25 april, 2010

Måndag

Jag tror att jag har börjat skilja på helg och vardagar igen, vilket säkert är ett gott tecken. De första två månaderna flöt allting ihop och det spelade ingen roll om det var tisdag eller lördag, och inte höll jag reda på det heller.

Men i fredags kändes det rätt bra att åka från jobbet och konstatera att det faktiskt var helg. Dessutom var helgen rätt bra, utom kanske just nu. Men det kan ju också bero på att det är måndag imorgon, och vad kan vara mer normalt än att hata måndagar?

Jag har kanske inte blivit så knäpp ändå?

Jag jobbar fortfarande 50% och tycker nog att det går rätt bra, men det känns inte som att jag skulle orka jobba mer än så än på länge. Och så har jag fortfarande väldigt svårt att acceptera att jag inte kan prestera som förut. Ovant och jävligt frustrerande.

Kontoret flyttar från Kista i helgen, så nu måste jag komma ihåg att åka till Järfälla imorgon. Vilket jag med all säkerhet kommer att glömma, möjligen går det upp ett ljus när jag kliver in i rummet och det ser ut så här.




Det kändes lite (mycket faktiskt) konstigt att packa ihop och åka därifrån i fredags, det var ju där jag satt när mitt förra liv försvann. Men det kändes mer positivt än traumatiskt, och en lagom stor förändring.

Förändringar är annars något jag har fått väldigt svårt med. Och alla former av avslut. Jag kan deppa ihop fullständigt bara av att åka från jobbet, läsa ut en bok, eller att en film tar slut. Kanske beror det på att jag tvingas tillbaka till verkligheten igen, jag vet inte.

Jag har nog fan blivit lite knäpp ändå.

P.S Eftersom det råder fotoförbud på kontoret så har fotografen valt att vara anonym. D.S

6 kommentarer:

Den hemska tvillingen sa...

Men du, lite knäpp har väl du alltid varit? Jag menar med tanke på det arv du bär, farmor och farfar boende i ett utedass och sånt, måste ju sätta sina spår.
Det finns fler tecken på denna hanterbara knäpphet så jag tycker att du kan vara lugn, det har nog inte blivit värre, bara annorlunda.

Om du har lika svårt för avslut som jag kommer nog vår fika framöver att dra ut i en evighet...Hur hanterar vi det?

Mr.Jopilu sa...

Du är inte knäpp, bara aalldeles normal. Ha en bra dag...

kokoo sa...

En och annan liten extratur till Kista framigenon kanske det blir men se'n poppar 'Järfälla va det visst ja' upp istället ska du se.

Jag har verkligen granskat den förbjudna bilden för att hitta något avslöjande, men du,... jag menar fotografen kan nog känna sig lugn. Ha de gött i Järfälla!

Om du emellanåt tycker att du är knäpp & förvirrad: Välkommen i sällskapet!

wettexvärlden sa...

Avslut är något som hos mig fortfarande är svårt. Men jag har lärt mig att ratta ner det till en hanterbar nivå.
Jag brukar tänka för mig själv; vad är det värsta som kan hända? Och det har ju redan hänt så det kan inte bli mycket värre. Alltså är det eller det inte så farligt.
Skönt att byta arbetsplats, börja om.

Jag tänker mycket på er.
Kram.

Anonym sa...

Nej, nej du är inte alls knäpp. Rädsla för förändringar drabbar oss alla, mer eller mindre. Vi vet vad vi har och plötsligt ska vi anpassa oss efter något nytt, spelar ingen roll om det nya är bättre på något sätt - det kan kännas jobbigt ändå. Rädsla för förändringar var ett tema i mitt liv (innan skilsmässan) - såg fram emot en resa, för att sedan ångra mig och inte vilja åka - en "spy-dag" var regel på alla semestrar (för att min kropp skulle vänja sig vid det nya).
Lycka till med nystarten!
Annette

Ewa sa...

Små steg till förändring=bra Kram