Små irriterande jävla saker

1. Jag kan inte lära mig att stava till "bröllop".

Det går helt enkelt inte. Varje gång jag ska skriva ordet bröllop blir jag helt apatisk. Heter det bröllop eller brölopp? När man läser ordet så känns det ju lite som att "bröllop" borde vara mest rätt, "brölopp" ser ju helt sjukt ut. Men jag är aldrig säker, och måste alltid kolla upp det.

Hur kan man inte lära sig att stava till ett ord fast man faktiskt försöker, sedan trettio år tillbaka? Det innehåller ju inte ens några avancerade Sche-ljud att hålla reda på. Fast det finns liksom inget att hänga upp stavningen på, som man kan göra med alltid och aldrig tex. "Alltid stavas alltid..." osv. Men bröllop? Finns inga ramsor. "Bröd" och "lopp" skulle man ju kunna tänka på, men då blir det ju brö-lopp lik förbannat!

Hursomhelst, det är jävligt irriterande.

2. Jag kan för mitt liv inte memorera receptet på pannkaka.

Världshistoriens mest simpla recept. Ägg, mjöl och mjölk. 1 dl mer mjöl än antal ägg, och hälften så mycket mjöl som mjölk. Omöjligt. Jag får bläddra i ICA:s kokbok varje gång jag ska göra pannkaka. Varenda jävla gång. Det enda jag kan komma ihåg är att det ska vara 1 ägg per portion, efter det är det helt tomt i huvudet.

(Två ägg per person i vår familj eftersom ungarna käkar en 7-8 var. Och frugan ingen eftersom "det bara är tomma kolhydrater" (uttalas med gnällig röst och nedlåtande, lätt överlägsen ton).

3. Uttrycket "Tomma kolhydrater".

Kolhydrater måste väl vara kolhydrater, och ingen kolhydrat kan väl vara speciellt "tom"? Framförallt inte tomma kolhydrater, ju fler såna jag käkar desto fetare blir jag. Så det där är ju ren bluff.

Så, nu känns det bättre.