska kunna bocka av den aktiviteten på listan. Nice.



Imorgon ska jag träna och sedan åka till MBK och shoppa. På kvällen åker vi till saltgruvan igen.

28 november, 2009

A men kolla, del 2

Jag är briljant. Och om Mymlan säger det så är det ju så, det är åtminstone det förhållningssätt jag tänker ha. Jag är briljant helt enkelt.

Det har jag visserligen misstänkt länge, men nu är det slutligen bevisat. Svart på vitt.

Lite trist att jag de närmaste veckorna har ont om både tid och internet vilket innebär att jag inte kommer att kunna skriva inlägg på inlägg på inlägg om hur förträfflig jag är. Ber om ursäkt för det, och ber att få återkomma med den typen av ego-postningar framåt jul.

Ikväll blir således en mycket bra kväll. Jag ska sätta mig på en bar i Bangkok, tänka på min briljanta blogg, dricka lite öl, skåla med Mymlan på lite håll, och längta hem.

27 november, 2009

Mitt minne är kort

Få se nu... Vilken dag var det nu som Mymlan länkade till min blogg?

26 november, 2009

Fasching intervjuar Mymlan

Precis som jag misstänkte så var Mymlan ombord på TG961 till Bangkok idag!

Vilket flyt man har ändå.

När jag klev ombord satt hon redan på plats, med inte mindre än fem laptops framför sig. Och ett mobilt bredband inkopplat i varje dator.

Fem datorer samtidigt liksom. På det där lilla rangliga uppfällbara flygplansbordet, bara det rätt imponerande. Min första fråga är således:

Fasching: Ursäkta men varför, i hela friden, denna skog av datorer?
Mymlan: Min ena blogg, min andra blogg, Twitter, Bloggy och Facebook.
Fasching: Ah, naturligtvis. Men du vet att du inte kan surfa när vi är i luften va?
Mymlan: Ja, och det är ett jävla skit för övrigt. En bluff helt enkelt. Flygplanselektroniken störs inte alls av strålningen från mobiler. Det vet jag, det kan man nämligen läsa om här, här, här, här, här, här, här och här.
Fasching: Du glömde sista länken!
Mymlan: Nej, jag menar här. Här på din blogg. Och här är du ju redan.
Fasching: Ok. Du, jag har ju lovat mina läsare en intervju med dig, skulle du ha nåt emot det? Jag menar lite senare, när du har surfat klart. Och jag kan sätta mig på min plats, där du ställt två av dina datorer. (Fast det där sista tänkte jag bara).
Mymlan: Absolut.

Lite senare…

Fasching: Ok då kör vi! Hur står det till?
Mymlan: Jotack, jag mår alldeles utmärkt.
Fasching: Du länkade varje ord i den meningen!
Mymlan: Hoppsan, det går av bara farten liksom. Gammal vana.
Fasching: Det är ok. Berätta lite om dig själv!
Mymlan: Gärna
Fasching: Ja?
Mymlan: Vadå ja? Jag gjorde ju just det.
Fasching: Du menar länken?
Mymlan: Precis.
Fasching: Jaha, just det ja. Då ska vi se... Jo! Ditt jobb! Vad jobbar du med?
Mymlan: Får jag fråga dig en sak?
Fasching: Va? Ja, jo, absolut.
Mymlan: Har du en spänstig hjärna?
Fasching: Va?
Mymlan: Hjärna! Har du en spänstig hjärna?
Fasching: Nja, det vet jag inte, jo men det tycker jag nog. Hurså?
Mymlan: Har du tålamod då? Tror du på radical honesty? Älskar du interner?
Fasching: Om jag älskar interner??
Mymlan: Internet menar jag. Älskar du internet?
Fasching: Men varför vill du veta allt det här?
Mymlan: Äh, inget särskilt, jag har en lista bara. På egenskaper jag gärna ser hos män.
Fasching: På så vis! Fast jag har ju barn vettu.
Mymlan: Är du lika dum som dina läsare påstår? Jag stöter inte på dig, jag kollar bara om det finns män som uppfyller kraven på listan!
Fasching: Jaha... Jo men det fattade jag såklart. Ville bara berätta att jag hade barn, hehe.
Mymlan: Mm.

