Ölyoga. Behind the scenes.

Skälet till att jag inte bloggat på länge är att jag ägnat större delen av min fritid åt den nya flugan ölyoga, som en av mina twitterkompisar, ak_andersson, uppfann en helg för ett par veckor sedan. Ölyoga passar mig rätt bra eftersom det är den enda motionsaktiviteten, utöver dart, som kombinerar precision, smidighet och simultankapacitet med intag av stora mängder alkohol, öl i detta fall.

Ni som följer mig på twitter eller instagram (där jag heter RealFasching) har redan sett det lyckade resultatet där jag i hisnande men graciösa yogapositioner samtidigt dricker öl av hög kvalitet. Till exempel den här, "Örnen":



Ett annat exempel där jag upphäver naturlagarna är den här som jag kallar "Spitfire":



Nu kanske ni tror att jag hållit på med det här jättelänge, alternativt är ett underbarn när det kommer till yoga, men så är inte fallet. De här positionerna tar naturligtvis tid att lära sig och jag har övat många timmar på att uppnå den perfektion ni ser ovan.

Ett litet klipp från en av många träningspass ser ni nedan. Här försöker jag få till den smått omöjliga positionen "brygga", och som ni ser har jag ett par timmar, och kilon möjligen, kvar innan den sitter ordentligt.



Nu är det inte bara jag som behöver öva, utan även min medhjälpare fotografen. För hur vackra positioner jag än intar så kan ljus, omgivning och framförallt vinkel påverka resultatet. Ett tydligt exempel är de här två bilderna på mig utförandes "Happy Baby":


Perfektion.


Not so much.

Man vill ju till exempel inte att den där sista bilden dyker upp när man söker jobb och blivande arbetsgivaren är ute och googlar för att kolla att den där vassa projektledaren är så proffsig som han påstår. Då vill man ju att någon av de andra bilderna hamnar först i sökrutan såklart.

Jag ÄR för övrigt ute och söker jobb! Har ett alldeles fantastiskt drömjobb på gång, men om det skiter sig så lär jag återkomma med en desperat vädjan här på bloggen inom kort, så ni kan väl kolla runt lite redan nu?

Tack, det var snällt.

Sunköl vs Brewdog

Grannen ställde till med en intressant ölprovning härförleden. Syftet var att ta reda på exakt hur usla systembolagets storsäljare i ölsortimentet egentligen är. Och om det kanske är så att ett par av dem ändå är hyfsat drickbara. Fem öl, alla med det obegripliga tilläggsnamnet "Export" hälldes upp och provningsdeltagarna skred till verket.

Med risk för att återigen bli kallad ölposör av Wayne Nilsson, kungen av sunk, redovisar jag härmed resultatet:

Nej, de är inte drickbara. Köp en ramlösa och häll i en skvätt hemkört så smakar det ungefär samma sak och det blir antagligen betydligt billigare. Samtliga fem öl luktade exakt precis samma sak utom möjligtvis Carlsberg Export som inte luktade någonting.

Om man nu måste lyfta fram något av ölen så får det bli Norrlands Guld där man åtminstone kunde ana en ton av malt. Mariestad var en annan "favorit" och dessa båda öl undvek betyget "totalt värdelös" och hamnade istället i den högre klassen "riktigt dåligt".

Så sluta nu att dricka dessa missfoster till "öl" och ge er på öl från Brewdog istället. För vi provade ett gäng sådana också, med betydligt bättre resultat:



Nämen titta, riktig öl! Bäst i den här testen var nog Challenger, en av fyra i Brewdogs fyrpack "IPA is Dead" där alla flaskor innehåller samma ölbas men humlats med varsin humlesort. Challenger hade ett angenämt drag av "smör på popcorn" i doften följt av rejäl beska och eldig alkohol. Riktigt bra.

Att jämföra fem lager med ett gäng IPA är naturligtvis som att jämföra äpplen och blomkål men nu var det så vi gjorde, och eftersom vi nästan alltid gör rätt så kommer eventuella klagomål ändå att ignoreras, så dont bother.

Upprymd av denna provning är jag nu på jakt efter alla systembolagets öl från Brewdog, en flaska av varje, så vi en gång för alla kan bestämma vilken öl som är godast. Enligt en snabb kontroll på systembolagets hemsida finns det 18 stycken:

5 AM Saint
Alice Porter
Chaos Theory
Dogma
Galaxy
Challenger
HBC
Motueka
Punk IPA, flaska
Punk IPA, burk
Dog A
77 Lager
Zeitgeist
Trashy Blonde
Nanny State
Hardcore IPA
Rip Tide
Tokyo

Just nu saknar jag bara de två sistnämnda samt Punk IPAn på burk.

