Några bilder från Årets Kock

Precis som jag hade hoppats så vann Klas Lindberg Årets Kock 2012. Trots att han bara hade 13 köttbitar och 14 tallrikar samt att såsen tydligen "spruckit" precis före serveringen så gick det vägen ändå. Nu vet ju både ni och jag att det var det rökta märgsmöret som gjorde det. Han hade kunnat servera bara smöret och ändå vunnit.

Och så här härligt twittrade han sent på kvällen när han spejade ut över Stadshuset och troligtvis försökte begripa vad han ställt till med.


Vilken känsla det där måste varit.

Så här ser han för övrigt ut när han röker smör, eller nåt.



Själv gick jag mest runt och försökte äta mig mätt på de små smakproven som delades ut i montrarna. Jag började med glass, för serverar man glass med smak av brynt smör så får man garanterat ett besök av mig. Faktum är att det till och med kan vara ganska svårt att bli av med mig så länge det finns glass kvar i montern.



Det fortsatte sedan ännu bättre med en kopp Faux Pho i Scans monter. Faux Pho som jag komiskt nog skrev ett inlägg om för bara någon vecka sedan, vilket gjorde att jag kunde känna mig både mallig och trendig hela dagen.



Stärkt av denna framgång frågade jag de här båda herrarna i juryn om de var intresserade av att öppna en kedja med Faux Pho restauranger tillsammans med mig, men då såg de ut så här.



Jag tycker att man ser rätt tydligt vad de tänker, eller hur? Att de tycker det var en briljant idé, men att de tänker starta en sån där utan mig. Blåsa mig liksom, visst? Men då jävlar blir det hårda tag. Stefano borde jag kunna brotta ned med lite vilja och jävlar anamma, problemet blir ju Mathias. Han måste jag ju skjuta med bedövningspil innan jag vågar ge mig på honom. Men jag har ju ingen bedövningspil.

Får fundera på det under helgen.

Slutligen vill jag tacka för en award jag fick av Bina. Det fanns en massa regler kring det där men det är jag för korkad för att begripa, men ett tack ska du ha!

Och så har jag fått en kommentar från Elin. Det var kul! Hon räddade faktiskt den här bloggen en gång.

Om en massa saker

Jag har fått en sifon!



Med en sån här mackapär kan man göra en massa roliga grejor i köket. Man kan till exempel bara låta den stå framme, vilket ofta leder till wow-reaktioner hos lättimpade kock-wannabier. Men man kan också ge sig på att göra D.O.C's ammisar i sitt eget hem, det gjorde jag.

Vad man ska tänka på när man gör D.O.C ammisar (vars recept är superhemligt, så det kan jag inte gå in på här (vilket ju innebär att ni inte kan göra det hemma (vilket leder till att hela det här "att tänka på"-stycket blir rätt meningslöst))) är att se till att smeten inte blir för varm. För smeten innehåller ägg, och ägg koagulerar vid för hög temperatur, visade det sig. Och försök att passera en omelett genom en sifon. Det var inte så lätt det.

Så här såg det dock ut när det var klart.



Och eftersom vi täckte den inte helt lyckade smeten med massor av tillbehör så tycker jag nog att den blev rätt fin ändå. Och smakade bra gjorde den faktiskt också.

Blomkålscréme gav vi oss också på, även den från D.O.C och även det receptet är hemligt. Men en ledtråd ska ni få, se åtminstone till att ha en skål sånt här innan ni börjar.



Slutresultatet blev fantastiskt gott, men idén (min tyvärr) att presentera blomkålskrämen i ett slags Yin and Yang mönster på tallriken funkade inget vidare och blev så förskräckligt fult att jag vägrar visa någon bild.

Apropå årets kock, det får ni ju inte missa! Går av stapeln på onsdag på Stockholm Waterfront och jag är där och hejar på min favorit Klas Lindberg. Så här ser hans förhoppningsvis vinnande rätt ut.


Bild från aretskock.se

Skälet till att just Klas är min favorit ser man uppe till höger på bilden. Rökt märgsmör, serverad på en Morakniv. Märgsmör. Smaka på det ordet. Rökt dessutom, och serverad á part på Morakniv. Fullständigt briljant. När jag blir stor (och tagit reda på var man får tag på märg någonstans OCH hur man röker saker) så ska jag ta det där ett steg till och servera ett halvt kilo av det där smöret, på en fogsvans. Hoppas verkligen han vinner.

