🤎🧸🍂
3 år sedan
24 december, 2012
26 november, 2012
I come, I rave, I love
Jag har gått och blivit rejvare på gamla dagar. Och det var ju rätt oväntat faktiskt, även för mig.
Allt började med att min polare i Helsingborg fyllde 50 för några månader sedan och bjöd på stort spektakel till fest, med matlagning med stjärnkockar, champagnebufféer och 50-åriga viner (och gäster). Häromdagen dök han plötsligt upp i Stockholm och ville bli firad igen, och hade dessutom med sig sex biljetter till Swedish House Mafias avskedskonsert på Friends Arena.
Nu var jag inte helt lättövertalad, jag hade massor att göra på jobbet (jag gör ju raketkarriär på ICA nuförtiden, det har jag nämnt va?) och dessutom hade jag knappt hört talas om Swedish House Mafia. Så jag försökte slingra mig ur det där så gott jag kunde men det slutade ändå med att jag stod där kl 21.00 när de brakade igång med Greyhound, den enda låten jag kände igen. Och på den vägen är det.
SHM, som vi rejvare säger, är numera allt jag lyssnar på, med några få avbrott för en och annan podcast. Det enda som saknas nu är en fräsig rejvmössa och lite knark. Och taktkänsla. Sen är jag fan rejvare på riktigt.
Resten av helgen ägnade vi alltså åt att ånyo fira denne 50-åring, dels genom att äta en utsökt brunch på Berns Asiatiska, inte så 'House' kanske men bra ändå, för att sedan ägna resten av tiden åt vår favoritsysselsättning, laga mat och dricka viner som vi inte har råd med. Utan att skryta (eller jo, egentligen bara därför) så publicerar jag en bild på kvällens näst bästa vin:
Födelsedagsbarnet fick också sabrera en magnumskumpa med hjälp av en slalomskida.
Resten är hemligt. Stort tack till det alltid lika ljuvliga värdparet och övriga inblandade, lika ljuvliga dom.
Nej hörrni, nu ska jag gå och sova. Eller rejva! Rejva menar jag!
02 november, 2012
Restaurang D.O.C
Ja men titta här nu då. Det är ju för fan det jag har sagt hela tiden! Gå dit och ät nu era dårar. Och meddela mig när ni har bokat bord så ska jag se till att vara på plats och fixa ammisarna.
På allmän begäran bluddrar jag nu på lite till, för att den där spindelbilden ska komma lite längre ned på sidan. Eller ja, allmän och allmän. Svägerskan har begärt det, så hon slipper få yrsel varje gång hon tittar in på bloggen.Och eftersom hon har som vana att med jämna mellanrum bjuda en slumpvis (?) utvald släkting på lyxmiddag (varför inte på D.O.C som har fem plus i aftonbladet?) så tänker jag, precis som alla andra släktingar, att det kan löna sig att ligga lite bra till där. Nu har jag ju inget vettigt att skriva om, jag har inte lagat någon avancerad maträtt på sistone, ej eller druckit någon speciellt unik öl. Jag har inte ens träffat ICA-Stig trots att jag varit på nya jobbet en hel månad. Så jag lägger upp en bild istället, föreställande min packning inför helgen som jag har för avsikt att tillbringa på Gotland, vandrandes runt i skogarna, tittandes på farbröder som sladdar runt i gyttja med motorcyklar.
Vad tror ni, har jag glömt nåt? (Snuset har jag i fickan redan).
På allmän begäran bluddrar jag nu på lite till, för att den där spindelbilden ska komma lite längre ned på sidan. Eller ja, allmän och allmän. Svägerskan har begärt det, så hon slipper få yrsel varje gång hon tittar in på bloggen.Och eftersom hon har som vana att med jämna mellanrum bjuda en slumpvis (?) utvald släkting på lyxmiddag (varför inte på D.O.C som har fem plus i aftonbladet?) så tänker jag, precis som alla andra släktingar, att det kan löna sig att ligga lite bra till där. Nu har jag ju inget vettigt att skriva om, jag har inte lagat någon avancerad maträtt på sistone, ej eller druckit någon speciellt unik öl. Jag har inte ens träffat ICA-Stig trots att jag varit på nya jobbet en hel månad. Så jag lägger upp en bild istället, föreställande min packning inför helgen som jag har för avsikt att tillbringa på Gotland, vandrandes runt i skogarna, tittandes på farbröder som sladdar runt i gyttja med motorcyklar.
Vad tror ni, har jag glömt nåt? (Snuset har jag i fickan redan).
20 oktober, 2012
Spiderman
Jag slog ihjäl den här monsterspindeln för någon månad sedan.
Nu kanske ni tycker att den där spindeln inte är speciellt mycket större än andra källarspindlar som ni sett. Men då tror ni kanske att spindeln befinner sig i ett badrum, på kakelplattor. Det gör den inte, det där är en vägkorsning sett uppifrån.
Då fattar ni vilken bedrift det var att döda den. Och varför det har regnat sedan dess.
Nu kanske ni tycker att den där spindeln inte är speciellt mycket större än andra källarspindlar som ni sett. Men då tror ni kanske att spindeln befinner sig i ett badrum, på kakelplattor. Det gör den inte, det där är en vägkorsning sett uppifrån.
Då fattar ni vilken bedrift det var att döda den. Och varför det har regnat sedan dess.
17 oktober, 2012
Slutspel i Brewdogturneringen
Ok, var var vi?
Kisspaus, just det. Och dags för slutspel i Brewdogturneringen!
Med ölstinna bukar men med tömda blåsor och ett i hast odlat slutspelsskägg bänkar vi oss återigen vid våra ölglas för att dra igång kvartsfinalerna i det som kan vara den mest omfattande Brewdogprovningen i Norrort genom tiderna.
Slutspelet innehöll, som slutspel ofta gör, både favoritsegrar och jätteskrällar. Dock visar det sig att kvartsfinalerna blir ganska odramatiska. Här kommer hela upplösningen:
Kvartsfinal 1: Punk IPA - HBC
Glädjen över att ha blivit utsedd till bästa tvåa och i och med det knipa en plats i slutspelet byts snabbt till besvikelse och frustration när HBC upptäcker att det är Punk IPA som står på andra planhalvan. Inte nog med att Punk IPA spelar med ett enormt självförtroende efter att ha massakrerat sitt gruppmotstånd, det ryktas också att den har haft domarna med sig hela vägen. Och mycket riktigt har Punk IPA inga som helst svårigheter att slå ut en redan från början avslagen HBC. Kvartsfinal 1 blir något av ett sömnpiller och Punk IPA ser ut att kunna gå mycket långt i turneringen.
Kvartsfinal 2: Galaxy - Alice Porter
Något förvånade noterar provningsgruppen att Alice Porter tydligen tagit sig till kvartsfinal, och efter en snabb kontroll av provningsprotokollet visar det sig att det dessutom stämmer, men ingen kunde komma ihåg exakt hur det gått till. Nåväl, Alice Porter har naturligtvis inte en chans mot Galaxys tuggvänliga beska och kaxiga IPA attityd och även denna kvartsfinal blir en gäspning.
Kvartsfinal 3: Trashy Blonde - Abstract 10
Eftersom vi inte förstod oss på någon av ölen i gruppen som Abstract 10 spelade i och valde en gruppvinnare där bara för att vi måste (och tog den dyraste) så var ju utgången i den här kvartsfinalen rätt given. Abstract 10 hade antagligen torskat den här matchen även om hen mött ett glas mjölk. Trashy Blonde vidare till semi på vad som nästan kan ses som en walk over. Med det inte sagt att Trashy Blonde skulle vara en svag vinnare, motsatsen skulle nämligen bli bevisad i semifinalen...
