Eskilstuna-Göteborg-Bergamo

Eskilstuna!

I lördags var jag på Eskilstuna Ölfestival! Och provade en väldig massa öl, tex Eskilstuna Ölkulturs 'Anders dubbel-IPA' som jag för säkerhets skull provade tre gånger.

Och öl i all ära, men höjdpunkten var faktiskt när jag sprang på den här snubben.



Det här är Darren, som driver bloggen BeerSweden. Det hade jag ingen aning om då, jag var mest imponerad av att han gick omkring med ett Brewdog skal till sin Iphone. Det visade sig att han jobbade med Brewdog, detta förträffliga lilla ölbryggeri, och dessutom var mannen bakom Brewdogs svenska flirt, ölen Hello my name is Ingrid. Mån om att framhålla det faktum att jag kände till ölen så började jag ur minnet recitera den briljanta presentationstexten på flaskans baksida, men då log han bara och sa "I know, I wrote that". Så jag var ju bara tvungen att fota karln.

Bra ölfestival det där, till och med Wayne Nilsson var där så missa inte det nästa år.

Göteborg!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag äntligen få till det och äta på Hello Monkey. En restaurang i Göteborg som Ulrika Good tipsade mig om för evigheter sedan men som jag trots otaliga resor till Göteborg lyckats missa varenda gång. Men den som väntar på något gott!

Hello Monkey är en "asiatisk-australisk fusion" med inriktning på Dim Sum och (nyligen) Korean BBQ. Och de lyckas alldeles utmärkt. Det här var vad jag åt:


Dim sum mix. Räkdumpling, koreansk vårrulle, goyzadumpling och kycklingdumpling.

Väldigt gott, men kanske lite för snälla smaker för mig.



Koreansk pannkaka fylld med långbakad grissida, ssäm jang och koriandergurka.

Grissida, denna förträffliga lilla anrättning, inlindad i en pannkaka tillsammans med ssäm jang och koriandergurka. Doppas i bönsås och är så gott så man nästan gråter en liten skvätt, om man nu är på det humöret.



Crispy porkskinsallad med syltad vattenmelon och tomat- och chilivinägrett.

Gris, detta förträffliga lilla djur, denna gång i form av krispig svål på en sallad av vattenmelon. Hett och svalt, salt och sött i en alldeles utmärkt kombination.

Hello Monkey kommer att vara mitt förstaval på göteborgsresorna ett bra tag framöver. Missa alltså inte detta heller. Finns både på Linnégatan och på Magasingatan, denna förträffliga lilla gata.

Bergamo!

Här har jag inte varit än, men jag landar där på tisdag kväll och jag utgår från att det blir alldeles fantastiskt. Ingen dator, ingen mobil. Bara mat, vin, familj och vänner. Längtar något alldeles oerhört.

Jag avslutar med den finaste etiketten från Ölfestivalen. Vet inte vad det är med den där bilden, den är bara väldigt fin på något vis. Ha en trevlig sommar!

Dågarna. Och Sonja.

De försvinner fort, de där dågarna. Vilket innebär att det snart är semester vilken jag har för avsikt att spendera invid en sjö i Italien, sippandes på ett glas kraftigt rött vin från Venetien följt av en grappa, helst ekfatslagrad.

Vin och grappa i rikliga mängder blev det också när jag slog till och genomförde min vinkällartömningsprovning på Restaurang DOC i helgen. Med mig hade jag, utöver mina viner, också ett gäng synnerligen goda vänner och vi hade så trevligt att jag glömde fota tillställningen. Dagen efter (jösses vilken dagen-efter det var) hittade jag endast två bilder:



Den här blev rätt bra faktiskt. Det är en flaska Moulin Touchais från 1969, sett uppifrån.

Den andra bilden blev betydligt sämre:



Har ingen aning om vad det där ska föreställa. Men trevligt var det, riktigt trevligt.

Kvällen efter, svårt vinförgiftad, gick jag på whiskyklubben Paddys kvartalsvisa sammanträde. Med bara hälften rätt på provningen tvingades jag till slut att inse att min makalösa start på de här provningarna, två raka fullpottare, inte berodde på min unika whiskykompetens utan på rent flyt. Men jag överlever det med, speciellt som jag dagen efter (och vilken jävla dagen-efter DET var då!) hade lyckats ta ännu ett vackert kort. Kolla:



Otroligt konstnärligt meta-foto. Jag fick till och med beröm av äldsta dottern som ju är värsta proffsfotografen.

