Fredagsdrinken

Ser ni tornet på Stadshuset där borta? Inte jag heller, men det skiter jag i, eftersom Fredagsdrinken intas badandes i Clarions uppvärmda takpool. Lundatysken: du vet vem som hälsar.

I kön på ICA

Visste inte riktigt hur jag skulle känna mig när jag skulle betala på ICA igår. Jag var där för att köpa toapapper, men fick ett grymt sug efter några donuts också. Så där stod jag i kassan och såg ut som "nu jävlar ska det ätas munkar!". Ska jag känna mig manlig eller förlägen liksom? Jag valde det sistnämnda, antagligen beroende på de där jävla vitaminerna.

Törs man?

Jag är så ohyggligt trött just nu. Helt slutkörd, utan att ha ansträngt mig det minsta, vad jag vet. Det måste vara vitaminbrist! Så jag letar febrilt i medicinhörnan och hittar de här.

Kan man ta en sån här verkligen? Och vad fan händer då? Börjar man böla helt okontrollerat? Vill jag plötsligt gå på spa?

Jaha, ok

Det är en sån dag idag!

***** Hand 955850757 *****
5.00/10.00 Texas Hold'em (FL) - den 25 februari 2009 19:35:42
Eva Turbo 6 (Vanlig /Cash Game )
Plats 1: amalia (130.05)
Plats 5: Fasching (488.44)
Plats 2: ökna 1 (190.53)
Plats 3: BonnieLee (120.72)
Fasching lägg LM 2.50
amalia lägg SM 5.00
** Giv **
amalia [N/A, N/A]
Fasching [5k, 5r]
ökna 1 [N/A, N/A]
BonnieLee [N/A, N/A]
*** Bet Runda 1 ***
ökna 1 Syna 5.00
BonnieLee Syna 5.00
Fasching Syna 5.00
amalia Passa
*** Flop(Board): *** : [7r, 7h, 5h]
*** Bet Runda 2 ***
Fasching Satsa 5.00
amalia Syna 5.00
ökna 1 Lägg
BonnieLee Lägg
*** Turn(Board): *** : [7r, 7h, 5h, 8h]
*** Bet Runda 3 ***
Fasching Satsa 10.00
amalia Höj till 20.00
Fasching Höj till 30.00
amalia Höj till 40.00
Fasching Höj till 50.00
amalia Höj till 60.00
Fasching Syna 60.00
*** River(Board): *** : [7r, 7h, 5h, 8h, 5s]
*** Bet Runda 4 ***
Fasching Satsa 10.00
amalia Höj till 20.00
Fasching Höj till 30.00
amalia Höj till 40.00
Fasching Höj till 50.00
amalia Höj till 60.00
Fasching Höj till 70.00
amalia All-in 60.05
*** Showdown *** : Rake: 6.75 Totalpott: 263.35
amalia [6h, 4h] Färgstege Vinst: 263.35
Fasching [5k, 5r] Fyrtal i femmor Vinst: 0.00
ökna 1 Lägger mig Vinst: 0.00
BonnieLee Lägger mig Vinst: 0.00

Nyhetsskugga

Idag fick jag besked från Bolagsverket att min soon-to-be-very-famous-firma nu är registrerad. Glad i hågen satte jag mig ned för att invänta TV och tidningarnas reaktioner på detta. Men inget hände! Ingen Dagens Industri som ville höra om min affärsplan, inga telefonsamtal från TT med frågor kring MW Projektkonsults prognoser för 2009. Och då har jag till och med lite känningar på E24!

Det visade sig snart att det hänt större grejer. Daniel och Victoria valde just denna dag för att meddela sin förlovning och TV och tidningar går apskit just nu. Extra Rapport, presskonferenser i Rosenbad och nyinsatta program hela kvällen.

Så där rök mina 15 minutes of fame innan jag ens haft dom.

(Jo tack, jag vet, MW Projektkonsult är nog det mest lama namn ett företag någonsin haft.)

