Hörrni, det där med meningen med livet var ni inte så bra på va? Det svämmade ju inte över av kloka förklaringar på den gåtan direkt. Men jag tänker inte ge mig förrän ni har förklarat.
Den enda som hittills på allvar försökt hjälpa till är hedersknyffeln Knyttet. Han utvecklar sina tankar här, men vet naturligtvis mer, fast han inte vill berätta.
För det måste väl finnas en ännu högre dimension? Väl?
Meningen med livet skulle ju till exempel mycket väl kunna vara mina barn. För mig är det en rimlig förklaring som jag mycket väl skulle kunna nöja mig med. Men om de var svaret på varför universum skapades så varför inte skapa dom direkt? Varför gå omvägen via mig liksom?
Och varför i hela friden skapa min syster och hennes man i den processen?
Ergo, meningen med livet kan inte bara vara mina barn. Dessutom skiter nog de flesta medborgare på jorden i just mina barn. För de har annat att göra nämligen. Medborgarna alltså.
Och det blir ännu svårare. För att varje förklaring till vad livet går ut på ska vara hållbar, så måste den ju också kunna svara på frågan vad det i så fall är för mening med att dö. Exempelvis, om meningen med livet är att utveckla jorden, eller i förlängningen universum, till något... typ bra, varför måste man då dö hela tiden?
Svaret på det skulle ju i och för sig kunna vara att vi måste dö för att släppa fram nya tankar och idéer så att vi fortsätter att utvecklas (fan det där låter ju nästan rimligt). Men när vi är framme då? Vad händer då? Kan vi då, för alltid och i evighet, luta oss tillbaka i hammocken med en lagom kyld Ch Climens 1989 och en skiva gåslever? Och vad är i så fall meningen med det?
Nej, det här håller inte. Nu får ni faktiskt ta tag i det här och förklara. Skruttet sitter inne med en hel del, det har jag misstänkt länge och det antyder hon dessutom i kommentarerna till det här inlägget. Men hon har blivit lite sniken och tvär och vägrar berätta. Antagligen har hon bott i Norrland lite för länge.
Ni andra vet säkert också, men vill av någon anledning fortsätta att se mig våndas. Era jävlar.
Så fram med det nu! Jag är i Linköping idag, en stad som för övrigt ofta får mig att tänka på meningen med livet. Imorgon åker jag hem, och det vore bra om ni kunde reda ut det här tills dess.
Shall we say so?
🤎🧸🍂
3 år sedan
7 kommentarer:
Det vi länge misstänkt är att meningen med livet är att se Linköping. När man gjort det kan man dö i förvissning att det funnits en mening med allt. Om man inte sett Linköping har ens liv i stort sett varit meningslöst. Jag tror det var Tage Danielsson som kom på det, och du kan alltid gå och ställa dig vid statyn av honom, och läsa högt ur Samlade dikter 1967-1967, så kommer du också till den insikten.
Så när du åstadkommit det, så återstår det bara att njuta av Tornedous Rossini och lagom mogen Bordeaux.
Men se nu till att ta med dina barn till Linköping, så de inte lever ett innehållslöst liv de med.
Det är nog viktigt att skilja på tillvarons Funktion och på dess Djupare Mening.
Mer än så säger jag inte.
Du, meningen med livet och anledningen till att du finns här, är enligt min mening två skilda frågor.
Du är här för att ge oss andra något att skratta rått åt, det lyckas du väldigt bra med.
Meningen med livet...det vete fan men är det inte så enkelt att det inte finns någon särskild förutbestämd mening. Du måste hitta din egen mening med ditt eget liv. Och mer djup än så orkar jag fan inte bli efter ett antal timmar i Birsta i jakt på födelsedagspresenter.
Jag tror inte att det finns någon mening med livet. Ingen annan än den att "vi kan". Vi kan existera för att vi är på en plats som tillåter liv. Inte konstigare än så. Och medan vi existerar så ser vi hur jäkla kul andra har med sina barn och så blir vi sugna på att skaffa barn vi också (och så är de ju så roliga att göra). Sedan, om inget går fel, så lever vi tills kroppen blir så gammal att den slutar funka och sen dör vi. Inget mer. Ingen mening. Livet händer för att det kan hända.
Vad man kan göra medan det pågår är att ha så kul man kan under tiden. Försöka göra det man vill göra, omge sig med människor man gillar och inte göra någon större skada. Gott så.
Och förresten:
Vad fan? Vilket påhopp! Vad är det för fel på mig och Hank nu då? Eller, jag vet ju vad det för fel på mig - men vad är det för fel på Hank nu då?
Senast jag kollade så var svaret 42. Men skitungar kan ju vara rätt det med, finns som bekant inget rätt eller fel i dagens flumsamhälle.
Fasching, Kenza, Foki, Cramp. En get och en upphängd Fasching, eller var det tvärt om. Ett par jeans som bara står helt för sig själv på en mugg i ett gym. Det är som trolleri, fast på riktigt.
Jag förstår ingenting, men det blir bara bättre och bättre sedan du slutade upp att skriva om spel och dobbel...
Snakkes
Articuno har rätt. Det finns ingen mening med livet. Shit, vi är kolväteföreningar som fungerar på ett visst sätt därför att det är det enda sättet det kan fungera på.
I morgon är det Eddie. EDIIE! EDDIE! EDDIE!
Skicka en kommentar