*pinsam tystnad*

Fasching: Vi byter ämne. Du länkar ju till min blogg på Bloggvärldsbloggen! Vadan detta?
Mymlan: Ja vad skulle jag göra då? Du bad ju om det. På dina bara knän dessutom.
Fasching: Schh!
Mymlan: Men du gjorde ju det! Här hittar man en helmysig blogg, skriver lite om den, och sen kommer du och ojar dig över att jag inte länkade till dig. Så jag förbarmade mig över din, hur ska jag uttrycka mig, din ganska halvtrevliga blogg.
Fasching: Du tycker den är halvtrevlig ändå?
Mymlan: Whatever.
Fasching: Ja, ja. Glad blev jag i alla fall. Men du, vad ska du göra i Bangkok?
Mymlan: Bangkok?
Fasching: Ja, är det något seminarium om sociala medier eller nåt?
Mymlan: Jag är på väg till Örnköldsvik.
Fasching: Nja, det tror jag faktiskt inte att du är. Det här planet går till Bangkok.
Mymlan: Helvete!

Här uppstår ett visst tumult när Mymlan i panik kopplar upp alla sina mobila bredband samtidigt för att försöka boka av sina åtaganden i Örnsköldsvik och boka om sina biljetter. Efter att flygplanet, utsatt för den kraftigaste GSM-strålningen i flyghistorien, gjort sin andra looping någonstans över Egypten blir hon omhändertagen av personalen.

På hotellet några timmar senare ser jag att hon börjat posta på Twitter igen, så jag utgår från att allt gick bra till slut.


Så. Tack Mymlan.

Nu får ni fan intervjua mig. Ställ frågorna i kommentarsfältet så ljuger jag ihop svaren vad det lider. Seså, inget gnäll nu. Fråga på!

Hej på dig



Med denna typ av transportmedel for jag idag tillbaka till internet och (i viss mån) civilisationen. Imorgon kväll flyger jag till Thailand för att sedan återvända till mitt dammiga lilla rum på min hemliga lilla ort på måndag kväll. Sedan upprepas proceduren nästa helg och det hinner bli Lucia innan jag till slut landar i Sverige.

Vi lyckades med vårt deluppdrag att fixa internet till lokalen, även om vi inte var klara förrän i sista minuten, bokstavligt talat. I och med detta kan jag nu meddela att alla lokaler i hela världen torde ha internet. Med största sannolikhet var denna lokal den sista lokal på jordklotet att ansluta sig till denna utmärkta uppfinning. Bra så.

Snart har jag också filat klart på intervjun med Mymlan som jag tänkte fyra av innan jag går och lägger mig. Den blev för övrigt så usel att jag bestämde mig för att det får bli den sista, så ni kan andas ut nu. Vilket är precis vad jag gjorde nyss efter att ha avslutat mitt TRÄNINGSPASS här på hotellet. Stolt som en tupp ska jag nu avsluta min ginflaska som jag smusslat och smugglat runt på resan. Skål på er, snart är det fredag.

P.S. Vill du ha nåt från Bangkok så skriv din önskelista i kommentarsfältet. Jag kommer kanske, möjligen, och troligtvis inte att köpa något, men det vore kul att höra vad ni skulle velat ha haft!

21 november, 2009

Hej på ett tag

Lämnar Knyttet som idag fick annat att fokusera på än en bakfull Fasching. Inget går upp mot ett nyanlänt Skrutt tydligen...

Drar vidare på ny resa söderut med dragonfruit, dammiga rum och mustiga grytor. Och den här gången stannar jag i tre veckor. Fy för fan. Förhoppningsvis kommer jag att ha tillgång till internet lite oftare, eftersom resan faktiskt går ut på att just fixa internet till det dammiga lilla rummet vid världens ände. Wish me luck.

