Forza Fasching

Nu drar jag till Italien där det finns mat, vin, och ljuvliga böljande kvinnor. Landskap menar jag. Däremot saknas internet så här blir det tomt fram till augusti, då jag bland annat hoppas kunna publicera emfilus och AK's rykande färska New York City Guide. Samt en komplett beskrivning av hela Toscana.

Under tiden får ni gärna kolla upp var man får tag på en flaska Lagunitas Hop Stoopid Ale åt mig. Enligt den här bloggen ska den vara beskare än besk vilket är det nya svarta i ölbranschen, åtminstone hoppas jag det.
"Enligt marknadsföringen landar den på 102 IBU" står det i bloggen och jag antar därför:

1) att beska mäts i enheten IBU
2) att 102 IBU är riktigt jävla beskt

Den finns inte i beställningssortimentet så det kommer att krävas lite detektivarbete. Tack på förhand.

Och apropå ingenting alls, kolla vad jag raggade upp på Söder i tisdags!


En hemsk tvilling

Ok, ha det bra nu. Vill ni mig någonting så sitter jag på Restaurang Tripperia på Piazza della Passera och äter komage och dricker Chianti.

Semester

Om man inte läser hela det här inlägget går man miste om följande:

Var jag kommer att semestra någonstans, historien om när jag åt lunch med Borgmästaren i Spoleto, en förvirrad monolog om städer som bytt namn, att jag har en bloggkompis som heter Kicki och bor i Florens, en väldigt rolig rescension av en restaurang, en dryg avslutning samt en fin bild på Toscana.

...

Jag har varit i semestermod i flera veckor nu men det är först på fredag som den formellt börjar. Tre långa veckor som jag till största delen tänker tillbringa i Santa Luce och Florens, båda placerade i Toscana. Som ligger i Italien.

Efter den här resan kommer jag inte att semestra någon annanstans än i Italien, det är lika bra att konstatera det redan nu och ta ut den här fantastiska resan i förskott. Jag har varit i Italien en gång förut och då i en liten stad som hette Spoleto. Det heter den nog fortfarande förresten, för hur vanligt är det att städer byter namn? Italienska städer speciellt, som är så gamla och anrika.

De enda städer jag kan komma på så här på rak arm är St Petersburg. Och Oslo som hette Christiania. Eller om det var Köpenhamn. Kristianopel, det var Aten va? Eller Akropolis? Aten hette nog Akropolis förut.

Undrar vad Kristianopel är för nåt.

Ok, Spoleto.

Det låg en bit utanför Rom vad jag minns, och jag hoppas verkligen att det var en klassisk italiensk liten stad, för den var alldeles fantastisk och jag kommer att bli besviken om inte alla italienska städer ser ut som Spoleto. Höjdpunkten på resan var en maratonlunch på 17 rätter med stadens potentater; Borgmästaren, Polismästaren, Postmästaren, Brandmästaren och antagligen Vaktmästaren också, alla var där. Vi åt lunch från 12.00 till 17.30 och trots att det måste vara 20 år sedan kan jag fortfarande komma ihåg hur god den där tryffelrisotton var.

Så den här resan kan inte gå fel. Världens i särklass bästa kök, ett av de bästa vinområdena på jorden, de mysigaste av vänner och ett landskap som ser ut så här:



De sista fyra dagarna på resan är vi i Florens, och där ska vi beta av en lååång lista på restauranger, fik, enotek och glasserior som jag fått av bloggläsaren och världens bästa Kicki, som bor där. Och att Kickis tips är bättre än de på Tripadvisor insåg jag när jag läste den här automatöversatta beskrivningen av restaurang Zeb i Florens:

Om man tittar i fönstret, eleganta, moderna, länge centrala ön lockas oss med det 's bar avföring sittplatser från där du kan blicka ut vid nyberedd maten på bildskärm och titta på mor och son gruppmedlemmarna Giuseppina och Alberto interagerar.

Jag tycker att man bör undvika ordet "avföring" i en i övrigt positiv text om en restaurang, det har en så negativ klang på något vis.