Söndag på Cosmopol

Och en hedrande men lite snöplig 5:e plats och 2.800 i pris. Jag hade gott om chips med 6 kvar men spelade alldeles för tight. Semiåkte med AT mot J9, blev short men klarade en placering innan det var dags. Trots det, 3:a och 5:a de två senaste, inte illa alls.

New style sashimi

På Ljunggrens på Söder. I'm in heaven. Igen.

Det var bättre förr, ju förr desto bättre

Var det inte lite bättre förr ändå? Va? Var inte världen lite snällare? Det måste den ha varit. Lite lugnare, dagarna aningen mer förutsägbara?

Var man inte på kontoret eller hemma så gick man inte att nå. En kanal på TV:n, om man ens hade någon. Electrolux vitvaror kunde hålla i flera år, och korven var gjord på kött.

Och inte skiljde man sig heller, alla familjer höll ihop och alla var alltid lyckliga. En var hemma och en jobbade. Så skulle man ha haft det, jag kunde vara hemma och ta hand om barnen, och Gordon kunde jobba på sin restaurang. Härliga tider.

You useless fucking cow!!

Förnedrings-TV:n, matlagningen, tävlingen om drömjobbet eller Gordon som person? Jag vet inte vad det är jag gillar med Hells Kitchen, men jag är helt såld. Antagligen är det Gordon himself.

Jag vill nog gifta mig med Gordon Ramsey när jag tänker efter. Även om det innebär ett par extra poäng på den där homo-skalan.

Fasching startar eget

Snacka om väsentligheter.

Efter mycket förhandlande fram och tillbaka ser det ut som om jag borde starta eget. Egen firma i konsultbranschen. Hur vuxen är man inte då? Direktör Fasching.

Gick in på foretagsregistrering.se och började fylla i. Och fastnade direkt på frågan vad företaget skulle heta. Hur ska jag kunna veta det? Hämtade en kopp kaffe och började fundera och kom till slut fram till det briljanta namnet "En Utmärkt Konsult". Enkelt, finurligt och helt sanningsenligt. Men se det gillade inte min ekonomiska rådgivare tillika travbolagskompanjon. För oseriöst. Så det får bli något annat. Bästa förslag belönas med en påkostad representationsrunda på Daltons i Sundsvall.

Efter ytterligare ifyllande av diverse uppgifter fick jag ont i huvudet. Ingående moms? Betalar man det, eller är det vad mina presumtiva kunder betalar mig? Och varför vill de veta det redan nu? Rörelsens omsättning? Hur vet man det innan man börjar? Och är det taktiskt att ligga högt eller lågt? Och vad händer om kunderna tar slut? Semester? Pension? Hur registrerar man en hemsida, och vad ska jag med den till? Hur GÖR man en hemsida?

Det här kommer naturligtvis att gå åt helvete. Men hur länge kan man leva helt riskfritt, i en skyddad verkstad? Man måste väl hoppa någon gång i livet?

Så jag hoppar.

Gud bevare Fasching.

Och hans anhöriga.

Dom, dom, dom

I min iver att vara perfekt (snart där!) letade jag vidare kring den ytterst intressanta frågeställningen (noll kommentarer på det inlägget för övrigt...) om det heter de, dem eller dom. Och hittade det här på pickyourpoison:

De är ett pronomen i tredje person plural, grundform.

De såg mig.
Talspråk: Dom såg mig (mej).

Det vill säga, de fungerar som subjekt i meningen; det är de som gör något i meningen, som agerar i meningen.

Dem är ett pronomen i tredje person plural, objektsform.

Jag såg dem.
Talspråk: Jag såg dom.

Det vill säga, dem fungerar som objekt i meningen; det är dem som utsätts för subjektets agerande, dem är passivt i meningen.

Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Inte: Jag såg dem och dem såg mig.
Inte: Jag såg de och de såg mig.
Möjligen (endast talspråk): Jag såg dom och dom såg mig.

Dom är alltså endast talspråk (även om en del använder det även i skrift), och kan användas istället för både de och dem. Är man osäker kan man alltså ta det säkra före det osäkra och använda (dock helst inte i skrift) det talspråkliga dom, visserligen på bekostnad av stil men åtminstone hyfsat grammatiskt korrekt.