Detta om mat. Supertrevlig kväll, tack alla gäster och speciellt tack för sifonen!

Till mat kan man dricka öl, och dricker man öl ofta så snubblar man förr eller senare över en öl från det skotska bryggeriet Brewdog. Och gör man det är det inte osannolikt att man blir så himla förtjust i dessa öl att man önskar sig aktier i bolaget i julklapp. Är man dessutom snäll som jag så slår önskningen in och tack vare en omtänksam fru och en handlingskraftig svägerska är jag nu delägare i bryggeriet Brewdog.



Ägarandelen är väl inte sådär jättestor och rik lär jag ju knappast bli, men "det är inte pengarna Månsson, det är principen" som den där elaka Hasse&Tage gubben sa till en stackars bonde i en film jag såg i julas.

Så nu ser ni till att styra över era ölaffärer till det där bryggeriet framöver. Bra.

Och med detta inlägg om öl och mat så tror jag att vi har täckt in mina intressen ganska väl, så då rundar vi väl av här.

Om två år som gått

De senaste två åren har jag läst Malin Säfstams "När livet stannar" flera gånger. Hon förlorade man och två barn i tsunamin och i sin bok beskriver hon sin och sin sons väg tillbaka till livet. Ett annat liv, men ett liv.

Jag minns att jag inte riktigt kunde förstå hennes beskrivning av livet två år efter händelsen, där hon bland annat skriver att hennes möten med psykologen Louise nu skedde lite mer oplanerat och på språng mellan jobbet och hemmet. Jag kunde då, några månader efter att jag drabbats, inte begripa hur det var möjligt. Trots att jag förstod att det faktiskt var så, att hon naturligtvis inte ljög i sin bok, så var det fullständigt omöjligt att ta till sig att jag kanske också skulle ha det så om två år. Jobba som vanligt, leva ett drägligt liv och planera mina möten med Louise efter hur jobbet såg ut och inte "minst en gång i veckan annars dör jag."

Men så blev det naturligtvis. Jag träffar Louise bara sporadiskt numera. Jag kände själv för ett tag sedan att det började bli dags att trappa ned på samtalen och vi kom överens om att jag nog var "klar", åtminstone med den mest akuta fasen. Det var ett ganska självklart beslut men verkligen inte lätt. Att gå ut genom hennes dörr den där dagen och rakt ut i det riktiga livet var läskigt på riktigt. Men det gick ju det också.

Utan Louise hade jag inte levt idag. Jag hade kanske existerat, men jag hade inte levt ett liv. Så viktigt är det att få professionell hjälp efter en sådan här händelse, åtminstone var det så för mig. Så tack Louise, än så länge går det bra!

Jag behöver givetvis stöd även idag, men det stödet hämtar jag nu nästan uteslutande från mina vänner som funnits där med sina stora hjärtan och övernaturliga tålamod från dag ett. Skulle dom försvinna så skulle jag omedelbart störtdyka rakt ned i mörkret och sitta som ett vrak hos Louise igen. I bästa fall. Men så blir det naturligtvis inte, för mina vänner är de allra bästa.

Saknaden efter Linus är fortfarande obeskrivlig och hela situationen är fortfarande lika overklig som telefonsamtalet med den där polisen som tog över telefonen på Linus skola när jag ringde för att kolla att han kommit fram. Men det går att hantera nu, det är långtifrån lätt men det går. Med vissa undantag kan jag jobba, resa och umgås precis som förut.

Däremot verkar det ta tid att bli av med känslan av att det mesta känns rätt meningslöst, och jag är ofta nedstämd och utan ork. Visst kan jag må bra och ha kul när jag umgås med vänner eller står och misslyckas med ammisar på Divino, men vad spelar det egentligen för roll? Visst är det bättre att må bra än dåligt, men ändå, what's the point liksom? Fast sådär har jag tänkt förut också, och eftersom jag inte kommer på något bra svar så kan jag ju lika gärna försöka ha roligt istället, och stå där och fylla profiteroler med en mascarpone/tryffelblandning och ha ett sånt där belåtet flin i ansiktet som man bara har när man mår bra.

