Bara så ni vet

De enda av er som ligger bra till just nu är generationX och Red Scream.

Skälet till det är att dessa båda hade vett nog att kommentera mitt förra inlägg där jag, efter veckor av hårt researcharbete, så osjälviskt delade med mig av grejer som var bra. Till exempel ölen Hello Ingrid, TV-serien Vita Huset, samt var Cheetos-gömman fanns (den är numera flyttad).

Övriga läsare rafsade girigt åt sig av denna värdefulla information utan att lämna minsta spår efter sig och befinner sig nu i frysboxen. Utom möjligen Wayne Nilsson som gett mig receptet på en ny hamburgerdressing som han uppfunnit. Och Cramp-Jocke som presenterat mig för världens gulligaste hund.

Det kan säkert finnas andra läsare som gjort sig förtjänta av att slippa frysen, men eftersom jag är trött och inte orkar tänka så långt så får det vara som det är. Visst skulle man kunna argumentera för att samtliga läsare såg till att jag vann Mustaschkampen och därmed aldrig kan hamna ens i närheten av en frysbox men som sagt, jag är trött och har inte kommit på det än. Livet är bra jävla orättvist, eller hur?

Jo! SJ slipper frysen också, efter det här mailet som jag fick i förrgår:

Tack för att du har kontaktat oss.

Vi har fått din ansökan om ersättning enligt vår restidsgaranti. Vi är ledsna för att du har råkat ut för en försening 2009-05-10 och uppskattar att du har tagit dig tid att mejla/skriva till oss.

Eftersom biljetten med bokningsnummer HKS2346O0003 har köpts med priopoäng kommer vi att göra en återinsättning av 8000 poäng till ditt Prio-konto.

Vi önskar dig varmt välkommen ombord som resenär hos oss på SJ i framtiden.

Med vänlig hälsning

SJ AB

Två och ett halvt års handläggningstid kanske inte är sådär jättesnabbt, men jag gillar hedern i att göra rätt för sig oavsett tidsutdräkt.

Och jag är inte den som är den. Jag delar friskt med mig av nya tips. Halftone till exempel, en kul IPhone-app där man gör seriebilder av foton. Man kan till exempel ta ett foto på den där urgulliga hunden som Jocke hade med sig och göra den ännu gulligare, kolla:



Eller så kan man skicka fräsiga kort till sin fru:



Nå.

Mitt liv, som ni så uppenbart skiter rätt hårt i, har trots allt sin gilla gång. Jakten på roliga saker att göra på min, förhoppningsvis långa, resa mot döden har varit lyckad och de kommande helgerna är proppfulla med njutningar som whiskymässor, födelsedagskalas, Solvallabesök, Gotland Grand National, fotboll med Kenta, restaurang Esperanto, och en resa till Helsingborg som jag plötsligt hade tillräckligt med SJ-poäng för att genomföra.

Men helgen 18-20 november är fortfarande tom, så här får ni gärna komma med lite förslag. Nåt billigt helst.

Tränat har jag gjort också, och kan nu därför med gott samvete smälla igen datorn, sätta mig i soffan och äta lite för mycket ost.

Bra grejer

Inte nog med att det är fredag kväll, det finns en massa andra bra grejer i mitt liv just nu. Här är hela listan:

Minnena från Festen

Det kommer nog att vara det bästa varenda dag i flera år framåt.

Att jag hittat frugans Cheetos-gömma.

Var gömmer man en kubikmeter Cheetos-påsar man fått speciallevererat från USA? Den frågan har troligtvis sysselsatt min fru ända sedan det här paketet damp ned i posten för någon vecka sedan. (Thanks Jimmy!)



Jo, det visade sig att delar av skatten var gömd i den undre kökslådan vilket faktiskt var riktigt fiffigt uttänkt eftersom jag mest håller till i den övre, där risottoriset finns. Den undre innehåller nyttiga saker som bulgur, råris och annat elände som jag sällan eller aldrig behöver när jag lagar mat.



Grejen nu är att hitta resten, men eftersom jag nu lyckats lista ut hur hon har tänkt borde det inte vara något större problem. Städskåpet och utrymmen runt tvättmaskinen står därför högt upp på listan över misstänkta Cheetos-gömmor.

Hello my name is Ingrid



" A sophisticated Bergmanesque beer" från Brewdog i Skottland. En alldeles förträfflig dubbel-IPA som ni definitivt borde ha köpt innan det såldes slut för någon månad sedan. Som tur är finns det en massa andra sorter från Brewdog att njuta av och det finns således ingen anledning att hänga läpp. Och glöm för allt i världen inte att läsa produktbeskrivningen på baksidan av flaskorna, så här beskrivs tex deras Hardcore IPA:

This little bottle has a grandiloquent story to tell. 2,204 malted Maris Otter grains gave all they had to offer the world to provide the robustly delicate toffee malt canvas for the ensuing epic. 6 Hop Cones willingly sacrificed themselves in fiery cauldron that is our brew kettle to ensure your mouth is left feeling punished and puckering for more. 9,900,000,000 yeast cells frantically fermented their little hearts out as the sugars were magically turned into alcohol in the dark depths of our fermentation tanks.

