Ljuvliga grannar

Enligt expertisen är det inte ovanligt att sådana som jag plötsligt får ett stort behov av att röja upp i sitt hem. Inte nödvändigtvis Linus saker, det känns alldeles för tidigt, men allt annat. Hobbyrummet i källaren som är fullt med bråte från golv till tak brukar hemsöka mig emellanåt. Problemet med hobbyrummet är att Linus hade en massa grejer där också, så det måste vi vänta lite med.

Men garaget! Det som så oskyldigt började med att vi råkade ställa några byråer där för några år sedan galopperade givetvis iväg och resulterade i ett garage fullt med allt från rostiga cyklar till överblivna kakelplattor. Bilen har inte fått plats på flera år, och den senaste tiden har jag plågats (på riktigt plågats) av den jobbiga situationen att känna ett enormt behov av att röja upp samtidigt som jag helt saknar initiativkraft att ens öppna garageporten.

Men idag, efter ännu ett energigivande besök hos Louise, fick jag för mig att jag nog hade kraften att åtminstone klippa min gräsmatta. Och gräsklipparen står i garaget så jag var så illa tvungen att öppna den där garagedörren ändå. Och det var då de slog till, grannarna.

Jag har tidigare skrivit om lyhördhet och helhetslösningar om man vill hjälpa till, och det var precis det de ville och gjorde. "Här är bilen och där står släpet, nu kör vi."

Så nu sitter jag här, med ett tomt garage och en själ ren som en nybastad finne.

Ett orosmoment mindre, och grannar värda guld. Två viktiga saker i mitt liv just nu.