24 december, 2012

26 november, 2012

I come, I rave, I love


Jag har gått och blivit rejvare på gamla dagar. Och det var ju rätt oväntat faktiskt, även för mig.

Allt började med att min polare i Helsingborg fyllde 50 för några månader sedan och bjöd på stort spektakel till fest, med matlagning med stjärnkockar, champagnebufféer och 50-åriga viner (och gäster). Häromdagen dök han plötsligt upp i Stockholm och ville bli firad igen, och hade dessutom med sig sex biljetter till Swedish House Mafias avskedskonsert på Friends Arena.

Nu var jag inte helt lättövertalad, jag hade massor att göra på jobbet (jag gör ju raketkarriär på ICA nuförtiden, det har jag nämnt va?) och dessutom hade jag knappt hört talas om Swedish House Mafia. Så jag försökte slingra mig ur det där så gott jag kunde men det slutade ändå med att jag stod där kl 21.00 när de brakade igång med Greyhound, den enda låten jag kände igen. Och på den vägen är det.

SHM, som vi rejvare säger, är numera allt jag lyssnar på, med några få avbrott för en och annan podcast. Det enda som saknas nu är en fräsig rejvmössa och lite knark. Och taktkänsla. Sen är jag fan rejvare på riktigt.


Resten av helgen ägnade vi alltså åt att ånyo fira denne 50-åring, dels genom att äta en utsökt brunch på Berns Asiatiska, inte så 'House' kanske men bra ändå, för att sedan ägna resten av tiden åt vår favoritsysselsättning, laga mat och dricka viner som vi inte har råd med. Utan att skryta (eller jo, egentligen bara därför) så publicerar jag en bild på kvällens näst bästa vin:


Födelsedagsbarnet fick också sabrera en magnumskumpa med hjälp av en slalomskida.


Resten är hemligt. Stort tack till det alltid lika ljuvliga värdparet och övriga inblandade, lika ljuvliga dom.

Nej hörrni, nu ska jag gå och sova. Eller rejva! Rejva menar jag!

02 november, 2012

Restaurang D.O.C

Ja men titta här nu då. Det är ju för fan det jag har sagt hela tiden! Gå dit och ät nu era dårar. Och meddela mig när ni har bokat bord så ska jag se till att vara på plats och fixa ammisarna.



På allmän begäran bluddrar jag nu på lite till, för att den där spindelbilden ska komma lite längre ned på sidan. Eller ja, allmän och allmän. Svägerskan har begärt det, så hon slipper få yrsel varje gång hon tittar in på bloggen.Och eftersom hon har som vana att med jämna mellanrum bjuda en slumpvis (?) utvald släkting på lyxmiddag (varför inte på D.O.C som har fem plus i aftonbladet?) så tänker jag, precis som alla andra släktingar, att det kan löna sig att ligga lite bra till där.   Nu har jag ju inget vettigt att skriva om, jag har inte lagat någon avancerad maträtt på sistone, ej eller druckit någon speciellt unik öl. Jag har inte ens träffat ICA-Stig trots att jag varit på nya jobbet en hel månad. Så jag lägger upp en bild istället, föreställande min packning inför helgen som jag har för avsikt att tillbringa på Gotland, vandrandes runt i skogarna, tittandes på farbröder som sladdar runt i gyttja med motorcyklar.
Vad tror ni, har jag glömt nåt? (Snuset har jag i fickan redan).






















20 oktober, 2012

Spiderman

Jag slog ihjäl den här monsterspindeln för någon månad sedan.













Nu kanske ni tycker att den där spindeln inte är speciellt mycket större än andra källarspindlar som ni sett. Men då tror ni kanske att spindeln befinner sig i ett badrum, på kakelplattor. Det gör den inte, det där är en vägkorsning sett uppifrån.

Då fattar ni vilken bedrift det var att döda den. Och varför det har regnat sedan dess.

17 oktober, 2012

Slutspel i Brewdogturneringen

Ok, var var vi?

