En helg i Skåne

Götapetter! Vilken helg!

Efter en gourmethelg i mördande tempo sitter jag på tåget hem och känner mig som nåt som Berit Brynja släpat hem. Jag är helt och hållet tokslut, så det blir bara en kort sammanfattning:

Direkt när vi kommer fram möts vi upp av våra favoritskåningar och delar snabbt upp oss två och två. Killar för sig och tjejer för sig. Vad tjejerna tänker hitta på har vi ingen aning om, och inte bryr vi oss heller! Utan vi drar till Jeppes restaurang Bara Vara, utan att passera gå, väskorna lägger vi i bilen så länge. På Bara Vara (som egentligen är stängt, men det har ju kompisen ordnat såklart) käkar vi en Pelle Jansson som antagligen är den godaste maträtt som någonsin uppfunnits. Pelle Jansson är en slags hybrid mellan en carpaccio och en löjromstoast! Tunna skivor rå oxfilé med lite havssalt och rödlök på en smörstekt toast, toppad med en jätteklick creme fraiche, en ännu större jätteklick löjrom, och så en rå äggula högst upp. Genialiskt, utsökt, nyttigt! Till det lite öl och snaps och sen vinprovning av ett tioatal viner. Och så var den kvällen igång.

Senare på kvällen, och nu är vi alla fyra igen, äter vi en niorätters avsmakningsmiddag på Lagmarks med säkert 15 olika viner till (tror jag, det börjar bli suddigt redan här). Ch d'Yquem 1997, Tignanello 2001, och Ch Beausejour 1989 är tre av dom. Magiskt gott! Är ni någon gång i Helsingborg måste ni gå till Lagmarks! www.lagmark.se

Tillbaka till Bara Vara, som har öppnat nu, och ett gäng drinkar. Och en Fernet, oklart varför. Och sen vidare till Grand Hotell för lite skumpa. Och dans... Och här vet jag hur jag kommer att må dagen efter. Jag har två varningssignaler som visar när jag druckit aningens för mycket, och båda de klockorna började ringa så smått framåt två rycket:

1. "Fan, jag dansar nog rätt bra ändå."
2. "Jag är nog lite snygg när jag tänker efter."

Dag 2

Ingen tid att känna efter hur vi mår, båten till Helsingör går 10-nånting och sen direkt på tåget till Köpenhamn. Det är först framåt lunch man inser att man egentligen är halvdöd och helst bara vill ta livet av sig. Men då är det ju dags för smörrebröd och den lille! Lite stros på Ströget, besök på museum (hör inte till vanligheterna, men så var det inte ett vanligt museum heller), hälsa på en svägerska (dom finns överallt), och öl lite här och var. Framåt 16 när Alvedonen tagit slut börjar jag bli rejält seg och det är dags för tåget hem till Helsingborg. Men på en vinpinad lokalhållplats utanför Lund väntar nästa överraskning. Ett tredje gåsapar ansluter! Ännu ett par favoritskåningar! Eller ansluter och ansluter... Dom har dukat upp en löjromsbuffé med vita dukar, levande ljus och silverishink till champagnen! På perrongen. Så det är ju bara att hoppa av tåget och hugga in. Och efter den något udda aperitifen bär det av hem till dom för nästa gourmetmiddag. Gratinerade musslor! Gåslever! Ankbröst! Tryffelpasta! Och floder av toppviner. Sauternes! Barbaresco! Tignanello! Igen!

Middagen rundas så småningom av med kaffe och avec. Fyra olika avecer för säkerhets skull, så man inte riskerar att vakna utan huvudvärk även nästa morgon. Sen minns jag inte mycket mer. Svaga flashbacks från hemresan till Helsingborg, med ett Pågatåg som stod vid fel perrong (eller var det vi som gjorde det?), en sovande fru och en symfoni av eftersmaker från middagen.

Vi har varit nere på Gåsamiddag i tio år nu, men den här helgen var bara bäst! Hittills! Och då åt vi inte ens gås!

Tack alla snälla kompisar där nere! Vi ses i Stockholm vad det lider!