Hemmadatorn packade ihop 30 minuter efter att Dell-snubben hade lagat den och åkt. Och så bet jag av en tand. Finanskris. Jag kommer inte på något att laga till middag utöver makaroner och köttbullar eller fläskfilé, grädde och det som råkar ligga i grönskaslådan i kylen. Som väl snart kommer att paja för tredje gången.
Och Bauer sen då, som harvar runt i tredje säsongen, han börjar bli jävligt tjatig faktiskt.
Nya jobberbjudandet sprack och så en begravning i mars. Fy fan vad jävligt allt är nu.
Däremot går bilen bra. Och limitpokern. Och suget efter att börja träna gick över. Alltid nåt.
Aarggh! Jag blir galen på riktigt. Händ nåt!! Det här med att säga upp sig och se vad som händer börjar låta riktigt vettigt. Så man har ett rejält problem att oroa sig för. Borde man inte vakna till av det? Typ "Om två månader är jag pank, så vad gör jag nu?"
Or not. Jag kläggar väl vidare i skiten tills våren kommer, solen går upp och snön börjar smälta. Så det läcker in i dotterns rum igen, eftersom jag aldrig lagade det där jävla hålet i takkupan.
Annars då? Hur har ni det? Era lyckliga jävlar.
3 kommentarer:
Jorå, här är allt toppen.
*Inga pengar och ett badrum som måste byggas om för hundratusen kronor.
*Ingen lust att laga mat och barn äter som fågelungar (med andra ord ungefär tio gånger sin egen vikt varje dag).
*En uppsats.
*En man som jag aldrig träffar och en katt som ägnar nätterna åt att kräkas på jobbiga ställen.
*Och samma hemska begravning.
Jorå, allt fint här också.
- Inga pengar och nya lån för badrum
- en fru som jag nästan aldrig träffar
- en katt som kräks i hallen så jag får det på jackan och sen går jag till jobbet och luktar kattkräk
Allt är prima. Kommer precis hem från en kanonhelg i Milano. Ska snart ha en dum kille från förorten med sin trevliga fru på fest hemma.
Livet Leker
Skicka en kommentar