Varför jag aldrig kan bli elektriker

Det är inte för rädslan att få en liten stöt då och då, och det där med att skruva fast ledningar på rätt ställen borde jag också klara av efter lite studier. Proppar kan jag redan byta, och med tiden kommer jag säkert att kunna förstå komplicerade kopplingscheman också. Som det här till exempel:



Inte ens fackspråket avskräcker eftersom jag är rätt bra på att komma ihåg komplicerade ord, ofta med hjälp av poetiska ramsor som jag hittar på. Ett exempel är den här bilden:



Inte helt lätt att memorera som ni ser, men om man tänker på rimmet "anod, katod, lysdiod" så blir det ju som ni märker genast lite lättare.

Skälet till att jag aldrig kommer att bli elektriker är snarare av fysisk natur, jag saknar styrkan, smidigheten och kroppskontrollen helt enkelt. Det förstod jag i helgen, när jag hade besök av en kompis som är elektriker på riktigt. Ja ni ser ju själva.


Sådär skulle jag nog kunna ligga iofs, problemet är att jag aldrig skulle kunna ta mig vare sig dit eller därifrån.


Så här skulle jag inte kunna stå ens om någon höll i mig.


Och så här skulle jag faktiskt aldrig göra i någon annans kök, ens om jag kunde.

Jag bliver således vid min läst och sitter i en kontorsstol även i fortsättningen. Något jag för övrigt utvecklat till ren perfektion.