12 augusti, 2011

Alla eländes Moder

Semestern är slut, mörkret faller och kvällskylan är tillbaka.

Bilköerna är tillbaka, sovmorgnarna är slut och löven faller.

Börsen faller, min PT är tillbaka och snuset är slut.

Hur jag än vrider och vänder på det här så ser det jävligt dystert ut.
Dessutom har frugan fyllt 40 så nu kan jag inte ens gå runt och skryta med att jag har en ung fru. Det är mycket nu.

Den grå vardagen är här, allt blir precis som vanligt igen, och sen är det jul. Gå upp, gå till jobbet, jobba jobba, äta Burrata.

Eller tryffelcarbonara, för ikväll är lyxsvägerskan här och då ska jag försöka mig på att kopiera den godaste pastarätt jag någonsin stoppat in i munnen. La Giostras Carbonara di tartufi bianchi sulla chitarra. Det kommer naturligtvis resultera i rena lustmordet på den skapelsen, så jag vill redan nu be Prince Dimitri Kunz d'Asburgo Lorena om ursäkt för att jag ens försöker.

Vill väldigt mycket tillbaka till Toscana. Jag borde inte åkt dit, jag visste att jag skulle bli dödligt förälskad i den där provinsen. Jag kanske ska passa på att hoppa av när jag åker på den där Bolognaresan ni fixade till mig? Söka asyl i Florens och ange miserabelt klimat, dålig mat och gammal fru som skäl? Får fundera på det i helgen.

För jag orkar bara inte ha tråkigt. Det är direkt förödande för mig att ha tråkigt numera. Efter att i mer än ett och ett halvt år dagligen ha funderat på vad allt det här går ut på, och inte kommit fram till ett endaste litet dugg, så får jag helt enkelt se till att ha roligt istället för tråkigt under tiden eländet pågår. Tills den där märkliga dagen kommer då man tar sitt sista andetag och reduceras till ett minne, några fotografier och de där fina vinerna man borde ha korkat upp medan tid fanns. En dag jag i mina allra mörkaste stunder faktiskt kan längta väldigt intensivt till.

Så kan man tänka. Om man vill må ännu sämre. Men det ville vi ju inte, så då tänker vi på något roligt istället.

Till exempel att Cramp magazine och Wayne Nilsson ska komma hem till mig i augusti. Det ska bli väldigt roligt. Vi ska äta gåslever, tryffelrisotto och hängmörade kossor och till det ska vi dricka goda öl och goda viner. Och så ska Wayne försöka lära sig att dricka whisky igen, det ska också bli skoj. För då kommer Wayne att bli full och kräkas lite på Roslagsbanan på väg hem, kan jag tro.

Och så Bolognaresan som sagt. Det ska bli alldeles fantastiskt roligt. Datum är inte bestämt ännu, men jag hoppas på Bologna-Inter den 25 september. Och att Kenneth Anderssons favoritkrog serverar Burrata, och Carbonara med tryffel i.

Byta jobb har jag också funderat på! Uppdraget jag har tar ju slut en vacker dag och då kan det ju vara bra att hitta ett nytt. Eller skaffa sig en anställning. Om man nu inte vill hamna på dekis förstås, men det vill man väl ändå inte. Så nu tycker jag att ni tänker till lite och meddelar mig vilket företag en av Sveriges bästa projektledare borde jobba på. Så funderar jag vidare på mitt håll.

Ja men då så. Då säger vi så. Skönt att se er igen förresten.

20 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen!
Som jag har klickat och väntat på ett inlägg :-)
Välkommen tillbaka!

MISS FURIE sa...

Gillar din knashumor! Ja, -hej höst, får vi väl säga...fast jag ska på Grönan imorgon, då är det fortfarande sommar.

Mångmamma sa...

Välkommen tillbaka.

Håkan sa...

Tryffelrisotto, öl och vin. Nae alltså. Och är sitter jag med en frukt och klappar katten.

Den hemska tvillingen sa...

Säg bara till om du behöver ett rekommendationsbrev för att få asyl i Toscana, jag ställer upp!

Grattis förresten Fru Fasching, både till födelsedag och till att Hr (?) Fasching tänker dra till sydligare nejder. Vad lugnt och skönt du kommer att få det!

Pillargontanten sa...

Men, hallå, 40 är väl inte gammalt!
Du har en ung fru, skryt på för sjutton :)

Livet just nu sa...

Tja! En lättnad att du är tillbaka. Nu slipper jag läsa en massa mördande tråkiga bloggar. Istället kan jag hänga i soffan och bara bli fetare och fetare av att läsa dina matinlägg. När jag är fet nog ska jag operera mig, jag skickar räkningen till dig. Ok?

Charliesprak sa...

Så roligt attt du orkar blogga igen, du skriver så bra!

Ibland känns livet hopplöst innehållslöst. Som när våra bästa drabbas av sjukdom eller bortgång. Men det är kanske för dom vi lever? För att förminska det vi trodde betydde något. Och förstora det lilla. Så överlever jag just nu i alla fall.
Och för övrigt verkar din fru vara både ursnygg o cool ( smart) så ta rygg på henne!

kapten Haddock sa...

Min man är fortfarande ung, mouhahahhaa!

Wayne sa...

Det ska bli roligt, men så jävla kul att det dricks whisky ska vi inte ha. Måste jag köpa en ny kostym för att passa in? Vad är klockan?

Fasching sa...

Anonym: Tack!

Miss Furie: Bra, då bestämmer vi det!

Mångmamma: Tack!

Håkan: Du är också bjuden. Skit i kneget och kom med!

DHT: win-win!

Pillargontanten: 40 är asgammalt. Själv är jag 23.

Livet just nu: Absolut!

Charliesprak: Tack! Men jag hälsar inte frugan det där, hon blir alldeles för mallig.

Wayne: Ny kostym? Som om du redan ägde en? You're not fooling anyone you know.

Christina sa...

<3

Fasching sa...

Haddock: Jo, men till skillnad från mig så är ju du en gammal hagga, så det där jämnar ut sig. Hur vet jag inte, men det gör det.

Anonym sa...

Mot bakgrund av din egen ålder (snart 50!!) skall du inte klaga på hustrun. Ge henne en stor kram från mig o Barbro.
Farfar

Helén sa...

Kommer också söka asyl på sydligare breddgrader en dag. Och förstår så väl vad du menar. Välkommen tillbaka!

Från en riktigt gammal hagga, med ung man ;-)

Anonym sa...

Se där, en viss annan bloggare letar projektledare....... Helrätt!

http://blondinbella.se/to-do-pa-skrivbordet/

Fasching sa...

Helén: Tack!

Anonym: Haha! Skickar cv:t direkt.

Gagnskullu sa...

Härligt att du är tillbaka även om det betyder att du har tråkigt.

Men farfar verkar vara gammal som inte minns att du bara är 23?

Ta hand om er allihopa!

Malde sa...

Härligt att du är tillbaka! Just idag när jag behöver ett stort skratt, så fick jag i alla fall till ett fniss åt/med dina ord.

Det tackar jag för.

Veronica sa...

Själv är jag glad att hösten ÄNTLIGEN är här: man kan kolla på film på Cinemateket igen, Täby Racketcenters förskräckliga sommaröppettider är borta och Fasching är tillbaka! Det kan som inte bli bättre.