Så långt riktigt pedagogiskt beskrivet. Men så kommer den obligatoriska pekpinnen, den som betyder "bara för att du fattade det här ska du inte tro att du är smart":

Men snälla. Försök iallafall inse att det är en skillnad mellan subjektet och objektet i en mening, och anpassa pronomina därefter.

Och jag läser: Men snälla. Försök iallafall inse att det är en skillnad mellan حركة التحرير الوطني الفلسطيني حركة المقاومة الاسلامية ﴾يَنْتَزع (يستولي بالقوة على شيء، يكتسب .

Men! Kontentan är ju att man kan skriva dom jämt, och slippa alla problem! Och det var väl skönt att höra? "Visserligen på bekostnad av stil", men jag bjuder på det. Stil är ändå inte riktigt min stil. *fiffigt fniss*

De, dem, dom

Enligt Word behöver jag tydligen:

Kontrollera ordet "de". Om pronomet "de" står efter en preposition bör det ha formen "dem".

Jaha, och vad var ett pronomen nu igen? "De" och "dem" är uppenbarligen pronomen och enligt wikipedia så är "det svårt att ge en entydig definition av vad som utgör ett pronomen, och gränsdragningen mot andra ordklasser varierar i den grammatiska traditionen." Sörru!

Vidare i Wikipedia: "I elfte upplagan av SAOL finns bara 69 pronomen upptagna som lemman."

Lemman?

Men skit i pronomen, för att veta om vi ska skriva "de" eller "dem" måste vi först lära oss (eller repetera, vi lärde oss säkert det i skolan någon gång) vad en preposition är för något. Vet vi det så vet vi ju om vi ska skriva "de" eller "dem".

Wikipedia: "Prepositioner är adpositioner som placeras framför de nominalfraser för vilka de anger funktion i en sats. Nominalfrasens roll kan också innehas av nominala bisatser."

Fuck you. Åter till pokern.

Ööööken

Måndag, fast det är tisdag, och jag hatar precis allting. Snö, is och kallt som bara fan. Skrapa bilen varje jävla morgon, och halt är det också. Och så slocknar spottarna i köket, en i taget fast lampan är hel liksom. Klinkerfogarna i badrummet har börjat släppa. Och i köket. Och i hallen.

Hemmadatorn packade ihop 30 minuter efter att Dell-snubben hade lagat den och åkt. Och så bet jag av en tand. Finanskris. Jag kommer inte på något att laga till middag utöver makaroner och köttbullar eller fläskfilé, grädde och det som råkar ligga i grönskaslådan i kylen. Som väl snart kommer att paja för tredje gången.

Och Bauer sen då, som harvar runt i tredje säsongen, han börjar bli jävligt tjatig faktiskt.

Nya jobberbjudandet sprack och så en begravning i mars. Fy fan vad jävligt allt är nu.

Däremot går bilen bra. Och limitpokern. Och suget efter att börja träna gick över. Alltid nåt.

Aarggh! Jag blir galen på riktigt. Händ nåt!! Det här med att säga upp sig och se vad som händer börjar låta riktigt vettigt. Så man har ett rejält problem att oroa sig för. Borde man inte vakna till av det? Typ "Om två månader är jag pank, så vad gör jag nu?"

Or not. Jag kläggar väl vidare i skiten tills våren kommer, solen går upp och snön börjar smälta. Så det läcker in i dotterns rum igen, eftersom jag aldrig lagade det där jävla hålet i takkupan.



Annars då? Hur har ni det? Era lyckliga jävlar.

Grattis Vallentuna!

Den tiotusende besökaren på min blogg blev en svägerska. Inte alls otippat eftersom jag har så många svägerskor att jag tappat räkningen. Det visade sig dessutom senare att en annan av svägerskorna hade ringt denna svägerska och lurat henne att logga in som nummer 9.999 så att den förstnämnda skulle sno åt sig trisslotten. Det där backfirade givetvis eftersom Crazy Belgium Military Woman lyckades komma emellan på nåt vis och blev nummer 9.999 och svägerskan, som alltså skulle utnyttjas och som aldrig läser den här bloggen lyckades logga in som 10.000. Hänger ni med? Antecknar ni?