Så jag lever fortfarande efter devisen att ha så kul man kan och det så fort som möjligt, för man vet fan aldrig vad som kommer att hända. Således kommer jag att ha min megavinprovning, när jag tömmer hela vinkällaren, redan i år och inte som planerat på min 50 årsdag av den enkla anledningen att jag inte kunde svara på frågan "varför inte?". Det är också därför jag kommer att göra allt jag kan för att i framtiden kunna jobba i restaurangbranschen men ändå kunna behålla både bil och hus. Och fru. Vi får se hur det går med det.

Så tack alla vänner, IRL och digitala, för att jag kan le igen. Skevt och lite ovant, men dock.

Faux Pho

Bara ett matinlägg till, sen lovar jag att skriva om något annat. Typ whisky.

Faux Pho är vietnamesiska och betyder "Jobbig matbloggare" alternativt "Nudelsoppa med kött". Soppan är en enkel buljongsoppa men där oxbuljongen får smaker från ingefära, vitlök och kanel, ungefär som glögg fast utan vitlök och ingefära. Och oxbuljong.

Och nu ska vi gå igenom exakt hur man gör en lyckad Faux Pho.

Ingredienser för fyra pers:

500g utmärkt ryggbiff
4 dl roliga svampar
1/2 kanelstång
1/2 bit ingefära
1 vitlöksklyfta
1/2 gul lök
1 stjärnanis
2 dl vatten
1 liter oxbuljong
Äggnudlar
Basilika
Böngroddar

1. Sätt på dig ditt finaste köksförkläde, typ så här:



2. Mippa! Så här ska det se ut när du är klar. Notera också den hyperexklusiva skalkniven som jag fick i julklapp av en snubbe i Halmstad.



Mippa innebär egentligen att förbereda råvarorna så långt det går och inte bara ställa fram skiten och fota, men det här får duga.

3. Fräs den krossade vitlöken, löken och ingefäran (de sista två face down) i lite olja på medelvärme i cirka 3-4 min tills vitlöken är gyllenbrun. Rör om lite avslappnat emellanåt.



4. Tillsätt buljongen (utspädd buljong alltså, inte en liter Bong's koncentrerad Oxbuljong för då blir det en aning mastigt), stjärnanis och kanelstång. Kanelstången sjönk som en sten och syns inte på bilden.



5. Koka upp och dra sedan ned värmen och låt allt sjuda i 10 minuter.

6. Skiva köttet i tunna munsbitar. Peppra och ställ undan.

7. I med de roliga svamparna (LAGLIGA svampar, inga knarksvampar, men svampar som inte är champinjoner eller kantarell, tex shiitake) och sjud ytterligare 2 min. Och eftersom min lokala livsmedelsbutik är som den är så fick jag som ni ser köra med tråkchampisar lik förbannat.



7,5. Koka upp och låt nudlarna rinna av.

8. När det där är klart så lägger du över de avrunna nudlarna i de fina skålarna du har ställt fram. Ovanpå nudlarna lägger du köttet och häller sedan över buljongen EFTER att du tagit bort löken, kanelen, ingefäran och stjärnanisen med en proffsig kökspincett. Köttet är klart på c.a 30 sekunder.

9. Garnera med böngroddar och basilika.



10. Ät med pinnar och sörpla högt och tydligt i dig buljongen samtidigt som du lyssnar på outhärdlig asiatisk musik.

Drick Hop Yard eller Loka Vattenmelon till.

Ikväll jobbar jag på Divino, härligare fredagkväll än så finns faktiskt inte. Divino har för övrigt bytt namn till D.O.C och vad det betyder är en hemlighet som bara vinkännare känner till.

Ha nu en riktigt trevlig helg!

Saltimbocca

Bara namnet gör ju att man vill laga det här. Saltimbocca liksom. Det betyder "hoppa in i munnen" på italienska, så gott är det. Och så här gör man:

Börja med att ställa fram allting du behöver så att du kan fota alltsammans för att senare kunna lägga upp ett skrytsamt inlägg på din blogg. Detta kallas "mise en place" men vi proffskockar säger bara mip, för att understryka hur vana vi är vid att laga mat. Och lite för att vi inte är helt säkra på hur "mise en place" uttalas.

