Singapore Dag 2

Söndag. Brunchdag.

Det blev vare sig frukost eller middag idag, men brunch. Dagens brunch innehöll nämligen all energi jag behövde för hela dagen. Och för hela resan faktiskt, även om jag funderar på att äta något lätt på typ torsdag, man måste ju vara social också.

Energikällan för dagen var gåsen, och mer specifikt dess lever. En mousserad sak på grovt bröd var kanon, men höjdaren var den färska stekta, serverad på en liten sked med äppelkompott. Efter fjärde rundan dit fick jag onda ögat av kocken, och fick skamset gå vidare till den övriga buffén. Som inte heller var så pjåkig.

Det finns inte tillräckligt med bokstäver på internet för att beskriva allt jag åt så här kommer en massa bilder huller om buller istället, så får ni dra era egna slutsatser.


Man kan bara bära fyra sådana här i taget.



Fullertons mosbricka. Gåslevern i mitten.



Efterrätt med passionsfruktstema.



Gåslever, gåslever, gåslever och två sashimibitar.



Sushin fick vara. Ris kan man äta hemma.



Fast det här riset funkar. Risotto som tillagas inuti en bautaparmesanost.



Creme Brulée. Och även om den är felstavad så var den förjävla god.

Ostron, pilgrimsmussla, hummer och en jätteräka. Och en citron full med C-vitamin.

Varje gång han vände sig om så tog jag en gåslever till.

Sashimi, med den gudomliga svärdfisken till höger.

Något litet till kaffet.

Allt som serveras med is är gott.

Och inte blev det speciellt dyrt heller, eftersom Ulrik betalade. Det kan jag således också rekommendera.

Ja, det var det hela. Eller det var det ju inte, men jag är för däst för att orka ladda upp fler bilder.

Ha nu en bra dag ni också.

Singapore Dag 1.

Efter en halv evighet kom jag till slut fram till Singapore. Gick, för att undvika dödsstraffet, på rött i tullen för att betala för mitt medhavda snus som nolltolereras här i landet. Men eftersom det inte stod någon tullrepresentant där så sparade jag 400 kr i tull, vilket kompenserar förlusten av en 200 gramsburk Kalix löjrom som inhandlades på Arlanda och konfiskerades av en nitisk tjänsteman i säkerhetskontrollen i Bangkok!

Nåväl, jag har bloggat lite om första vinprovningen redan, men inte här utan här.

Vi hörs!

Ett kornblått slösse

Ända sedan jag började resa till fjärran östern med jobbet så har Den Hemska Tvillingen tjatat om att jag ska köpa ett kornblått slösse.

Och det har inte varit helt lätt att hitta något sådant, främst beroende på att jag inte vet vad ett slösse är för något. Ärligt talat så vet jag inte hur färgen kornblå ser ut heller, men det har jag pratat tyst om och utgått från att hon skulle vara nöjd bara jag hittade ett slösse i vilken blå nyans som helst.

I och med den kommande Singapore resan har debatten startat på nytt, så idag gav jag mig fan på att ta reda på vad ett slösse kan vara. Och lyckades! På en märklig sida på internet som handlar om dialekter så hittade jag den här bilden från "Ordboken öfver svenska allmogespråket":



Vet inte om ni ser, men definitionen på ett slösse är:

"Slösse 1: groft tygstycke, odugligt tygstycke, stort söndrigt skynke af vävnad".

Vad Den Hemska Tvillingen ska med ett odugligt tygstycke till tänker jag inte lägga mig i, antagligen vill vi inte ens veta det.

Men det var den andra betydelsen av slösse som jag fastnade för. Enligt samma ordbok betyder nämligen slösse också:

"Slösse 2: oblygt qvinnfolk, vårdslöst fruntimmer".

Nu har ju jag träffat denne tvilling en gång, och hur frestande det än är att uttala mig mig om huruvida denna beskrivning skulle kunna stämma in på henne eller ej så väljer jag nog att ligga lite lågt även här.

Bild och slössedefinitioner har jag hämtat från denna utmärkta hemsida.

Mot Asien!

På fredag åker jag till Singapore för att hälsa på min kompis Ulrik. Inte en dag för tidigt, den här resan har jag sett fram emot i flera månader nu. Dessutom har det varit väldigt mycket på jobbet senaste tiden, så en veckas vin och matorgie i Asien är inte bara rättvist, det är välkommet också. Och på sin plats. Välförtjänt. Och rättvist igen.

Det är också med glädje jag tagit emot beskedet att Ulrik skadat sin fot riktigt ordentligt, vilket omöjliggör alla former av aktiviteter kopplade till motion som jag möjligtvis kunde ha drabbats av annars. Så här såg han ut för en vecka sedan.



Det enda man kan göra med en sån där fot är att sitta ned och äta och dricka. Vilket täcker in samtliga punkter på min agenda för resan.

Resten av familjen åker också till solen så dom är det inte heller synd om, mer än vanligt då. Just nu är det lite oklart exakt var de hamnar men det klarnar förhoppningsvis inom någon dag.