Men grattis då! Jag vet var din brevlåda bor.

Straightflush vs bottom pair

Märklig kille detta. När jag raisar turn har jag väl åtminstone A-högt slaget? Och när jag bettar ut på river känns det väl som att jag kan slå bottom pair? Men han bara gasar på.

Har snöat in på fixed limit efter att ha läst Sillidillen och en limitbok av Sklansky. Extremt tiltframkallande, men faktiskt rätt intressant! Gnider nog vidare ett tag till, fast på 1/2 tror jag.

Fredag

Jag kör samma stuk som förra helgen tror jag.

Tävling!

Snart har jag haft 10.000 besökare på min blogg. Bli den tiotusende och vinn en trisslott!

Nu: Fundera på hur man tar reda på vem som är den tiotusende besökaren på en blogg. Och hur man skickar en trisslott till någon man inte vet adressen till.

Årets Kock vs WSOP Main Event

Jag kan inte bestämma mig för vilken tävling jag helst skulle vilja vinna, Årets Kock eller Poker-VM, WSOP Main Event. Prispengarna är lite olika, i WSOP tar vinnaren hem cirkus 70-100 miljoner kronor och ära och berömmelse resten av livet. Årets Kock får typ ett diplom. Och ära och berömmelse resten av livet. Det riktigt coola vore ju iofs att vinna bägge, samma år. Hyfsat unikt antar jag.

Nu spelar ju allt det här mindre roll. Jag tror man behöver vara kock för att kunna kvala in till årets kock, och för att vara välkommen till WSOP behöver man först äga $10.000. Ingen bock i någon av de rutorna tyvärr.

Suck. Mörker. Depression.

Årets Kock 2009, ikväll kl 21.00 på TV4.
WSOP Main Event, 3-15 Juli.

Sweet dreams.

Fasching blir intervjuad!

Av en taltidning. Och gör ånyo bort sig.

Jag var på en stor vinprovning igår (jag är ju grym på vin, har jag nämnt det?) och i lokalen cirkulerade en mystisk kvinna med en stor mikrofon och hörlurar. Efter ett tag satte hon sig ned vid vårt bord och presenterade sig som kommandes från en taltidning i Stockholm som skulle göra ett reportage om olika fritidsorganisationer, och först ut var detta celebra vinsällskap.

Vi pratade länge och väl om hur och varför man provar vin, och jag var noga med att berätta att det här med vinprovning är en helhetsbedömning. Det går inte bara att sniffa och smaka, det är minst lika viktigt att analysera vinets färg och intensitet om man nu ska ha ut något av det här med vinprovning.

På tunnelbanan hem lyssnade jag av ett meddelande från Ulrik, som också var med under intervjun, där han fnissandes som en liten skolflicka förklarade att taltidningar antagligen produceras främst för blinda.

Blinda kan inte se.

Och de skiter antagligen rätt hårt i vinets färg och intensitet.

Jag har således, låt vara ovetandes och med trevlig ton, men i en taltidning bett alla synskadade i Storstockholm att fara åt helvete.

Nu: Ligga lite lågt resten av veckan

11 st "det visste ni inte"

Gremlan föreslog att alla som har tid skulle anta ännu en utmaning. Jag har inte alls tid, för jag befinner mig ju mitt i en livskris och behöver fort som bara fan uppfylla alla mina livsmål. Steg 1 borde vara att lista dom. Eller vänta, steg 1 borde faktiskt vara att komma på några. "Få barnbarn" känns ju inte så utmanande, och inget man kan påverka direkt. Och eftersom äldsta dottern inte ens är myndig hoppas jag verkligen att det dröjer.

