Och inte nog med det!

När saker inte knappast kunde bli bättre så kom äntligen min Sparks-skiva hem i brevlådan! Kimono My House spelade jag sönder som fjortis i Åkersberga, den enda skivan jag lyssnat mer på är Sparks - Propaganda, som CDON inte lyckats leverera än. Jag har hela tiden trott att jag var den enda i Sverige som någonsin lyssnat på Sparks, och gillat dom, ända tills jag läste Indis pokerblogg. Och inte nog med att Indiscreet gillar Sparks, han håller på blåvitt också. Och spelar poker. Och är 40+. Nästan lite läskigt. Hade han bott i Täby i stället för Västerås så hade han varit jag.

Korvarnas konung

Är det fler än jag som irriterat sig på att det inte går att få tag på vanlig hederlig varmkorv i butiker? Gå till vilket Sibyllagatukök som helst och beställ en varmkorv, och du får en utsökt korv med underbar smak, perfekt sälta och alldeles lagom krispigt skinn som liksom poppar till när man tar en tugga. Gå sen och köp varenda korvtyp på hela ICA och bli besviken, ingen är ens i närheten. Mjöliga, mesiga, hopplösa korvar allihop. Det närmaste jag har kommit är Bullens pilsnerkorv som är helt ok, men ändå ett par tre divisioner under Sibyllas kanonkorvar.

Men så plötsligt dök det upp en korvarnas Rolls-Royce på hyllorna i ICA-butiken. En Sibylla burk med fyra stora korvar, dyra som bara fan. Luttrad efter alla tester av hopplösa imitationer inhandlade jag ett stycke Sibylla-burk och värmde med darriga händer de stora ståtliga korvarna som låg där i sitt spad. Jag visste redan här att jag skulle bli asbesviken, men inte då! Alldeles fantastiskt ultraunderbara korvar! Nästan bättre än originalen i gatuköken! Den stora frågan är hur marknadsnissarna har lyckats att undgå denna säljsuccé så länge? Sibylla grundades 1932 och det tog alltså 75 år innan någon kom på att de kanske skulle kränga korvarna till vanliga dödliga också?

Men den som väntar på nåt gott liksom. Hade det funnits en bild på burken på internet nånstans så hade jag lagt upp den. Till skillnad från en annan bloggare i min närhet (som för övrigt också är intresserad av korvar, fast en annan typ av korvar kan man säga) så kan jag lägga upp bilder, bara jag får tag på dom. Hör av er om ni hittar en bild på världens i särklass godaste korv.

Sunday Hundred Grand

Ok, jag slog 9.999 spelare, precis som planerat. Inte nog med det, jag slog nämligen exakt 15.962 spelare. Så synd då att det var 17.891 spelare anmälda och inte 10.000 som jag trodde från början. Och så synd att jag inte vann 17.000 dollar utan 17 dollar och 89 cent som min 1.921:a plats betalade. Dra sen av minst 50 dollar som jag torskade i Sit&Go turneringar som jag spelade för att hålla mig vaken.

Poker är ett jävla skitspel, och det kan dra åt helvete. Och det kan alla andra också göra. Alla utom Oskar som måste bli klar med mitt badrum snart.

Svikar-Ove och stolpskottet

Nu är ju det här en pokerblogg. Dessutom en väldigt bra sådan. Intressant, analytisk, aktuell, allmänt briljant helt enkelt. Trots det är det flera av mina läsare som har synpunkter på att det är sååå tråkigt att läsa om turneringar, vidriga utdragningar, ångesten man känner när man facear en reraise med JJ på handen osv. Nä, det ska vara mer bilder, mer personligt, lite roligare, bla bla bla.

Nu kan man ju tycka att dessa personer själva kanske skulle kunna komma på att lägga sin tid på andra mer humoristiska, oseriösa, bloggar. Typ syrrans. Men neeej då, kommentarerna fortsätter att strömma in, jag har säkert fått 2-3 stycken bara den senaste månaden!

Och visst, jag tycker naturligtvis att alla mina läsare är precis lika viktiga och deras synpunkter måste respekteras hur infantilt korkade de än må vara. Så jag gör härmed ett undantag.

Om jag nu ska öppna upp mig lite, och bjuda mer på mig själv, vore det mest naturliga att kanske skriva lite om mig själv, men jag väljer en mer originell variant där jag istället presenterar mina läsare! Lite wild and crazy eller hur? Nydanande! Humor! Analys!