Ska också försöka få till den där intervjun med Mymlan som jag utlovat för lite för länge sedan. Det skulle inte förvåna mig om hon har sätet bredvid mig på resan ner till Bangkok. Jag tror faktiskt det. Och då har jag ju 10 timmar på mig att intervjua.

Under tiden skulle jag vilja att ni funderar på meningen med livet och skriver svaret i kommentarsfältet. Just nu känner jag ett stort behov av att få reda på vad det går ut på. Tack på förhand.

20 november, 2009

Julklapp

Min fru fick en något udda julklapp av sina arbetskamrater på julfesten nu senast. Efter ett litet tal om att de förstod hur jobbigt och ensamt det måste vara när jag reser så mycket så gav dom henne en... ja... byggsats kan man väl kalla det.

Clone-a-Willy heter den och själva tillverkningsprocessen, eller monteringen eller vad man nu ska kalla det kräver att jag gör en avgjutning av, ehum, en grej, och sedan tillverkas en replika av, ja, den. Själva Willyn liksom. Ungefär så.

Detta hade arbetskamraterna (män, obviously) naturligtvis jättekul åt under hela festen och de följer nu upp med att kräva att få se resultatet omgående.

Nu är ju jag en seriös kille, lite blyg och tillbakadragen dessutom, så jag avvaktar nog lite med den där avgjutningen. Och presentera nåt resultat på bloggen blir det naturligtvis inte tal om.

Men för att stilla deras nyfikenhet och komma med någon form av resultat så klipper jag in den här bilden så länge. Lite åt det här hållet ungefär. Typ den divisionen. In that ballpark. Rough Order of Magnitude.



Så skicka mer gips grabbar.

19 november, 2009

Jag har flyttat

Hit har jag flyttat. Och jag vill att ni ska veta att jag har det bra.

18 november, 2009

Frukt-quiz



Jag fick det här på vägen till Bangkok senast. Brie högst upp, sen någon slags mögelost och en skiva hårdost. Och en ananasring. Så långt är jag med. Men vad är det där prickiga för något?

Rätt säker på att det var någon slags frukt, och den smakade som en urvattnad kiwi ungefär. Rätt gott faktiskt, men vad är det för något? Nån som vet?

17 november, 2009

Morgontrött?



Svårt med koncentrationen kl 06:00? Läser du samma mening om och om igen när du ögnar igenom DN på muggen? Häller kaffet i skålen med flingor, och borstar tänderna med Idominsalva innan du går ut genom dörren. Utan byxor.

Jag har det ultimata tipset för er morgontrötta stackare. Ät kryddstark mat. Ät ohyggligt stark mat under en hel vecka, och jag lovar att du kommer att ha fullt fokus efter morgontoaletten.

Att bajsa flytande lava har den effekten nämligen.

16 november, 2009

Kommentar of the year

Fick följande underbara kommentar på mitt inlägg om pissoarer:

Anonym sa...
jag tyrcker det är skönt att fisa när man pissar ji bajs nödigag brukar bliokså


Hahaha. Ok, vem av er var det? Och vad i hela friden hade du druckit innan du författade den där kommentaren?

15 november, 2009

Breaking News



Fick just ett sms från Hon i Bryssel som kort meddelar att hon precis gift sig i Rotterdam! (Ligger inte det i Holland?).

Grattis! Detta innebär slutet på en era. Efter att ha levt i stort sett ett helt liv som attraktiv och mycket eftertraktad singel är det nu finito.

Jag talar givetvis om brudgummen. Den lilla läckerbiten.

Godmorgon

Hemma!

Lite sliten och jetlaggad men förvånansvärt pigg faktiskt. Detta kan bero på att jag jämför mitt tillstånd med min frus. Hon är aningen mer sliten kan man säga. Jag hoppas hon är bakis, för om det är jetlag måste de ha haft firmafesten på månen. Herregud, vad hände igår? Någon, typ Berit, som vet?