Kisspaus, just det. Och dags för slutspel i Brewdogturneringen!

Med ölstinna bukar men med tömda blåsor och ett i hast odlat slutspelsskägg bänkar vi oss återigen vid våra ölglas för att dra igång kvartsfinalerna i det som kan vara den mest omfattande Brewdogprovningen i Norrort genom tiderna.























Slutspelet innehöll, som slutspel ofta gör, både favoritsegrar och jätteskrällar. Dock visar det sig att kvartsfinalerna blir ganska odramatiska. Här kommer hela upplösningen:

Kvartsfinal 1: Punk IPA - HBC

Glädjen över att ha blivit utsedd till bästa tvåa och i och med det knipa en plats i slutspelet byts snabbt till besvikelse och frustration när HBC upptäcker att det är Punk IPA som står på andra planhalvan. Inte nog med att Punk IPA spelar med ett enormt självförtroende efter att ha massakrerat sitt gruppmotstånd, det ryktas också att den har haft domarna med sig hela vägen. Och mycket riktigt har Punk IPA inga som helst svårigheter att slå ut en redan från början avslagen HBC. Kvartsfinal 1 blir något av ett sömnpiller och Punk IPA ser ut att kunna gå mycket långt i turneringen.

Kvartsfinal 2: Galaxy - Alice Porter

Något förvånade noterar provningsgruppen att Alice Porter tydligen tagit sig till kvartsfinal, och efter en snabb kontroll av provningsprotokollet visar det sig att det dessutom stämmer, men ingen kunde komma ihåg exakt hur det gått till. Nåväl, Alice Porter har naturligtvis inte en chans mot Galaxys tuggvänliga beska och kaxiga IPA attityd och även denna kvartsfinal blir en gäspning.

Kvartsfinal 3: Trashy Blonde - Abstract 10

Eftersom vi inte förstod oss på någon av ölen i gruppen som Abstract 10 spelade i och valde en gruppvinnare där bara för att vi måste (och tog den dyraste) så var ju utgången i den här kvartsfinalen rätt given. Abstract 10 hade antagligen torskat den här matchen även om hen mött ett glas mjölk. Trashy Blonde vidare till semi på vad som nästan kan ses som en walk over. Med det inte sagt att Trashy Blonde skulle vara en svag vinnare, motsatsen skulle nämligen bli bevisad i semifinalen...

Kvartsfinal 4: Hardcore IPA - Chaos Theory

Den enda på förhand ovissa kvarten trots att det var en gruppvinnare (Hardcore IPA) som ställdes mot en grupptvåa (Chaos Theory). Men vad man glömmer då är att Chaos Theory blev grupptvåa i dödens grupp (den med Punk IPAn) och i och med det i princip kunde vara hur bra som helst. Och jämnt blev det. Det krävdes både omröstning och omprovning (och i viss mån påtryckning) innan Hardcore IPA till slut tog sig vidare, troligtvis tack vare sin högre alkoholhalt som vid det här laget hade fått en inte helt försumbar betydelse. Undertecknad vill ändå ge en liten guldstjärna till Chaos Theory som är en trevlig och bra balanserad hybrid mellan Hardcore IPA och Punk IPA. Bra kämpat!

Dags för semifinal och även dags att säkerställa att man sitter stabilt och har båda fötterna i golvet, detta för att undvika malörer eftersom rummet nu både lutar lite svagt samt sakta rör sig i en cirkulerande rörelse.























Semifinal 1: Punk IPA - Galaxy

En relativt intressant semifinal, men ändå inte. Två utvilade öl som båda haft en ganska bekväm resa mot semi skulle ju kunna borga för en tät match, men Punk IPA hade ju tagit sig fram på egna meriter medan Galaxy bara hade haft flyt i lottningen, och inte ens semifinalen blev speciellt betungande för Punk IPA. Här någonstans började provningsgruppen oroa sig för att Punk IPA skulle vinna turneringen lite för lätt och därmed bevisa en massa jobbiga saker, tex att:

- turneringen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att Punk IPA är bäst.

