10 februari, 2010

Begravningen

Jag vet inte vad jag ska skriva om begravningen. Den känns fortfarande så galet overklig att jag inte kan sätta ord på den. Och så får det bli.

Det är så outsägligt, oändligt sorgligt. En bild får säga mer än tusen ord.



Vi vill tacka var och en av er som hedrade Linus igår genom att närvara i eller utanför kyrkan, ni som skickat blommor, sänt gåvor till Läkare utan gränser eller till Friends. Alla ni som planterat träd runt om i världen, ringt, skickat brev, sms eller kommenterat på våra bloggar.

Alla ni som tänkt på oss och skickat kraft och mod.

Tack, ni är fantastiska.

30 kommentarer:

Den hemska tvillingen sa...

Å Martin, mitt hjärta går nästan sönder nu. Så fint och så sorgligt.

Fredrik sa...

Ni är fantastiska.

Eva Tillas sa...

Martin och Ia,har tänkt på er varje dag sen olyckan. Det går inte att föreställa sig. Vilket obeskrivligt helvete ni måste gå igenom. Träffade aldrig Linus men du Martin var en del av vår familj för en så där 25 år sedan. Nu var inte jag den lyckliga utan min syrra. Men vi hade också mycket skoj tillsammans.
Vilken fantastisk kille Linus är och vilket avtryck han gjort. Känner så med er, har själv en 14-åring. Vet inte mer vad jag ska skriva. Orden fastnar på vägen från hjärtat ut till fingerspetsarna. Ville bara höra av mig.Du skriver fantastiskt Martin. Sköt om er ! Styrkekramar i massor, Eva fd. Jonsson, numera Tillas

Sofia Soffan H sa...

Så tyst...så fint.

Håll om varandra.

Ann Jolby- Solander sa...

Så vackert, men så otroligt sorgligt.

Anonym sa...

Jag finner inga ord, men den bilden sa mig tusen ord. Overkligt, men endå blev man kastad in i verkligheten.. Sorgligt, mycket sorgligt. Jobbigt att det ska vara på det här viset. Jag tänker på er just nu och jag är väldigt ledsen.

Att det ska vara så orättvist, Jag vill ge er stor varm kram. Viva la Nina

emma sa...

Någonstans i all sorg så kände jag igår att allt var så vackert. Så underbart. Man kände att hela kyrkan var full av kärlek. Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag såg er utanför kyrkan. Ia, jag starkaste människan på jorden, den ultimata mamman som jag så många gånger idealiserat, den gladaste individen i min närhet .. jag ville plocka upp henne i min famn och bära hem henne, ta hand om henne! Går inte att sätta ord på. Så många gånger jag tänkt; "Jag ska bli som Ia. Jag vill också hitta någon som Martin, och jag vill uppfostra min dotter på samma fina sätt som dom uppfostrat sina barn", det går inte att räkna på fingrar och tår. Jag önskar jag kunde ta en del av eran gränslösa sorg och enorma saknad och förvara här hos mig.

Det är så sant som du skrev tidigare, hela tillställningen kändes som en fantastiskt hyllning, inte som ett avsked! Var stolta, ni är bland dom bästa föräldrarna jag känner.

KRAM Emma Axelsson

anna sa...

Styrkekramar från mig till er alla
kram anna

Anki sa...

Så fint, så fint.....

Helena sa...

Fick höra av mina kollegor att det var vackert. Nu förstår jag vad de menar, och det vill jag tacka dig för. Ta hand om varandra Martin.

Anonym sa...

Tack!
Tack Martin, Ia, Malin o Linda, för att jag fick närvara under er svåraste stund i livet.

Kärlek, ljus och styrka till er i massor.

Ingela.

Anna sa...

Ett ljus brinner just nu här för er och för Linus. Ni finns i mina tankar! / Kramar Anna

"Mamma och pappa -
jag ser att ni gråter
att ni saknar och lider
att ni älskar och längtar
Men se er omkring,
jag är inte borta

Jag är vinden
som smeker era kinder
Jag är solstrålen
som värmer era hjärtan
Jag är regndroppen
som svalkar era sår
Jag är stjärnorna
som lyser upp era nätter
Jag är snöflingan
som smälter mot era läppar
Och jag är kärleken
ni har för varandra -
i den kommer jag alltid leva"
/ Mamma Anna, augusti 2002

Anonym sa...

jättevackert, och jättevackert igen med gitarrerna.

stort och smått sa...

