07 september, 2009

Tre saker som inte går att lära sig

Det finns tre saker (förutom receptet på pannkakor, men det har jag skrivit om förut) som min hjärna vägrar att lära sig, hur mycket jag än försöker. Här ingår inte heller de där självklara sakerna som att fälla ned toasitsen eller förstå sig på hur en torktumlare funkar, eller andra knepiga grejor som jag tror har mer med min könstillhörighet att göra.

Det här måste vara något annat, för hur många gånger jag än försöker plugga in detta så är det borta dagen efter. Och då har jag verkligen förstått hur det funkat dagen innan. "Jahaaa!" har jag sagt när någon förklarat, "gud vad skönt att jag äntligen begriper". Och det enda som återstår morgonen därpå är ett gigantiskt frågetecken.

Här är dom. Någon som vill ställa en diagnos?

1. Vad kortansvariga på en bank egentligen jobbar med. Jag har tre personer i min bekantskapskrets som alla jobbar med "kortlösningar". Ni vet First Card, American Express osv. Samtliga tre har vid ett flertal tillfällen, i detalj, förklarat vad detta skulle gå ut på, och jag har VARJE gång förstått det. På riktigt. "Ahaaa, det är så det funkar, nu begriper jag". Dagen efter har jag ingen aning.

2. Decibel, dB. Jag är ingenjör, jag har till och med papper på att jag är ingenjör, men ändå tillhör jag inte skaran riktiga ingenjörer. Det är begreppet dB som skiljer mig från denna grupp. Alla ingenjörer kan förklara begreppet dB, utom jag. Och då har jag ändå lärt mig det minst tvåhundra gånger. "Eureka" har jag utbrustit varje gång, "jag har löst dB mysteriet!" Men efter att ha sovit en natt är det tomt i skallen igen, det fastnar fan inte! Det enda jag minns är nåt om en logaritmisk skala, och att en signalstyrka dubblas var tredje dB, men det hjälper ju inte.

3. De olika testfaserna i projektet jag jobbar i. Det finns tre stycken. SFAAT, SFAT och FAT. (Det finns fler, men de här räcker för att min hjärna ska stänga ned pga överbelastning). Hjälpsamma medarbetare har med ett omänskligt tålamod gång på gång förklarat vad man gör i varje fas. "Åhåå, på så vis" säger jag varje gång, och FÖRSTÅR faktiskt vad de just förklarat. Tror ni jag minns nåt dagen efter? No way. Jag har till och med skrivit upp det på min whiteboard på rummet, och varje gång jag läser det så fattar jag (för det är verkligen ingen raketforskning det handlar om). Men blundar jag så är information borta.

Vad fan är det fråga om? Blir jag abducted by aliens varje natt, som bara för att retas suddar ut just den här informationen ur mitt huvud? Eller är jag bara korkad?

5 kommentarer:

OSLOSKÅNSKAN sa...

Jag har varit gift i 22 år, och faller tidigt av lasset när Maken förklarar vad han gör. Riktigt pinsamt är det när andra frågar mej om vad han gör: "han jobbar med STORA saker med MYCKET ström i," säger jag och skäms.

Knaada sa...

Vad gäller mitt jobb så brukar jag direkt säga att jag klipper och klistrar, allt är mest för kul och så får jag betalt för det. Att först förklara vad en grafisk formgivare faktiskt gör och sedan få höra just detta som konklusion är alltför slitsamt. Så jag drar deras version på en gång, funkar.

Vad gäller dina tre hjärnsläpp så tror jag helt enkelt att dom bara är oviktiga. Är det inte så att du är en sån viktig person med så mycket andra viktiga saker i din hjärna att det finns inte plats för dom oviktiga?

Den hemska tvillingen sa...

Utomjordingsteorin tror jag inte på så du återstår alternativet att du är korkad. Första impulsen är förståss att säga JAAAA. Men så enkelt kan nog inte din kunskapsbrist förklaras. Du är väl inte tillräckligt intresserad för att lagra informationen på allvar.

Fast det där att som projektledare inte lära sig vad som ingår i projektfaserna skulle jag inte gå ut med så öppet. Ser inge bra ut Fasching, ser inge bra ut alls.

Fasching sa...

Det är antagligen därför jag inte är projektledare för det här projektet. Jag har nämligen valt att genomföra min karriär baklänges. På senare år har jag varit chef, projektledare och nu projektmedarbetare. I den ordningen. Nu för tiden har jag inte ens en arbetsgivare. Jag bedömer att jag sitter på en parkbänk inom 5 år. Med Kapten Haddock, för det bestämde vi redan för 10-15 år sedan.

Fast jag gillar knaadas teori bäst. Jag är antagligen för viktig. Så är det naturligtvis.

Grafisk formgivare förresten. Ännu ett jobb jag omedelbart skulle få sparken ifrån. För att inte tala om jobb med stora saker med mycket ström i.

Red Scream sa...

Jag är också inne på oviktighetsteorin. Eftersom jag inte heller har särskilt bra koll på vad "kortansvariga" jobbar med slog jag upp wikipodia:

"En kortansvarig jobbar framför allt med kortlösningar, detta till skillnad från personer som jobbar med långlösningar. Med långlösningar avses i de flesta fall beslut som ska dras i långbänk. Långbänkslösningar anses av de flesta mest ädelt."