Då måste du börja med att laddda ned Google Earth, sedan gör du så här:
1. Starta Google Earth.
2. I menyn väljer du "Visa", alternativet "Utforska" och till sist "himmel".
3. I rutan "Ta mig till" uppe till vänster så skriver du in koordinaten
00:38:53.08 -25:35:44.6 och tryck på Retur.
Stjärnan du ser heter sedan den 9 februari Linus Wååk, registrerad på Online Star Register av väldigt snälla vänner. Först idag tog jag mod till mig och letade upp den. Tack till Johan, Carina, Sofia, Jenny, Lena, Johnny, Hanna, Ruth, Gunnar, Oskar och Olivia. Kram på er.
Farfar vill också tacka för responsen han fick på sitt inlägg här på bloggen:
Jag vill bara tacka för alla vänliga ord och kramar som kommit mig till del. Det är som om ni var och en tagit en tegelsten från min rygg och lättat min last i motsvarande grad. Jag vill också gratta Catrine i Sundsvall till hennes lilla dotter och hoppas att gitarren kommer till glädje.
Och Markattan: Nej, jag skall inte starta en egen blogg. Som pensionär har jag inte tid :-)
Fiffi: Visst är det så att när något stort och sorgligt inträffar lär vi oss vad som är viktigt. När Mayne var sjuk var det allt överskuggande att hon blev frisk. Vi lärde oss att praktiskt taget alla livets förtretligheter kunde översättas i pengar – och alltid i förvånansvärt lite pengar. Den lärdomen sitter sedan kvar.
I övrigt är det sig ganska likt, dagarna går och kanske känns det lite bättre när jag känner efter ordentligt. Det är naturligtvis en väldigt lång väg kvar till "bra", och jag har massor med motgångar kvar men just nu verkar det åtminstone gå åt rätt håll.
Jag kan också tipsa om ett par böcker jag läst som jag tyckte var riktigt bra. Den första vänder sig till släktingar, vänner och arbetskamrater till de som förlorat ett barn. "När ett barn har dött" heter den och är skriven av Bonnie Hunt Conrad (ISBN 91-88764-06-0) och försöker svara på den inte helt lätta frågan hur man hjälper en familj som förlorat ett barn. Inte världens tjockaste bok med sina 54 sidor, men jag håller med om allt som står där, utom tipset att man bör undvika att ge böcker till föräldrar som förlorat ett barn. Vet inte riktigt vad hon menar med det.
Den andra boken är svensk och skriven av Ulrika Ager och Jessica Dahné och heter "Ett liv kvar att leva" (ISBN 978-91-86207-74-8). Ulrika förlorade sin son Jonathan (född bara 5 dagar före Linus för övrigt) i en bilolycka 2003. Väldigt jobbig läsning, men också väldigt bra och hoppingivande. Vi fick boken av Agneta, föreståndaren för det dagis som Linus gick på i fem år.
Även den boken innehåller tips om hur man hjälper människor som förlorat ett barn.
Jag hoppas att ni aldrig behöver få användning av kunskaperna.
22 kommentarer:
Jag hoppas också att jag inte behöver lära mej själv om detta som du har gått igenom men hur det är o inte är så kan man läsa dessa böcker ändå kanske o lära sej lite om hur krasst livet kan vara. Kram Hälsa farfar
Jag har också lärt mej en sak när jag tagit del av ditt liv på bloggen.Det är ta vara på alla små stunder o vara glad åt det jag har. Varför gnöla o gnälla på t.ex. vädret som man iaf inte kan göra nåt åt. Kram
kanske tar du illa upp nu.
men jag går in på din blogg flera ggr om dagen för att få perspektiv på saker o ting.
jag ligger i separation, stämningen hemma är iskall, försöker hålla masken för barnen. din blogg sätter sakr o ting i proportion. vad som än händer så lever mina nära iaf.
Vilken förbaskad tur ni har som är så kloka, ni verkar vara riktigt goa människor. Ta hand om er.
Först och främst var det fint gjort. Men sedan börjar jag undra varför det heter Google EARTH?
En sån fin berättelse om vad som hänt er och så mycket känslor och samtidigt så mycket styrka.
Från en som också förlorat en älskad son.
kram Susanne
När morgondagen börjar utan mig,
och jag inte är där,
önskar jag att du inte ska gråta,
som du gör idag
när du tänker på de saker
vi inte hann säga,Jag vet hur mycket du älskar mig,
lika mycket som jag älskar dig.
Och varje gång du tänker på mig,
vet jag att du saknar mig också.
Men när morgondagen börjar utan mig,
försök att förstå
att en ängel kom och ropade mitt namn,
och tog mig i hand,
och sa att min plats var
i himlen ovanför.
Och att jag behövde lämna efter mig
alla dem jag verkligen älskar.
Men när jag vände mig om för att gå,
en tår föll från mitt öga.
I hela mitt liv, hade jag alltid tänkt
att jag inte ville dö.
Jag hade så mycket att leva för
och så mycket kvar att göra.
Det verkade helt omöjligt
att jag skulle lämna dig.
Jag tänkte på alla dagar som varit,
de bra och de dåliga.
Jag tänkte på all den kärlek vi delat
och alla glada stunder vi haft.
Om jag kunde återuppleva gårdagen,
tänkte jag, bara för en stund,
skulle jag säga farväl och pussa dig
och kanske skulle du le.