Kvartsfinal 4: Hardcore IPA - Chaos Theory
Den enda på förhand ovissa kvarten trots att det var en gruppvinnare (Hardcore IPA) som ställdes mot en grupptvåa (Chaos Theory). Men vad man glömmer då är att Chaos Theory blev grupptvåa i dödens grupp (den med Punk IPAn) och i och med det i princip kunde vara hur bra som helst. Och jämnt blev det. Det krävdes både omröstning och omprovning (och i viss mån påtryckning) innan Hardcore IPA till slut tog sig vidare, troligtvis tack vare sin högre alkoholhalt som vid det här laget hade fått en inte helt försumbar betydelse. Undertecknad vill ändå ge en liten guldstjärna till Chaos Theory som är en trevlig och bra balanserad hybrid mellan Hardcore IPA och Punk IPA. Bra kämpat!
Dags för semifinal och även dags att säkerställa att man sitter stabilt och har båda fötterna i golvet, detta för att undvika malörer eftersom rummet nu både lutar lite svagt samt sakta rör sig i en cirkulerande rörelse.
Semifinal 1: Punk IPA - Galaxy
En relativt intressant semifinal, men ändå inte. Två utvilade öl som båda haft en ganska bekväm resa mot semi skulle ju kunna borga för en tät match, men Punk IPA hade ju tagit sig fram på egna meriter medan Galaxy bara hade haft flyt i lottningen, och inte ens semifinalen blev speciellt betungande för Punk IPA. Här någonstans började provningsgruppen oroa sig för att Punk IPA skulle vinna turneringen lite för lätt och därmed bevisa en massa jobbiga saker, tex att:
- turneringen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att Punk IPA är bäst.
- att provningsgruppen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att provningsgruppen tycker att Punk IPA är bäst.
- Att vi lika gärna kunde köpt enbart Punk IPA till kvällens provning och därigenom fått mer "pang för pengarna" så att säga.
Men vi hade ju Hardcore IPA kvar att hoppas på! En öl med ett ballt namn och som dessutom är svår att få tag på fick ju gärna vinna den här tävlingen och därmed ge den en slags legitimitet samt, ännu viktigare, skänka provningsgruppen den aura av exklusivitet, finess och ytterst goda smak som vi skulle kunna mata vårt omättliga bekräftelsebehov med.
Men det sket sig naturligtvis.
Semifinal 2: Hardcore IPA - Trashy Blonde
En på förhand given utgång. Sagda exklusivitet, finess och ytterst goda smak som Hardcore IPA står för ställs alltså mot, just det, en Trashy Blonde liksom. Vi följer egentligen matchen bara lite förstrött och förstår först när slutsignalen ljuder att Trashy Blonde gjort det som helt enkelt inte går att göra. Vilt tumult uppstår och en resultatlös jakt på skyldiga tar vid, men faktum kvarstår. Hardcore IPA är ute ur turneringen och drömfinalen is no more. Trashy Blonde slår ut Hardcore IPA och vi vet än idag inte vad fan det var som egentligen hände.
Final: Punk IPA - Trashy Blonde
Trots märkliga resultat, som i vissa fall kan liknas med rena diskeskörningar, så måste tävlingen avgöras. En vinnare, den bästa Brewdogölen som går att få tag på i Sverige, måste utses.
Vid det här laget är vi faktiskt rätt less på öl. Visserligen har vi bara druckit 1,5 liter var, men adderar man alkoholhalten på de öl vi druckit så kommer man ju upp i c:a 126% och det är jävligt starkt det. Och ordningen återställs faktiskt, trots viss yrsel. Trashy Blonde räcker helt enkelt inte till och Punk IPA vinner och utses med buller och bång till Sveriges bästa Brewdog öl.
Men som sagt, det visste ni ju redan.
Kisspaus, just det. Och dags för slutspel i Brewdogturneringen!
Med ölstinna bukar men med tömda blåsor och ett i hast odlat slutspelsskägg bänkar vi oss återigen vid våra ölglas för att dra igång kvartsfinalerna i det som kan vara den mest omfattande Brewdogprovningen i Norrort genom tiderna.
Slutspelet innehöll, som slutspel ofta gör, både favoritsegrar och jätteskrällar. Dock visar det sig att kvartsfinalerna blir ganska odramatiska. Här kommer hela upplösningen:
Kvartsfinal 1: Punk IPA - HBC
Glädjen över att ha blivit utsedd till bästa tvåa och i och med det knipa en plats i slutspelet byts snabbt till besvikelse och frustration när HBC upptäcker att det är Punk IPA som står på andra planhalvan. Inte nog med att Punk IPA spelar med ett enormt självförtroende efter att ha massakrerat sitt gruppmotstånd, det ryktas också att den har haft domarna med sig hela vägen. Och mycket riktigt har Punk IPA inga som helst svårigheter att slå ut en redan från början avslagen HBC. Kvartsfinal 1 blir något av ett sömnpiller och Punk IPA ser ut att kunna gå mycket långt i turneringen.
Kvartsfinal 2: Galaxy - Alice Porter
Något förvånade noterar provningsgruppen att Alice Porter tydligen tagit sig till kvartsfinal, och efter en snabb kontroll av provningsprotokollet visar det sig att det dessutom stämmer, men ingen kunde komma ihåg exakt hur det gått till. Nåväl, Alice Porter har naturligtvis inte en chans mot Galaxys tuggvänliga beska och kaxiga IPA attityd och även denna kvartsfinal blir en gäspning.
Kvartsfinal 3: Trashy Blonde - Abstract 10
Eftersom vi inte förstod oss på någon av ölen i gruppen som Abstract 10 spelade i och valde en gruppvinnare där bara för att vi måste (och tog den dyraste) så var ju utgången i den här kvartsfinalen rätt given. Abstract 10 hade antagligen torskat den här matchen även om hen mött ett glas mjölk. Trashy Blonde vidare till semi på vad som nästan kan ses som en walk over. Med det inte sagt att Trashy Blonde skulle vara en svag vinnare, motsatsen skulle nämligen bli bevisad i semifinalen...
Kvartsfinal 4: Hardcore IPA - Chaos Theory
Den enda på förhand ovissa kvarten trots att det var en gruppvinnare (Hardcore IPA) som ställdes mot en grupptvåa (Chaos Theory). Men vad man glömmer då är att Chaos Theory blev grupptvåa i dödens grupp (den med Punk IPAn) och i och med det i princip kunde vara hur bra som helst. Och jämnt blev det. Det krävdes både omröstning och omprovning (och i viss mån påtryckning) innan Hardcore IPA till slut tog sig vidare, troligtvis tack vare sin högre alkoholhalt som vid det här laget hade fått en inte helt försumbar betydelse. Undertecknad vill ändå ge en liten guldstjärna till Chaos Theory som är en trevlig och bra balanserad hybrid mellan Hardcore IPA och Punk IPA. Bra kämpat!
Dags för semifinal och även dags att säkerställa att man sitter stabilt och har båda fötterna i golvet, detta för att undvika malörer eftersom rummet nu både lutar lite svagt samt sakta rör sig i en cirkulerande rörelse.