Först ut är Svikar-Ove och stolpskottet:

Detta märkliga par träffades (här gissar jag en hel del, men ändå) utanför Golden Hits en regnig novembernatt. Båda hade precis missat sina gruppcharterbussar hem till Västerås resp Sölvesborg (!) och på den vägen är det, antar jag. Numera bor de i söderort och tjänar sitt levebröd på de mest märkliga sätt. Ove har visserligen ett hyfsat hederligt jobb men vad stolpskottet (låt oss kalla henne Lisa) jobbar med är inte helt utrett. Pressar man henne ordentligt hävdar hon att hon jobbar "på ett ställe på Östermalm mellan posten och korvkiosken". Låt oss inte gräva vidare i var det kan tänkas vara eller vad själva arbetsuppgifterna består i.

Fritiden ägnas enligt ryktet åt sportsbetting, ölhävning och Eddy Izzard. Ja, ni fattar.

Jaha, gott folk, roligare än så här blir det inte. Jag skulle naturligtvis kunna skriva spaltmeter om min framfart vid pokerborden men uppenbarligen är det inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt folkligt. Jag känner mig lite som Björn Ranelid, tror jag.

Men jag får väl helt enkelt köra på. Nästa inlägg kommer visserligen att handla om min framgång i söndagens "Sunday Hundred Grand", men sen fortsätter jag med mina läsarporträtt genom att gå lös på Syrran. Ämnen som Nintendoberoende, högskoleprov och märkliga giftermål i Las Vegas kommer med stor sannolikhet att bli aktuella. Och efter Syrran finns ju resten av läsarskaran: svärmor, pokerproffset och en jävla massa svägerskor.

Fasching vinner en satellit!!

2003 anmälde sig Chris Moneymaker (vad är det med idolfotona på PokerStars hemsida egentligen? Han ser ju inte heller klok ut.) till en $39 satellit-turnering online, och förändrade pokervärlden. Han vann sin satellit, vilket innebar ett gratissäte i nästa satellit. Han vann även den och kvalificerade sig därmed till VM, där han slutligen spöade skiten ur hela världseliten (som på den tiden bestod av 838 andra spelare). Cashade in $2.500.000, ett coolt armband, och en plats i pokerhistorien.

Efter Moneymakers vinst fick alla, inte bara Ulrik och jag, upp ögonen för spelet. Miljontals spelare började plötsligt lägga miljadrer av mantimmar på spelet poker, till deras respektive fruars/flickvänners stora förtjusning! (För det är mest män som spelar. Troligtvis beroende på vår utvecklade simultankapacitet; jag kan tex spela fyra turneringar simultant, samtidigt som jag ignorerar såväl min fru som mina tre barn!)

Ikväll kopierade jag Moneymakers unika bedrift! Inte genom att vinna VM och bli odödlig, men jag vann fan en satellit!

1 dollar kostade inköpet, och med totalt 10 spelare anmälda så var ju inte vinsten ett säte till VM direkt, men ändå en plats i en turnering med ett förstapris på $17.000! Om jag lyckas slå de övriga 9.999 spelarna i turneringen vill säga!

Men skit samma, jag är helnöjd! Och jag kommer att vara ännu mer nöjd när jag framåt sju-rycket på måndag morgon står som undisputed champion of the PokerStars "Sunday Hundred Grand" som startar kl 21.00 kvällen innan.

Tidigt nästa vecka får jag alltså mitt genombrott. Äntligen.

Kneg, deg, och the Mother of all drawouts

Knegar på i SNG-träsket och tar mig lååångsamt uppåt. Har lite bättre flyt i cashgamen (som jag lovat mig själv att hålla mig ifrån) och plussar snabbare där än i SNG:erna. Jag tror jag ska spela $13 6-manna SNG istället för 9-manna, framförallt för att speeda upp projektet en aning, och inte vara låst vid datorn mer tid än nödvändigt.

Det var i en 6-manna jag lyckades med att dela ut en horribelt äcklig bad beat när jag med AK lyckades få in degen på floppen A 9 x mot motståndarens 99. Uppförsbacke kan tyckas, men med K på både turn och river så var han, efter en del rättfärdiga förolämpningar av såväl mig som PokerStars, ute ur turneringen.

Jag ska försöka få lite mer tid till pokern, men med ett badrumsprojekt som aldrig blir klart och med allmänt strul på jobbet får jag nog vara glad om jag kan köra en session varannan dag eller nåt.

Tvåoutare

Nice hand sir...