Faschings gitarrskola

Nästa lektion i Faschings gitarrskola handlar om hur man tar ackordet F. Och då menar jag att ta F-ackordet på det coola sättet, med sk barré-fattning.

Börja med att sluta leta efter tidigare lektioner i Faschings gitarrskola, för det finns inga. En annan besvärande omständighet är att jag inte kan ta ett F-ackord själv, det kan intygas av alla de som haft oturen att höra mig försöka. Men med min yngsta dotters livsdevis ”skit i det!” så kommer man undan med det mesta och vi går helt enkelt vidare mot målet att kunna hantera ett F och bli den där härligt avslappnade trubaduren vid lägerelden som alla gillar så mycket och vill ligga med.

Utöver den teoretiska aspekten har jag även tagit lite hänsyn till den mänskliga anatomin för att på bästa sätt lära mina läsare att ta detta fruktade ackord. De enda förkunskaper som krävs är att känna till hur en gitarr ser ut samt vad fingrarna på handen heter och i vilken ordning de sitter.

Ok, så här tar man ett F:

Siffrorna symboliserar handens fingrar och var dessa ska appliceras, där 1 är pekfingret, 2 är långfingret, 3 är ringfingret, 4 är lillfingret. Tummen har ingen siffra för den ska befinna sig på andra sidan av gitarrhalsen under hela förloppet.

Det första man kan tro när man tittar lite närmare på bilden är att det skulle behövas två pekfingrar för att kunna ta ett F. För normalutrustade människor skulle just det inte innebära några större problem om det inte vore för att de tydligen behöver sitta på en och samma hand också, och eftersom det är jätteovanligt så har man löst problemet på ett rätt fiffigt sätt, men det återkommer vi till i punkt 5 nedan.

1.  Applicera långfingret (2) på band 2 på tredje strängen nedifrån.
2. Applicera sedan ringfinger (3) och lillfinger (4) på band 3 på femte respektive fjärde strängen.
3. Så här långt ingen fara.
4.  Utan att ändra positionen på fingrarna 2, 3 och 4 tar du nu din lediga hand och vrider den andra handen ur led med ett litet knyck så att du kan utföra punkt 5.
5. Fortfarande utan att ändra positionen på fingrarna 2, 3 och 4, lägger du nu HELA pekfingret (1) över ALLA strängarna på band 1 och trycker till.
6. Slå nu an ett F och motstå sedan instinkten att omedelbart skära av dig båda öronen pga att det låter förjävligt.
7. Öva dagligen i ett och ett halvt år (kalla det gärna för "att repa" om det känns proffsigare).

Lycka till!

Hur man lägger så lång tid som möjligt på att misslyckas med en rotselleri.

Det finns säkert mängder av snabba sätt att misslyckas med en rotfrukt, ett av de mest uppenbara borde vara varianten där man tar av plasten på rotfrukten och sedan direkt kastar den i soppåsen. Eller ännu snabbare, man kastar den helt enkelt direkt i soppåsen utan att ta av plasten. Den absolut snabbaste (och mest gynsamma ur både ett miljö och ekonomiskt perspektiv) är naturligtvis att inte ens köpa någon rotfrukt, men då kommer säkert någon jobbig typ med två högskolepoäng i filosofi och börjar jiddra om att man kanske inte kan anses ha misslyckats med något man inte ens har hanterat.

Men skit i det, för i helgen uppfann jag tydligen en metod att misslyckas med att tillaga världens mest okomplicerade rotfrukt, rotsellerin, på längsta möjliga tid.

Enkelt var det också, följ bara dessa simpla steg:

1. Ställ väckarklockan på 05.30 annars hinner du aldrig misslyckas i tid.
2. Sätt ugnen på 90 grader. Se till att ha en gammal omodern ugn med ett sånt där analogt temperaturvred och ställ det på strecket för 90 grader vilket innebär att ugnen intar en temperatur på allt mellan 20 till 200 grader.
3. Skala rotsellerin. Det här är det svåraste momentet eftersom den är knölig och jävlig i botten, men med en vass kniv och lite plåster kommer man tillräckligt långt.
4. Lägg rotsellerin i en ugnsfast form och smörj in den (rotsellerin alltså) i ett tjockt lager rumsvarmt smör, typ 300 gram.
5. Ställ in kalaset i ugnen med optimistisk livsåskådning och väldigt kladdiga händer.
6. Ställ timern på en timme och ös rotsellerin med smöret när den ringer (timern alltså).
7. Upprepa steg 6 åtta gånger.
8. Efter nio timmar tar du ut skapelsen ur ugnen, försöker skära upp den med en helt vanlig sylvass kockkniv och upptäcker att den fortfarande är stenhård.
9. Klart!

Anledningen till missödet var sannolikt noggrannheten på det där temperaturvredet vilket ledde till att vår lilla rotfrukt inte ens kom upp i kroppstemperatur där inne i ugnen. Jag får helt enkelt prova igen nästa gång jag inte har något annat för mig under nio timmar en lördag.