Återkommer med resultat och en ogenerad och partisk hyllning av detta fantastiska bryggeri som jag är så stolt delägare i.

Varför jag aldrig kan bli elektriker

Det är inte för rädslan att få en liten stöt då och då, och det där med att skruva fast ledningar på rätt ställen borde jag också klara av efter lite studier. Proppar kan jag redan byta, och med tiden kommer jag säkert att kunna förstå komplicerade kopplingscheman också. Som det här till exempel:



Inte ens fackspråket avskräcker eftersom jag är rätt bra på att komma ihåg komplicerade ord, ofta med hjälp av poetiska ramsor som jag hittar på. Ett exempel är den här bilden:



Inte helt lätt att memorera som ni ser, men om man tänker på rimmet "anod, katod, lysdiod" så blir det ju som ni märker genast lite lättare.

Skälet till att jag aldrig kommer att bli elektriker är snarare av fysisk natur, jag saknar styrkan, smidigheten och kroppskontrollen helt enkelt. Det förstod jag i helgen, när jag hade besök av en kompis som är elektriker på riktigt. Ja ni ser ju själva.


Sådär skulle jag nog kunna ligga iofs, problemet är att jag aldrig skulle kunna ta mig vare sig dit eller därifrån.


Så här skulle jag inte kunna stå ens om någon höll i mig.


Och så här skulle jag faktiskt aldrig göra i någon annans kök, ens om jag kunde.

Jag bliver således vid min läst och sitter i en kontorsstol även i fortsättningen. Något jag för övrigt utvecklat till ren perfektion.

Tillbaka! Fetare än någonsin!

Semestern har varit bra. Det kan man se på den sladdriga, blobbiga utväxt jag skaffat mig ungefär mitt på kroppen. 5-6 kg väger den, är klotrund och relativt hårig. Den blir ju inte så lätt att förklara för min tränare på Balance som antagligen redan nu sitter och smider planer kring hur jag bör straffas för mitt hälsovådliga leverne under tiden han har haft semester.

Men jag hänger inte läpp för det, för magen är ett resultat av ett målmedvetet frosseri i livets goda och är bland mycket annat uppbyggd av snabba men goda kolhydrater, hårt reducerade feta mejeriprodukter smaksatta med tryffel, samt floder av vin från norra Italien och öl från Brewdog.

Så det var det fan värt.

Semestern har jag tillbringat runt Garda-sjön i Italien, världens bästa land. Bästa boendet på resan var utan tvekan vingården Le Preseglie, och den ligger exakt här:



Dit ska man åka. Vi hyrde en trerumslägenhet med kök i 5 dagar för strax under 7.000 kr vilket under högsäsong måste anses vara ett kap. Dessutom producerar de en Passito, ett av de godaste söta vita viner jag har druckit. Och jag har druckit på tok för mycket söta vita viner i mina dagar.

Tittar man lite närmare på Le Preseglie så ser det ut så här:



Och tittar man jättenära så ser det ut så här:



Fina bilder va? De har min dotter Malin tagit. Den första dessutom med risk för sitt eget liv, när vi av resesällskapet tvingades ut på kulturell utflykt och upp i La Torre di San Martino della Battaglia där bilden togs. Tornet kan anas i bakgrunden på den här bilden, med alla torns torn i förgrunden.



Vi bodde också i Limone vid norra Gardasjön och på Monte Isola, Europas största ö som ligger i en sjö. Sjön ifråga heter Iseo och ligger strax väster om Garda. Alla tre ställen når man enkelt med bil, under förutsättning att man landar i Bergamo och hyr en.

12 fantastiska dagar, time and money well spent.

Resten av semestern tillbringade vi på västkusten, i Halmstad och Helsingborg, där vi har släkt och vänner som vi kunde våldgästa efter att vi bränt alla pengar i Italien. Mycket trevligt även det, och det är inte omöjligt att jag återkommer med lite bilder från det också.

Men nu är det slut på semester och det är väl lika bra det, för någon måtta får det faktiskt vara. Dessutom är ju den här post-semester tiden rätt mysig. Man lallar in på jobbet vid tiorycket, tar en tretimmarslunch på någon uteservering och åker hem klockan 14 och dricker rödvin. Om man nu inte är en flitig Lutheransk konsult som jag vill säga.

Ha nu en fortsatt trevlig semester, för ni är bergis lediga nästa vecka också era jävlar.

