Nu är ju det här en pokerblogg. Dessutom en väldigt bra sådan. Intressant, analytisk, aktuell, allmänt briljant helt enkelt. Trots det är det flera av mina läsare som har synpunkter på att det är sååå tråkigt att läsa om turneringar, vidriga utdragningar, ångesten man känner när man facear en reraise med JJ på handen osv. Nä, det ska vara mer bilder, mer personligt, lite roligare, bla bla bla.
Nu kan man ju tycka att dessa personer själva kanske skulle kunna komma på att lägga sin tid på andra mer humoristiska, oseriösa, bloggar. Typ syrrans. Men neeej då, kommentarerna fortsätter att strömma in, jag har säkert fått 2-3 stycken bara den senaste månaden!
Och visst, jag tycker naturligtvis att alla mina läsare är precis lika viktiga och deras synpunkter måste respekteras hur infantilt korkade de än må vara. Så jag gör härmed ett undantag.
Om jag nu ska öppna upp mig lite, och bjuda mer på mig själv, vore det mest naturliga att kanske skriva lite om mig själv, men jag väljer en mer originell variant där jag istället presenterar mina läsare! Lite wild and crazy eller hur? Nydanande! Humor! Analys!
Först ut är Svikar-Ove och stolpskottet:
Detta märkliga par träffades (här gissar jag en hel del, men ändå) utanför Golden Hits en regnig novembernatt. Båda hade precis missat sina gruppcharterbussar hem till Västerås resp Sölvesborg (!) och på den vägen är det, antar jag. Numera bor de i söderort och tjänar sitt levebröd på de mest märkliga sätt. Ove har visserligen ett hyfsat hederligt jobb men vad stolpskottet (låt oss kalla henne Lisa) jobbar med är inte helt utrett. Pressar man henne ordentligt hävdar hon att hon jobbar "på ett ställe på Östermalm mellan posten och korvkiosken". Låt oss inte gräva vidare i var det kan tänkas vara eller vad själva arbetsuppgifterna består i.
Fritiden ägnas enligt ryktet åt sportsbetting, ölhävning och Eddy Izzard. Ja, ni fattar.
Jaha, gott folk, roligare än så här blir det inte. Jag skulle naturligtvis kunna skriva spaltmeter om min framfart vid pokerborden men uppenbarligen är det inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt folkligt. Jag känner mig lite som Björn Ranelid, tror jag.
Men jag får väl helt enkelt köra på. Nästa inlägg kommer visserligen att handla om min framgång i söndagens "Sunday Hundred Grand", men sen fortsätter jag med mina läsarporträtt genom att gå lös på Syrran. Ämnen som Nintendoberoende, högskoleprov och märkliga giftermål i Las Vegas kommer med stor sannolikhet att bli aktuella. Och efter Syrran finns ju resten av läsarskaran: svärmor, pokerproffset och en jävla massa svägerskor.
3 kommentarer:
Bra idé. Ett tips: skicka notan från Vegasäventyret direkt till mig snarast, för reglering.
Jag kan inte ta ansvar för en hånad syrras handlingar. Innehållen betalning ligger dock nära till hands.
Tror dock, om hon har lite driv, att hon kan förekomma dig i detta uppspel. Anfall är bästa försvar.
/ H
Äntligen ett inlägg med lite substans! Det låter som om du har ett riktigt fantastiskt roligt och trevligt par i din vänskapskrets! Eller kan det möjligtvis vara så att de är vänner till din fru och du liksom "får hänga på" ,sådär,lite som en blindtarm (ingen vet vad den är bra för, men den finns där ändå)? Jag vet inte, känner ju varken dig eller paret du berättar om bara spånar lite...
Vänskapskrets? Blindtarm? Det här börjar bli lite otäckt. Jag tror jag har fått en stalker på halsen. Här gör man lite research kring läsekretsen och blir påhoppad av en helt okänd tredje part liksom. Till och med min fru drabbas. Jag börjar förstå varför Linda Skugge la ned sin blogg. Läskigt. Man känner sig smutsig. Ikväll blir det skrubbning i duschen med den grova trasan.
Skicka en kommentar