19 maj, 2010

Samlat svammel

Vi kan ju börja med veckans sökord. "Min fru är otrogen i Enköping". Redan på tolfte plats dyker min blogg upp! Och det här är ju intressant ur flera aspekter, den första frågan som dyker upp är naturligtvis vad man förväntar sig för träff på Google när man söker på en sådan fras? En annan fråga man kan ställa sig är varför jag skriver om det, eftersom det kommer att innebära att jag hamnar ännu högre upp på hitlistan. Den tredje frågan jag ställer mig, med sammanbitna käkar, är vad fan det är min fru har hittat på i Enköping.

Det klokaste vore dock att inse att bloggvärlden är full av putslustiga små inlägg om tokiga sökord och ge fan i alltsammans istället. För att ge sken av att vara en vaken kille, med koll på vad man bloggar om.

Jag tränade i måndags! Trots att jag ägnade hela dagen åt att komma på bra ursäkter för att slippa. Sista halmstrået var att ringa hem till min fru och lite allmänt undra om det var ok att komma lite sent hem från jobbet. Var hon helt säker på det verkligen? Hon kanske behövde bilen om inte annat? Och hur går det med maten om inte jag är hemma? Men hon genomskådade det där direkt såklart, och plötsligt var det jääättelugnt hemma. Klart hon kunde fixa maten, och behövde det skjutsas någonstans så kunde hon ju låna en bil. Och gräsmattan kunde jag ju klippa någon annan dag sa hon.

Den otrogna lilla skatan.

Så jag var tvungen att träna helt enkelt. Kondition dessutom, som jag hatar så djupt och innerligt. Tio minuter på crosstrainern och sedan löpbandet tills jag såg stjärnor (ca 6 minuter). Och efteråt var jag givetvis sådär extremt nöjd, som bara en äkta latmask kan vara efter att ha uträttat något. Varför kan min hjärna inte minnas den där känslan av total tillfredsställelse till nästa gång det är dags att träna? Varför ojar jag mig över något som ger en sådan omedelbar belöning? Jag borde gå hos en psykolog eller nåt.

Veckan började för övrigt med att jag åkte till jobbet och missade ett möte med tre timmar. Rätt imponerande och nytt personligt rekord faktiskt. Mötet, som jag själv hade tjatat på att vi bara måste ha, var helt utraderat ur hjärnan och jag kopplade inte ens när jag gick förbi konferensrummet och såg de som satt där. Jag undrade bara lite förstrött vad det där kunde vara för ett trevligt litet möte och så gick jag på lunch. Har jag nämnt att mina arbetskamrater är flexibla, hänsynsfulla och förstående? Bra, för det är dom.

Jag har varit på Råkultur också! Dit ska man gå när man ska äta sushi, för det blir inte så mycket bättre än så. Dessutom ligger det nästan vägg i vägg med Louise, så där kommer jag att tillbringa åtminstone en lunch i veckan.

Och så har jag varit vid minneslunden ett par gånger. Min lite mer allvarsamma sida behöver också lite tid ibland.

Ja, det var nog det hela. Nu ska jag sätta mig och blänga på frugan tills hon ger upp och erkänner.

22 kommentarer:

XXX sa...

Å jag hoppas verkligen att du lägger ut hennes fullständiga bekännelse här, det borde ju lära henne ett och annat. Och i Enköping av alla ställen.

Men bra tränat, själv hade jag typ dött av att byta om till ett träningspass så jag passar mig!

Tror för övrigt att jag ska testa att missa ett möte med tre timmar för att se om mina kolleger är lika förstående. Skulle inte tro det, de skulle ringa efter cirka en halv minut och undra vart fan jag blivit av.

Ewa sa...

Ha'ru blängt klart o va hade hon att säga?

Eva Tillas sa...

Du skriver så härligt Martin. Kan inte låta bli att småskratta, hi,hi....
Mina kollegor skulle inte ens sakna mig om jag inte va med på ett möte. Det är illa...

Markattan sa...

Bläng du så mycket du orkar.
Tror inte för en sekund att du får ut mycket mer än ett
"Åh vad söt du är när du är svartsjuk."
Kanske med ett muttrat tillägg, om du hade tränat lite mer sååå...

Markattan, tycker du ska gå på fiskdieten, då går man ner i vikt utan större ansträngning

Jos sa...

Underbara människa! Du är så befriande och brutalt rolig, mitt i allt, här och nu. Till och med min för tillfället (av skitsjukdom)sura min förbyttes till en grin. TACK!

Anonym sa...

Det slår mig att orden "crosstrainer" och "croissanter" bara måste höra ihop på något vis. Varför inte prova att kombinera dem?

Redan efter mycket korta besök i Enköping inser man att det där med otroheten nog är ett missförstånd. Åtminstone med någon från Enköping.

Varma tankar/Gamle chefen

Mia sa...

Råkultur - ja mycket bättre än så blir det inte....

