4 dagar kvar :-(

Min kropp har ett fantastiskt immunförsvar, det får jag ändå ge den. Det räcker med att jag tänker på träning så blir jag antingen sjuk eller skadad. Det funkar varje gång och så även nu. Och med tanke på omfattningen av det elände min kropp snart ska utsättas för så svarade den inte bara med en vanlig förkylning, som brukligt, utan satte även ned foten med ett sjujävla ryggskott. Sug på den sa kroppen, med tydlig adress till min PT/kostrådgivare/polare som tror att hon inom kort ska ta över mitt liv med träning och gröt kokt på kottar och smågrus.

Men löften är ju tyvärr en hederssak så nu är det jag som gör vad jag kan för att komma i form inför 2/1, bland annat med hjälp av en annan polare som är kiropraktor. (För att vara en knubbig liten tjockis känner jag förvånansvärt många inom hälsobranschen som ni märker). Hursomhelst, hon gjorde vad kiropraktorer gör nämligen bröt min rygg i tre delar och sa att jag kunde ta ett glas vin på kvällen för att musklerna skulle slappna av. Så imorgon har jag väl ont i huvudet också.

Enda lilla ljusglimten är som ni förstår sommelierutbildningen som börjar i slutet av januari, och jag brottas nu med problematiken att kombinera den träningen med den där hälsosamma träningen, men det löser jag nog på något sätt. Till exempel genom att träna till sommelier utav bara helvete nu de sista dagarna innan nyår.

Men ha ett bra 2017 då, ni som har något att se fram emot.

Fasching 2.0

Hörrni, jag tänkte försöka slå fart på den här bloggen igen tror jag. Skälet är att det har hänt en massa grejer i mitt liv. Vilket det naturligtvis gör i allas liv på ett par år, men det låter ju lite mer dramatiskt så här och får mig att verka lite mer intressant än genomsnittet, vilket också ligger helt i linje med min egen självbild.

Jag har flyttat! Bara en sån sak. Från villa i Täby till lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hammarby Sjöstad är en stadsdel där vi som vill bo i huvudstaden bor för att vi inte har råd att bo i huvudstaden. Men postnumret är Stockholm. Och tillhör Katarina Församling gör vi också, och om Gud har bestämt att jag numera bor i huvudstaden så har jag ju svårt att se hur ni ska kunna ifrågasätta det.

Sista kvällen i Täby

En annan grej som hänt mig handlar snarare mer om ett litet misstag som fått oanade konsekvenser än om en enskild händelse. Jag hade tänkt börja träna så smått igen, och eftersom träning är bland det värsta man kan råka ut för så är ju den tanken illa nog. Men det här blev betydligt värre än så.

Jag har en bekant som jobbar som personlig tränare, och i ett ytterst svagt ögonblick och i lätt berusat tillstånd råkade jag föreslå att hon skulle kunna få ha lite synpunkter på hur jag levde mitt liv i största allmänhet. Det ena ledde tydligen till det andra och när jag väl hade återfått kontrollen över situationen igen så hade jag, enligt uppgift, lovat henne att hon med början i januari 2017 får ta över hela mitt liv under tre månader. Detta innebär alltså inte bara att jag måste göra allt vad hon säger åt mig att göra i träningsväg, jag lovade henne uppenbarligen också att äta allt som hon säger åt mig att äta (och ingenting annat). Den enda lilla överlevnadsklausulen jag lyckades förhandla in i detta kontrakt från helvetet var att jag själv även fortsättningsvis bestämmer över snus och alkoholintag. Delvis i alla fall, eftersom öl av någon anledning blir förbjudet efter nyår.

Tre månader liksom. Det är ganska många månader det.

Men vin går tydligen bra, vilket passar alldeles utmärkt eftersom det leder oss in på nästa förändring i mitt liv, nämligen den att jag ska bli sommelier! På riktigt alltså, med diplom och grejer. Diplomerad Sommelier. Eller ”WSET Level 3” som vi blivande sommelierer kallar det, för att vi vill vara gångbara internationellt. Allt givetvis under förutsättning att jag klarar alla prov och dessutom överlever första kvartalets svält och träning enligt ovan.

En dag i veckan under hela nästa år är det alltså jag som sniffar och sörplar och hummar och har mig istället för att dricka kaffe, läsa projektdirektiv och skapa processflöden längre än den kinesiska muren. Och min väg till sommelier vill naturligvis ingen missa, så här kommer ni att få läsa allt om viner med bombastiska inslag av nyslaget hö (CF), toner av kattpiss på krusbärsbuske (SB) och förnimmelser av multna höstlöv i uppförsbacke och sånt (PN). (Förkortningarna inom parantes är en medveten strategi från min sida för att få er att känna att ni inte riktigt begriper det där med vin ändå, och tro att en sommelierutbildning antagligen är betydligt mer avancerad än vad den egentligen är.)  