Semifinal 1: Punk IPA - Galaxy
En relativt intressant semifinal, men ändå inte. Två utvilade öl som båda haft en ganska bekväm resa mot semi skulle ju kunna borga för en tät match, men Punk IPA hade ju tagit sig fram på egna meriter medan Galaxy bara hade haft flyt i lottningen, och inte ens semifinalen blev speciellt betungande för Punk IPA. Här någonstans började provningsgruppen oroa sig för att Punk IPA skulle vinna turneringen lite för lätt och därmed bevisa en massa jobbiga saker, tex att:
- turneringen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att Punk IPA är bäst.
- att provningsgruppen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att provningsgruppen tycker att Punk IPA är bäst.
- Att vi lika gärna kunde köpt enbart Punk IPA till kvällens provning och därigenom fått mer "pang för pengarna" så att säga.
Men vi hade ju Hardcore IPA kvar att hoppas på! En öl med ett ballt namn och som dessutom är svår att få tag på fick ju gärna vinna den här tävlingen och därmed ge den en slags legitimitet samt, ännu viktigare, skänka provningsgruppen den aura av exklusivitet, finess och ytterst goda smak som vi skulle kunna mata vårt omättliga bekräftelsebehov med.
Men det sket sig naturligtvis.
Semifinal 2: Hardcore IPA - Trashy Blonde
En på förhand given utgång. Sagda exklusivitet, finess och ytterst goda smak som Hardcore IPA står för ställs alltså mot, just det, en Trashy Blonde liksom. Vi följer egentligen matchen bara lite förstrött och förstår först när slutsignalen ljuder att Trashy Blonde gjort det som helt enkelt inte går att göra. Vilt tumult uppstår och en resultatlös jakt på skyldiga tar vid, men faktum kvarstår. Hardcore IPA är ute ur turneringen och drömfinalen is no more. Trashy Blonde slår ut Hardcore IPA och vi vet än idag inte vad fan det var som egentligen hände.
Final: Punk IPA - Trashy Blonde
Trots märkliga resultat, som i vissa fall kan liknas med rena diskeskörningar, så måste tävlingen avgöras. En vinnare, den bästa Brewdogölen som går att få tag på i Sverige, måste utses.
Vid det här laget är vi faktiskt rätt less på öl. Visserligen har vi bara druckit 1,5 liter var, men adderar man alkoholhalten på de öl vi druckit så kommer man ju upp i c:a 126% och det är jävligt starkt det. Och ordningen återställs faktiskt, trots viss yrsel. Trashy Blonde räcker helt enkelt inte till och Punk IPA vinner och utses med buller och bång till Sveriges bästa Brewdog öl.
Men som sagt, det visste ni ju redan.
09 oktober, 2012
Brewdog vs Brewdog vs Brewdog
Efter ett oerhört seriöst researcharbete, s.k. googling, och otaliga inköpsresor meddelst SL-kort till i stort sett samtliga systembolagsbutiker i Norrort fick jag äntligen ihop min samling av alla Brewdog öl som på laglig väg går att få tag på i Sverige.
Så här såg det ut när det var klart, och det enda som nu återstod för att en gång för alla kunna avgöra vilken Brewdog som är bäst var att boka en tid för provning, inhandla 72 ölprovarglas (ICAs egna varor-plastmuggar), analysera, utvärdera och fastställa själva provningsprocessen samt ringa de tre Brewdogexperterna Lennart, Bitte och Bo.
Själva provningsprocessen är naturligtvis väldigt viktig vid den här typen av provningar. Jag valde metoden "gruppspel-slutspel", och för att inte några förhandsfavoriter skulle mötas redan i kvartsfinal genomfördes en mycket noggrann seedning av startfältet, vilket ledde till uppdelningen i sex grupper med tre öl i varje grupp.
Reglerna var enkla. Gruppvinnaren och de två bästa tvåorna från de sex grupperna går till kvartsfinal. Övriga är utslagna och drickes omedelbart upp. Gruppindelningen blev som följer:
Eastern Conference
Western Conference
"Svartingarna", som Bosse Hansson skulle ha uttryckt det, men det här är en modern och upplyst blogg och jag såväl som övriga i ölprovargruppen tar naturligtvis kraftigt avstånd från sådana dumheter och hopplöst föråldrade värderingar. Vann gjorde i alla fall lite överraskande Alice Porter, den kanske mildaste av dessa tre rökbomber. Grattis och lycka till i slutspelet, sa vi till Alice och gick vidare med provningen.
Southern Conference
Den sista gruppen blev en riktig rysare. Min gamla favorit Hardcore IPA ställdes öga mot öga med Lelles lilla ölförälskelse 5 AM Saint. HBC, den fjärde av Hanson bröderna, var med mest som utsmyckning och var lika uträknad som AIK är i den allsvenska guldstriden. Men bollen är rund och det visade sig efter poängräkningen (och omräkning, och omräkning) att Hardcore IPA vann gruppen och att jordbävningsskrällen HBC tog hand om andraplatsen och därmed grusade 5 AM Saints förhoppningar om att åtminstone ta sig vidare som bästa tvåa.
Gnäll, gnissel och högljudda krav på regelförändringar, wild cards och provningsgeneralens omedelbara avgång följde, men regler är regler och 5 AM Saint var utslagen redan i gruppspelet.
Efter en kort (nåja) kisspaus, var det således dags för slutspel. Och om detta får ni läsa nästa gång jag får tummen ur.
God kväll.
Så här såg det ut när det var klart, och det enda som nu återstod för att en gång för alla kunna avgöra vilken Brewdog som är bäst var att boka en tid för provning, inhandla 72 ölprovarglas (ICAs egna varor-plastmuggar), analysera, utvärdera och fastställa själva provningsprocessen samt ringa de tre Brewdogexperterna Lennart, Bitte och Bo.
Själva provningsprocessen är naturligtvis väldigt viktig vid den här typen av provningar. Jag valde metoden "gruppspel-slutspel", och för att inte några förhandsfavoriter skulle mötas redan i kvartsfinal genomfördes en mycket noggrann seedning av startfältet, vilket ledde till uppdelningen i sex grupper med tre öl i varje grupp.
Reglerna var enkla. Gruppvinnaren och de två bästa tvåorna från de sex grupperna går till kvartsfinal. Övriga är utslagna och drickes omedelbart upp. Gruppindelningen blev som följer:
Eastern Conference
En inte helt enkel grupp. Punk IPA, som på förhand utsetts till en av storfavoriterna möter alltså Dogma, en lite mystisk och mörk öl, samt den balanserade men ändå totalt oförutsägbara Chaos Theory som på förhand betraktades som en potentiell gruppvinnarskräll.
Nu blev det inte så spännande. Punk IPA:n dominerade totalt och vann gruppen mycket komfortabelt före Chaos Theory och blev alltså den första ölen att gå till kvartsfinal.
Western Conference
Galaxy, Motueka, och Challenger. Eller "The Hanson Brothers", och då syftar jag inte på den outhärdliga popgruppen som hade en hit med den lika outhärdliga låten Mmm Bop, utan de lite tuffare bröderna från filmen Slapshot från 1977. Samma ölbas men kryddad med olika humlesorter. Svårt värre, men Galaxy vann till slut med sina lite mer deffade humlemuskler.
Northern Conference
Southern Conference
Lättviktarna i sammanhanget. Tre lite ljusare öl, varav en som dessutom hade fräckheten att vara alkoholfri. Trashy Blonde vann knappt före en besviken 77 Lager och därmed kom även förhandstipsen för denna grupp på skam. Skämdes gjorde även Nanny State som kom toksist.