Och så det där med joggingdojorna. Jo, köpa nya är en bra idé men där jag var så fanns inga joggingdojor att köpa. Utom i Bangkok då, men där håller skor taskig kvalitet har jag hört. Så det får alltså bli min något instabila, men officiella bortförklaring. Skokvaliteten i Bangkok.

Nästa gång måste jag ta med dojorna, för då ska jag vara borta i tre veckor. Påminn mig gärna.

Nu ska jag ägna resten av söndagen åt att läsa ikapp mig på alla bloggar. Över 200 nya inlägg på mina favvobloggar. Mums!

13 November. Avrundning.

Fredag, och i natt påbörjar jag hemresan. En vecka tidigare än planerat vilket är riktigt skönt. Lite panikshopping på vägen, middag med kollegorna i Bangkok, och sen flyget hem.

Och om allt funkat så är det nu söndag morgon den 15 November och jag har precis gått och lagt mig, och ställt klockan på 14.00, nästa tisdag. För jävlar vad jag ska sova.

Annars då? Har det vart nåt?

14 november, 2009

12 November. Bachelor Party!

Ikväll sprang jag rakt in i en svensexa. Vilket var väldigt överraskande med tanke på var jag befinner mig. Dessutom dansade jag. Vilket är än mer besynnerligt eftersom jag aldrig dansar. Speciellt inte i det tillståndet jag befann mig i, det nyktra tillståndet.

Men kul var det! Och exotiskt. För alla inblandade antagligen.

I övrigt tillbringar jag dagarna i en gammal, skitig och väldigt dammig lokal och bär möbler fram och tillbaka. Kvällarna ägnar jag mig mest åt att fundera på hur jag har hamnat här.

Hur gick det här till?

Hur i hela friden har det här gått till?

11 November. When I get home, I'm dead.

Upptäckte först med glädje, men sedan med skräck att jag inte fick med mig mina joggingskor på resan. Shorts och tröjor var med men inte dojjorna, för dom är kvar på Balance i Solna minsann.

Denna lilla malör innebär två saker:

- Jag kan inte träna (bra)
- När jag träffar min personliga tränare S. nästa gång så dör jag (dåligt)

Ett av skälen till att jag varit duktig och hållit igång och tränat själv mellan PT-passen är att jag inte skulle palla det tempo han tvingar mig att hålla, om jag inte körde just två pass själv innan det var dags för PT-träning igen.

Och nu har jag alltså sett till att jag inte kan träna på två hela veckor innan jag står ombytt framför S. nästa gång. Så frågan nu är egentligen bara om jag ska dö knall och fall på ett löpband i Solna nästa vecka, eller om jag ska ta en giftampull när jag kommer hem så jag kan få somna in lugnt och värdigt istället.

Förslag?

10 November. Tröttma.

Det är bra om man kommer ihåg att ställa om klockan även när man passerar de sista två tidszonerna på resan. För då kan man få sova fem timmar på natten istället för tre. Och det hade ju varit jätteskönt.

Osannolikt strul innebär dessutom att planeringen skjuts en dag framåt. Jag får alltså vänta ytterligare ett dygn innan jag når mitt slutmål:

Världens ände. Asiens pärla.

9 November. Living on the edge.

Ok, nu har jag internet igen. Så här kommer nästa inlägg, och sen kommer det ett var femte timme fram till 13 Novebember, så stay tuned. Don't go anywhere. We'll be right back. After this.

Jag började resan med att klippa mig på ett hotell i Bangkok. Eftersom det var ett stort internationellt hotell så utgick jag från att frisören kunde engelska, men det kunde hon inte. Åtminstone inte de dialekter jag förstår. Så det blev en lätt förvirrad diskussion innan jag till slut hamnade i frisörstolen istället för pedikyrstolen som hon satte mig i först.

