En kväll på Nya Gamla Ullevi

Och det var inte igår direkt. Det är inte helt omöjligt att Conny och Jerry Carlsson fortfarande spelade senast jag såg Blåvitt på hemmaplan. Jag har inte ens varit på Gamla Ullevi, än mindre på Nya Gamla Ullevi, för sist var jag på Nya Ullevi. Hänger ni med så här långt?

Jag kom till Göteborg idag på morgonen för ett möte i det nya projektet och insåg först framåt lunch att det var match ikväll, och derby dessutom! Så jag lämnade helt skamlöst min kollega vind för våg ensam på hotellet efter jobbet och begav mig till Ullevi bara för att mötas av beskedet att det var utsålt! Men det löste sig redan efter tredje återbesöket till biljettluckan när försäljaren slutligen insåg att jag aldrig skulle ge mig och fixade en plats på pressläktaren. Och det var ju bra. Görbra faktiskt.

Så här ser en pressbiljett ut:



Och så här ser det ut från rad 1:



Inte illa va? Jag satt precis bakom spelarkuren och således max en meter från han den där knubbiga som spelade i Djurgården förut. Jag har inte haft bättre platser på ett idrottsevenemang sedan Norrköping Dolphins torskade senast. Till och med de här två lirarna satt sämre.


Humle och Dumle från landslaget.

Så där satt jag och njöt trots att jag inte var sportjournalist. Och hade någon nitisk vakt börjat krångla så hade jag ju bara sagt att jag var korrespondent från Cramp Magazine, utsänd för att recensera korven i pausen eller nåt.

Så det blev en lyckad kväll, till och med matchresultatet var bra. Extra coolt också att Bjarnason valde att bränna sin straff framför Gais-klacken bara för att han kunde liksom.

Enda problemet jag har nu är att komma på ett bra svar på kommentarer från min släkt som, med viss rätt, undrar varför i helvete jag inte hör av mig när jag är i stan. Men eftersom det nya projektet ska drivas från Göteborg så kommer jag att vara här mer än ofta, och de kommer med stor sannolikhet att ha tröttnat på mig redan i november.


Tittar man noga kan man bergis se min kusin här någonstans.