17 mars, 2010

Veckans Vetenskap

Vad är déjà-vu?

Mitt spontana svar:

Déjà-vu är en plötslig känsla av att man befinner sig på en plats eller är med om en händelse, som på ett underligt sätt känns bekant.

Déjà-vu är en plötslig känsla av att man befinner sig på en plats eller är med om en händelse, som... hmm, vänta lite nu...


Illustrerad Vetenskap:

De flesta människor har någon gång befunnit sig på en plats eller varit med om en händelse, som på ett underligt sätt känns bekant. Det är ingen stark känsla utan mer en vag förnimmelse av att det är något som man upplevt tidigare. Fenomenet kallas déjà-vu. Det är franska och betyder "redan sett".

Déjà-vu beskrevs för första gången på 1880-talet. Sedan dess har man fört fram ett stort antal teorier, utan att man dock har kommit fram till någon egentlig förklaring. Freud ansåg att déjà-vu uppträder, när en person plötsligt påminns om en fantasi. Andra har sett déjà-vu som ett symptom på dålig kontakt med verkligheten. Ingen av dessa uppfattningar har dock speciellt många anhängare idag. De flesta anser att déjà-vu beror på spridda likheter mellan en nuvarande och en tidigare hågkommen situation. Till exempel har den holländske psykiatrikern Herman Sno föreslagit att minnen lagras som hologram. Till skillnad från fotografier innehåller varje del av hologrammet den information som krävs för att skapa hela bilden. Ju mindre bitar man har desto suddigare blir dock bilden. Déjà-vu uppkommer i så fall när en detalj i en aktuell upplevelse matchar en liten del av en tidigare, så att en suddig bild av gamla erfarenheter blandas med den nuvarande situationen. Något som kanske talar för den teorin är att upplevelsen av deja-vu i regel är speciellt stark, om man är okoncentrerad, till exempel i samband med att man är mycket upphetsad, utmattad eller sjuk.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag känner igen fenomenet, händer inte så ofta , men plötsligt så blir man förvirrad och känner att verkligheten upprepas, känns starkt, ingen tveksamhet.

Just nu återupplever jag livet med min dotter i tankarna, blir ledsen inombords när jag möter mamma med dotter i Annas ålder ( om hon hade levt) .Det är så ofattbart och FEL när ett barn inte finns kvar hos oss längre.
Jag kan inte förstå att det är på riktigt, ändå lever jag vidare och fungerar väl, kan glädja mig igen, men NÅGON OERHÖRT VIKTIG MÄNNISKA SAKNAS!

Annika

Anonym sa...

Jag har läst någonstans att eftersom minnesimpulserna går så oerhört fort är det i princip realtiden man "minns" fast något litet ynka ögonblick senare.Vad tror ni om denna teori?

Jag har läst... nej va fan :-))

/Pelle

Hedvig sa...

Åh, jag är ett stort fan av deschavyer! Händer mig ganska ofta faktiskt. Har aldrig tänkt på om jag upplever dem när jag är upphetsad, trött eller sjuk dock ... Jag tycker dem bara poppar upp lite då och då i min vardag. Redan som barn hade jag många deschavyer. Betyder det att jag hade livlig fantasi ...?
Härlig förklaring med de olika hologramen. :-D

Pretamarelo! sa...

jag skulle skriva något liknande som Pelle. varifrån jag fick infon minns jag inte men jag fick veta att de ja vu kan upplevas oftare av personer som är trötta på grund av att hjärna slår av och på igen (eller något i den stilen) mycket snabbt så att man minns den där mikrostunden innan när man upplever stunden sekunden därpå och man uppfattar båda som separata händelser och att man var med på den första i ett tidigare skede i livet. Hmmm det där jag skrev lät rörigt:/

En annan sak som jag är nyfiken på och det var länge sedan det hände mig är när man ligger i sängen och skall precis somna och det känns som att man håller på att ramla av sängen. Det hände mig jämt när jag var barn! Hmmm när jag tänker efter så kunde jag få samma känsla om min Guinness smakade för bra under kvällen:).