Men sedan insåg jag
att detta aldrig skulle ske,
för tomhet och minnen
skulle ta min plats.
Och när jag tänkte på världsliga ting,
som jag skulle komma att sakna imorgon,
tänkte jag på dig, och när jag gjorde det
fylldes mitt hjärta av sorg.
Men när jag gick genom himlens portar,
kände jag mig så hemma.
När Gud kollade ner och log åt mig,
från sin stora guldtron, sa han
”Detta är evigheten och allt jag lovat dig.
Idag är livet på jorden slut,
men här börjar ett nytt.
Jag lovar dig ingen morgondag,
men idag kommer vara för evigt.
Och eftersom varje dag är samma dag,
finns ingen längtan efter det förflutna.
Men du har varit så trogen, pålitlig
och äkta.
Fast det fanns gånger du gjorde saker
du visste att du inte borde.
Men du är förlåten, och du
är äntligen fri. Så tag min hand och dela
ditt liv med mig.”
Så när morgondagen börjar utan mig
tro inte att vi är långt ifrån varandra,
utan varje gång du tänker på mig,
är jag här i ditt hjärta."
Författare okänd, översatt av en väninnas son – speciellt till Matias begravning där den lästes av prästen.
Kram och tankar till er!
Tuija
Nu har jag kollat in stjärnan, min egen adress, spanat in hur det ser ut hos syrran (fattar inte varför hon ärpar om snöskottning, ser ju ut att vara sommar hos henne!) och försökt spana på sommarstugan. (Gick mindre bra) Men du, helt fantastiskt ju.
Men vad fint, en alldeles egen Linus-stjärna att titta på. Vilka vänner va?
Och hälsa Farfar att jag förstår att han är upptagen, men jag hade verkligen uppskattat en blogg från hans tangentbord, det hade jag.
Varm hand till er alla
Markattan
Så fint, så jättejättefint!
En sån underbar tanke!
Hej!
Jag hittade precis hit och har leende och gråtande läst igenom en del inlägg. Då jag inte läst allt kanske jag skriver precis det någon annan gjort, men det kan jag leva med ;) Jag tror att det var meningen att du skulle starta bloggen och på så sätt ha ett ställe att skriva på - och för oss att läsa. Tack för att du delar med dig, kram,
Carina
Vad häftigt att Linus har en egen stjärna. Och sedan att ni kan besöka den då och då.. Det är ju riktigt fint.
Och ge en KRAM till farfar från Nina och Kenni..
Massor med styrka till er..
Jag ramlade över din blogg igår. Och det gjorde så ont! Ännu en människa som varit med om det värsta som kan hända en. och ytterligare en person som lämnat världen alldeles för tidigt. Linus låter som en superkille och det värker i mig att höra att han ryckts ifrån er. Så fel. Så fruktansvärt fel och omänskligt!
Jag nämnde din blogg i mitt senaste inlägg på min blogg där jag även skrev om saknaden efter två av mina barn. Känslorna som aldrig försvinner, men som man sakta lär sig hantera.
Om du vill läsa det inlägget så är du välkommen att göra det, du hittar det här: http://starlaalastor.blogg.se/2010/february/mitt-i-all-lycka-kommer-det-dar-hemska.html
Ta hand om dig och din familj. Det blir bättre, även om det aldrig blir som förut.
Kram
Så otroligt vackert med stjärnan! Jag blir varm i själen. Jag imponeras av er styrka Martin, det gör jag verkligen. Krama Ia från mig, hon saknas.
Måste vara himlens vackraste stjärna!
Många varma kramar till er alla!
Pernilla
När jag började läsa din blogg var det med en känsla varje dag av undrar vad han har hittat på idag?
Den senaste tiden har det varit en jobbigare och helt annan blogg att läsa. Men kanske ännu mycket mer viktig. Jag tror du gör skillnad. Och tack för att du delar.
Imorgon ser jag fram emot nästa inlägg.
Dagens kram kommer här...Har tänkt mycket på dig och din familj i dag.
Alltså, förlåt att jag inte kommenterar stjärnan - har dock grunnat på en sak du skrev om cheescake.
Du skrev att du gjorde den godaste. Detta påstående måste dock bottna i en (rätt allvarlig) missuppfattning. Den godaste cheescaken gör nämligen jag.
Helt utan konkurrens.
Sorry - men så är det.
grattis till stjärnan!!!
massa kramar
/Erica
Otroligt fin gest att namnge en stjärna till minnet av Linus! På något sätt måste det ändå kännas tryggt i allt kaos att känna det stora nätverk som ni verkar ha omkring er. Ni har tillåtelsen att falla fritt med vetskapen att någon finns för att ta emot.
Tack till dig farfar (som förmodligen fört vidare skrivandets gåva till sin son) som rakt och sårbart visar sina känslor i din förlust av ditt barnbarn.
Stora, stora kramar och många tankar skänker jag er.
Så vackert gjort av era vänner. En egen Linusstjärna!
/ Tankar och energi till er, Anna!
En sådan vacker gåva att få en egen stjärna!
När jag var i början av min sorg så vill jag läsa allt om döden och förlorade barn. Jag tror att jag gjorde det för att inte känna mig så ensam i min sorg. Så småningom började jag skriva små texter själv (som också blivit böcker)
Ett tips på den absolut bästa bok jag har läst är Pappa, Svante är död! av Olle Bergman. Den kan jag verkligen rekommendera dig.
Kram Gunilla
Skicka en kommentar