Och som om allt det här inte skulle vara nog så har jag som grädde på potatispurén dessutom fått Lilla Egos kokbok! Av ovan nämnda personliga tränare dessutom, vilket visar vilka sadistiska jävla as personliga tränare är, eftersom jag antagligen inte kommer att få äta en enda liten rätt ur den där boken under årets tre första månader. Men bortsett från det, Lilla Egos kokbok är den enda kokbok som behövs i ett semi-avancerat hobbykök som mitt, och tillsammans med den och min sjukt ultramaxade mixer från Electrolux (1,3 hästkrafter!) kommer jag att laga, fota och blogga allt i den där boken.

Utom matjessillsrecepten, för matjessill är en riktig liten skitsill det, och den ska undvikas i alla lägen.

Maxad mixer

Så vi hörs! Jag och min mixer önskar alla en riktigt god jul!

Världens mest komplicerade risotto, Cacio e Pepe

Efter ett omfattande researcharbete har jag äntligen hittat en rätt som passar såväl min positiva attityd till utmaningar, min unika kompetens vad gäller matlagning, samt min ödmjukhet i största allmänhet.

Risotto Cacio e Pepe, eller Risotto Ost och Peppar som är det lite mindre sexiga namnet på svenska är visserligen något så simpelt som en risotto men innehåller till skillnad från andra risottos inte så mycket mer än just ris, ost och peppar.

Men BULJONGEN då, undrar ni. Man måste ju ha BULJONG i en risotto begriper du väl, säger ni med lite för otrevlig ton. Precis, det är det som är knepet säger jag då, med en finurlig uppsyn.

Hemligheten med att komplicera en risotto är nämligen att komplicera buljongen. Normalt använder man ju buljong kokt på typ grönsaker, kossor eller kossornas barn. Men i Cacio e Pepe använder man en buljong på ost. På ost! Sug på den. Dessutom måste man göra buljongen själv.

Skälet till att man gör på det här viset är en jordbävning i parmesandisktriktet som inträffade i maj 2012 och där i stort sett varenda liten parmesanost välte och gick sönder.

Stor katastrof för alla parmesanodlare såklart, och vad skulle man nu göra med tusentals ton trasig och väldigt osäljbar ost?

Enter Massimo Bottura. Parmesandistriktets räddare, risottons komplicerare och Italiens eviga hjälte. Mannen vars buljong vi nu ska tillverka.

Och utöver lite skäggstubb och ett rivjärn är det här faktiskt det enda du behöver:

500 gram Parmesanost

1 kastrull

1 fru

8 dl vatten
2,5 dl Arborioris
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
Smör till lökfräset

Gör så här:

Dag 1

1.    Be din fru riva parmesanosten grovt, för att riva ost är tamejfan bland det tråkigaste som finns



2.       Häll osten i en stor kastrull och tillsätt vattnet



3.       Värm ostvattnet på mediumvärme tills osten börjar bli trådig, den ska inte koka



4.       Låt buljongen svalna till rumstemperatur
5.       Värm buljongen en gång till enligt punkt 3
6.       Låt svalna igen och ställ sedan in i kylskåp över natten

Dag 2

7.       Med ett leende på läpparna, maximal livsglädje, och lite sladdriga underkläder skuttar du nu ur din säng för att se vad som hänt med buljongen! Har du gjort som jag sa att du skulle göra så ska buljongen nu ha skiktat sig i tre lager, parmesangrädde högst upp, buljong i mitten och ostskräp i botten. Så här:

8.       Skrapa försiktigt av parmesangrädden med din finaste sked och spara den i kylen (parmesangrädden alltså)
9.       Sila ned buljongen i en kastrull och släng ostskräpet
10.   Värm upp buljongen och håll den varm
11.   Fräs löken och rosta riset, 2,5 dl, som när du gör en vanlig risotto.
12.   Istället för kossbuljong adderar man sedan alltså vår egentillverkade lilla ostbuljong, 1 dl i taget
13.   Och istället för smör rör vi slutligen i vår exklusiva parmesangrädde och svartpeppar från kvarn
14.   Garnera med persilja och ät upp allting själv

Eller som Massimo själv skulle ha sagt:

Heat broth in a 4-qt. saucepan over medium heat; set aside and keep warm. Heat butter in a 6-qt. saucepan over medium heat. Add shallots and garlic to saucepan; cook, stirring, until soft, 3 minutes. Add rice; cook 2 minutes. Add reserved stock 1⁄2 cup at a time, cooking until each addition is absorbed before adding more. Cook, stirring often, until rice is tender and creamy, about 20-22 minutes. Stir in parmesan cream and cracked pepper; garnish with parsley leaves. 

Buon appetito.