Mysko känns det i alla fall och jag undrar vad som händer med kroppen då? Det måste ha med balansen attt göra och varför kände jag det så ofta när jag var liten?! Någon som vet?

Anonym sa...

de roligaste med detta är att precis innan jag gick in på din blogg, verkligen precis innan, gick en kolega förbi. hon stannade till "oh, vilken deja-vu".. sen pressade jag ner enterknappen och möttes av dagens vetenskap. deja-vu!

Anonym sa...

Detta har jag läst om tidigare....

Hedvig sa...

Till Pretamarelo:
Jag minns också att som barn höll man på att "ramla ur sängen" varje kväll nästan och jag har läst att kroppen slappnar av och då får man den där fallkänlsan. Händer ibland nu också, men det går lång tid mellan gångerna. Man var väl mer i farten som barn, så avslappningen som kom var mer efterlängtad av kropppen, kanske... :-D

Pretamarelo! sa...

Gah, det där med korrekturläsning innan man trycker på enter vore något för mig:/. Det där med gemener och versaler verkar jag ha missat i skolgången också:)

Anonym sa...

Jag har en annan mycket delikat fråga som kanske den mycket eminenta tidsskriften "Illustrerad Vetenskap" kan bringa ljus över (eller någon annan högt ansedd person som läser denna blogg):

Vad kom först, hönan eller ägget?
Sug på den ni!

/Pelle

Pretamarelo! sa...

Hedvig: Jag missade ditt svar när jag var inne igår (ja, Fasching, jag använder din sida för egen diskussion:)). Min mamma brukade säga att när man kände att man faller i sängen så höll man på att växa. Det är säkert en påhittad förklaring men den kändes kul att hära då jag ville bli längre som de stora tjejerna i skolan:).

888 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
kapten Haddock sa...

Hönan eller ägget? Buslätt! Hönan förstås. Säger sig själv. Utan höna inget ägg. Tvärtom blir konstigt: utan ägg, ingen höna. Ägget lägger ju inte hönan liksom.

Och vad hände innan hönan blev höna? Jo, den började som en amöba, blev en fisk, började gå på land, blev en fågel, blev en höna. Voila!

emma sa...

Härligt att se lite "normala" inlägg. Eller a, härligt och härligt, du förstår säkert vad jag menar. Blir lite nervös ibland för att jag ska skriva fel saker ..

Satt och läste igenom din blogg från lång lång lång tid tillbaka, det var underbart. Hade inte tidigare läst några inlägg av dig före mars - 09 tror jag. Första gången Melker berättade för mig att du ens hade en blogg gick jag in och fastnade direkt för ett inlägg. Jag tror jag skrattade för mig själv så pass mycket att jag grät. Lindas sms-mani, hur lyckas man ens? :P
Nu när jag läser så fastnade jag istället för ett helt annat inlägg, och jag slår mig nästan på fingrarna för att det blir så. Tror du förstår vilket jag menar då det ligger under samma månad.

Jag tänker fortfarande på er varje dag och vill att ni ska veta att oavsett ifall många omkring er gått tillbaka till det "normala" livet igen så finns tankarna hos er i eran värld fortfarande. Konstant! Jag känner fortfarande en vilja att åka hem till er och överösa er med mat och städa och tvätta kläder, men jag vet att många andra finns där. Tyvärr finns det ju ingen regelbok om hur man ska bete sig som vän/bekant till familjen, det hade underlättat så enormt!

Krama familjen!!
Emma Axelsson

emma sa...

MEN OKEJ!!
Hade skrivit en rätt så lång kommentar som försvann pga fel när den skulle skickas. Jävla blogger! Så nu skriver jag helt enkelt bara;

Tänker på er. Säg till om ni behöver något, på en gång!!

OM jag orkar imorgon ska jag skriva om allt jag nyligen skrev :P

Kramar Emma Axelsson, hälsa hejpa till familjen.