Sen frågade hon hur jag ville bli klippt, åtminstone tror jag att det var det hon frågade. Det var åtminstone det jag svarade på. Det här skulle alltså kunna gå lite hur som helst, men efter en del charader kom vi överens om att det hon kallade "medium-cut" säkert skulle bli bra. Och det blev det ju, eller hur?


Fasching. Läckrare than ever.

10 november, 2009

8 November

Kolla här då! Internet! Åtminstone några timmar till, men tillräckligt för att kunna klämma ur mig ännu ett briljant inlägg. Jag har också anammat idén om att blogga varje dag trots brist på uppkoppling, för att sedan kunna kräkas upp alltsammans här på bloggen när jag är hemma igen. Bra va?

Nedan följer således mitt blogginlägg för den 8 November. Nästa inlägg kommer att inledas med "9 November...", så det här är rejält genomtänkt som ni ser.


Viktiga regler man bör känna till när man ska gå på en mat&vinmässa.



1. Stanna aldrig mitt i gången. Fortsätt att gå. Även om du inte vet vart du är på väg. Vi är 20.000 personer i lokalen och om de två som råkar gå först plötsligt får för sig att stanna och prata lite, så går ju allting åt helvete. Begrip det.

2. Ta inte med barn på mat och vinmässan. För i helvete. Om man på allvar tror att barn tycker det är kul att gå runt en hel dag bland montrar med franska ostar och knäckebröd från Gotland så är man dum i huvudet. Skaffa barnvakt. Eller ännu bättre, skaffa inte barn.

3. Vin&matmässan är inte världens största pub. Det kan man kanske tro, om man är ett pucko, men så är det inte. I en pub kan man stå kvar vid bardisken och dricka sin öl. Det kan man inte på en mat&vinmässa. Där går man istället fram till disken, får sina 4 cl vin i glaset, GÅR EN BIT DÄRIFRÅN, och provar sitt vin. Står man kvar vid disken så kan ingen annan komma fram och prova nämligen. Står man kvar en kvart och babblar så tar det, har jag räknat ut, drygt 208 dygn innan besökare nummer 20.000 kommer fram och får prova. Det är rätt lång tid det.

4. Försök inte dissikera vinerna framför näsan på de i montern. De har nämligen antingen importerat eller producerat vinet. De vet hur det smakar. Move on.

5. Ta inte en grabbnäve av de små laxsnittarna vid Ölands Fisk&Chark-monter. Det är smakprov, inte Färjan-buffé.

6. Drick dig heller inte redlöst berusad genom att konsumera 40 st 2 cl prov av Xanté Päroncognac. Det ger dig ett rätt ointelligent intryck faktiskt.

I övrigt var mässan bra, speciellt vertikalprovningen av Ch Musar, som den gode Ulrik fixade in mig på.

06 november, 2009

Nu blir det stiltje igen


Ska iväg på jobbresa och har som ni ser packat ett överlevnadskit för två veckor i radioskugga. USB-minnet innehåller 5 avsnitt av WSOP, lagom för flygresan dit. Allt under kontroll således. Vi hörs vad det lider!

05 november, 2009

Sveriges Bästa Cheesecake

Cheesecake är något väldigt speciellt ska ni veta. Inte nog med att det är den godaste dessert som någonsin uppfunnits, för mig kommer den även högt upp på listor som bästa förrätt, huvudrätt, snack, frukost, vickning och sällskap till Sauternes. Jag skulle kunna vara sambo med en Cheesecake när jag tänker efter.

Men det finns regler kring produktion och konsumtion av cheesecake, viktiga regler:

1. Cheesecake får aldrig tillverkas genom att man fryser kakan. Vissa restauranger i Sverige serverar någon slags ostglass som de kallar för cheesecake. Detta är inte ok, och blir ni någon gång serverad något liknande ska ni omedelbart resa på er och gå därifrån. Cheesecake gör man i ugn, inte i frysen.