Börja alltså med att mippa, vilket i det här fallet innebär att du ställer fram kalvschnitzel, parmaskinka, salvia, smör, vitt vin och kalvbuljong. Salvian ska vara färsk och vinet ska inte vara ICA's alkoholfria matlagningsvin, men nu blev det som det blev eftersom systemet var stängt och sortimentet hos min lokala ICA handlare lämnar en del övrigt att önska. Till exempel färsk salvia.

Fota.



Och om kocken dricker en Hop Yard under matlagningen är det viktigt att ha med den också.

Banka ut köttet med en kötthammare. Eller SWEDISH STYLE med din egen panna. Salta och peppra och lägg parmaskinkan på köttet och fäst den med tandpetare, fast det gjorde inte jag eftersom jag är ganska trygg i mig själv och inte behöver säkra upp saker och ting jämt och ständigt. Lägg på ett par färska salviablad.

Fota.



Stek köttet på hög värme någon minut på varje sida mumlandes något italiensk, tex "molto bene, molto bene". Ta upp köttet och häll i någon deciliter vin, koka ner några minuter och tillsätt ett par matskedar smör i stekpannan. När smöret smält häller du skyn över köttet. Klart! Under förutsättning att du satt fru och ungar på att göra alla tråkiga tillbehör, som sallad och klyftpotatis.

Fota.



Skoja till det lite och sätt dig nu ned och gapa i väntan på att Saltimboccan ska hoppa in i munnen på dig. Inkassera några artiga och överseende skratt av dina gäster och ät upp din mat på vanligt sätt. Bli lite irriterad över att du glömde att ha i några droppar kalvbuljong i skyn. Drick vin till.

Swedish Mealtime, och ett par nya släktingar

Två bebisar på fyra dagar är rätt bra jobbat. Nu är de visserligen födda av två olika mammor, men ändå.

Först ut var svägerskan i Halmstad som hade planerat det hela in i minsta detalj, så att hennes första barn skulle födas tidigt på året. Men den 27:e (EDIT: 26:e för bövelen!) satt hon antagligen och tänkte på annat och i detta obevakade ögonblick valde Rasmus att kliva ut. Så kan det gå. Men eftersom han var så söt, så förläts han omgående.

Rasmus ser ut så här och har fått sin pigga stil av sin far. Och imorgon kommer mormor och alla mostrar på besök för att säga NAAAAW ända tills de pyttesmå öronen blir alldeles röda. Så sov ut ordentligt i natt Rasmus för det där kommer att bli ett litet elände det, jag lovar. Bilden har jag för övrigt snott av en tjej som heter Anna.



Min systerdotter knep ihop i några dagar till och klarade sig nästan till 2012 men ändå inte. På självaste nyårsafton kunde hon inte vänta längre och födde en efterlängtad Antonio. Så här ser han ut.



På bilden skymtar även gammelmorfar, aka "Farfar". Och som ni ser är han minst lika söt som Rasmus. Antonio alltså.

Grattis till båda mammor och båda pappor!

Det här ska jag fira med att bjuda på något av det bästa jag sett på Youtube någonsin (efter tips från Ajour). Regular Ordinary Swedish Meal Time är ett gäng Umekillar som inspirerade av Macho-salladen från filmen Farsan lagt ut ett antal klipp från deras matlagningssessioner. Det finns ett tiotal klipp och det är svårt underhållande.

I det första klippet gör de en kladdkaka, eller "BAKA KAKA!" Notera speciellt den maskulina metoden för att smälta smör.



I det andra klippet lär vi oss hur vi gör en Superior Smörgåscake och hur man preparerar gravad lax med pannan.



Om ni har undrat vad jag har för typ av humor så vet ni det nu, den ser exakt ut så där.

Gilla dom på Facebook, följ de på Twitter, ladda ner deras appar, läs deras blogg och köp deras prylar!

Det finns ett tiotal klipp på Youtube och jag kan inte vänta tills de lägger upp nästa.