- att provningsgruppen varit fullständigt förutsägbar och helt onödig eftersom alla redan vet att provningsgruppen tycker att Punk IPA är bäst.

- Att vi lika gärna kunde köpt enbart Punk IPA till kvällens provning och därigenom fått mer "pang för pengarna" så att säga.

Men vi hade ju Hardcore IPA kvar att hoppas på! En öl med ett ballt namn och som dessutom är svår att få tag på fick ju gärna vinna den här tävlingen och därmed ge den en slags legitimitet samt, ännu viktigare, skänka provningsgruppen den aura av exklusivitet, finess och ytterst goda smak som vi skulle kunna mata vårt omättliga bekräftelsebehov med.

Men det sket sig naturligtvis.

Semifinal 2: Hardcore IPA - Trashy Blonde

En på förhand given utgång. Sagda exklusivitet, finess och ytterst goda smak som Hardcore IPA står för ställs alltså mot, just det, en Trashy Blonde liksom. Vi följer egentligen matchen bara lite förstrött och förstår först när slutsignalen ljuder att Trashy Blonde gjort det som helt enkelt inte går att göra. Vilt tumult uppstår och en resultatlös jakt på skyldiga tar vid, men faktum kvarstår. Hardcore IPA är ute ur turneringen och drömfinalen is no more. Trashy Blonde slår ut Hardcore IPA och vi vet än idag inte vad fan det var som egentligen hände.

Final: Punk IPA - Trashy Blonde

Trots märkliga resultat, som i vissa fall kan liknas med rena diskeskörningar, så måste tävlingen avgöras. En vinnare, den bästa Brewdogölen som går att få tag på i Sverige, måste utses.

Vid det här laget är vi faktiskt rätt less på öl. Visserligen har vi bara druckit 1,5 liter var, men adderar man alkoholhalten på de öl vi druckit så kommer man ju upp i c:a 126% och det är jävligt starkt det. Och ordningen återställs faktiskt, trots viss yrsel. Trashy Blonde räcker helt enkelt inte till och Punk IPA vinner och utses med buller och bång till Sveriges bästa Brewdog öl.

Men som sagt, det visste ni ju redan.




09 oktober, 2012

Brewdog vs Brewdog vs Brewdog

Efter ett oerhört seriöst researcharbete, s.k. googling, och otaliga inköpsresor meddelst SL-kort till i stort sett samtliga systembolagsbutiker i Norrort fick jag äntligen ihop min samling av alla Brewdog öl som på laglig väg går att få tag på i Sverige.

Så här såg det ut när det var klart, och det enda som nu återstod för att en gång för alla kunna avgöra vilken Brewdog som är bäst var att boka en tid för provning, inhandla 72 ölprovarglas (ICAs egna varor-plastmuggar), analysera, utvärdera och fastställa själva provningsprocessen samt ringa de tre Brewdogexperterna Lennart, Bitte och Bo.



Själva provningsprocessen är naturligtvis väldigt viktig vid den här typen av provningar. Jag valde metoden "gruppspel-slutspel", och för att inte några förhandsfavoriter skulle mötas redan i kvartsfinal genomfördes en mycket noggrann seedning av startfältet, vilket ledde till uppdelningen i sex grupper med tre öl i varje grupp.

Reglerna var enkla. Gruppvinnaren och de två bästa tvåorna från de sex grupperna går till kvartsfinal. Övriga är utslagna och drickes omedelbart upp. Gruppindelningen blev som följer:

Eastern Conference

En inte helt enkel grupp. Punk IPA, som på förhand utsetts till en av storfavoriterna möter alltså Dogma, en lite mystisk och mörk öl, samt den balanserade men ändå totalt oförutsägbara Chaos Theory som på förhand betraktades som en potentiell gruppvinnarskräll.