2. Inga som helst andra smaker än Philadelphia Cream Cheese, socker, vaniljsocker, gräddfil, ägg, smör, citron och Digestivekex ska kunna anas. Ingen choklad, inga jävla nötter, ingen frukt, ingenting. Inte ens en klick vispad grädde ska finnas på tallriken.

3. Alla toppings går bort. Varenda en. Chokladsås, jordgubbssås, strössel och fan vet vad. På tallriken ska det ligga en bit cheesecake och inget annat. Möjligen en sked.


Rätt.



Fel.

4. Första tuggan man tar ska alltid vara från spetsen av cheesecaken. Den är bäst och liksom sammanfattar hela kakan. Om inte spetsbiten smakar bra kan man lika gärna avbryta. Är spetsbiten godkänd fortsätter man att äta kakan bakifrån, från den del som varit närmast kanten på kakformen. Här kan ostmassan ha blivit lite torr, även på högkvalitativa cheesecakes, och det är lika bra att bli av med den biten. Sista tuggan ska vara minst dubbelt så stor som de övriga. Den ska precis få plats i munnen, och ska helst tuggas på ett glufsande sätt. Som ett dessertcrescendo kan man säga.

5. New York-style cheesecake är den enda riktiga cheesecaken.

Konstigt nog kan man bara göra perfekta cheesecakes om man befinner sig på plats i USA. Detta är mycket märkligt och jag har lagt ned massor med tid för att försöka utröna skälet till detta. Den enda slutsatsen jag kommit fram till är att Philadelphia-osten som säljs där är annorlunda än den som säljs i Sverige. Trots att det är samma tillverkare, Kraft. Som sagt, mycket märkligt.

Nåväl, nedan följer mitt unika recept på Kungen av Efterrätter. Receptet fick jag diplomatvägen av frun till dåvarande biträdande Arméattachén vid Sveriges Ambassad i Washington, så this is the real stuff:

The Crust

12 st Digestivekex. Och då inte "ICA's egna varor-Digestivekex", men det kanske ni förstått redan.
50 g smör. Smör. Inte margarin.
2 msk strösocker.

The Filling
(Här skulle man kunna dra ett skämt om kalsonger, men det här är allvarliga saker.)

400 g Philadelphia Cream Cheese. Helst influgen direkt från någon Wal-Mart i Pennsylvania, men va fan.
2 ägg.
1 dl strösocker.
2 msk vaniljsocker.
1 cl citronsaft.

The Topping

3 dl gräddfil.
2 msk strösocker.
3 tsk vaniljsocker.

Gör nu så här:

a) Krossa kexen grovt i en kastrull. Med händerna.
b) Blanda i sockret.
c) I med smöret och värm under omrörning tills allt smör har smält.
d) Häll i The Crust i en rund bakform med löstagbara kanter.

e) Blanda ost, socker, ägg och citronsaft i en matberedare. Mixa. The Filling ska bli "klickbar" och inte rinnig. Ibland blir den rinnig, ibland inte. Blir den rinnig så svär man över Livsmedelsverket som antagligen förbjudit någon substans som finns i den amerikanska varianten av osten. Men man går vidare, det gör man.
f) KLICKA The Filling ovanpå The Crust och bred ut över hela kakan.
g) Ställ in kakan i ugnen som ni så förutseende redan satt på 175 grader.
h) Ni har nu exakt 17 minuter på er att fixa The Topping.
i) Blanda socker, vaniljsocker och gräddfil i någon form av behållare, förslagsvis en skål.
j) Ta ut kakan ur ugnen efter 17 minuter, ställ den framför dig, greppa skålen med gräddfil och koncentrera dig.
k) Häll nu försiktigt gräddfilen över kakan. Gräddfilen ska INTE blanda sig med The Filling utan lägga sig som ett täcke ovanpå.
l) In i ugnen i ytterligare 8 minuter.

Låt kakan svalna och kom ihåg att det är lag på att förvara den i kylen i 24 h innan den får konsumeras.

