17 september, 2009

Döden, svåra sjukdomar och arbetslöshet



Finns det något mer humörsänkande än att sitta och prata om försäkringar mot allt elände som kan inträffa? Sitter nedstämd på tåget på väg hem från Helsingborg efter att ha tvingats fundera på hur min familj skulle få det om jag dör inom kort. Som om mina 45-årskristankar inte var tillräckligt hemska.

"Ja, som du ser här så faller det ut X kr till barnen och Y kr till frugan under Z år om du skulle dö. Men när barnen blir myndiga så upphör den ersättningen, osv".

Döden. Det finns fan roligare saker att prata om. Jag vill blunda med hela hjärnan när döden kommer på tal. Så vi bytte samtalsämne till hur jag tänkte försörja mig om jag blir lemlästad, får cancer eller på något annat fasansfullt sätt blir oförmögen att arbeta. Kul diskussion! Det här måste vi göra om!

Min ursprungliga plan var benhård. Min familj ska kunna kvittera ut en helvetes massa pengar om jag dör. En fin tanke kan jag tycka, men tyvärr visade det sig att man är tvungen att redan äga en helvetes massa pengar för att ha råd att betala premien. Och det gör ju inte jag. Så det blev en mer sansad lösning.

Fru Fasching! If I die, don't quit your dayjob liksom. Men du kan nog bo kvar i huset ett tag.

Barnen! När ni fyller 18 så är ni rökta, bara så ni vet. Så försök håll liv i pappsen en 10-15 år till, sen är det nog lugnt.

Nej, sitta och tänka på hur livet skulle te sig för mina anhöriga om jag dog i förtid är inte riktigt min grej. Så nu ska jag åka hem och tänka happy thoughts. Vänslas lite med frugan kanske, för vem vet, det kanske är sista gången?

Men onsdagen var betydligt trevligare! Först åkte jag på en romantisk kryssning till Helsingör med Axels fru, medan Axel jobbade. Sedan återvände vi med rosiga kinder till Sverige så att Axel skulle hinna bjuda oss på middag. Och som om det inte var nog så såg han till att förlora mot IFK Göteborg och bjuda mig på en arraksboll i pausen. God kundvård. Exemplarisk faktiskt.

Med sådana vänner är livet alltid bra. Kort kanske, men bra.

3 kommentarer:

OSLOSKÅNSKAN sa...

Det ÄR faktiskt bättre att tänka efter INNAN det händer. Det har vi gjort. OCH det hände; sjukdom. Vi lever, ingen av oss dog. Men vi kan leva med lägre inkomst, för vi kunde betala ner lånet betydligt.

Sen vill jag bara tillägga att det går alldeles utmärkt att vänslas utan såna hemska hot hängande över axeln. Det kan t om vara riktigt trevligt! Prova får du se!

viva-la-nina sa...

Ja, vad ska man säga? När min karl lämnade jordelivet, trodde jag att jag aldrig skulle klara mig och min son var bara 1 år och 8 månader, då han plötsligt gick bort av en dåld sjukdom. Men vi har överlevt, men det är något fruktansvärt att förlora ngn som står en så nära. Ja, döden är inget trevligt ämne att ta upp. Det jag kan säga är att sådant som pengar löser sig när ngn går bort om du tänker på familjen. Så gott som att de klarar sig. Men dessa pengar kan inte köpa tillbaka den man har mist. Ta hand om varandra och var snälla mot varandra. Nina

Ulrik sa...

Själv glädjer det mig att du ska spela schack mot döden - då har du en chans!

Hade du spelat poker mot honom hade vi inte fått ha nöjet att skratta åt dina tafatta träningsförsök.