Another Conference
Här samlades de riktiga kraftpaketen AB10, DogA och den klart dopade Tokyo som vägde in på smått sjuka 18,2 volymprocent. Trots massiv alkoholhalt i alla tre ölen, och trots att var och en var dyrare i inköp än en bättre flaska rödvin så ville vi egentligen inte skicka någon av dem till slutspel. Märkliga öl det här, men till slut kunde vi enas om att AB10 var bäst eftersom den var dyrast och dessutom utrustad med en flådig champagnekork.
The Last Conference
Den sista gruppen blev en riktig rysare. Min gamla favorit Hardcore IPA ställdes öga mot öga med Lelles lilla ölförälskelse 5 AM Saint. HBC, den fjärde av Hanson bröderna, var med mest som utsmyckning och var lika uträknad som AIK är i den allsvenska guldstriden. Men bollen är rund och det visade sig efter poängräkningen (och omräkning, och omräkning) att Hardcore IPA vann gruppen och att jordbävningsskrällen HBC tog hand om andraplatsen och därmed grusade 5 AM Saints förhoppningar om att åtminstone ta sig vidare som bästa tvåa.
Gnäll, gnissel och högljudda krav på regelförändringar, wild cards och provningsgeneralens omedelbara avgång följde, men regler är regler och 5 AM Saint var utslagen redan i gruppspelet.
Efter en kort (nåja) kisspaus, var det således dags för slutspel. Och om detta får ni läsa nästa gång jag får tummen ur.
God kväll.
02 oktober, 2012
Where is time?
Jag skulle ha bloggat om Brewdogprovningen som jag ordnade och som gick av den så kallade stapeln för flera veckor sedan, men jag hinner ju inte! Jag har fullt upp med att gå runt på jobbet och försöka att inte se lika förvirrad ut som jag är. Och sånt tar ju på krafterna som ni vet.
Och på torsdag kommer det hem några Saabare som vill ha middag vilket innebär att den kvällen är körd. Dessutom innebär det att jag måste baka grissida hela onsdagkvällen och då kan man inte blogga. På fredag ska jag på öl- och whiskymässan och om jag lyckas lika bra som förra året med "att ta det lilla lugna" så är lördagen helt körd den med.
Och på söndag är det vilodag, så min prognos för det där brewdoginlägget är att det publiceras först i början av nästa vecka. Om nu inte Wayne och DVIJDVS vid den tiden hunnit driva mig till fullständigt vansinne med diverse obskyra projekt.
Så håll eventuellt ut.
Och på torsdag kommer det hem några Saabare som vill ha middag vilket innebär att den kvällen är körd. Dessutom innebär det att jag måste baka grissida hela onsdagkvällen och då kan man inte blogga. På fredag ska jag på öl- och whiskymässan och om jag lyckas lika bra som förra året med "att ta det lilla lugna" så är lördagen helt körd den med.
Och på söndag är det vilodag, så min prognos för det där brewdoginlägget är att det publiceras först i början av nästa vecka. Om nu inte Wayne och DVIJDVS vid den tiden hunnit driva mig till fullständigt vansinne med diverse obskyra projekt.
Så håll eventuellt ut.
20 september, 2012
Massive Luxury Overdose
Som den där skäggiga farbrorn i kortbyxor skulle ha sagt.
Jag firade mitt nya jobb med att åka ned till mina vänner i Helsingborg och dricka viner som det inte går att få tag på. Dessutom lagade vi mat på en nivå som vida översteg vår kompetens, samt drack så mycket champagne att jag än idag känner smaken av ekfat när jag rapar.
Skälet till dessa excesser var inte bara att jag lyckats förverkliga min dröm att byta bransch, utan kanske lite för att vår värd fyllde femtio år också.
Femtio år kan för många låta som en väldigt hög ålder och att det snarare ska ses som ett tecken på att man själv börjar bli riktigt asgammal när inbjudninskort till 50-årsfester börjar dimpa ned i brevlådan. Men om jag får gå på sådana här tillställningar varje gång en kompis fyller femtio så är jag gärna hur gammal som helst. För det var, som vanligt i Helsingborg, något alldeles i hästväg.
Här följer en kort recap av det lilla jag kommer ihåg. Jag vill redan nu varna för starka bilder och får ni för er att prova något liknande så se för helvete till att någon annan betalar, som i det här fallet.
Fredag:
Nedresa och matlagning i Gastronomibutikens matstudio under ledning av ägaren och Årets Kock-finalisten Andreas. Fyrarättersmiddag och världens, på riktigt, bästa viner. 50 år gamla dessutom.
Nedan ser ni en bytta med ugnsbakad anklever som väntar på att stjälpas över i formen till höger och täckas av en confiterad gris för att senare bli en himmelsk ankleverterrin. I made this!
Så här såg den ut på tallriken, ackompanjerad av en brioche, krasse och ett bromsspår av körsbärskompott.
Till anklever dricker man alltid Sauternes, men kanske inte alltid 1962 Ch d'Yquem, även om jag varmt kan rekommendera just den.
Nästa rätt var hummer och pilgrimsmussla med syltade gulbetor och beurre blanc. Och trots att rätten tillagades av de två klåparna i sällskapet blev den till slut alldeles utmärkt bra.
Till hummer och pilgrimsmussla dricker man inget annat än champagne, tex en "typ" 1962 Moet&Chandon, eller kvällens yngsta vin 2000 Dom Perignon. Makalösa båda två.
Hjortsadel var huvudrättsnumret och serverades med rostad jordärtskockskräm, Karl-Johan svamp, syltad steklök och den godaste rödvinssås jag någonsin slickat av en tallrik. Trots att det inte syns på det dåliga fotot och trots att jag inte på något sätt var inblandad i själva tillagningen så var det här den bästa rätten för kvällen. Då fattar ni nivån på övriga deltagare.
Till hjortsadel dricker man som ni vet Bordeaux, och ska man ändå köpa Bordeaux så är det lika bra att lägga på en månadslön eller två och välja Ch Mouton-Rothschild från 1962 respektive 1983. Passar utmärkt till vilt.
Till efterrätt (och här börjar man bli både mätt i magen och hyfsat glad i mössan) så åt vi chokladtartellete med hallon, honung och mascarponekräm samt något slags smul som jag inte minns var det var.
Lycklig och med blå tänder somnar man sedan mycket gott.
Många, min fru till exempel, kallar med rynkad näsa detta för en återställare och vägrar deltaga, men jag ser det mer som ett väldigt sunt intresse för öl. Eller på sin höjd en kombination av dessa två. God var den i alla fall.
Brunchen övergick sedan, som jag uppfattade det, mjukt och fint till en grillkväll. Antingen det, eller så hade jag en champagne-blackout på några timmar.
Jag firade mitt nya jobb med att åka ned till mina vänner i Helsingborg och dricka viner som det inte går att få tag på. Dessutom lagade vi mat på en nivå som vida översteg vår kompetens, samt drack så mycket champagne att jag än idag känner smaken av ekfat när jag rapar.
Skälet till dessa excesser var inte bara att jag lyckats förverkliga min dröm att byta bransch, utan kanske lite för att vår värd fyllde femtio år också.
Femtio år kan för många låta som en väldigt hög ålder och att det snarare ska ses som ett tecken på att man själv börjar bli riktigt asgammal när inbjudninskort till 50-årsfester börjar dimpa ned i brevlådan. Men om jag får gå på sådana här tillställningar varje gång en kompis fyller femtio så är jag gärna hur gammal som helst. För det var, som vanligt i Helsingborg, något alldeles i hästväg.