Funderar ett tag och kommer på att livsmål borde ha nåt med lycka att göra. Kommer lik förbannat inte på några vettiga livsmål, men då drar jag mig plötsligt till minnes Denis Leary's odödliga ord från No Cure For Cancer:

"Happiness comes in small doses folks. It's a cigarette butt, or a chocolate chip cookie or a five second orgasm. You come, you smoke the butt you eat the cookie you go to sleep, wake up and go back to fucking work the next morning, THAT'S IT! End of fucking list!"

Och plötsligts ser jag ljuset! Jag skiter i den där töntiga livsmålslistan. Och min inbillade livskris också för den delen. Och ägnar mig åt det jag borde gjort direkt, nämligen den här listan.

11 saker ni inte visste om Fasching:

1. Fasching är en travhäst, inte en jazzklubb i Stockholm.

2. Jag är en jävel på att jonglera. Kan till och med Mills Mess, som är lika jobbigt att lära sig som det är att föda barn. Eller kanske inte, men det tog 9 månader i alla fall.

3. Jag har ett grymt sifferminne. Ser jag en siffra så kommer jag ihåg den! Jag kan 14 decimaler på Pi (3,14159265358979), och den här listan består av 11 punkter. Ja, ni hör ju själva.

4. Min snarkgräns går vid exakt 87 kg. Väger jag mer än så så snarkar jag, annars inte. Just nu snarkar jag väldigt mycket och väldigt högt.

5. Men det är jag som sover med öronproppar! Detta pga att min fru har en genetisk missbildning (eller nåt) i halsen som gör att hon utstöter ett närmast ljudlöst litet *klick* varje gång hon andas ut. Det är så ohyggligt irriterande att öronpropparna är det enda som hindrar mig från att kväva henne i sömnen med kudden.

6. Jag har spöat J-O Waldner i pingis. Han var fem år och jag var åtta, allt enligt min far. Det innebär att det finns en överhängande risk att det här är en "Lars Ohly" och att det aldrig inträffat. Jag har dock valt att tro på det, och det tycker jag ni ska göra också.

7. Jag är makalöst duktig på vin, och kan sätta en Bordeaux på rätt sida av floden alla dagar i veckan. Nästan.

8. Jag har varken läst eller sett vare sig Harry Potter eller Sagan om Ringen böckerna/filmerna.

9. Jag saknar all form av lokalsinne och går vilse vart jag än befinner mig. En gång när jag skulle hem från Upplands-Väsby, som ligger 15 km från mitt hem, lyckades jag köra fel så till den milda grad att jag var tvungen att ringa hem och försöka få någon att klura ut var jag var någonstans.

10. Jag är antagligen svensk mästare i cheesecake. Både på att baka dem och på att recensera dom som andra bakat.

11. Bonus. Jag vet inte skillnaden på dem och dom.

En fullständigt briljant idé

Fylld av energi efter att ha kommit ur min livskris (kommer ett inlägg om detta inom kort) råkade jag hamna på Blondin Berit Bryhnjas blogg. Och läste av misstag ett gammalt inlägg som handlade om att hennes blogg numera är känd. Detta på grund av att Aftonbladets kultursida (!) länkar till nämnda blogg. Endast pga av att hon råkade blogga om seriefigurers sexuella läggning och blev auto-länkad, men ändå.

Men vad jag också mycket förtjust råkade se var att det fanns en liten knapp bredvid länken som hette "Anmäl", som man kan klicka på om man, antar jag, blir illa berörd och vill meddela detta till Aftonbladet.

Helt, fullständigt, och komplett omöjligt att motstå, och jag har nu anmält Berits blogg med följande motivering:

"Hej,

Jag gick in på bloggen "blondinberit bryhnjas bravader" som ni länkar till på er kultursida (!), och har väl aldrig blivit så illa berörd! Denna person, som dessutom kallar sig "kletskiten" (!), skriver de mest häpnadsväckande inlägg, nu senast om att hon funderar på att slipa ned tänderna på sitt barn!

Ja jag vet inte, men roligt kan det väl knappast anses vara? Det är illa att denna typ av alster tar sig in i landets största tidning, ni borde ha bättre kontroll än så här, med brandväggar och allt vad det heter.

Vänligen,

Martin, Sölvesborg"

Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag hoppas på ett svar.