Stor underhållning, och min kärlek till detta bryggeri är gränslös.

Chilimasala



Jag tillbringade stora delar av 2009 i Pakistan vilket bland annat gjorde mig beroende av deras mat. Mustiga grytor ganska lik indisk mat men inte lika mesig. Mer ruffigt och oborstat och alldeles fantastiskt bra. Nu slipper jag längta tillbaka alltför mycket eftersom jag har hittat Chilimasala, en Indisk/Pakistansk restaurang i Tensta 10 minuter från mitt kontor. Här serveras bla en Beef Jalfrezi som är mer robust än på vanliga indiska restauranger. Mer skägg på nåt vis. Så åk dit, maten är värd en omväg.

The West Wing



Efter en rejäl portion Beef Jalfrezi och några glas Hello my name is Ingrid blir man lätt sugen på att sjunka ned i soffan och äta några stulna påsar Cheetos. The West Wing är det perfekta tillbehöret till denna verksamhet. För det är faktiskt svårt att inte må bra av såna här dialoger:

Leo McGarry: The Citizen's Stamp Advisory Committee has a...
Josh Lyman: There's a Citizen's Stamp Advisory Committee?
Leo McGarry: Yes.
Josh Lyman: Made up of members of the "There But For the Grace of God Go I" club.
Leo McGarry: You wanna mock people or you wanna let me talk to Toby?
Josh Lyman: I wanna mock people.

Och sist men inte minst,

Podcasten "How Stuff Works"



Chuck Bryant and Josh Clark diskuterar viktiga ämnen som "Can you Sweat Colors?", "How Cheese Works", och "How to Land on the Government Watch List". De avhandlar ett ämne per podcast, och det finns hundratals avsnitt att ladda ned från Itunes. Väldigt roligt, väldigt allmänbildande och väldigt gratis.

Nu ska ni ha er en trevlig helg.

Längden är lika med roten ur BMI delat med promillehalten i kvadrat

Det var inte bara världens bästa fest som gick av stapeln i helgen, whiskyklubben Paddy hade ju möte också. Tanken att sätta sig ned och prova whisky dagen efter sjöslaget på Kastellholmen kändes bättre dagen innan än den gjorde när man vaknade dagen efter. Om man säger så. Men vad gör man inte för kulturen.



Baksmällan vek undan redan några minuter in i provningen och även lördagskvällen blev mycket trevlig. Nu visade det sig att baksmällan inte alls vek undan bara sådär, den sköts liksom på framtiden, så söndagen tänker jag inte blogga om så mycket.

Resultatmässigt var whiskyprovningen en formidabel katastrof och jag försökte så gott jag kunde att skylla mina noll rätt på festen dagen innan. Vilket församlingen inte helt överraskande vägrade godta som acceptabel förklaring och jag tappade således all pondus, respekt, och den aura av oövervinnerlighet som jag byggt upp under hela året.

Men som sagt, det var det värt.

Vi ägnade också delar av whiskyprovningen åt att en gång för alla gå till botten med livsgåtan "hur kroppshyddan påverkar förmågan att tåla alkohol". Undersökningen var ytterst seriös och med promillemätare, miniräknare, våg och en i hast framtagen formel för hur promillehalten skulle kunna förhålla sig till en persons BMI skred vi till verket.

Efter att vi samlat in nödvändiga data, hånat de som hade lägst BMI, samt dragit rötter ur diverse kvoter så kom vi fram till att stora människor tål alkohol bättre. Till och med vi själva insåg väl att vi knappast hade gjort någon banbrytande upptäckt här, men vi var ändå rätt nöjda med att tesen numera även bevisats av Whiskeyklubben Paddy.



Resten av kvällen ägnades åt att ifågasätta gränserna i BMI-skalan eftersom resultatet antydde att 80% av deltagarna skulle vara överviktiga. Så vi räknade ut hur långa vi behövde vara för att hamna på gränsen mellan ok och underviktiga och noterade glatt att en av oss kunde vara 2.44 lång och ändå klassas som normal. Och eftersom 2.44 inte är normalt så kunde vi lägga det där BMI-indexet bakom oss och fortsätta med våra liv.

Sedan har jag för mig att vi gick hem.

Satan i Gatan

Kan inte tänka, jag står bara här och ler.

Och för er som inte är lika insatta i dagens populärmusik som jag är, så citerade jag just Veronica Maggio. Två gånger dessutom.

Satan i Gatan är en hänvisning till det personliga rekord i baksmälla jag hade förmånen att få uppleva under större delen av lördagen, och det andra citatet ska tolkas som att det för en endaste gångs skull faktiskt var värt det. För festen jag var på i fredags var den bästa och roligaste jag har varit på i hela mitt liv.