Här följer en kort recap av det lilla jag kommer ihåg. Jag vill redan nu varna för starka bilder och får ni för er att prova något liknande så se för helvete till att någon annan betalar, som i det här fallet.
Fredag:
Nedresa och matlagning i Gastronomibutikens matstudio under ledning av ägaren och Årets Kock-finalisten Andreas. Fyrarättersmiddag och världens, på riktigt, bästa viner. 50 år gamla dessutom.
Nedan ser ni en bytta med ugnsbakad anklever som väntar på att stjälpas över i formen till höger och täckas av en confiterad gris för att senare bli en himmelsk ankleverterrin. I made this!
Så här såg den ut på tallriken, ackompanjerad av en brioche, krasse och ett bromsspår av körsbärskompott.
Till anklever dricker man alltid Sauternes, men kanske inte alltid 1962 Ch d'Yquem, även om jag varmt kan rekommendera just den.
Nästa rätt var hummer och pilgrimsmussla med syltade gulbetor och beurre blanc. Och trots att rätten tillagades av de två klåparna i sällskapet blev den till slut alldeles utmärkt bra.
Till hummer och pilgrimsmussla dricker man inget annat än champagne, tex en "typ" 1962 Moet&Chandon, eller kvällens yngsta vin 2000 Dom Perignon. Makalösa båda två.
Hjortsadel var huvudrättsnumret och serverades med rostad jordärtskockskräm, Karl-Johan svamp, syltad steklök och den godaste rödvinssås jag någonsin slickat av en tallrik. Trots att det inte syns på det dåliga fotot och trots att jag inte på något sätt var inblandad i själva tillagningen så var det här den bästa rätten för kvällen. Då fattar ni nivån på övriga deltagare.
Till hjortsadel dricker man som ni vet Bordeaux, och ska man ändå köpa Bordeaux så är det lika bra att lägga på en månadslön eller två och välja Ch Mouton-Rothschild från 1962 respektive 1983. Passar utmärkt till vilt.
Till efterrätt (och här börjar man bli både mätt i magen och hyfsat glad i mössan) så åt vi chokladtartellete med hallon, honung och mascarponekräm samt något slags smul som jag inte minns var det var.
Och äter man chokladtartellete med hallon, honung och mascarponekräm samt ett smul man inte riktigt minns vad det är så dricker man med fördel söta viner, i det här fallet Smith&Woodhouse Vintage Port från kanonåret 1977, eller en 1962 Sétubal från samma land. Or both.
Lycklig och med blå tänder somnar man sedan mycket gott.
Lördag:
Hotellfrukost: Ett kokt ägg och åtta glas juice.
Eftersom vi bodde på ett hotell som också inhyste ett Bishop's Arms passade jag inför dagens stundande champagnebrunch på att prova en IPA prick kl 12.00 när baren öppnade.
Många, min fru till exempel, kallar med rynkad näsa detta för en återställare och vägrar deltaga, men jag ser det mer som ett väldigt sunt intresse för öl. Eller på sin höjd en kombination av dessa två. God var den i alla fall.
Lördagens champagnebrunch är delvis höljd i dunkel, men jag vet att det serverades åtta olika årgångschampagner, 2000-2007, och att jag provade samtliga. Bäst var som vanligt 2006 Franck Bonville Grand Cru Millésime från utmärkta vinimportören Vinovativa.
Brunchen övergick sedan, som jag uppfattade det, mjukt och fint till en grillkväll. Antingen det, eller så hade jag en champagne-blackout på några timmar.
Söndag:
-
Måndag:
Vaknar hemma. Tror vi flög hem.
Stort tack till värd, värdinna, deras familj, släktingar och vänner, kock-Andreas med personal, Bishop's Arms och varför inte hela Helsinborg med omnejd för en av de trevligaste helgerna någonsin.
17 september, 2012
Chaos. Panic. Disorder. My work here is done.
Nu jävlar ska ni få höra. Jag ska byta jobb! Efter tre år med eget företag och ett helt arbetsliv i den militära branschen tänker jag nu ägna resten av mitt liv åt livsmedelsbranschen. För det är den verkligen värd.
Första oktober börjar jag som projektledare på ICA, vassare än någonsin.
Grattis till mig, ICA, och resten av världen.
Första oktober börjar jag som projektledare på ICA, vassare än någonsin.
Grattis till mig, ICA, och resten av världen.
04 september, 2012
Flygplan, dieter och en älg
När jag inte vet vad jag ska skriva på den här bloggen, vilket är i stort sett jämt, så gör jag precis som alla andra bloggare. Jag tittar i mobilkameran, tankar över några bilder och utgår från dem liksom.
På så vis får jag till ett inlägg som är både rörigt och ointressant. Och inaktuellt också för den delen eftersom jag antingen instagrammat eller twittrat de där bilderna redan. Men det är ett inlägg, det är det.
I somras (för det är höst nu va?) var jag på älgsafari och träffade den här älgvalpen. Älgen måste vara det djur i världen som har längst ansikte.
Älgsafari var riktigt jävla kul, och jag kan rekommendera ett besök! Nu har jag glömt vad stället hette men googlar man på älgsafari så borde man ju hamna rätt. Annars kan ni ringa till Wåhlstedts Måleri och fråga efter Maffe, han vet.
Min praktik på Restaurang DOC fortsätter även den här säsongen! Körde mitt första pass förra veckan och fick när det körde ihop sig på Enoteca (bakfickan bredvid) hoppa in och hjälpa till i deras öppna kök.
Gick sådär. Kocken i öppna köket är ny och trodde nog att han skulle få hjälp på riktigt när jag kom springande i full kockmundering, och följande konversation utspann sig:
Kock: Åh suveränt! Smaka upp den där risotton!
Jag: Eh, det kan ju inte jag göra.
Kock: *tittar misstänksamt på mig* Nähe...?
Jag: Jag kanske kan lägga?
Kock: Bra! Lägg de där kalvköttbullarna, och en carbonara och en aglio olio!
Jag ba: Ok, hur gör man det?
Så jag fick sparken och de ringde in en riktig kock, och jag återvände till tryggheten bland ammisar och bröd i finköket. Men på onsdag ska jag få en intensivkurs i lägg på Enoteca och det ska bli precis hur kul som helst. Älskar det där stället. Och personalens tålamod.
Som synes har jag det alltså rätt bra för tillfället, och det enda orosmolnet jag kan se just nu är den här boken som jag upptäckte att min fru satt och läste en kväll.
Det där är högst oroväckande och kan bara betyda att någon typ av elände är i antågande. Och jag blev inte lugnare av att bröd, ost, socker och alla former av snacks har städats ur skåpen och ersatts av hasselnötter och en burk kokosfett. Nåt skit är helt klart på gång, men jag ska försöka ducka det där så länge det går.
Annars går jag mest och väntar på att fylla femtio. Nu är inte det förrän nästa år, och själva firandet begränsar jag till att äta en god middag i ett hus på en åker i Uppland. Eller om det är Västmanland. Västmanland är det nog fan. Men ändå, femtio liksom. Svårt att påstå att man är så himla ung då.
Avslutar inlägget med att helt oförklarligt publicera en bild på ett flygplan. En DC 3:a.
Må så gott.
På så vis får jag till ett inlägg som är både rörigt och ointressant. Och inaktuellt också för den delen eftersom jag antingen instagrammat eller twittrat de där bilderna redan. Men det är ett inlägg, det är det.