Sjömannen sa...

What happens in Enköping stays in Enköping.

Efter bröllopet kommer Haddock inte ens att få använda E18. Skall hon till Västerås får hon åka båt, med allt det innebär av sjösjuka, lidande och umbärande.

Vad rekommenderar du på Råkultur, har hört att sashimin skall vara toppen.

Synöve sa...

Fan du är kul du, grabben! :-D
Och till dig, den hemska tvillingen: det finns faktiskt ganska snygga grabbar i Enköping!
I alla fall när jag gick där på gymnasiet.
1981 ... ;-)

Kolina sa...

Å så drämmer Fasching till med ett världens roligaste inlägg! Jag sitter och kväver ett fniss på jobbet. Jag är van att försöka dölja ansiktet med håret så att ingen ska se mina tårar när jag läser här, så jag blev lite tagen på...kontorsstolen.

Härliga människa med talanger åt alla håll! Dig skulle man vilja ha i fickan för att ta fram och höra din syn på saker och ting lite då och då.

Ulrik sa...

När jag söker just nu, så kommer din blogg högst upp. Nu måste hon erkänna. Mer bevis behövs knappt.

Eller så kommer din blogg upp då du varit otrogen med någon annans fru. I Enköping? Va fan hade du där att göra in the first place???

Fasching sa...

Hej alla och tack för snälla kommentarer! Nä inte erkände hon, hon blängde bara tillbaka, så det var jag som fick ge mig. Och det är därför jag aldrig kan bli pokerproffs, jag kan ju inte stirra ned min egen fru ens.

Eva, jag träffade din morsa nyss. Varför blir inte hon äldre som alla vi andra? Hon ser ju exakt likadan ut som när det begav sig.

Jos: Att få dig att "grina" känns mycket bra. Krya på dig ännu lite till, du är suverän och har gett mig mycket kraft att tänka positivt!

Chefen: Man får inte ha croissanter på Balance. De konfiskeras redan vid kroppsvisiteringen i dörren.

Sjömannen: Jag rekommenderar just sashimin, för det var den jag åt. Kommer med kolsyreis så man får känna sig lite ball också.

Articuno sa...

På Eest i Borås finns det också sashimi, men får man ingen kolsyreis till. Istället får man en fråga. "Eh, du vet vad sashimi är, va?"

kapten Haddock sa...

På tal om mat. I Hudiksvall får man svaret: "tårrtilla, hä ä som en ost å schinksmörrgås" på frågan vad det är i tortillan dom serverar.

Anonym sa...

roligaste inlägget hittills! Du skriver så fantastiskt bra, om allt! Gripande, roligt intressant - allt som man vanligtvis inte bryr sig om blir helt plötsligt spännande. Haha.. I love this!

Sjömannen sa...

Eest? Så klart att esterna frågar om du vet vad sashimi är, de vet inte själva.

Estland är känt för korv och kål och varianter med korv och kål. Och mönsterstickade tröjor.

Anonym sa...

Du verkar ju vara en vinkännare av stora mått redan, tänkte ändock bidra med några bra-att-ha-tips!

Jag är rätt kunnig själv när det gäller vin, delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordsduk. Det vin som lämnar en lila fläck efter sig är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.
Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Lycka till med vindrickandet i sommar!

Anonym sa...

Vi måste bena upp det här:
1. VARFÖR är hon otrogen? Tja, vad skall man säga till en äkta man som försummar bröllopsdagen annat än: Skyll dig själv.
2. Varför är hon otrogen i ENKÖPING? Enkelt, Enköping är världens närmaste stad. Väl känt, står t o m på skyltar. Skall man vara otrogen skall det vara nära annars blir det alltför jobbigt med resor. Å andra sidan gäller:"Du skall inte begå hor på kontor eller där du bor". Gör det i Enköping i stället.
3. Tack för vinlektionen. Jag har alltid undrat hur man enkelt skiljer rött o vitt vin. Jag undrar också hur man får in bubblorna i Champagne.
4. Och ja, Evas mamma blir bara yngre o yngre.
Farfar

Dehäreja sa...

Anonyms-rätt-kunnigs-bra-att-ha-tips :D = 10 points!

Anonym sa...

Jag är bara lite nyfiken, hur kommer det sig att du googlade på "min fru är otrogen i Enköping"? Det är ju liksom inte så att man slinter på tangenterna och får till den meningen :)
Anna

Fasching sa...

Anna: Haha, nej jag googlade inte på det, jag håller med om att det varit lite udda. Via besöksräknaren kan man se vad de som hittat hit sökt på. Rätt kul faktiskt, ett av de lite vanligare är "cheesecake" vilket jag är mycket stolt för.

Anonym sa...

Martin, du är så jävla underbar! Jag är beroende av att läsa din blogg, erkänner. Du fyller på mig och gör mig redo att möta världen.
Underbara människa!
Kram Cecilia