Eskilstuna-Göteborg-Bergamo

Eskilstuna!

I lördags var jag på Eskilstuna Ölfestival! Och provade en väldig massa öl, tex Eskilstuna Ölkulturs 'Anders dubbel-IPA' som jag för säkerhets skull provade tre gånger.

Och öl i all ära, men höjdpunkten var faktiskt när jag sprang på den här snubben.



Det här är Darren, som driver bloggen BeerSweden. Det hade jag ingen aning om då, jag var mest imponerad av att han gick omkring med ett Brewdog skal till sin Iphone. Det visade sig att han jobbade med Brewdog, detta förträffliga lilla ölbryggeri, och dessutom var mannen bakom Brewdogs svenska flirt, ölen Hello my name is Ingrid. Mån om att framhålla det faktum att jag kände till ölen så började jag ur minnet recitera den briljanta presentationstexten på flaskans baksida, men då log han bara och sa "I know, I wrote that". Så jag var ju bara tvungen att fota karln.

Bra ölfestival det där, till och med Wayne Nilsson var där så missa inte det nästa år.

Göteborg!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag äntligen få till det och äta på Hello Monkey. En restaurang i Göteborg som Ulrika Good tipsade mig om för evigheter sedan men som jag trots otaliga resor till Göteborg lyckats missa varenda gång. Men den som väntar på något gott!

Hello Monkey är en "asiatisk-australisk fusion" med inriktning på Dim Sum och (nyligen) Korean BBQ. Och de lyckas alldeles utmärkt. Det här var vad jag åt:


Dim sum mix. Räkdumpling, koreansk vårrulle, goyzadumpling och kycklingdumpling.

Väldigt gott, men kanske lite för snälla smaker för mig.



Koreansk pannkaka fylld med långbakad grissida, ssäm jang och koriandergurka.

Grissida, denna förträffliga lilla anrättning, inlindad i en pannkaka tillsammans med ssäm jang och koriandergurka. Doppas i bönsås och är så gott så man nästan gråter en liten skvätt, om man nu är på det humöret.



Crispy porkskinsallad med syltad vattenmelon och tomat- och chilivinägrett.

Gris, detta förträffliga lilla djur, denna gång i form av krispig svål på en sallad av vattenmelon. Hett och svalt, salt och sött i en alldeles utmärkt kombination.

Hello Monkey kommer att vara mitt förstaval på göteborgsresorna ett bra tag framöver. Missa alltså inte detta heller. Finns både på Linnégatan och på Magasingatan, denna förträffliga lilla gata.

Bergamo!

Här har jag inte varit än, men jag landar där på tisdag kväll och jag utgår från att det blir alldeles fantastiskt. Ingen dator, ingen mobil. Bara mat, vin, familj och vänner. Längtar något alldeles oerhört.

Jag avslutar med den finaste etiketten från Ölfestivalen. Vet inte vad det är med den där bilden, den är bara väldigt fin på något vis. Ha en trevlig sommar!

Dågarna. Och Sonja.

De försvinner fort, de där dågarna. Vilket innebär att det snart är semester vilken jag har för avsikt att spendera invid en sjö i Italien, sippandes på ett glas kraftigt rött vin från Venetien följt av en grappa, helst ekfatslagrad.

Vin och grappa i rikliga mängder blev det också när jag slog till och genomförde min vinkällartömningsprovning på Restaurang DOC i helgen. Med mig hade jag, utöver mina viner, också ett gäng synnerligen goda vänner och vi hade så trevligt att jag glömde fota tillställningen. Dagen efter (jösses vilken dagen-efter det var) hittade jag endast två bilder:



Den här blev rätt bra faktiskt. Det är en flaska Moulin Touchais från 1969, sett uppifrån.

Den andra bilden blev betydligt sämre:



Har ingen aning om vad det där ska föreställa. Men trevligt var det, riktigt trevligt.

Kvällen efter, svårt vinförgiftad, gick jag på whiskyklubben Paddys kvartalsvisa sammanträde. Med bara hälften rätt på provningen tvingades jag till slut att inse att min makalösa start på de här provningarna, två raka fullpottare, inte berodde på min unika whiskykompetens utan på rent flyt. Men jag överlever det med, speciellt som jag dagen efter (och vilken jävla dagen-efter DET var då!) hade lyckats ta ännu ett vackert kort. Kolla:



Otroligt konstnärligt meta-foto. Jag fick till och med beröm av äldsta dottern som ju är värsta proffsfotografen.

