Längden är lika med roten ur BMI delat med promillehalten i kvadrat

Det var inte bara världens bästa fest som gick av stapeln i helgen, whiskyklubben Paddy hade ju möte också. Tanken att sätta sig ned och prova whisky dagen efter sjöslaget på Kastellholmen kändes bättre dagen innan än den gjorde när man vaknade dagen efter. Om man säger så. Men vad gör man inte för kulturen.



Baksmällan vek undan redan några minuter in i provningen och även lördagskvällen blev mycket trevlig. Nu visade det sig att baksmällan inte alls vek undan bara sådär, den sköts liksom på framtiden, så söndagen tänker jag inte blogga om så mycket.

Resultatmässigt var whiskyprovningen en formidabel katastrof och jag försökte så gott jag kunde att skylla mina noll rätt på festen dagen innan. Vilket församlingen inte helt överraskande vägrade godta som acceptabel förklaring och jag tappade således all pondus, respekt, och den aura av oövervinnerlighet som jag byggt upp under hela året.

Men som sagt, det var det värt.

Vi ägnade också delar av whiskyprovningen åt att en gång för alla gå till botten med livsgåtan "hur kroppshyddan påverkar förmågan att tåla alkohol". Undersökningen var ytterst seriös och med promillemätare, miniräknare, våg och en i hast framtagen formel för hur promillehalten skulle kunna förhålla sig till en persons BMI skred vi till verket.

Efter att vi samlat in nödvändiga data, hånat de som hade lägst BMI, samt dragit rötter ur diverse kvoter så kom vi fram till att stora människor tål alkohol bättre. Till och med vi själva insåg väl att vi knappast hade gjort någon banbrytande upptäckt här, men vi var ändå rätt nöjda med att tesen numera även bevisats av Whiskeyklubben Paddy.



Resten av kvällen ägnades åt att ifågasätta gränserna i BMI-skalan eftersom resultatet antydde att 80% av deltagarna skulle vara överviktiga. Så vi räknade ut hur långa vi behövde vara för att hamna på gränsen mellan ok och underviktiga och noterade glatt att en av oss kunde vara 2.44 lång och ändå klassas som normal. Och eftersom 2.44 inte är normalt så kunde vi lägga det där BMI-indexet bakom oss och fortsätta med våra liv.

Sedan har jag för mig att vi gick hem.