Idag hade vi hjärt-lungräddningskurs på jobbet, följt av årets julfest. Kanske fanns det en tanke bakom den kombinationen, men det vet jag inte säkert. Kul aktiviteter båda två i alla fall.
HLR-kursen var rätt seriös, med sån där defibrillator (eller defillibrator som jag sagt ända fram till idag) och gummidockor som man fick blåsa upp innan man gick lös på dom. Med hjärtmassage alltså, snuskhumrar.
Och tillgång till defibrillator kändes tryggt eftersom instruktören var en riktig pingla som fick pulsen hos mången medelålders ingenjör att stiga till rent hälsovådliga nivåer. Det var nog fler än jag som var beredd att öppna en artär eller två bara för att få bli omhändertagen av sjuksköterske-Sara. Jobbade för Läkare utan gränser gjorde hon också, man kan ju bli kär för mindre.
Efter detta alltså julfest. Ytterst städad, och eftersom jag knappt varit hemma senaste månaden så var jag både nykter och bland de första därifrån. Kan ju vara trevligt att tillbringa sista kvällen i livet tillsammans med min familj.
För ja, imorgon ska jag träna med S efter tre veckor på resande fot.
Vi ses i Nangijala. Godnatt jord. Tack för allt, osv.
🤎🧸🍂
2 år sedan
5 kommentarer:
Shit, har vi inte hört den förut..? Men lökka te i alla fall som man säger i Västra Götalands län.
Haddock; Ont krut förgås inte så lätt...sägs det...så han är säkert tillbaka redan i morgon med sitt skryt om framgångarna på gymmet.
HLR är coolt att kunna, hoppas S på gymmet kan sådant också. MVH Nina
Jag är jättebra på mun-mot-mun-metoden. Om det skulle behövas. Bara så att du vet.
Haddock: Tack, jag överlevde ännu en gång. Men snart är nog mina extraliv slut.
DHT: Inte då, jag skryter sällan. Men faaan vad bra det gick!
Nina: Det kan dom, och dom har en defibrillator också. Jag skulle aldrig våga träna där annars.
Oslo: För ett par timmar sedan hade det inte varit helt fel, men nu kan jag andas igen, utan att det piper i lungorna. Jag säger till innnan nästa pass, hur snabbt tar du dig till Solna från Oslo?
Skicka en kommentar