Nu blev det inte så spännande. Punk IPA:n dominerade totalt och vann gruppen mycket komfortabelt före Chaos Theory och blev alltså den första ölen att gå till kvartsfinal.

Western Conference

Galaxy, Motueka, och Challenger. Eller "The Hanson Brothers", och då syftar jag inte på den outhärdliga popgruppen som hade en hit med den lika outhärdliga låten Mmm Bop, utan de lite tuffare bröderna från filmen Slapshot från 1977. Samma ölbas men kryddad med olika humlesorter. Svårt värre, men Galaxy vann till slut med sina lite mer deffade humlemuskler.

Northern Conference

"Svartingarna", som Bosse Hansson skulle ha uttryckt det, men det här är en modern och upplyst blogg och jag såväl som övriga i ölprovargruppen tar naturligtvis kraftigt avstånd från sådana dumheter och hopplöst föråldrade värderingar. Vann gjorde i alla fall lite överraskande Alice Porter, den kanske mildaste av dessa tre rökbomber. Grattis och lycka till i slutspelet, sa vi till Alice och gick vidare med provningen.

Southern Conference


Lättviktarna i sammanhanget. Tre lite ljusare öl, varav en som dessutom hade fräckheten att vara alkoholfri. Trashy Blonde vann knappt före en besviken 77 Lager och därmed kom även förhandstipsen för denna grupp på skam. Skämdes gjorde även Nanny State som kom toksist.

Another Conference

Här samlades de riktiga kraftpaketen AB10, DogA och den klart dopade Tokyo som vägde in på smått sjuka 18,2 volymprocent. Trots massiv alkoholhalt i alla tre ölen, och trots att var och en var dyrare i inköp än en bättre flaska rödvin så ville vi egentligen inte skicka någon av dem till slutspel. Märkliga öl det här, men till slut kunde vi enas om att AB10 var bäst eftersom den var dyrast och dessutom utrustad med en flådig champagnekork.

The Last Conference


Den sista gruppen blev en riktig rysare. Min gamla favorit Hardcore IPA ställdes öga mot öga med Lelles lilla ölförälskelse 5 AM Saint. HBC, den fjärde av Hanson bröderna, var med mest som utsmyckning och var lika uträknad som AIK är i den allsvenska guldstriden. Men bollen är rund och det visade sig efter poängräkningen (och omräkning, och omräkning) att Hardcore IPA vann gruppen och att jordbävningsskrällen HBC tog hand om andraplatsen och därmed grusade 5 AM Saints förhoppningar om att åtminstone ta sig vidare som bästa tvåa.

Gnäll, gnissel och högljudda krav på regelförändringar, wild cards och provningsgeneralens omedelbara avgång följde, men regler är regler och 5 AM Saint var utslagen redan i gruppspelet.

Efter en kort (nåja) kisspaus, var det således dags för slutspel. Och om detta får ni läsa nästa gång jag får tummen ur.

God kväll.

02 oktober, 2012

Where is time?

Jag skulle ha bloggat om Brewdogprovningen som jag ordnade och som gick av den så kallade stapeln för flera veckor sedan, men jag hinner ju inte! Jag har fullt upp med att gå runt på jobbet och försöka att inte se lika förvirrad ut som jag är. Och sånt tar ju på krafterna som ni vet.

Och på torsdag kommer det hem några Saabare som vill ha middag vilket innebär att den kvällen är körd. Dessutom innebär det att jag måste baka grissida hela onsdagkvällen och då kan man inte blogga. På fredag ska jag på öl- och whiskymässan och om jag lyckas lika bra som förra året med "att ta det lilla lugna" så är lördagen helt körd den med.

Och på söndag är det vilodag, så min prognos för det där brewdoginlägget är att det publiceras först i början av nästa vecka. Om nu inte Wayne och DVIJDVS vid den tiden hunnit driva mig till fullständigt vansinne med diverse obskyra projekt.

Så håll eventuellt ut.