I somras (för det är höst nu va?) var jag på älgsafari och träffade den här älgvalpen. Älgen måste vara det djur i världen som har längst ansikte.
Älgsafari var riktigt jävla kul, och jag kan rekommendera ett besök! Nu har jag glömt vad stället hette men googlar man på älgsafari så borde man ju hamna rätt. Annars kan ni ringa till Wåhlstedts Måleri och fråga efter Maffe, han vet.
Min praktik på Restaurang DOC fortsätter även den här säsongen! Körde mitt första pass förra veckan och fick när det körde ihop sig på Enoteca (bakfickan bredvid) hoppa in och hjälpa till i deras öppna kök.
Gick sådär. Kocken i öppna köket är ny och trodde nog att han skulle få hjälp på riktigt när jag kom springande i full kockmundering, och följande konversation utspann sig:
Kock: Åh suveränt! Smaka upp den där risotton!
Jag: Eh, det kan ju inte jag göra.
Kock: *tittar misstänksamt på mig* Nähe...?
Jag: Jag kanske kan lägga?
Kock: Bra! Lägg de där kalvköttbullarna, och en carbonara och en aglio olio!
Jag ba: Ok, hur gör man det?
Så jag fick sparken och de ringde in en riktig kock, och jag återvände till tryggheten bland ammisar och bröd i finköket. Men på onsdag ska jag få en intensivkurs i lägg på Enoteca och det ska bli precis hur kul som helst. Älskar det där stället. Och personalens tålamod.
Som synes har jag det alltså rätt bra för tillfället, och det enda orosmolnet jag kan se just nu är den här boken som jag upptäckte att min fru satt och läste en kväll.
Det där är högst oroväckande och kan bara betyda att någon typ av elände är i antågande. Och jag blev inte lugnare av att bröd, ost, socker och alla former av snacks har städats ur skåpen och ersatts av hasselnötter och en burk kokosfett. Nåt skit är helt klart på gång, men jag ska försöka ducka det där så länge det går.
Annars går jag mest och väntar på att fylla femtio. Nu är inte det förrän nästa år, och själva firandet begränsar jag till att äta en god middag i ett hus på en åker i Uppland. Eller om det är Västmanland. Västmanland är det nog fan. Men ändå, femtio liksom. Svårt att påstå att man är så himla ung då.
Avslutar inlägget med att helt oförklarligt publicera en bild på ett flygplan. En DC 3:a.
Må så gott.
27 augusti, 2012
Ölyoga. Behind the scenes.
Skälet till att jag inte bloggat på länge är att jag ägnat större delen av min fritid åt den nya flugan ölyoga, som en av mina twitterkompisar, ak_andersson, uppfann en helg för ett par veckor sedan. Ölyoga passar mig rätt bra eftersom det är den enda motionsaktiviteten, utöver dart, som kombinerar precision, smidighet och simultankapacitet med intag av stora mängder alkohol, öl i detta fall.
Ni som följer mig på twitter eller instagram (där jag heter RealFasching) har redan sett det lyckade resultatet där jag i hisnande men graciösa yogapositioner samtidigt dricker öl av hög kvalitet. Till exempel den här, "Örnen":
Ett annat exempel där jag upphäver naturlagarna är den här som jag kallar "Spitfire":
Nu kanske ni tror att jag hållit på med det här jättelänge, alternativt är ett underbarn när det kommer till yoga, men så är inte fallet. De här positionerna tar naturligtvis tid att lära sig och jag har övat många timmar på att uppnå den perfektion ni ser ovan.
Ett litet klipp från en av många träningspass ser ni nedan. Här försöker jag få till den smått omöjliga positionen "brygga", och som ni ser har jag ett par timmar, och kilon möjligen, kvar innan den sitter ordentligt.
Nu är det inte bara jag som behöver öva, utan även min medhjälpare fotografen. För hur vackra positioner jag än intar så kan ljus, omgivning och framförallt vinkel påverka resultatet. Ett tydligt exempel är de här två bilderna på mig utförandes "Happy Baby":
Perfektion.
Not so much.
Man vill ju till exempel inte att den där sista bilden dyker upp när man söker jobb och blivande arbetsgivaren är ute och googlar för att kolla att den där vassa projektledaren är så proffsig som han påstår. Då vill man ju att någon av de andra bilderna hamnar först i sökrutan såklart.
Jag ÄR för övrigt ute och söker jobb! Har ett alldeles fantastiskt drömjobb på gång, men om det skiter sig så lär jag återkomma med en desperat vädjan här på bloggen inom kort, så ni kan väl kolla runt lite redan nu?
Tack, det var snällt.
Ni som följer mig på twitter eller instagram (där jag heter RealFasching) har redan sett det lyckade resultatet där jag i hisnande men graciösa yogapositioner samtidigt dricker öl av hög kvalitet. Till exempel den här, "Örnen":
Ett annat exempel där jag upphäver naturlagarna är den här som jag kallar "Spitfire":
Nu kanske ni tror att jag hållit på med det här jättelänge, alternativt är ett underbarn när det kommer till yoga, men så är inte fallet. De här positionerna tar naturligtvis tid att lära sig och jag har övat många timmar på att uppnå den perfektion ni ser ovan.
Ett litet klipp från en av många träningspass ser ni nedan. Här försöker jag få till den smått omöjliga positionen "brygga", och som ni ser har jag ett par timmar, och kilon möjligen, kvar innan den sitter ordentligt.
Nu är det inte bara jag som behöver öva, utan även min medhjälpare fotografen. För hur vackra positioner jag än intar så kan ljus, omgivning och framförallt vinkel påverka resultatet. Ett tydligt exempel är de här två bilderna på mig utförandes "Happy Baby":
Perfektion.
Not so much.
Man vill ju till exempel inte att den där sista bilden dyker upp när man söker jobb och blivande arbetsgivaren är ute och googlar för att kolla att den där vassa projektledaren är så proffsig som han påstår. Då vill man ju att någon av de andra bilderna hamnar först i sökrutan såklart.
Jag ÄR för övrigt ute och söker jobb! Har ett alldeles fantastiskt drömjobb på gång, men om det skiter sig så lär jag återkomma med en desperat vädjan här på bloggen inom kort, så ni kan väl kolla runt lite redan nu?
Tack, det var snällt.
13 augusti, 2012
Sunköl vs Brewdog
Grannen ställde till med en intressant ölprovning härförleden. Syftet var att ta reda på exakt hur usla systembolagets storsäljare i ölsortimentet egentligen är. Och om det kanske är så att ett par av dem ändå är hyfsat drickbara. Fem öl, alla med det obegripliga tilläggsnamnet "Export" hälldes upp och provningsdeltagarna skred till verket.
Med risk för att återigen bli kallad ölposör av Wayne Nilsson, kungen av sunk, redovisar jag härmed resultatet:
Nej, de är inte drickbara. Köp en ramlösa och häll i en skvätt hemkört så smakar det ungefär samma sak och det blir antagligen betydligt billigare. Samtliga fem öl luktade exakt precis samma sak utom möjligtvis Carlsberg Export som inte luktade någonting.
Om man nu måste lyfta fram något av ölen så får det bli Norrlands Guld där man åtminstone kunde ana en ton av malt. Mariestad var en annan "favorit" och dessa båda öl undvek betyget "totalt värdelös" och hamnade istället i den högre klassen "riktigt dåligt".
