Om helgen

Mina senaste helger har varit rätt hyfsade faktiskt. Bologna förra veckan, och nu Helsingborg där SM i njutning avgjordes, och tror ni inte på fan att jag vann det också! Nu var det visserligen bara jag som ställde upp, och dessutom var det jag som dömde, men vann gjorde jag likväl.

Helgen började med att min kompis inte kunde hämta mig vid tåget eftersom han satt fast i en grappaprovning, men eftersom grappa aldrig är fel så erbjöd jag mig naturligtvis att komma dit, och följande konversation utspelades:

Kompisen: Ok, gå mot Stadshuset och sedan förbi Systembolaget tills du kommer fram till en skoaffär på höger sida.
Jag: Ok.
Kompis: Gå in i skoaffären.
Jag: Ska jag gå in i skoaffären?
Kompis: Ja.
Jag: Har ni grappaprovningen i en skoaffär?
Kompis: Ja, det finns levande humrar här också.

Helsingborgare är fan inte kloka någonstans. Men trevligt var det naturligtvis. Ja, och sedan fortsatte det ungefär så. Middag på Lagmarks, öl på Bishop och sedan i säng för att ladda för SM.

Helsingborg må vara bra på många sätt, fotboll till exempel. Och skoaffärer. Men middagarna hos mina vänner därnere brukar slå det mesta och det gjorde dom naturligtvis den här gången också. Jag tog massor med bilder eftersom jag tänkte att jag skulle lära er hur man gör en ostronsymfoni, eller en hjortfilé med karamelliserade polkabetor, gräddkokt spetskål med tryffel och en gåsleversås men jag insåg till slut hur tråkigt ett sånt inlägg skulle bli.

Hur kul är det till exempel att se en bild på polkabetor som kokar i en kastrull?



Nä, precis.

Men gott var det. Och vinerna var ännu godare. En Dom Perignon 1998 (5 plus) till ostronsymfonin, följt av Ch Talbot 1985 (5 plus) och Ch Gruaud Larose 1990 (5 plus) till hjortfilén. Om inte Ch Latour (5 plus) hade kommit från Pauillac så hade jag utsett Saint-Julien till den bästa appellationen i hela Medóc.

Sedan blev det efterrätt, och här hade jag kunnat gå igenom hur man gör en Tarte Tatine med Créme Anglaise och Mjölkchokladglass, men hur kul är det att titta på mjölkchokladglass som stelnar i en glassmaskin?



Exakt.

Men vinet vi drack till efterrätten tänker jag lägga upp en massa bilder på, för det är så sjukt gott att det nästan inte går att förstå.

Ch Climens (14 plus) är min absoluta favorit-Sauternes och den här flaskan från 1990 har legat och morrat i min vinkällaren sedan (tror jag) 1995. I nästan 17 år har den alltså legat och gosat till sig i källaren och gått från ljust, ljust gul när jag köpte den till alldeles mörkorange, och jag tror att det är det godaste jag haft i min mun någonsin. Och då har jag ändå druckit Ch d'Yquem.

Så see and behold min nya tatuering. Synd att etiketten är så ful, men vad ska man göra?











Här är förresten hela laguppställningen!



Nästa helg blir aningens annorlunda. Då ska jag stå i depån under Enduro-tävlingen Gotland Grand National. De som känner mig upplever detta som oerhört komiskt.

Lev väl.