Mail från en kostrådgivare

Man inser att man blivit till åren när man börjar få mail av en kostrådgivare. Kanske kan man också dra slutsatsen att man möjligtvis börjar bli lite småfet här och där.

Att det definitivt är dags att se över kostintaget vet man däremot helt säkert när mailet från kostrådgivaren börjar med "Jisses!".

Det var nämligen hennes reaktion på min redogörelse av hur en normalvecka ser ut, och nu ligger jag som ni förstår riktigt jävla pyrt till. Här gäller det alltså att rädda vad som räddas kan, och jag ska ägna veckan åt att lägga upp förhandlingstaktiken. Gå med på frukost, om hon lägger ned alla krav på ändrade vinvanor. Vägra alla former av bönor och linser ända tills hon hotar med att dra in snuset, osv.

Med lite tur är "Projekt Fasching" tillräckligt komplicerat för att hon inte ska hinna sätta ihop ett mat och motionsschema före fredag, för då står det nämligen "Korvafton med Jocke och Wayne" i min almanacka, och på korvaftnar håller man minsann inte igen med någonting.

Men efter den balunsen är livet alltså slut.

Frukost, promenader och annat elände

Så här ligger det till: Väger jag mer än 85 kg så snarkar jag. Enligt vissa alltmer irriterade källor dessutom något alldeles outhärdligt högt och tydligt.

Väger jag 84 kg eller mindre (och har kommit ihåg att spotta ut snuset innan jag går och lägger mig) så kommer inte ett ljud över mina läppar på hela natten.

Eftersom jag är 180 cm lång kan matematiska snillen konstatera att snarkningen är direkt kopplad till när mitt BMI går från "normal" till "smällfet", dvs från 25,9 till 26,2. Jag kan alltså mycket väl vara den enda personen i världen som har någon slags BMI-varnare inbyggd i svalget.

Denna varnare har tydligen ljudit under en lite för lång period nu, och min fru har därför i veckan kopplat in en dietexpert för att helt enkelt kunna sova på nätterna framöver.

Hej då gåslever. Hej såna där fibrer.

Dietisten sitter i detta nu och analyserar mitt kostintag den senaste tiden, något jag under stor vånda varit tvungen att maila till henne. Frugan, som är av den misstänksamma sorten, kontrollerade också att jag fick med de där tårtbitarna jag olyckligtvis åt i veckan, och nu väntar jag bara på domen. Och ett schema med vad jag ska äta, hur mycket, och när. Och att jag antagligen ska motionera all övrig tid.

Vi får se hur det går, jag ska åtminstone göra ett försök, men baserat på tidigare erfarenheter kan jag redan nu lägga ut både före och efterbilder.

Före





Efter

Idag är det Linus födelsedag

Jag kommer nog aldrig att begripa.

Några ord från soffan

Glömde ju skryta om ett Priorat-vin jag köpte när vi besökte en vingård i Penedès efter den där lökorgien.



Som ni ser är vinet garanterat rund i smaken. Parés Baltà heter producenten, som även producerar vinet Marta de Baltà som är helt omöjligt att få tag på eftersom försäkringsmäklaren köper upp alla flaskor så fort de kommer till Sverige.

Och jag har mer att skryta om. Resultatet från gårdagens whiskyprovning till exempel. Ensam med alla rätt. Igen. Provningen var lite läskig i och med att vi testade blended vs single malt, och här får man ju inte gå fel om man även i fortsättningen vill kunna bluddra om sin inbillade whiskykompetens. Vilket jag således är den enda i klubben som kan göra ett tag framöver.



Paddy-whiskeyn är vår maskot och var inte med i själva provningen.

I övrigt är det söndag.

Lördag

Ikväll är det möte i Paddy Whiskeyklubb. Och ja, den heter så, och ja, jag vet (numera) att whiskey stavas whisky i Skottland, men ja, Paddy är en irländsk whiskey, och ja, det är därför vi stavar det så.

Igår laddade jag med rökiga whisky hemma hos Kungen av Småland, som har en försvarlig samling single malt hemma. Vi provade säkert femton olika sorter och avslutade med en rejäl skvätt Octomore, vilket har resulterat i en lätt huvudvärk och att brandvarnaren går igång varje gång jag rapar.

Tränat har jag gjort också, även om det går så där lagom bra efter ryggskottet. S, min tränare, föreslog att vi istället för att lyfta vikter skulle ta en promenad i det fina vädret. Och då känns det ju onekligen som att träningsresultaten inte riktigt gått min väg den senaste tiden. Nästa vecka föreslår han kanske ett par öl och en plankstek på någon uteservering.

Min fru, som för övrigt är borta den här helgen också, har dessutom ordnat en dietist till mig. Det fick mig inte heller att känna mig så ung. Så nu är det väl kruska, grekisk yoghurt och ... kommer inte på något mer nyttigt. Inte min area of interest.

Dyster framtid som ni ser. Men som sagt, hon är inte hemma idag och ikväll kommer grabbarna! Korv! Öl! Whisky! Snus! Jag ska leva den här dagen som om det vore min sista. Och med tanke på det där mörka dietistmolnet så hoppas jag nog det lite också.

Trevlig Helg

Helg i dagarna två

Frun ska givetvis ut på baluns både fredag och lördag och själv har jag inga planer alls. Utom ikväll och på lördag. Jag har bestämt mig för att lyda min tränares råd att "börja äta ordentligt nån gång, för helvete". Han sa inte riktigt så, men andemeningen var ändå rätt tydlig. Så ikväll ska jag äta Jamón Iberico, en skiva i taget tills jag somnar i soffan. Man måste unna sig lite ibland också.

