Fasching 2.0

Hörrni, jag tänkte försöka slå fart på den här bloggen igen tror jag. Skälet är att det har hänt en massa grejer i mitt liv. Vilket det naturligtvis gör i allas liv på ett par år, men det låter ju lite mer dramatiskt så här och får mig att verka lite mer intressant än genomsnittet, vilket också ligger helt i linje med min egen självbild.

Jag har flyttat! Bara en sån sak. Från villa i Täby till lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hammarby Sjöstad är en stadsdel där vi som vill bo i huvudstaden bor för att vi inte har råd att bo i huvudstaden. Men postnumret är Stockholm. Och tillhör Katarina Församling gör vi också, och om Gud har bestämt att jag numera bor i huvudstaden så har jag ju svårt att se hur ni ska kunna ifrågasätta det.

Sista kvällen i Täby

En annan grej som hänt mig handlar snarare mer om ett litet misstag som fått oanade konsekvenser än om en enskild händelse. Jag hade tänkt börja träna så smått igen, och eftersom träning är bland det värsta man kan råka ut för så är ju den tanken illa nog. Men det här blev betydligt värre än så.

Jag har en bekant som jobbar som personlig tränare, och i ett ytterst svagt ögonblick och i lätt berusat tillstånd råkade jag föreslå att hon skulle kunna få ha lite synpunkter på hur jag levde mitt liv i största allmänhet. Det ena ledde tydligen till det andra och när jag väl hade återfått kontrollen över situationen igen så hade jag, enligt uppgift, lovat henne att hon med början i januari 2017 får ta över hela mitt liv under tre månader. Detta innebär alltså inte bara att jag måste göra allt vad hon säger åt mig att göra i träningsväg, jag lovade henne uppenbarligen också att äta allt som hon säger åt mig att äta (och ingenting annat). Den enda lilla överlevnadsklausulen jag lyckades förhandla in i detta kontrakt från helvetet var att jag själv även fortsättningsvis bestämmer över snus och alkoholintag. Delvis i alla fall, eftersom öl av någon anledning blir förbjudet efter nyår.

Tre månader liksom. Det är ganska många månader det.

Men vin går tydligen bra, vilket passar alldeles utmärkt eftersom det leder oss in på nästa förändring i mitt liv, nämligen den att jag ska bli sommelier! På riktigt alltså, med diplom och grejer. Diplomerad Sommelier. Eller ”WSET Level 3” som vi blivande sommelierer kallar det, för att vi vill vara gångbara internationellt. Allt givetvis under förutsättning att jag klarar alla prov och dessutom överlever första kvartalets svält och träning enligt ovan.

En dag i veckan under hela nästa år är det alltså jag som sniffar och sörplar och hummar och har mig istället för att dricka kaffe, läsa projektdirektiv och skapa processflöden längre än den kinesiska muren. Och min väg till sommelier vill naturligvis ingen missa, så här kommer ni att få läsa allt om viner med bombastiska inslag av nyslaget hö (CF), toner av kattpiss på krusbärsbuske (SB) och förnimmelser av multna höstlöv i uppförsbacke och sånt (PN). (Förkortningarna inom parantes är en medveten strategi från min sida för att få er att känna att ni inte riktigt begriper det där med vin ändå, och tro att en sommelierutbildning antagligen är betydligt mer avancerad än vad den egentligen är.)  

Och som om allt det här inte skulle vara nog så har jag som grädde på potatispurén dessutom fått Lilla Egos kokbok! Av ovan nämnda personliga tränare dessutom, vilket visar vilka sadistiska jävla as personliga tränare är, eftersom jag antagligen inte kommer att få äta en enda liten rätt ur den där boken under årets tre första månader. Men bortsett från det, Lilla Egos kokbok är den enda kokbok som behövs i ett semi-avancerat hobbykök som mitt, och tillsammans med den och min sjukt ultramaxade mixer från Electrolux (1,3 hästkrafter!) kommer jag att laga, fota och blogga allt i den där boken.

Utom matjessillsrecepten, för matjessill är en riktig liten skitsill det, och den ska undvikas i alla lägen.

Maxad mixer

Så vi hörs! Jag och min mixer önskar alla en riktigt god jul!