Jag har gått och blivit rejvare på gamla dagar. Och det var ju rätt oväntat faktiskt, även för mig.
Allt började med att min polare i Helsingborg fyllde 50 för några månader sedan och bjöd på stort spektakel till fest, med matlagning med stjärnkockar, champagnebufféer och 50-åriga viner (och gäster). Häromdagen dök han plötsligt upp i Stockholm och ville bli firad igen, och hade dessutom med sig sex biljetter till Swedish House Mafias avskedskonsert på Friends Arena.
Nu var jag inte helt lättövertalad, jag hade massor att göra på jobbet (jag gör ju raketkarriär på ICA nuförtiden, det har jag nämnt va?) och dessutom hade jag knappt hört talas om Swedish House Mafia. Så jag försökte slingra mig ur det där så gott jag kunde men det slutade ändå med att jag stod där kl 21.00 när de brakade igång med Greyhound, den enda låten jag kände igen. Och på den vägen är det.
SHM, som vi rejvare säger, är numera allt jag lyssnar på, med några få avbrott för en och annan podcast. Det enda som saknas nu är en fräsig rejvmössa och lite knark. Och taktkänsla. Sen är jag fan rejvare på riktigt.
Resten av helgen ägnade vi alltså åt att ånyo fira denne 50-åring, dels genom att äta en utsökt brunch på Berns Asiatiska, inte så 'House' kanske men bra ändå, för att sedan ägna resten av tiden åt vår favoritsysselsättning, laga mat och dricka viner som vi inte har råd med. Utan att skryta (eller jo, egentligen bara därför) så publicerar jag en bild på kvällens näst bästa vin:
Födelsedagsbarnet fick också sabrera en magnumskumpa med hjälp av en slalomskida.
Resten är hemligt. Stort tack till det alltid lika ljuvliga värdparet och övriga inblandade, lika ljuvliga dom.
Nej hörrni, nu ska jag gå och sova. Eller rejva! Rejva menar jag!
2 kommentarer:
God fortsättning!
Jag har inte läst en enda blogg de senaste halvåret, din blev den första när jag sakta börjar igen. Hoppas du får ett bra 2013. Kram
Helén: Bra val, kram på dig!
Skicka en kommentar