Mitt löfte om att uppdatera den här bloggen lite oftare resulterade något överraskande i att jag skrev ännu färre inlägg. Och det var ju lite märkligt, men jag skyller alltsammans på att jag är sjuk. Jag har inte varit jättesjuk och inte speciellt jättelänge heller, bara ett par dagar sådär, men det är den enda bortförklaringen jag kan komma på.
Och det enda skälet jag har för att skriva det här inlägget är egentligen bara för att skryta med att jag ska åka till Fäviken och äta middag på Sveriges bästa restaurang. Men det tänkte jag linda in i en massa pladder för att det inte ska verka så himla uppenbart, så först skriver jag om något annat.
Till exempel att ni måste få tummen ur och ta tag i det där med Twitter. Ni kan inte skjuta på det där längre, det är faktiskt dags nu. Och när ni har gjort det så följer ni mig, RealFasching.
Nu behöver ni inte vara så noga med små och stora bokstäver i det där användarnamnet för det betyder nämligen ingenting på twitter. Mer än att det skvallrar om hur gammal användaren är! Det visste ni inte! För se det har jag kommit på, att användandet av stora bokstäver i ett användarnamn på internet har med åldern på användaren att göra.
Min bedömning är tex att skillnaden mellan någon som kallar sig "Fasching" på internet och någon som kallar sig "fasching" är c:a 25 år. Som bevis vill jag framföra följande exempel på användarnamn från just Twitter:
"waynenilsson". Inga stora bokstäver alls = ungdomlig användare. Född 1980 eller senare.
"Kemimannen". Namnet inleds med stor bokstav = ganska gammal, åtminstone över 40.
"RealFasching". TVÅ stora bokstäver = ännu äldre, bergis snart 50.
"DVIJDVS". Bara stora bokstäver = asgammal.
En annan teori som jag har, och som jag skulle vilja att ni bekräftar, är vilka regler som gäller när man namnger par i sin bekantskapskrets. Och då menar jag inte öknamn som "Idioterna med mongot" osv utan vilket namn man säger först. (Det här kan jag möjligen ha försökt reda ut i ett tidigare inlägg men jag orkar inte kolla upp det nu.)
Sug på det här mysteriet: "Ikväll ska vi hem till Stefan och Maria på middag, och imorgon ska vi träffa Madde och Per." Inget konstigt med det. Men varför heter de inte "Maria och Stefan" eller "Per och Madde" istället? Det har ju uppenbarligen inte att göra med att man nämner mannen eller kvinnan först eller sist och inte är det någon bokstavsordningen som styr det heller.
Men jag vet vad det är!
För den som man nämner först, möjligen med något litet undantag som i så fall bekräftar regeln, är nämligen den man lärde känna först. Prova själv så får du se. Just det, det stämmer!
Att knäcka den nöten var inte så lite imponerande eller hur? Och detta har jag alltså gjort alldeles själv, istället för att tex blogga.
Och sen så ska jag som sagt äta middag på Fäviken i april, men jag återkommer till det i ett senare inlägg, så får ni smälta det här först.