Ovanstående verksamhet kommer att genomföras i min nya och moderiktiga "hemma-dress" som jag fått ärva av en kompis som antagligen blivit för tjock. En WESC-Adidas hybrid och coolare än det mesta.



Lördag tillbringas hos grannarna, som fått nys om frugans planer och omgående förbarmat sig över mig och mitt miserabla singelliv. Perfekt, vi behöver dessutom planera vår gemensamma Toscana-resa i juli för 5011 gången.

Planeringen för transportsträckan april-juli börjar nu också ordna upp sig. Påsken går av stapeln i Norrköping, om basketslutspelet går som jag vill. Helgen efter det är det så äntligen dags för Korvafton 2011. Ett efterlängtat jippo som genomförs tillsammans med två obskyra yngre män från internet som jag aldrig träffat, nämligen han och en av de här. Detta kommer med stor sannolikhet att bli oförskämt trevligt.

Och en helg i maj åker Farfar och jag till Budapest och provar vin och äter... vad äter man i Ungern? Gulaschsoppa? Synnerligen trevligt även det.

Jag hoppas också hinna ner till Halmstad en sväng, för att hälsa på Svåger och Svägerska. Det är naturligtvis bara ett svepskäl för att kunna äta middag på Hea Gård, men det säger jag naturligtvis inte till dom.

Ett besök i Helsingborg blir också nödvändigt eftersom våra Barcelona-resenärer inte nöjde sig med att köpa ett par hekto av den där goda Jamón Iberico skinkan med sig hem utan slog till på ett helt grisben, med klövar och allt. 8 kilo vägde den och fick åka resväska hem. Det hade varit roligt att se minen på den där säkerhetsvakten på flygplatsen när en halv gris åkte förbi på röntgenskärmen.

Med tanke på tempot i deras skinkintag är det alltså bråttom att ta sig dit om man ska hinna få sig en bit. För framåt juni kommer det där grisbenet att se ut som om det sänkts ned i ett akvarium med pirajor.

Och ja, sedan är det ju juli och längre än så orkar min mjuka hjärna inte tänka.

Trevlig helg!

Inbrott!

I fredags vaknade jag på hotellet i Barcelona av att frugan fick ett sms som ingen förälder vill ha när man lämnat ungarna ensamma hemma:

"Mamma!!! Vi har typ haft inbrott under natten, det är skitstökigt i köket all mat är typ på golvet, datorn i källaren är borta och allt!! Har ringt mormor nu så hon kommer och hjälper oss. När kmr ni hem?"

Panik, och hela resan åt helvete. Tills jag fick tag på dottern och blev upplyst om vilket datum det var.

Av detta kan man dra en hel del slutsatser, här är tre.

1. Dottern har den humor jag förtjänar.

2. Dottern behöver antagligen ett par tre kok stryk så hon begriper att man inte skämtar med sina gamla föräldrar på det där viset.

3. Vi börjar nog må lite bättre i familjen, trots allt.

Calçotada!

Ta fram din "saker jag måste göra innan jag dör-lista". Väldigt högt upp på den listan skriver du sedan "Gå på en Calçotada på Mas Boronat i Priorat". Det kommer du inte att ångra, för det är något av det häftigaste man kan göra.

En Calçote är en vårlök och liknar en purjolök fast lite mindre. Så här ser den ut:



En Calçotada är en katalansk tradition och wikipedia beskriver den som "a popular gastronomical event held between the end of winter and March or April, where calçots are consumed massively." Vilket jag kan bekräfta, för jag har aldrig sett så många purjolökar konsumeras på en och samma gång.

Så här går det till:

1. Ta tag i den grillade calçoten



2. Skala den med en van rörelse uppifrån och ner.



3. Doppa calçoten i den mest fantastiska sås du kan tänka dig, Romesco-såsen.



4. Gapa och svälj.



5. Skölj ned med vin, givetvis direkt ur en "Porrón", eller "Porró" som vi katalaner säger.



6. Bli fet och glad.



Calçotes är ohyggligt gott och enda sättet att sluta äta är om såsen tar slut, eller om man svimmar. Jag åt calçotes tills jag såg stjärnor, och först efter det fick jag klart för mig att man har en stor BBQ direkt efteråt.

Så prova det hemma, ät 15 purjolökar i rask följd och försök sedan få ned en fläskkorv med vita bönor och grillat lamm med bakad potatis. Avsluta sedan med en Crema Catalan av den här storleken.



Och grejar du det så kommer nästa utmaning. Rid häst någon timme senare, för det gjorde jag.



Hästen hette Goliat, och var antagligen den enda hästen på hela ridskolan som var stor nog att bära runt på mig efter den där matorgien.

Så kvällen avslutades alltså med en ridtur i solnedgången bland vinrankorna i Priorat.



Få dagar har varit bättre än denna, så stort tack till våra vänner, och deras vänner, för den här nästan overkliga upplevelsen.

Så gör nu som jag säger och boka nästa års Calçotada här, så ses vi där.

Barcelona forts

Full rulle idag med, kolla:




Antoni Gaudis lilla projekt. Karln dog 1926, men de bygger fortfarande.




Griskind med pommes.




Världens längsta musslor: Navajes.




Vår.




Antoni Gaudis toalett.




Sangria.




Crema Catalan.




La Rambla.

Ikväll äter jag middag på Con Gracia, och sedan iväg till Mas Boronat för lökorgie.