Så sluta nu att dricka dessa missfoster till "öl" och ge er på öl från Brewdog istället. För vi provade ett gäng sådana också, med betydligt bättre resultat:
Nämen titta, riktig öl! Bäst i den här testen var nog Challenger, en av fyra i Brewdogs fyrpack "IPA is Dead" där alla flaskor innehåller samma ölbas men humlats med varsin humlesort. Challenger hade ett angenämt drag av "smör på popcorn" i doften följt av rejäl beska och eldig alkohol. Riktigt bra.
Att jämföra fem lager med ett gäng IPA är naturligtvis som att jämföra äpplen och blomkål men nu var det så vi gjorde, och eftersom vi nästan alltid gör rätt så kommer eventuella klagomål ändå att ignoreras, så dont bother.
Upprymd av denna provning är jag nu på jakt efter alla systembolagets öl från Brewdog, en flaska av varje, så vi en gång för alla kan bestämma vilken öl som är godast. Enligt en snabb kontroll på systembolagets hemsida finns det 18 stycken:
5 AM Saint
Alice Porter
Chaos Theory
Dogma
Galaxy
Challenger
HBC
Motueka
Punk IPA, flaska
Punk IPA, burk
Dog A
77 Lager
Zeitgeist
Trashy Blonde
Nanny State
Hardcore IPA
Rip Tide
Tokyo
Just nu saknar jag bara de två sistnämnda samt Punk IPAn på burk.
Återkommer med resultat och en ogenerad och partisk hyllning av detta fantastiska bryggeri som jag är så stolt delägare i.
07 augusti, 2012
Varför jag aldrig kan bli elektriker
Det är inte för rädslan att få en liten stöt då och då, och det där med att skruva fast ledningar på rätt ställen borde jag också klara av efter lite studier. Proppar kan jag redan byta, och med tiden kommer jag säkert att kunna förstå komplicerade kopplingscheman också. Som det här till exempel:
Inte ens fackspråket avskräcker eftersom jag är rätt bra på att komma ihåg komplicerade ord, ofta med hjälp av poetiska ramsor som jag hittar på. Ett exempel är den här bilden:
Inte helt lätt att memorera som ni ser, men om man tänker på rimmet "anod, katod, lysdiod" så blir det ju som ni märker genast lite lättare.
Skälet till att jag aldrig kommer att bli elektriker är snarare av fysisk natur, jag saknar styrkan, smidigheten och kroppskontrollen helt enkelt. Det förstod jag i helgen, när jag hade besök av en kompis som är elektriker på riktigt. Ja ni ser ju själva.
Sådär skulle jag nog kunna ligga iofs, problemet är att jag aldrig skulle kunna ta mig vare sig dit eller därifrån.
Så här skulle jag inte kunna stå ens om någon höll i mig.
Och så här skulle jag faktiskt aldrig göra i någon annans kök, ens om jag kunde.
Jag bliver således vid min läst och sitter i en kontorsstol även i fortsättningen. Något jag för övrigt utvecklat till ren perfektion.
Inte ens fackspråket avskräcker eftersom jag är rätt bra på att komma ihåg komplicerade ord, ofta med hjälp av poetiska ramsor som jag hittar på. Ett exempel är den här bilden:
Inte helt lätt att memorera som ni ser, men om man tänker på rimmet "anod, katod, lysdiod" så blir det ju som ni märker genast lite lättare.
Skälet till att jag aldrig kommer att bli elektriker är snarare av fysisk natur, jag saknar styrkan, smidigheten och kroppskontrollen helt enkelt. Det förstod jag i helgen, när jag hade besök av en kompis som är elektriker på riktigt. Ja ni ser ju själva.
Sådär skulle jag nog kunna ligga iofs, problemet är att jag aldrig skulle kunna ta mig vare sig dit eller därifrån.
Så här skulle jag inte kunna stå ens om någon höll i mig.
Och så här skulle jag faktiskt aldrig göra i någon annans kök, ens om jag kunde.
Jag bliver således vid min läst och sitter i en kontorsstol även i fortsättningen. Något jag för övrigt utvecklat till ren perfektion.
27 juli, 2012
Tillbaka! Fetare än någonsin!
Semestern har varit bra. Det kan man se på den sladdriga, blobbiga utväxt jag skaffat mig ungefär mitt på kroppen. 5-6 kg väger den, är klotrund och relativt hårig. Den blir ju inte så lätt att förklara för min tränare på Balance som antagligen redan nu sitter och smider planer kring hur jag bör straffas för mitt hälsovådliga leverne under tiden han har haft semester.
Men jag hänger inte läpp för det, för magen är ett resultat av ett målmedvetet frosseri i livets goda och är bland mycket annat uppbyggd av snabba men goda kolhydrater, hårt reducerade feta mejeriprodukter smaksatta med tryffel, samt floder av vin från norra Italien och öl från Brewdog.
Så det var det fan värt.
Semestern har jag tillbringat runt Garda-sjön i Italien, världens bästa land. Bästa boendet på resan var utan tvekan vingården Le Preseglie, och den ligger exakt här:
Dit ska man åka. Vi hyrde en trerumslägenhet med kök i 5 dagar för strax under 7.000 kr vilket under högsäsong måste anses vara ett kap. Dessutom producerar de en Passito, ett av de godaste söta vita viner jag har druckit. Och jag har druckit på tok för mycket söta vita viner i mina dagar.
Tittar man lite närmare på Le Preseglie så ser det ut så här:
Och tittar man jättenära så ser det ut så här:
Fina bilder va? De har min dotter Malin tagit. Den första dessutom med risk för sitt eget liv, när vi av resesällskapet tvingades ut på kulturell utflykt och upp i La Torre di San Martino della Battaglia där bilden togs. Tornet kan anas i bakgrunden på den här bilden, med alla torns torn i förgrunden.
Vi bodde också i Limone vid norra Gardasjön och på Monte Isola, Europas största ö som ligger i en sjö. Sjön ifråga heter Iseo och ligger strax väster om Garda. Alla tre ställen når man enkelt med bil, under förutsättning att man landar i Bergamo och hyr en.
12 fantastiska dagar, time and money well spent.
Resten av semestern tillbringade vi på västkusten, i Halmstad och Helsingborg, där vi har släkt och vänner som vi kunde våldgästa efter att vi bränt alla pengar i Italien. Mycket trevligt även det, och det är inte omöjligt att jag återkommer med lite bilder från det också.
Men nu är det slut på semester och det är väl lika bra det, för någon måtta får det faktiskt vara. Dessutom är ju den här post-semester tiden rätt mysig. Man lallar in på jobbet vid tiorycket, tar en tretimmarslunch på någon uteservering och åker hem klockan 14 och dricker rödvin. Om man nu inte är en flitig Lutheransk konsult som jag vill säga.
Ha nu en fortsatt trevlig semester, för ni är bergis lediga nästa vecka också era jävlar.
Men jag hänger inte läpp för det, för magen är ett resultat av ett målmedvetet frosseri i livets goda och är bland mycket annat uppbyggd av snabba men goda kolhydrater, hårt reducerade feta mejeriprodukter smaksatta med tryffel, samt floder av vin från norra Italien och öl från Brewdog.
Så det var det fan värt.
Semestern har jag tillbringat runt Garda-sjön i Italien, världens bästa land. Bästa boendet på resan var utan tvekan vingården Le Preseglie, och den ligger exakt här:
Dit ska man åka. Vi hyrde en trerumslägenhet med kök i 5 dagar för strax under 7.000 kr vilket under högsäsong måste anses vara ett kap. Dessutom producerar de en Passito, ett av de godaste söta vita viner jag har druckit. Och jag har druckit på tok för mycket söta vita viner i mina dagar.