Och ni håller ställningarna här hemma medan jag är borta va? Shall we say so?

Ännu en framgång

I lördags fick jag utmärkelsen Guldkastrullen för "en utmärkt anordnad middag med exceptionell mat och perfekt matchade viner". Och det är ju alltid kul att bli uppmärksammad när man åstadkommit något utöver det vanliga!

Nu fick jag visserligen utmärkelsen av mig själv, men jag tycker ändå att det är viktig att notera hur bra middagen var och hur värd jag var priset. Jag är faktiskt rätt säker på att om det funnits ett riktigt Guldkastrullspris, med en sån där jury och grejor, så hade jag varit däruppe och fajtats om den.

Mitt hemliga vapen är nämligen Brynt Vispat Smör. Känn på den. Sånt äter man bara på riktigt fina restauranger, men nu har jag lyckats fixa det hemma och med det kommer matlagningspriserna, inbillade eller ej, att strömma in.

Och för att visa hur tacksam jag är för att ni läser min blogg så får nu alla mina trogna läsare ta del av det recept som en gång för alla gör er till matlagningslegendarer i era respektive bekantskapskretsar.

1. Bryn smör i en kastrull. När det börjar få lite färg och dofta svagt av kola så är det klart.

2. Låt svalna tills smöret har stelnat. (Det här klarar de flesta.)

3. Skrapa över allt utom den eventuellt lite för brända bottensatsen i en skål.

4. Vispa upp smöret med elvisp och strö på lite flingsalt innan servering.

5. Ätes tillsammans med bröd, eftersom det kan se lite äckligt frosseriaktigt ut om man äter smöret med sked som enda tillbehör. Påpekade min fru.

Jag hade gärna visat en bild på skapelsen men jag hann inte fota eftersom jag var alltför upptagen med att äta smör.

Makalöst gott.

Det som aldrig händer

Och ändå händer det varje dag. Snubblade på den här bloggen och åker 9 månader tillbaka i tiden. Gå gärna in på Maldes blogg och ge henne en digital kram, så som ni gjorde och fortfarande gör med mig.

Inga ord hjälper under den första tiden, men omtanken värmer mer än man kanske tror. Och orden ni lämnar finns kvar, som en framtida hjälp när den tiden kommer.

Tack!

Gangsta-Fasching

Igår bestämde jag mig för att göra en tatuering, och idag åkte jag för första gången fast för fortkörning.

Det här är en utveckling helt i min smak. Jag håller på att bli lite farlig helt enkelt. Och om det nu är sant att snälla pojkar aldrig får kyssa vackra flickor så borde antalet vackra flickor som vill gosa med mig att öka lavinartat nu.

Härliga tider!

Nu ska jag svälja en kondom heroin och försöka ta mig igenom tullen i Singapore.

Om min överarm

Jag tänkte tatuera in den här vinetiketten på min vänstra överarm. Årgång 1995.



Det här kan mycket väl vara en av mina bättre idéer på rätt länge faktiskt! Det skulle i och för sig också kunna vara en av de lite sämre, det skulle det ju kunna vara. Men det enda sättet att ta reda på om det var en bra eller dålig idé, åtminstone som jag kan komma på, är ju att tauera in skiten så får vi se.

Återkommer i december med bild på resultatet.

Med lite perspektiv

Hur gick det till? Hur kom jag ända hit? Utan att dö eller bli galen?

Jag har ingen aning. Det har snart gått nio månader och det enda jag vet är att jag är här nu, och att nu är väldigt mycket bättre än då. Och det får bli mitt sätt att överleva. För även om ingenting är bra idag så är det ändå väldigt mycket bättre än då, när det hände och månaderna som följde. Så jag lever på den skillnaden, och vetskapen om att den skillnaden blir lite större för varje månad som går.

För ibland så ser jag faktiskt livet, hur det kanske, kanske skulle kunna komma att bli. Stunder med äkta skratt och ingen klump i magen. Det är inga långa stunder och de kommer inte ofta men de finns här nu. Korta stunder när jag nästan lever på riktigt. Det som jag aldrig trodde skulle kunna hända, händer.

Så när jag ser bakåt så inser jag hur otroligt långt jag har kommit, men tittar jag framåt så ser jag ju också att jag har en oerhört lång resa framför mig, som knappt ens har börjat. I januari skrev jag om saker jag hade framför mig, saker som måste göras. Rensa bland Linus grejor, tömma hans rum, gå till platsen där han låg, se rörliga bilder, lyssna på hans gitarr och röst. Inget av det har jag gjort, jag har inte ens varit i närheten av att överväga det.

Och det är just därför som jag måste ta en dag i taget, och hela tiden relatera till det som varit. Jag ser hellre det jag HAR lyckats göra än det som jag har kvar. På måndag börjar jag jobba heltid. Jag har börjat träna igen. Jag sover utan tabletter. Fullständigt omöjligt för bara några månader sedan, till och med i tanken.

Så glimtarna av äkta liv är det som håller mig uppe nu. Jag vill så gärna ha mer av det. Och i de allra ljusaste stunderna så tror jag på riktigt att det faktiskt kan bli så.