Ok, ha nu en bra semester och kör försiktigt. Vi ses i slutet av juli när jag kommer tillbaka från IRL, brunbränd och läcker som aldrig förr.

Nu så

Sveriges Mustaschmästare, och alla hans kompisar, önskar er en riktigt härlig midsommar!

Midsommar

Vi har inte riktigt kommit igång än men eftersom det är samma upplägg som förra året så jag kan ju lika gärna recycla den här bilden igen.

Glad Midsommar!

Kort information om mitt liv

I lördags gick Paddy Whiskey Clubs tredje sammanträde av den så kallade stapeln vilket resulterade i att jag:

1. Fick upp ögonen för god amerikansk whiskey.
2. Ånyo gjorde succé och hade alla rätt.
3. Vaknade svårt förgiftad på söndagen eftersom värden tyckte det var en bra idé att även gå igenom hans rom- och tequilasamlingar.

Just då lät det faktiskt som en bra idé, men det var det inte. Igår var därför en mycket dålig dag, som dessutom följdes upp av en måndag. Träningsvärk har jag också, efter att jag tränade i fredags, vilket säger en del om i vilken slags shape jag är. Men det går faktiskt framåt, och jag har gått ner 5 kilo sedan kostrådgivaren gick in och stängde varenda liten njutningsdörr.

Mycket av framgången beror på Kesella. För om man blandar Kesella med bär blir det något alldeles ohyggligt gott och jag äter numera hellre Kesella än godis. Vilket också säger en del om den misär jag lever i.

I övrigt hänger jag upp livet på det faktum att det snart är midsommar och därefter semester. På midsommar ska jag äta sill och dricka Bäska Droppar. Sedan ska jag nog dansa en stund om träningsvärken släppt.

På semestern ska jag åka till Italien, stänga av internet, och äta svampravioli med tryffel på och till det ska jag dricka mig ett glas Rosso di Montalcino. Och kaffe och grappa.

Sen vete fan.



God Amerikansk whiskey


Kvarg. Godare än det stavas.

Sveriges bästa Ale

Som utlovat kommer här resultatet av ölprovningen där Sveriges bästa Ale utsågs av en oenig men full och glad jury bestående av gräddan av Norrorts ölprovare.

Normalt går den här typen av viktiga provningar lugnt och systematiskt tillväga, med anteckningar, spottkoppar, humhum och bistra miner. Vi hade dock valt en helt annan approach som gick ut på att dricka en öl i taget och sedan placera den tomma flaskan på bordet enligt någon slags kvalitetslinje, där höger betydde bra och vänster mindre bra. Fast tvärtom för de på andra sidan.

Efter ett tag såg det ut så här:



Här ser man tydligt att Maredsous just nu leder, med inte mindre än sex ale på någon form av delad andra plats och med ett tiotal öl på plats tre, däribland två öl från mitt (tidigare) favoritbryggeri Brooklyn Breweries. Man kan också notera att Nils Oscars Hop Yard är oöppnad och alltså står i tur att provas.

När alla öl till slut hade provats, inklusive värden Jonas hela sortiment av ölen han hade köpt till midsommar, så stod slutsegern mellan ett tiotal olika sorter och så långt var de flesta överens. Hur själva slutställningen sedan spikades är det ingen som minns men den såg ut så här:



På en delad förstaplats kom Nils Oscars Hop Yard och Black Isle Yellow Hammer. Detta var helt klart en kompromiss eftersom hälften av gänget, de lite mjukare männen, röstade på Black Isle medan vi hårdare killar hade Nils Oscar som klar vinnare.

Brother Thelonious kom på en hedrande tredjeplats, Maredsous och Bocken i Paradiset från Gotlands bryggeri delade fjärdeplatsen och med på topplistan ser man också Liberty Ale från Anchor Brewery och St Eriks Summer Ale.

Min personliga favorit orkade tyvärr inte hela vägen fram men bör ändå rekommenderas, speciellt om man gillar öl som är så besk att man riskerar att hamna i en depression om man dricker fler än två. Anders Dubbel IPA heter den och kommer från Eskilstuna Ölkultur AB. Tyvärr säljs den bara på Systembolaget i just Eskilstuna men den är faktiskt värd en liten utflykt.