Större delen av den här veckan har jag tillbringat på Twitter och sett en av mina favorittwittrare/bloggare slå igenom, inte bara i Sverige utan faktiskt i hela världen. Jag pratar om Sonja Abrahamsson, eller @hejsonja som hon vanligtvis heter på Twitter men som den här veckan har haft hand om kontot @sweden. "Visit Sweden" låter en ny person twittra som @sweden varje vecka och denna vecka är det alltså Sonja.

Så Sonja satte sig bakom datorn i Kungälv där hon bor med sina två små barn och blåste helt enkelt rent på hela twitter när hon blandade skruvad "turistinformation" med funderingar kring judar, ugnstekt livmoder och hur man bäst viker ett bröst. Ramaskri givetvis, och folk från samtliga världsdelar tävlade i att vara mest kränkta.

Exempel på harmlös men väldigt rolig tweet:



Exempel på inte lika harmlös men väldigt rolig tweet:



Sonja är fullständigt briljant och jag ser redan fram mot när hon sommarpratar i P1 nästa år. Hon twittrar som @sweden fram till söndag, så läs för fan ikapp!

Idag är det fredag och jag är mycket taggad för ikväll, uppspelt till och med! Vilket är lite märkligt eftersom jag ju vet att jag om några timmar kommer att vara skitförbannad på det där jävla pisslandslaget som fuckade upp mot Ukraina och pajade min fotbollssommar. Men eftersom jag lever i nuet så är jag glad och fylld av hopp just nu, och väntar med att kräva varenda jävels avgång till lite senare ikväll.

Mys nu hörrni, så ska jag berätta om en bra restaurang i Göteborg nästa vecka.

Kennet Cup

Vilken dag! Lämnade Stockholms köldrekord och åkte till Göteborg istället för att kolla på Kennet Cup. Hyfsat bra val visade det sig. Strålande sol och goa gubbar, goa gummor och en härlig stämning. Varför bor inte alla i Göteborg?

Här kommer några bilder från turneringen som var späckad med fotbollslegender.



Ralf Edström. Still going strong.




Ravelli i klassisk pose.



Stora delar av VM-laget från 94.

Och kvällen sen då. Herrejävlar, som man säger här nere. Den i särklass vassaste efterfest jag någonsin varit på.

Jag fotade givetvis en massa på banketten, men tänker inte publicera alla bilder av följande skäl:

1. Alla kanske inte vill synas på min blogg.
2. De flesta bilder blev lika suddiga som jag var framåt småtimmarna.
3. På nästan alla bilder är jag själv med, iförd en mustasch som är så jävla ful att inte ens jag vill se eländet.

Exempel på suddig bild:



Den här stackars mannen fotade jag 5 gånger i rask följd i tron att det var Blåvitt-hjälten Tord Holmgren. Jag upptäckte först senare, när jag sprang in i den riktiga Tord Holmgren, att så inte var fallet och jag förstår nu varför mannen ser så förvånad ut på alla fem korten.

Och kolla, här är ju jag! Och Roberto Vacchi, cykelkommentator och kvällens konfrencier, när vi överlämnar pengarna från vår insamling till Kennet Andersson och Cancerfonden. Lite drygt 64.000 kr blev det vilket innebär att jag nu har godisförbud resten av livet och att Roberto slapp cykla naken mellan Falun och Borlänge. Tack alla!



Och de här två bilderna måste jag också visa, de är för unika för att låta bli.



Ja, jag är fullt medveten om att det där inte är världens bästa bild på mig. Men ställ er bredvid Glenn Hysén själva då, och försök se snygg ut. Inte så jävla lätt kan jag meddela.

Och kolla nu här. På bilden ser ni tre av de elva ikoner som var på planen när IFK Göteborg, som första svenska klubblag, vann UEFA-cupen 1982 genom att slå Hamburger Sportverein med 3-0. På bortaplan. Och jag var där när de gjorde det! 19 år ung och skolkandes från skolan. Magiskt.



Glenn Hysén, Stig Fredriksson, och (den riktige) Tord Holmgren.

Avslutar med en video från första finalmatchen mot Hamburg på Ullevi. Conny Karlsson slår en lyra till Glenn Hysén som nickar fram bollen till en fri Tord Holmgren som i spöregnet gör 1-0 i den 89 minuten. Hela västkusten exploderar och jag står på Sektion N och skriker sönder halsen. Jag börjar nästan grina när jag ser det här.



Tack till Kennet, Alex på Cancerfonden, Roberto Vacchi, Mikkemannen, Fredrik mfl, mfl för en helt galen helg.