Det är nog ingen som förväntar sig att du ska orka eller kunna beskriva begravningen...
En begravning är ju jättejobbig även om det gäller en avlägsen släkting som man knappt träffat.... Hur jobbig är den inte då, när det är sitt eget barn?! Jag kan knappt tänka klart tanken innan tårarna stiger.

LiseLotte sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jenny sa...

*massor av varma tankar och varma kramar*

Fiffi sa...

Så vackert och så sorgligt men så skönt det måste vara för er att det nu är över....?

Markattan sa...

Jag tror inte att det behövs så mycket skrivande om Linus begravning. Allt som skrivits, kommenterats och visats för oss läsare ger oss tydliga bilder om hur den svåra stunden måste ha varit.
Outsägligt sorglig men samtidigt som ett manifest för en älskad god människa, för saknaden som kommer att vara länge.

Varm hand

Markattan

Malin sa...

Så otroligt vackert med alla blommor vid er Fina Sons Bår... Tänker på er!! Vårda kärleken till varandra OCH Linus ÖMT!!!

L8 sa...

Tack för att du delar med dig!

Kanske för tidigt för dig att tänka på nu, men det behövs böcker om sådant här. Något som både vi och andra saknat när man nu hamnar i detta hemska. Och du kan formulera dig!

Med tårar i ögonen
L8

Cecilia sa...

Åh, så fint...så vackert. Linus ler nog nöjt från himlen....

mymlan sa...

Fy fan.
Jag vill så gärna säga något, men har inga tröstande ord.

Önskar dig och din familj en fin helg, och mycket kärlek.

en vallentuna gamer sa...

Blev länkad hit av någon på nätet med anledning av klockringning 13:37. Jag har berättat för några av mina nära gamer-vänner över nätet i Europa om det här. Vi är alla överens om att det bland det bästa vi hört. Ville bara berätta att det finns några i Ryssland, England, Frankrike, Tyskland och andra ställen som tänker på er och Linus. Cheers!

Anonym sa...

... såå fint och vackert igår....samtidigt som det är så sorgligt. Det behövs inga ord... en stilla tanke, det märks vilken fin familj ni är... kärlek till er... kram /anne

Tuija sa...

Det är så smärtsamt....

((kram))

Ingela sa...

Även fast jag inte känner er tänker jag på er varje dag. En tankeställare sedan olyckan har varit att inte ta våra två pojkar på 10 och 8 år för givet, utan att njuta av varje dag vi får uppleva tillsammans! All kärlek och värme sänder jag till er familj. Jag tror nog att Linus är med er, på något sätt, någonstans.

Monica sa...

Blir så ledsen ,men va vackert och så sorgligt

Anonym sa...

Martin med familj.Jag tänker fortfarande mycket på er.Gick en promenad igår och såg de fantastiskt vackra blommorna i minneslunden. Har aldrig sett den så fin förut.Jag vill också tacka dig för din blogg. Den har gett mig så mycket.Dina tankar får igång mina egna.

Jag sänder er kraft, mod, styrka och kärlek att fortsätta detta liv utan er älskade Linus. (Fast han finns ju med er någonstans såklart)

Stor, varm kram från en mamma i kyrkbyn.
"I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt" K och T Gärdestad.

Pretamarelo! sa...

Som Fredrik skrev: NI är FANTASTISKA.

När jag inte skriver känns som att jag övergiver er en smula samtidigt som jag vet att ni vet att vi alla andra tänker på er så enormt mycket oavsett om vi syns eller inte.

Vilken tuff dag det måste ha varit, vilken intensitet av kärlek som måste ha smärtat så i bröstkorgen...

Livet är aldrig mer sig likt, ni är nya människor som förenas av evig kärlek till varandra själsligt och fysiskt med så mycket kärlek och längtan till fina Linus mer än någon kan någonsin förstå.

Hoppas att lite av den värmen jag vill så gärna skicka till er når er på andra sidan skärmen.

Fina mamma- och pappa Fasching, fina systrar som fick bli så starka kvinnor. Kramar på er i mängder!

Suzan sa...

Massa kramar, så fint det var.