Det var Sveriges bästa cheesecake det!

Världens bästa Cheesecake hittar ni på Veniero's i New York.

Lycka till!

Inom kort

Snart tänkte jag lägga upp ett recept på cheesecake här på bloggen.

Varför jag skriver ett inlägg och förvarnar om det vet jag inte. Men så är det.

04 november, 2009

Berit Bryhnja klafsar vidare...

...som vanligt på fel sida av äckelgränsen.

Kolla in hennes senaste lögn. Som om jag skulle ha råd med en sån där gräsklippare.

Och är det något som behöver klippas så är det nog Berit själv, så här såg hon ut i somras när hon kom och hälsade på.

Hmm

Inom kort påbörjas förhandlingarna om mitt engagemang i projektet under 2010.

Idag upptäckte jag att jag kallade min uppdragsgivare för galning i mitt senaste inlägg.

Vad säger ni? Ska vi önska Fasching lycka till med sin fortsatta karriär?

Någon som behöver en strukturerad och social projektledare med enorma biceps till något projekt i Stockholmstrakten?

03 november, 2009

Brain overload

Istället för att, i vanlig ordning, skriva ett eget briljant inlägg på min blogg så hänvisar jag istället till ett annat inlägg, på en annan blogg.

Jag vill också kunna såga folk på det där viset! Inte för att jag har en längtan att såga folk stup i kvarten, jag vill bara ha den där förmågan att uttrycka frustration som Mr Prankmonkey har.

Skälet till min blogglättja är för övrigt att jag har GALET mycket på jobbet nu. "Galet mycket" innebär att jag ska skicka lite prylar till ett annat land SAMTIDIGT som jag ska påbörja ett analysarbete. Detta får mig att fundera lite över min stresströskel, eftersom min arbetsbelasting utgör ungefär 5% av vad projektets tekniske chef sannolikt hanterar dagligen.

Å andra sidan är han ju galen på riktigt.

Imorgon kommer jag säkert att ha minst lika galet mycket på jobbet, så jag länkar redan nu till Wayne Nilsson, så har jag det gjort. Wayne är ett geni, men det visste ni antagligen redan.

02 november, 2009

Vad är det här nu då?

Mina tittarsiffror på bloggen rasar på helgerna! Kvack?? Vad är det frågan om? Är det här en mesig, medioker, mellanblogg som bara är värd ett besök på vardagar?

Skulle inte tro det.

Nu kanske ni bara hade lite extra mycket den här helgen? Slutet av höstlovet, ägnat lite tid åt familj och vänner innan novembermörkret är ett faktum? Fixat ett sovrum, åkt buss mellan Norrland och Örebro, blivit kanon på Sjögräs, och hela den biten?

Det är givetvis helt ok. Jag förstår. Men det kan naturligtvis inte fortsätta på det här viset, det förstår ni ju.

Så kommande helg förväntar jag mig en anstormning av sällan skådat slag. En lavin av besökare. En syndaflod om ni så vill.

Shall we say so?

01 november, 2009

Så!

Nu har jag surat klart. Kan man inte vinna en avgörande match på hemmaplan, trots att man leder i halvlek, så ska man fan inte ha nåt guld. Och ingen pyttipanna heller.

Nu blickar jag istället fram mot en månad fylld av resor till exotiska länder. När det är avklarat ska jag nog ta och köpa mig en bil. Och sen är det jul.

I vår ska jag nog resa lite till och sen åka på semester med familjen till Philadelphia framåt juli. Efter det mera jobb, fylla 47, och om allt gått bra så långt hoppas jag på en vintersemester i Thailand eller Malaysia.

Hur ser nästa år ut för er?

This is it



Om lite drygt två timmar smäller det. En av de mest laddade matcherna i allsvenskans historia. Göteborg på hemmaplan, men piskade att vinna. Ohyggligt spännande.

Mitt experttips är att första målet vinner. Förutsatt att det är Blåvitt som gör det.