Så nu vet ni det. Det är alltså en back Nils Oscars Hop Yard ni ska köpa till midsommar, och en påse Black Isle Yellow Hammer till kvinnor och barn.

Ölgruppens beslut är om inte enhälligt så åtminstone slutgiltigt och går naturligtvis inte att överklaga.

Tack till Jonas för en utmärkt trevlig kväll!

Mikor fiatal voltam, olyan gyors voltam mint egy ló

Min far och jag tog oss en välbehövlig paus från livet, och dieter, och åkte till Budapest i fyra dagar för ett par veckor sedan, mitt under brinnande mustaschkrig. Här kommer en kort sammanfattning:

Åk dit!

Budapest ligger två timmar från Stockholm och har det mesta. Kultur, historia, badhus, öl, vin, Pálinka och skinkschnitzlar stora som familjepizzor. Billigt är det också, ölen kostar 10 spänn och en lunch landar på 35.

Och så gåslever då. I drivor. Varenda restaurang serverar gåslever på ett eller annat sätt och tillsammans med ett glas Tokaji Aszú är gåslever det bästa man kan stoppa i munnen om man inte förfogar över en cheesecake från Venieros, vilket man tyvärr sällan gör.

Så här ser gåslever ut om man beställer det på restaurang Alabárdos som ligger vid Mattheuskyrkan på Buda-sidan av stan.



Den restaurangen ska man äta på när man är i Budapest, annars är man nog lite dum i huvudet faktiskt.

Och så här ser gåslever ut om man köper den i saluhallen i Pest som ligger på andra sidan Donau.



Inte lika gott som på restaurang, men tillräckligt bra för att köpa med sig några burkar. Och glöm nu inte att köpa med dig Tokajiviner hem också, för gåslever utan en söt Tokaji är som en kopp kaffe utan snus, lite menlös och svår att förstå sig på liksom.

Men det finns mycket annat att shoppa i saluhallen också! Kycklingfötter och kycklinghuvuden till exempel.





Trots detta utbud fortsätter jag nog att äta allt däremellan, dessutom blåste jag hela reskassan på gåslever och Tokaji Aszú.

Maten är rustik med fokus på fläsk och anka vilket är tillräckligt många trevliga alternativ för att jag ska få beslutsångest. En av kvällarna valde jag schnitzel och den såg ut så här, åtminstone i mörker.



Hade jag beställt anka där hade jag antagligen fått in en struts, men jag var ändå rätt nöjd med detta panerade monster. Restaurangen heter Fatál och ligger på en tvärgata till tursiststråket Váci utca och rekommenderas även den, om man är ute efter ett enkelt men gigantiskt skrovmål.

Och så vinet då. Vi hann med tre seriösa vinprovningar varav den sista uteslutande handlade om Tokaji Aszú. 9 viner totalt, från söt Szamorodni till ännu sötare 3, 4, 5 och 6 puttonyos Aszú, för att avsluta med det heligaste av allt, Aszú Eszencia. Så koncentrerad, så söt, och så god att den får salivkörtlarna att eruptera i spontana fontänorgasmer.



Så vill man prova bra ungerska viner så rekommenderar jag stället vi var på, vars namn min far snart kommer att skriva i en kommentar till det här inlägget eftersom jag har glömt bort det. Men det är inte Faust Wine Cellar inne på Hilton. Det var faktiskt rätt dåligt, så gå hit istället.

Pliktskyldigast genomförde vi en begränsad sightseeing också och åkte bland annat till Hjältanas torg.



Ett tips är att åka dit med den gamla antika tunnelbanan, för då passerar man den här stationen och det kan ju vara kul, lite beroende på hur mogen man är.



Hahaha!

Ok, detta om Ungern. Åk dit som sagt.

Nästa inlägg kommer att handla om öl eftersom jag tillsammans med Täby/Vallentunas vassaste ölexperter i helgen utsåg Systembolagets sju absolut bästa Ale. Missa inte det.

