Brewdog vs Brewdog vs Brewdog

Efter ett oerhört seriöst researcharbete, s.k. googling, och otaliga inköpsresor meddelst SL-kort till i stort sett samtliga systembolagsbutiker i Norrort fick jag äntligen ihop min samling av alla Brewdog öl som på laglig väg går att få tag på i Sverige.

Så här såg det ut när det var klart, och det enda som nu återstod för att en gång för alla kunna avgöra vilken Brewdog som är bäst var att boka en tid för provning, inhandla 72 ölprovarglas (ICAs egna varor-plastmuggar), analysera, utvärdera och fastställa själva provningsprocessen samt ringa de tre Brewdogexperterna Lennart, Bitte och Bo.



Själva provningsprocessen är naturligtvis väldigt viktig vid den här typen av provningar. Jag valde metoden "gruppspel-slutspel", och för att inte några förhandsfavoriter skulle mötas redan i kvartsfinal genomfördes en mycket noggrann seedning av startfältet, vilket ledde till uppdelningen i sex grupper med tre öl i varje grupp.

Reglerna var enkla. Gruppvinnaren och de två bästa tvåorna från de sex grupperna går till kvartsfinal. Övriga är utslagna och drickes omedelbart upp. Gruppindelningen blev som följer:

Eastern Conference

En inte helt enkel grupp. Punk IPA, som på förhand utsetts till en av storfavoriterna möter alltså Dogma, en lite mystisk och mörk öl, samt den balanserade men ändå totalt oförutsägbara Chaos Theory som på förhand betraktades som en potentiell gruppvinnarskräll.

Nu blev det inte så spännande. Punk IPA:n dominerade totalt och vann gruppen mycket komfortabelt före Chaos Theory och blev alltså den första ölen att gå till kvartsfinal.

Western Conference

Galaxy, Motueka, och Challenger. Eller "The Hanson Brothers", och då syftar jag inte på den outhärdliga popgruppen som hade en hit med den lika outhärdliga låten Mmm Bop, utan de lite tuffare bröderna från filmen Slapshot från 1977. Samma ölbas men kryddad med olika humlesorter. Svårt värre, men Galaxy vann till slut med sina lite mer deffade humlemuskler.

Northern Conference

"Svartingarna", som Bosse Hansson skulle ha uttryckt det, men det här är en modern och upplyst blogg och jag såväl som övriga i ölprovargruppen tar naturligtvis kraftigt avstånd från sådana dumheter och hopplöst föråldrade värderingar. Vann gjorde i alla fall lite överraskande Alice Porter, den kanske mildaste av dessa tre rökbomber. Grattis och lycka till i slutspelet, sa vi till Alice och gick vidare med provningen.

Southern Conference

Lättviktarna i sammanhanget. Tre lite ljusare öl, varav en som dessutom hade fräckheten att vara alkoholfri. Trashy Blonde vann knappt före en besviken 77 Lager och därmed kom även förhandstipsen för denna grupp på skam. Skämdes gjorde även Nanny State som kom toksist.

Another Conference

Här samlades de riktiga kraftpaketen AB10, DogA och den klart dopade Tokyo som vägde in på smått sjuka 18,2 volymprocent. Trots massiv alkoholhalt i alla tre ölen, och trots att var och en var dyrare i inköp än en bättre flaska rödvin så ville vi egentligen inte skicka någon av dem till slutspel. Märkliga öl det här, men till slut kunde vi enas om att AB10 var bäst eftersom den var dyrast och dessutom utrustad med en flådig champagnekork.

The Last Conference

Den sista gruppen blev en riktig rysare. Min gamla favorit Hardcore IPA ställdes öga mot öga med Lelles lilla ölförälskelse 5 AM Saint. HBC, den fjärde av Hanson bröderna, var med mest som utsmyckning och var lika uträknad som AIK är i den allsvenska guldstriden. Men bollen är rund och det visade sig efter poängräkningen (och omräkning, och omräkning) att Hardcore IPA vann gruppen och att jordbävningsskrällen HBC tog hand om andraplatsen och därmed grusade 5 AM Saints förhoppningar om att åtminstone ta sig vidare som bästa tvåa.

Gnäll, gnissel och högljudda krav på regelförändringar, wild cards och provningsgeneralens omedelbara avgång följde, men regler är regler och 5 AM Saint var utslagen redan i gruppspelet.

Efter en kort (nåja) kisspaus, var det således dags för slutspel. Och om detta får ni läsa nästa gång jag får tummen ur.

God kväll.