Tittar man lite närmare på Le Preseglie så ser det ut så här:
Och tittar man jättenära så ser det ut så här:
Fina bilder va? De har min dotter Malin tagit. Den första dessutom med risk för sitt eget liv, när vi av resesällskapet tvingades ut på kulturell utflykt och upp i La Torre di San Martino della Battaglia där bilden togs. Tornet kan anas i bakgrunden på den här bilden, med alla torns torn i förgrunden.
Vi bodde också i Limone vid norra Gardasjön och på Monte Isola, Europas största ö som ligger i en sjö. Sjön ifråga heter Iseo och ligger strax väster om Garda. Alla tre ställen når man enkelt med bil, under förutsättning att man landar i Bergamo och hyr en.
12 fantastiska dagar, time and money well spent.
Resten av semestern tillbringade vi på västkusten, i Halmstad och Helsingborg, där vi har släkt och vänner som vi kunde våldgästa efter att vi bränt alla pengar i Italien. Mycket trevligt även det, och det är inte omöjligt att jag återkommer med lite bilder från det också.
Men nu är det slut på semester och det är väl lika bra det, för någon måtta får det faktiskt vara. Dessutom är ju den här post-semester tiden rätt mysig. Man lallar in på jobbet vid tiorycket, tar en tretimmarslunch på någon uteservering och åker hem klockan 14 och dricker rödvin. Om man nu inte är en flitig Lutheransk konsult som jag vill säga.
Ha nu en fortsatt trevlig semester, för ni är bergis lediga nästa vecka också era jävlar.
20 juni, 2012
Eskilstuna-Göteborg-Bergamo
Eskilstuna!
I lördags var jag på Eskilstuna Ölfestival! Och provade en väldig massa öl, tex Eskilstuna Ölkulturs 'Anders dubbel-IPA' som jag för säkerhets skull provade tre gånger.
Och öl i all ära, men höjdpunkten var faktiskt när jag sprang på den här snubben.
Det här är Darren, som driver bloggen BeerSweden. Det hade jag ingen aning om då, jag var mest imponerad av att han gick omkring med ett Brewdog skal till sin Iphone. Det visade sig att han jobbade med Brewdog, detta förträffliga lilla ölbryggeri, och dessutom var mannen bakom Brewdogs svenska flirt, ölen Hello my name is Ingrid. Mån om att framhålla det faktum att jag kände till ölen så började jag ur minnet recitera den briljanta presentationstexten på flaskans baksida, men då log han bara och sa "I know, I wrote that". Så jag var ju bara tvungen att fota karln.
Bra ölfestival det där, till och med Wayne Nilsson var där så missa inte det nästa år.
Göteborg!
Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag äntligen få till det och äta på Hello Monkey. En restaurang i Göteborg som Ulrika Good tipsade mig om för evigheter sedan men som jag trots otaliga resor till Göteborg lyckats missa varenda gång. Men den som väntar på något gott!
Hello Monkey är en "asiatisk-australisk fusion" med inriktning på Dim Sum och (nyligen) Korean BBQ. Och de lyckas alldeles utmärkt. Det här var vad jag åt:
Dim sum mix. Räkdumpling, koreansk vårrulle, goyzadumpling och kycklingdumpling.
Väldigt gott, men kanske lite för snälla smaker för mig.
Koreansk pannkaka fylld med långbakad grissida, ssäm jang och koriandergurka.
Grissida, denna förträffliga lilla anrättning, inlindad i en pannkaka tillsammans med ssäm jang och koriandergurka. Doppas i bönsås och är så gott så man nästan gråter en liten skvätt, om man nu är på det humöret.
Crispy porkskinsallad med syltad vattenmelon och tomat- och chilivinägrett.
Gris, detta förträffliga lilla djur, denna gång i form av krispig svål på en sallad av vattenmelon. Hett och svalt, salt och sött i en alldeles utmärkt kombination.
Hello Monkey kommer att vara mitt förstaval på göteborgsresorna ett bra tag framöver. Missa alltså inte detta heller. Finns både på Linnégatan och på Magasingatan, denna förträffliga lilla gata.
Bergamo!
Här har jag inte varit än, men jag landar där på tisdag kväll och jag utgår från att det blir alldeles fantastiskt. Ingen dator, ingen mobil. Bara mat, vin, familj och vänner. Längtar något alldeles oerhört.
Jag avslutar med den finaste etiketten från Ölfestivalen. Vet inte vad det är med den där bilden, den är bara väldigt fin på något vis. Ha en trevlig sommar!
I lördags var jag på Eskilstuna Ölfestival! Och provade en väldig massa öl, tex Eskilstuna Ölkulturs 'Anders dubbel-IPA' som jag för säkerhets skull provade tre gånger.
Och öl i all ära, men höjdpunkten var faktiskt när jag sprang på den här snubben.
Det här är Darren, som driver bloggen BeerSweden. Det hade jag ingen aning om då, jag var mest imponerad av att han gick omkring med ett Brewdog skal till sin Iphone. Det visade sig att han jobbade med Brewdog, detta förträffliga lilla ölbryggeri, och dessutom var mannen bakom Brewdogs svenska flirt, ölen Hello my name is Ingrid. Mån om att framhålla det faktum att jag kände till ölen så började jag ur minnet recitera den briljanta presentationstexten på flaskans baksida, men då log han bara och sa "I know, I wrote that". Så jag var ju bara tvungen att fota karln.
Bra ölfestival det där, till och med Wayne Nilsson var där så missa inte det nästa år.
Göteborg!
Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag äntligen få till det och äta på Hello Monkey. En restaurang i Göteborg som Ulrika Good tipsade mig om för evigheter sedan men som jag trots otaliga resor till Göteborg lyckats missa varenda gång. Men den som väntar på något gott!
Hello Monkey är en "asiatisk-australisk fusion" med inriktning på Dim Sum och (nyligen) Korean BBQ. Och de lyckas alldeles utmärkt. Det här var vad jag åt:
Dim sum mix. Räkdumpling, koreansk vårrulle, goyzadumpling och kycklingdumpling.
Väldigt gott, men kanske lite för snälla smaker för mig.
Koreansk pannkaka fylld med långbakad grissida, ssäm jang och koriandergurka.
Grissida, denna förträffliga lilla anrättning, inlindad i en pannkaka tillsammans med ssäm jang och koriandergurka. Doppas i bönsås och är så gott så man nästan gråter en liten skvätt, om man nu är på det humöret.
Crispy porkskinsallad med syltad vattenmelon och tomat- och chilivinägrett.
Gris, detta förträffliga lilla djur, denna gång i form av krispig svål på en sallad av vattenmelon. Hett och svalt, salt och sött i en alldeles utmärkt kombination.
Hello Monkey kommer att vara mitt förstaval på göteborgsresorna ett bra tag framöver. Missa alltså inte detta heller. Finns både på Linnégatan och på Magasingatan, denna förträffliga lilla gata.
Bergamo!
Här har jag inte varit än, men jag landar där på tisdag kväll och jag utgår från att det blir alldeles fantastiskt. Ingen dator, ingen mobil. Bara mat, vin, familj och vänner. Längtar något alldeles oerhört.
Jag avslutar med den finaste etiketten från Ölfestivalen. Vet inte vad det är med den där bilden, den är bara väldigt fin på något vis. Ha en trevlig sommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