Gästbloggare

Så här ligger det till.

Två twitterkompisar, emfilus och ak_andersson, har nyligen besökt New York City. Med sig på resan hade de givetvis min ultimata guide till denna metropol, vilket tyder på gott omdöme, ett spänstigt intellekt, och en evig längtan efter att få uppleva den perfekta cheesecaken.

Så cheesecake har alltså ätits på Venieros, och till skillnad från Kapten Haddock och hennes hopplösa karl till Sjökapten så insåg dessa damer naturligtvis exakt hur perfekt denna bakelse var och vi är nu tre svenskar som skådat ljuset.

Där hade det gärna fått sluta, men inte. Emfilus och AK blev nämligen så styva i korken att de besökte MYCKET bättre restauranger, gick på MYCKET coolare barer, och bodde på ÄNNU högre hotell än vad jag gjorde när jag var där. Minst en av dom åt till och med lunch på Pastis, där jag inte ens kom in.

Efter att ha följt deras framfart via Twitter insåg jag snabbt att när de här stekarna kommer hem och börjar skryta så kommer min ultimata guide till NYC inte att vara speciellt ultimat längre, och goda råd var nu dyra.

Efter en kortare period av panik kom jag (dom) dock på den briljanta idén att låta dessa två vara gästbloggare på min blogg med uppdraget att ingående redovisa det senaste från NYC. Vilken mat som ska ätas och var, vilka drinkar som ska drickas och när, samt vilka hotell man ska sova på och hur.

Så snart jetlagen har lagt sig har de lovat att inkomma med snärtig text och vassa bilder. På detta sätt har jag alltså säkerställt att de bästa NYC-tipsen fortfarande kommer att finnas exklusivt på Faschings Eskapader.

Jag är så smart.

Kom just på en grej

Förra årets mustaschvinnare (nej, jag har inte släppt det där än) var ju Kennet Andersson. I år tar han som avgående mustaschmästare med sig elva pers till Bologna där vi ska följa i hans fotspår. Kolla på hans gamla fotbollslag, äta på hans favoritkrog osv.

Det jag har kommit på är att jag ju redan nu måste planera för nästa års resa, som jag ju förväntas hålla i. Cancerfonden glömde nog bara att nämna det när jag var där senast.

Jag kan redan nu avslöja att resan kommer att gå till Sundsvall. Fredag kväll spenderar vi dock i Östervåla där jag och min startelva badar badkar med Maria. På lördag tar vi tåget till Sundsvall och väl där går vi i MINA fotspår.

Öl och Minttu med Gremlan på Daltons, whisky på Bishop, och fika med Mymlan och Den Hemska Tvillingen på det där fiket jag glömt vad det heter. Middag på 7 kryddor och sedan en fetingdrink på Knaust innan vi intar casinot och spelar bort allt vi äger och har på poker.

Frivillig frukost på söndag innan vi åker tillbaka till Stockholm under bakfull tystnad.

Vilken grej! Med ett sånt här pris kommer nästa års Mustaschkamp att slå alla tidigare rekord i insamlade medel till cancerforskningen. Ser mycket fram mot detta.

We have a winner!

Utlottningen av den andra platsen till Bologna genomfördes idag under pompa och ståt på Cancerfondens huvudkontor i Stockholm. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fota tilldragelsen, men det gjorde Marita på Cancerfonden istället och bilder från själva dragningen publiceras nog på deras hemsida vad det lider.

Och vinnaren av denna unika resa är: Familjen Bryhnja!

Jag känner alla tre i familjen och det ska bli högintressant att följa den livliga diskussion som nu kommer att följa vid Familjen Bryhnjas köksbord. Med stor sannolikhet kommer känslomässig utpressning, totalt irrelevanta argument, samt knytnävar att användas när dessa två ska utse vilken delegat som ska skickas till detta fantastiska evenemang.

Grattis till Familjen Bryhnja! Och tack igen alla ni som varit med på resan, ni har varit fantastiska och jag har haft otroligt roligt den här månaden!

Ha en riktigt bra långhelg!

Spänningen stiger