Två klargöranden

Jag skrämde tydligen slag på halva släkten när jag berättade att jag varit och röntgat bröstkorgen. I onödan visade det sig. För idag fick jag följande besked från min läkare:

Sternums nedre spets, dvs processus xiphoideus, är något ventralangulerat. Sannolikt finns också viss artros i de coscosternala ledförbindelserna i nedre delen. Något svårt att veta vilken av dessa omständigheter som upplevs som palpabel förändring. Inget uppenbart avvikande i övrigt.

Snäll som han är så skrev han också att det där betydde att det inte var något att oroa sig för. Och om det nu finns någon som förstår läkarlingo och som inser att min läkare ljuger och att min bröstkorg kommer att implodera på torsdag nästa vecka så vore det bra om ni inte berättade det för mig. Det får bli en överraskning i så fall.

Vidare anar jag en viss nyfikenhet kring det där med apelsinen, och snäll som JAG är så får ni svaret här:

Det kan mycket riktigt se ganska groteskt ut, när man skalar en stor navelapelsin och hittar en extra liten och ofta helt förvriden apelsin inne under skalet i den ojämna, buliga toppen. Trots det märkvärdiga utseendet är det dock inget tecken på sjukdom eller mänsklig påverkan. Apelsiner kan indelas i tre stora grupper. Sorterna i den första gruppen har normala frukter. Sorterna i den andra gruppen är de så kallade blodapelsinerna, som har rött fruktkött. Slutligen har vi navelapelsinerna, som just kännetecknas av att det sitter en extra liten apelsin i toppen.

Den lilla tvillingapelsinen bildas på grund av att navelapelsinens blomma är försedd med en extra krans av små fruktblad, de delar av blomman som bildar anlaget till den färdiga frukten. Egenskapen är genetiskt betingad och förekommer hos alla navelapelsiner, men den extra lilla frukten är särskilt tydlig i mycket stora exemplar. Även om den extra frukten inte har framavlats medvetet, har den så att säga följt med på köpet, när apelsinodlare har valt apelsinträd med extra stora frukter att avla vidare på.

Extra frukter, som också kallas bifrukter, förekommer också hos andra växter med stora frukter, bland annat lök. Förmodligen producerar växten de små bifrukterna som ett slags extra investering, när det förekommer ett näringsöverskott. Att göra den redan befintliga frukten ännu större skulle nämligen biologiskt sett vara slöseri med energi. Det skulle bara resultera i mer fruktkött och inte fler frön. Det lönar sig bättre att bilda en extra frukt och därmed nya frön.

Allt enligt Illustrerad Vetenskap. Det enda sensationella med det där svaret tycker jag är att det finns någon därute som på något sätt och av någon anledning tillskansat sig dessa kunskaper. Heder åt dessa människor.

I övrigt går det ok. Upp vissa dagar, väldigt ned andra dagar. Men vi är alla fortfarande fast beslutna om att det till slut kommer att bli bra, åtminstone acceptabelt.

Just nu siktar jag på att komma igång med jobbet igen, längtar oerhört mycket efter ett någorlunda normalt liv.