11 november, 2010

On the run



Jag har märkt att jag hela tiden måste ha något kul att se fram emot för att må bra. Det kanske alltid har varit så men i så fall är det väldigt mycket tydligare nu. Problemet är att jag är hyfsat svårroad och saker jag tycker är kul tenderar att vara väldigt dyra. Goda middagar på bra restauranger eller resor till exotiska ställen som Kap Verde, Singapore och Sundsvall.

Just den här tiden på året brukar jag, liksom säkert många andra, ha jul och nyårsledigheterna att klamra mig fast vid för att orka med att skrapa bilrutor, skotta snö och överleva mörker. Men det funkar ju inte längre, jul och nyår kommer ju under flera år framöver snarare att vara ångestframkallande än batteriladdande.

Så jag bokade en resa till Thailand. Inte över jul och nyår, det får vi försöka härda ut här hemma, utan direkt efteråt. Vi åker lagom till skolorna börjar och är borta lite drygt två veckor. Vilket innebär att vi är långt långt borta den dagen när det gått ett år sedan allt gick fel.

Och när vi sedan kommer hem är det nog bra om jag kan hitta lite andra, billigare, aktiviteter att se fram emot.

För det kostar att vara på flykt.

10 kommentarer:

XXX sa...

Å Martin, nu gråter hela den hemska tvillingen. Men det är klart att ni ska åka. Och ärligt talat, Sundsvall e inte ett dugg roligt så här års.
För att göra nästa resa hit billigare så kvarstår mitt erbjudande från i våras.

Melker sa...

Thailand, härligt! Vart i thailand hamnar ni? :-)
Vi sticker till Koh Lanta efter jul och kommer hem i maj.
Den 18 januari skickar jag upp en Kom loy (rislykta)från stranden och sänder en tanke till Linus och till er andra i er goa familj!
Kram

Markattan sa...

Ja fy tusan, ett liv i flykt är kostsamt, på ett eller annat sätt. Troligast på fler. Hoppas att resan kan hålla det fasansfulla stången.

Markattan sträcker ut en varm hand till dig och de dina

Anonym sa...

Bra beslut att resa bort! Men du vad snygg du var på bilden med den grönrutiga skjortan på din vinprovarkompis blogg, den måste du visa upp Så all får se vilken goding du är. Hälsar Ullis kompis Mamma Mu/Kram

Du skriver alltid så berörande<3

Dehäreja sa...

Vet att ni kämpar på tappert som tusan! Älskar er <3

Anonym sa...

Man hoppas verkligen att Karma-lagen griper in.
Och öser in lite extrapengar till er.

Christina sa...

Underbart. Då tar ni över när vi tre åker hem. Och flykt ... det är ändå, i mina ögon, det ni minst av allt håller på med.
<3 <3

karibien sa...

Aj. Det var hög igenkänningsfaktor på det där.

Klok som du är har du förstås vett att bromsa i tid. Det är inte kul alls att ha slut reskassa medan det bränner under fötterna.

Det låter jättebra att fundera lite över prislappen på flyktresandet - efter Thailandsresan och årsdagen. Man behöver göra nåt bra av den dagen.

Jag har aldrig förstått mig på dem som tänder ljus och lägger blommor vid vägkanter och olycksplatser. Jag vill ju minnas och lägga vikt inte vid hur och var min man dog - utan vid hur han levat.

Må ni få en jättefin Thailandsresa och en mjuk landning

Kram

Malde sa...

Kan bara krama om så här på håll...

Får se hur vi klarar detta första år. Yngsta Sonens födelsedag har vi i alla fall klarat av. Tack för att vi har mina brorsbarn på 2,5 och 4,5 år. Då kan man bara vara i nuet med dem. De är underbara <3

Sus sa...

Har det verkligen snart gått ett år?
Otroligt.
Och skönt kanske? Tiden läker alla sår. Klyschigt, men det är ju faktiskt så.

Att saknaden inte försvinner är en annan sak.