Foto: Andreas Alfredsson

Av hänsyn till festdeltagarna, föreningen Bevara Kungliga Skridskopaviljongen, samt god smak i största allmänhet, kan jag inte publicera så många bilder som jag skulle vilja, utan får nöja mig med att lägga upp ett par stycken från den lite mer städade delen av kvällen:

Edit: Jag fick bassning för att ha brutit mot löftet att inte publicera några egentagna actionbilder från festen, så de har jag tagit bort. Sett till själva fotokvaliteten så missade ni inget direkt.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här festen, men avstår. Jag tar istället alla minnen från den där fredagskvällen och placerar dom på ett säkert ställe näst längst in i mitt hjärta, där dom kommer att ligga och lysa och värma under resten av mitt liv.

Tack alla ni som kom, för oss fyra var det här en rakt igenom magisk afton.


Foto: Andreas Alfredsson

Jag åkte motorcykel i helgen! Eller fel, jag körde motorcykel till och med. Och säger man Enduro så blir man ännu lite ballare. Säger man däremot motocross då blir det jättefel och så tappar man omedelbart alla coolpoäng och måste börja om från början igen. Viktigt det där.

Det är också viktigt att ha snygga skydd. Kolla:



Enda felet med den där bilden är möjligen att jag ler lite för mycket, för det ska man inte göra när man kör Enduro. Bister min passar mycket bättre till de där axelskydden, det borde jag ha tänkt på. Samtidigt var det svårt att inte le, för det var alldeles vansinnigt roligt.

Nu var nog inte leendet det enda nybörjarfelet jag gjorde, för när jag var i moppeåldern satt jag mest som ett tänt ljus hemma och gjorde mina läxor istället för att lära mig att släppa upp en koppling långsamt. Så det var inte helt trivialt att ge sig iväg på en motorcykel bara sådär, mitt inne i en skog dessutom. Men jag överlevde, och nästa gång ska jag försöka växla också.


Bedömd hastighet: c:a 22 km/h

Andra halvan av helgen ägnade jag mig mest åt att återhämta mig från lördagens kräftskiva, ni vet det där med att ligga i soffan och upprepa mantrat "Det är inte värt det, det är inte värt det" en hel dag.

Och sen blev det måndag. Och snart är det fredag. Och då är det så där värt det igen.

Post Hoc, Ergo Propter Hoc

Jaha, men hitta på en bättre rubrik själva då, så får ni se hur lätt det är.

Jag trodde man skulle bli smart av att titta på The West Wing, men överkonsumtion har nu lett till att mitt annars så blixtrande intellekt slipats ned så kraftigt att mitt huvud numera är helt platt. Vilket definitivt haft en menlig inverkan på mitt bloggande. Och förmågan att bära upp en keps på ett vettigt sätt.

Och inte har det hänt speciellt mycket den senaste tiden heller. Det mest noterbara är väl att jag betalade momsen för någon vecka sedan, hade två tomtar från internet på middag samt att augusti tog slut. Så spännande har jag haft det.

Men i september händer det grejer! Kräftskiva på lördag och ett sjuhelvetes party nästa fredag! Som dessutom följs upp med det fjärde sammanträdet i whiskyklubben dagen efter. Hårda papper, men det är bara att bita ihop tänderna i byxfickan och i lätt framåtlutad stil springa rakt in i kaklet med plattskallen före.

Sedan är det oktober och då fyller jag år! 67 år blir jag, om man tar i beaktande hur pigg jag känt mig den senaste tiden, 77 om man även räknar in prestationerna på gymmet. Betydligt yngre kommer jag däremot att vara under perioden 22-24 oktober då jag i celebert sällskap befinner mig i Bologna för att äta riktig mat och se Bologna-Lazio på Stadio Renato Dall'Ara. Ja, och sen är det väl höst antar jag, det brukar det ju vara vid den tiden på året.

Vintern rasar sedan under några jobbiga månader, men förhoppningsvis kan vi tillbringa åtminstone två veckor av den tiden på något varmare ställe. Typ Florida. Hur vi nu ska ha råd med det, för 2012 tänkte vi gifta om oss i Las Vegas igen och det är minsann lika jobbigt för ekonomin som det är ansträngande för psyket när man ska säga "I do" och ändå låta trovärdig.

2015 lämnar vi Täby och flyttar in till stan, 2028 går jag i pension, åtta år senare flyttar vi ned till Toscana, och någonstans kring år 2048 tänker jag, iförd röd näsa och klädsam övervikt, lägga av för gott för någon måtta får det ju faktiskt vara.

Sounds like a plan.

Och på väg dit tänker jag tillbringa så mycket tid jag någonsin kan med min familj och mina vänner, som alla är synnerligen älskvärda personer. För jag har bestämt att det är det som livet går ut på, och inget annat.