Större delen av den här veckan har jag tillbringat på Twitter och sett en av mina favorittwittrare/bloggare slå igenom, inte bara i Sverige utan faktiskt i hela världen. Jag pratar om Sonja Abrahamsson, eller @hejsonja som hon vanligtvis heter på Twitter men som den här veckan har haft hand om kontot @sweden. "Visit Sweden" låter en ny person twittra som @sweden varje vecka och denna vecka är det alltså Sonja.

Så Sonja satte sig bakom datorn i Kungälv där hon bor med sina två små barn och blåste helt enkelt rent på hela twitter när hon blandade skruvad "turistinformation" med funderingar kring judar, ugnstekt livmoder och hur man bäst viker ett bröst. Ramaskri givetvis, och folk från samtliga världsdelar tävlade i att vara mest kränkta.

Exempel på harmlös men väldigt rolig tweet:



Exempel på inte lika harmlös men väldigt rolig tweet:



Sonja är fullständigt briljant och jag ser redan fram mot när hon sommarpratar i P1 nästa år. Hon twittrar som @sweden fram till söndag, så läs för fan ikapp!

Idag är det fredag och jag är mycket taggad för ikväll, uppspelt till och med! Vilket är lite märkligt eftersom jag ju vet att jag om några timmar kommer att vara skitförbannad på det där jävla pisslandslaget som fuckade upp mot Ukraina och pajade min fotbollssommar. Men eftersom jag lever i nuet så är jag glad och fylld av hopp just nu, och väntar med att kräva varenda jävels avgång till lite senare ikväll.

Mys nu hörrni, så ska jag berätta om en bra restaurang i Göteborg nästa vecka.

Kennet Cup

Vilken dag! Lämnade Stockholms köldrekord och åkte till Göteborg istället för att kolla på Kennet Cup. Hyfsat bra val visade det sig. Strålande sol och goa gubbar, goa gummor och en härlig stämning. Varför bor inte alla i Göteborg?

Här kommer några bilder från turneringen som var späckad med fotbollslegender.



Ralf Edström. Still going strong.




Ravelli i klassisk pose.



Stora delar av VM-laget från 94.

Och kvällen sen då. Herrejävlar, som man säger här nere. Den i särklass vassaste efterfest jag någonsin varit på.

Jag fotade givetvis en massa på banketten, men tänker inte publicera alla bilder av följande skäl:

1. Alla kanske inte vill synas på min blogg.
2. De flesta bilder blev lika suddiga som jag var framåt småtimmarna.
3. På nästan alla bilder är jag själv med, iförd en mustasch som är så jävla ful att inte ens jag vill se eländet.

Exempel på suddig bild:



Den här stackars mannen fotade jag 5 gånger i rask följd i tron att det var Blåvitt-hjälten Tord Holmgren. Jag upptäckte först senare, när jag sprang in i den riktiga Tord Holmgren, att så inte var fallet och jag förstår nu varför mannen ser så förvånad ut på alla fem korten.

Och kolla, här är ju jag! Och Roberto Vacchi, cykelkommentator och kvällens konfrencier, när vi överlämnar pengarna från vår insamling till Kennet Andersson och Cancerfonden. Lite drygt 64.000 kr blev det vilket innebär att jag nu har godisförbud resten av livet och att Roberto slapp cykla naken mellan Falun och Borlänge. Tack alla!



Och de här två bilderna måste jag också visa, de är för unika för att låta bli.



Ja, jag är fullt medveten om att det där inte är världens bästa bild på mig. Men ställ er bredvid Glenn Hysén själva då, och försök se snygg ut. Inte så jävla lätt kan jag meddela.

Och kolla nu här. På bilden ser ni tre av de elva ikoner som var på planen när IFK Göteborg, som första svenska klubblag, vann UEFA-cupen 1982 genom att slå Hamburger Sportverein med 3-0. På bortaplan. Och jag var där när de gjorde det! 19 år ung och skolkandes från skolan. Magiskt.



Glenn Hysén, Stig Fredriksson, och (den riktige) Tord Holmgren.

Avslutar med en video från första finalmatchen mot Hamburg på Ullevi. Conny Karlsson slår en lyra till Glenn Hysén som nickar fram bollen till en fri Tord Holmgren som i spöregnet gör 1-0 i den 89 minuten. Hela västkusten exploderar och jag står på Sektion N och skriker sönder halsen. Jag börjar nästan grina när jag ser det här.



Tack till Kennet, Alex på Cancerfonden, Roberto Vacchi, Mikkemannen, Fredrik mfl, mfl för en helt galen helg.